Re: Flum om kopplingen rollspel-litteratur
"Visst, men jag skrev heller ingenting om hur långt det hela skulle vara för att vara väl utfört, eller hur? "
Givetvis inte, jag kände bara för att kommentera lite på de potentiella nackdelarna som kan uppstå.
"Jag håller också med om att takten är viktig. Man måste känna hetsen, spänningen, nervositeten, frustrationen och det händer sällan om språket blir för lödigt. Samtidigt så kan man ibland behöva känna det utdragna, den långsamt växande spänningen och laddningen av frustrerad förväntan, och då krävs ett helt annat språk. Avvägning är en konst!"
Indeed. Om vi hypotetiskt säger att jag var tvungen att skriva en erotikanovell, så skulle jag nog förbehålla den utdragna biten till själva förspelet och "teasingen", men sedan öka takten när... tja when the action starts så att säga. Vad knepigt det skulle bli om man skrev så att det blev tvärt om?
"I begreppet "hantverk" lägger jag också det som beskrivs, alltså inte bara hur det berättas. En del författare undrar man om de någonsin ens varit med om en sexakt själva, andra kan bara med sin inställning eller valet av vad som beskrivs ge en starka känslor av identifikation och äkthet."
Författare har väl ganska sällan varit med om det de försöker skildra. Visst de kan ha upplevt en sexakt, men de sexakter som de försöker skildra är ju allt som oftast totalt romantiserade önsketankar från deras sida, och inte alls något som de själva varit med om. Precis lika genomskinligt blir det när de försöker skildra andra väldigt primitiva, typsikt mänskliga händelser (som de inte har varit med om själva), som te.x våld. Men vafan, jag uppskattar romantiska våld och actionscener, precis som många uppskattar romantiska sexscener, det är synd bara att det inte på samma gång går att få det kännas verkligt. Det suger att man ska vara tvungen att behöva välja mellan realism eller romantik.
"Jag har skrivit en hel del själv, både erotika och porr, men är sällan nöjd med slutprodukten. Det är helt enkelt förbannat svårt!"
Jag tror att det enda som man någonsin kan bli riktigt bra på att skriva är sådant man upplevt själv, det spelar ingen roll hur talangfull eller kunnig man är som författare, det finns alltid något som avslöjar bluffen när man försöker lura läsaren... Det tillförde ju inte särskilt mycket. JO! Prova att skriva om dina egna "erövringar" (som du var nöjd med dvs.), jag tror att du blir mer nöjd med slutresultatet då. Om du redan har gjort det och ändå inte är nöjd så... Eller vänta nu, när blir man någonsin "nöjd" med det man försöker skapa? När får man ens tillåta sig själva att vara nöjd med något, hur ska man då kunna bli bättre?
Ah, whatever, nu blev det för "random"...
), men oavsett hur lång tid det tar så är det ganska viktigt att läsaren (eller i rollspelandets fall "åhöraren") hänger med i samma tempo som det som skildras.
