Nekromanti Sex feministiska myter av Per Ström

[Tsianphiel]

Gustav Almestad, aka Paparkaka gjorde en remix på hans förra bok som finns att läsa här.

Rätt underhållande och ganska tydligt att Ström kan behöva läsa på lite mer när det gäller "den feministiska konspirationen"

Remixinlägget - blogg
Remixen i PDF-format

 

[Man Mountainman]

Det beror nog på den gamla hegelianska föreställningen att kvinnan är "det andra könet", dvs att mannen har möjligheten att definiera sig själv, medan kvinnan bara definieras utifrån mannen. Forskning om en särskilt kvinnlig "manssyn" skulle alltså vara ointressant, eftersom den förhärskande "manssynen" helt enkelt är mannens syn på sig själv, vilket är liktydigt med det mänskliga som sådant, den könsneutrala mänskliga normen till vilken kvinnan är ett undantag.

Sådana enkla dikotomiska modeller blir lätt lite ensidiga. Men det är lätt att förstå varför det blivit så: Genusforskningen uppkom som ett teoretiskt bihang till den praktiska feministiska kampen, och har alltså från första början främst varit intresserad av att förstå de mekanismer som leder till kvinnans underordning. Jag tror inte att den ideala lösningen på det problem man eventuellt kan förknippa med en sådan modell är att bara "ge igen" på samma spelplan, göra en "omvänd" genusanalys i namn av en hyfsat barnslig rättvisesyn ("hon fick en större bit än jag!") -- utan då snarare att problematisera hela dikotomin manligt-kvinnligt till att börja med, som nu görs inom diverse queerteori.

 

[Ond bråd död]

Om det nu var så så skulle alltså kvinnan tycka att män är det osexigaste som finns, vilket är vad majoriteten av alla män tycker. Låter helt knäppt att kvinnor inte ska kunna ha en egen "syn" på nånting.

 

[Übereil]

Däremot ser Per det inte som ett problem att kvinnor "som av en slump", systematiskt "väljer" låglöneyrken. Det finns ju "inga hinder" för att de gör karriär.

Är Pers teori att kvinnor helt enkelt är mer pantade än män? Eller vad är hans förklaring till varför kvinnor som grupp tjänar mindre än män? "Det bara är så"?

Ett argument som togs upp av ett gäng amerikaner jag diskuterade saken med en gång är att kvinnor och män prioriterar annorlunda. Män väljer mer riskabla yrken, och därför tjänar de bättre. Vet inte om det är så mycket bättre än "det bara är så", men det finns ju i alla fall någon slags logik bakom...

Übereil

 

[Man Mountainman]

Nä, så funkar det inte. Tvärtom ingår det ju i premissen att kvinnor visst har en egen syn, men att denna syn marginaliseras och tystas ned. Kvinnan tillåts inte komma till tals, och det är därför hon är "den andra". Den hegelianska modellen är en fråga om makt, och den feministiska kampen handlar om att övervinna denna makt. Vore din tolkning riktig så skulle någon feministisk kamp inte ha förekommit till att börja med.

Men däremot ligger det i den klassiska bilden av det kvinnliga att kvinnan är sexuellt passiv, det vill säga att hon, som du föreslår, inte är aktivt sexuellt attraherad av män. Givetvis blandat med andra, motsägelsefulla bilder, för ingen förenklad modell kan ju nånsin helt täcka över verkligheten.

 

[krank]

Ett argument som togs upp av ett gäng amerikaner jag diskuterade saken med en gång är att kvinnor och män prioriterar annorlunda. Män väljer mer riskabla yrken, och därför tjänar de bättre. Vet inte om det är så mycket bättre än "det bara är så", men det finns ju i alla fall någon slags logik bakom...

...fast det där är ju inte en förklaring, utan bara en smula fördjupning. VARFÖR väljer män mer riskabla yrken?

Och kan man verkligen påstå att det idag är de mest "riskabla" yrkena som tjänar mest pengar?

 

[Nässe]

Gustav Almestad, aka Paparkaka gjorde en remix på hans förra bok som finns att läsa här.

Rätt underhållande och ganska tydligt att Ström kan behöva läsa på lite mer när det gäller "den feministiska konspirationen"

Remixinlägget - blogg
Remixen i PDF-format

Coolt att du lägger upp Gustavs grejer- han är grym!

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tror inte att den ideala lösningen på det problem man eventuellt kan förknippa med en sådan modell är att bara "ge igen" på samma spelplan, göra en "omvänd" genusanalys i namn av en hyfsat barnslig rättvisesyn ("hon fick en större bit än jag!") -- utan då snarare att problematisera hela dikotomin manligt-kvinnligt till att börja med, som nu görs inom diverse queerteori.

Det handlar för mig inte alls om att "ge igen" eller om någon barnslig rättvisesyn. Snarare handlar det om perspektiv på hur maskulinitet konstrueras. Jag menar att bilden av män och manlighet skapas aktivt även av kvinnor. Kvinnor är, menar jag, i allra högsta grad aktiva i konstruktionen av det ojämlika genussystemet. Det yttrar sig till exempel i vanliga formuleringar som "jag vill ha en riktig karl" (dvs. en traditionellt patriarkal man).

Visst kan man, som Judith Butler och andra, problematisera hela dikotomin manligt-kvinnligt. Men jag är av en annan (delvis biologistisk) åsikt: kön (genus) är inte bara konstruktioner. Jag anser alltså att kultur och kön delvis är sprunget ur biologin; hannar och honor är från början olika. Vad jag förstår är detta också något som stöds av bla nyare hjärnforskning.

 

[Man Mountainman]

Men jag är av en annan (delvis biologistisk) åsikt: kön (genus) är inte bara konstruktioner. Jag anser alltså att kultur och kön delvis är sprunget ur biologin; hannar och honor är från början olika. Vad jag förstår är detta också något som stöds av bla nyare hjärnforskning.

Ja, det är klart att kön och kultur har med biologi att göra.

Men att "problematisera en dikotomi" är inte detsamma som att förneka en biologiskt grundad skillnad. En dikotomi är till att börja med något ideologiskt, något vi tillskriver fenomenen, snarare än något som finns i fenomenen själva. Verkligheten är alltid kontinuerlig och sammanhörande, skuggan kan inte finnas utan ljuset, men vi människor måste dra gränser och därför styckar vi upp världen i ömsesidigt uteslutande kategorier. Att problematisera dikotomin manligt kvinnligt skulle t.ex. kunna innebära att, istället för att studera hur "manligt" och "kvinnligt" konstrueras i våra diskurser, diskutera varför vi har ett behov av att göra en sådan skarp uppdelning till att börja med. Och detta innebär, nota bene, inte att utgå från att slutsatsen är negativ, att vi inte behöver dikotomin. Det innebär bara att man gör dikotomin till ett problem -- att man problematiserar den.

 

[Vitulv]

Men jag är av en annan (delvis biologistisk) åsikt: kön (genus) är inte bara konstruktioner. Jag anser alltså att kultur och kön delvis är sprunget ur biologin; hannar och honor är från början olika. Vad jag förstår är detta också något som stöds av bla nyare hjärnforskning.

Ja, det är klart att kön och kultur har med biologi att göra.

Men att "problematisera en dikotomi" är inte detsamma som att förneka en biologiskt grundad skillnad. En dikotomi är till att börja med något ideologiskt, något vi tillskriver fenomenen, snarare än något som finns i fenomenen själva. Verkligheten är alltid kontinuerlig och sammanhörande, skuggan kan inte finnas utan ljuset, men vi människor måste dra gränser och därför styckar vi upp världen i ömsesidigt uteslutande kategorier. Att problematisera dikotomin manligt kvinnligt skulle t.ex. kunna innebära att, istället för att studera hur "manligt" och "kvinnligt" konstrueras i våra diskurser, diskutera varför vi har ett behov av att göra en sådan skarp uppdelning till att börja med. Och detta innebär, nota bene, inte att utgå från att slutsatsen är negativ, att vi inte behöver dikotomin. Det innebär bara att man gör dikotomin till ett problem -- att man problematiserar den.

*stön*

Och på svenska blir det här?

 

[Man Mountainman]

Och på svenska blir det här?

http://translate.google.com/#el|sv|

 

[Tony.Meijer]

Jag har nyligen läst en delkurs i genushistoria i Lund och fick då veta att det fortfarande inte finns någon enda avhandling om hur kvinnor ser på män. Det motsatta, hur män ser på kvinnor, har dock som bekant stötts och blötts ett antal gånger. Kvinnosyn är som bekant ett etablerat uttryck, medan manssyn knappast är det. I mina ögon präglar denna snedfördelning hela debatten.

Jag håller med om att denna snedfördelning är ett problem. Däremot tycker jag inte att det är ett större problem än att vi har de könsnormer vi har.

Jag håller inte med. Att vi har de könsnormer vi har är ett problem, OM det nu stämmer att vi inte har något forskningsmaterial på hur kvinnor ser på män så har vi potentiellt sätt tappat ett verktyg för att lösa det här problemet.

 

[Übereil]

...fast det där är ju inte en förklaring, utan bara en smula fördjupning. VARFÖR väljer män mer riskabla yrken?

Dom värderar ju uppenbarligen olika saker. Män föredrar högre lön, kvinnor föredrar större trygghet.

Hade dom varit typen som reflekterade över orsaken tror jag knappast dom hade argumenterat MOT att skillnaderna beror på diskriminering/sexism/felaktigheter.

Übereil

 

[krank]

Dom värderar ju uppenbarligen olika saker. Män föredrar högre lön, kvinnor föredrar större trygghet.

Fast varför gör de det?

 

[krank]

Jag håller inte med. Att vi har de könsnormer vi har är ett problem, OM det nu stämmer att vi inte har något forskningsmaterial på hur kvinnor ser på män så har vi potentiellt sätt tappat ett verktyg för att lösa det här problemet.

Absolut. och ett tappat verktyg är ett problem. Men könsnormerna är det stora problemet vi skulle kunna undersöka med bättre verktyg.

Att vi saknar hammare är ett problem, men det är inte ett lika stort problem som att vi har ett hål i taket vi skulle behöva reparera.

 

[krank]

Och på svenska blir det här?

"Ugh. Dnalor fråga varför viktigt att göra stora skillnader. Människa alltid dela in i grupper, varför? Dnalor tycka man kan fråga varför utan tycka är dåligt."

 

[Simon]

...fast det där är ju inte en förklaring, utan bara en smula fördjupning. VARFÖR väljer män mer riskabla yrken?

Dom värderar ju uppenbarligen olika saker. Män föredrar högre lön, kvinnor föredrar större trygghet.

Ska man komma nånstans med diskussioner i det här ämnet, så måste man verkligen, verkligen skilja mellan individer ("kvinnor" och "män") och strukturer i samhället.

Påståendena (och frågan) ovan ger oss bara frågor som "vilka män?" och "vilka kvinnor?".

 

[Simon]

Men jag är av en annan (delvis biologistisk) åsikt: kön (genus) är inte bara konstruktioner. Jag anser alltså att kultur och kön delvis är sprunget ur biologin; hannar och honor är från början olika. Vad jag förstår är detta också något som stöds av bla nyare hjärnforskning.

Ja, det är klart att kön och kultur har med biologi att göra.

Men att "problematisera en dikotomi" är inte detsamma som att förneka en biologiskt grundad skillnad. En dikotomi är till att börja med något ideologiskt, något vi tillskriver fenomenen, snarare än något som finns i fenomenen själva. Verkligheten är alltid kontinuerlig och sammanhörande, skuggan kan inte finnas utan ljuset, men vi människor måste dra gränser och därför styckar vi upp världen i ömsesidigt uteslutande kategorier. Att problematisera dikotomin manligt kvinnligt skulle t.ex. kunna innebära att, istället för att studera hur "manligt" och "kvinnligt" konstrueras i våra diskurser, diskutera varför vi har ett behov av att göra en sådan skarp uppdelning till att börja med. Och detta innebär, nota bene, inte att utgå från att slutsatsen är negativ, att vi inte behöver dikotomin. Det innebär bara att man gör dikotomin till ett problem -- att man problematiserar den.

*stön*

Och på svenska blir det här?

Om det finns vissa tänkesätt som vi har, kollektivt i samhället - till exempel att vi gärna delar upp saker i par som är varandras motsats - och det eventuellt ställer till det för oss när vi tillämpar det på något så komplext som människor, så har vi förmodligen saker att vinna på att frågasätta om det verkligen är så. Att exempelvis "man" (och alla egenskaper som förknippas med den idén) och "kvinna (och allt som förknippas med det) måste vara varandras motsatser på en massa punkter.

Att allt "kvinnligt" är "omanligt", och vice versa. Det kan finnas vinster att göra i att undersöka det.

 

[Simon]

Oavsett vad man tycker om Pär Ström så har han iaf "balls" som vågar gå emot den så kallade politiska korrektheten (jag vet inte vad de sociologiska inneorden är just nu, Norm?). Han har nog gjort sig till måltavla för en hel massa förakt.

Ungefär som att någon som försvarar vardagsrasismen vågar göra sig till måltavla, menar du? Damn right. Men nån respekt för att ha "balls" vet jag inte om den personen ska ha för det heller.

 

[Simon]

Det är uppenbart att hans synpunkter (i varje fall i starkt polariserade tv-debatter) ofta väcker starka känslor.

Menar du att det är positivt? Någon som försvarar homofobi eller rasism väcker också starka känslor, men jag vet inte om det är någon cred i det heller.

Mäktiga krafter, ofta sponsrade av statliga miljoner, känner sig uppenbarligen hotade.

Om jag hade arbetat i trettio år att motverka homofobi eller rasism, och äntligen börjat få etablissemangets uppbackning i det, då skulle jag också uppleva att mitt arbete var hotat, tillsammans med en väldans massa levande människors välbefinnande, om något fick en väldig massa medialt utrymme för att propagera för att rasismen inte är så farlig, eller att det omvänt är den förtryckta gruppen som förtrycker. Det tycker jag inte är särskilt konstigt. [/quote]