Sidotanke från WOTC och kulturell sensitivitet-tråden: Ska alla möjligheter vara öppna för alla i spel?

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Som jag förstår det så utgår WOTC från att man inte ska ha stereotypa raser i spelen, utan det ska vara diversifierade kulturer med djup och bredd, och det ställer jag upp helt på. Det är rätt tänk, både spelmässigt och värderingsmässigt.

Dock, så finns det en annan inriktning i deras stuff, och det är att alla kan vara allt. Gnome paladin, orc wizard osv. Jag förstår hur de tänker, men jag tycker att det leder till en spelmässig utvattning, där raser (och deras kulturer) reduceras till några mindre skillnader i start-stats. Jag har tex inget problem alls med:

* att orchers magi är annorlunda, mer chamanistisk, mer offerritualer et cetera;
* att kvinnor inte kan vara paladiner i vissa kulturer;
* att män inte kan ha någon position över "slav" hos amazoner;
* att troll inte kan bli assassins (men väl tex mer styrkebaserade prisjägare eller thugs);
* att slaveri förekommer;
* att vissa alver ser orcher som monster som ska utplånas;
* att vissa religioner inte är öppna för vissa raser/kön/et cetera;
* att icke adliga inte kan bli riddare i vissa kulturer;
* et cetera.

Visst, någon spelare kommer säkert att komma och vilja spela en surfande nudist beach-bard-dvärg, men jag tror att spelet ändå har så stor variation att en någotsånär vettig spelare kan hitta en annan intressant karaktär att spela om man blankt säger "Nej" till dvärgen.

Naturligtvis så tycker jag att i verkliga livet så ska alla ha lika möjligheter, men i spel så är det olikheter som skapar rollspelsbränsle. Att ha den här typen av begränsningar skapar känsla, spelbara konflikter och sätter en intuitiv individuell karaktär på kulturer och karaktärer. Det är begränsningarna som skapar utmaningar, inte möjligheterna. Vill man skapa en hård och krass värld, då behöver den också innehålla intolerans och friktionspunkter. Det bidrar till spelet om magikergillet ser på orchernas magi som primitivt skallerviftande, om en manlig krigare som försöker spela tuff när spelarna kommer till amazonerna blir utskrattad, att två prällar av olika religioner ser varandra som onda, att spelarna närmar sig en stad och ser uppspikade slavar som försökt rymma osv.

Tankar och tyckande?
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,295
Det bör inte finnas hårda regelbegränsningar av typen "orcher kan aldrig bli paladiner."
Däremot så kan naturligtvis olika kulturer och organisationer ha begränsningar på vad de accepterar. Typ att riddarordern "Skinande Snöflingan" vägrar acceptera orcher som medlemmar eftersom de tycker att alla orcher är ociviliserade.
Sådant bör dock höra till spelvärldens "fluff" och liksom liknande begränsningar som finns och har funnits i verkliga världen så finns det alltid vägar runt om man verkligen vill.
Och när sådana begränsningar och fördomar finns i spelvärlden så bör de aldrig framställas som något positivt.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,120
Location
The Culture
"Baggrarna ansågs som mycket hyggligt folk, inte bara för att de flesta av dem var rika, utan också för att de aldrig hade några äventyr för sig eller gjorde något oväntat. Det var onödigt att fråga en Baggerom något för man visste alltid på förhand vad han skulle svara. Det här är historien om hur en Bagger upplevde ett äventyr och gjorde och sade fullkomligt oväntade saker. Han kanske miste sitt anseende bland grannarna på kuppen, men han vann -- ja, vi ska så småningom få se om han över huvud taget vann något."
- Någon gammal engelsman


Det är inte alltid så kul att spela en rollperson som följer normerna och genomsnittet. Mycket mer spännande att spela kvinnan som blev paladin, eller mannen som blev amazonkrigare.
 
Last edited:

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Det är inte alltid så kul att spela en rollperson som följer normerna och genomsnittet. Mycket mer spännande att spela kvinnan som blev paladin, eller mannen som blev amazonkrigare.
Sure, men det kommer oftast med någon kostnad. Säg tex en man som är slav hos amazonerna, flyr, blir fångad och blir slav på arenan, lyckas fighta sig upp och bli en ansedd gladiator och så småningom vinna sin frihet. Kommer han tillbaka till amazonerna så kommer de fortfarande att se honom som förrymd slav.

Sedan, vänd på det. Om det inte finns några normer och genomsnitt, hur bryter man då mot det? Blir det inte mellanmjölk av allt?

Det bör inte finnas hårda regelbegränsningar av typen "orcher kan aldrig bli paladiner."
Däremot så kan naturligtvis olika kulturer och organisationer ha begränsningar på vad de accepterar. Typ att riddarordern "Skinande Snöflingan" vägrar acceptera orcher som medlemmar eftersom de tycker att alla orcher är ociviliserade.
Sådant bör dock höra till spelvärldens "fluff" och liksom liknande begränsningar som finns och har funnits i verkliga världen så finns det alltid vägar runt om man verkligen vill.
Och när sådana begränsningar och fördomar finns i spelvärlden så bör de aldrig framställas som något positivt.
Jag menar naturligtvis spelvärlden. För mig är regler och värld separata och ömsesidigt utbytbara.

När det gäller att framställa saker som positiva eller negativa så kör jag oftast det neutrala spåret, dvs vad som är. Jag lägger sällan någon synlig värdering på det, utan det bara är som det är. Ibland kan det vara användbart för spelarna, ibland är det ett hinder, men jag använder inte ord som "rätt" och "fel" om jag kan undvika det.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,120
Location
The Culture
Sure, men det kommer oftast med någon kostnad. Säg tex en man som är slav hos amazonerna, flyr, blir fångad och blir slav på arenan, lyckas fighta sig upp och bli en ansedd gladiator och så småningom vinna sin frihet. Kommer han tillbaka till amazonerna så kommer de fortfarande att se honom som förrymd slav.

Sedan, vänd på det. Om det inte finns några normer och genomsnitt, hur bryter man då mot det? Blir det inte mellanmjölk av allt?
Normerna finns naturligtvis där, men rollpersonerna måste inte följa dem.

Alla män hos amazonerna är slavar, men min rollperson var en slav som var så badass att amazonerna utsåg honom till hederskvinna och lät honom träna med krigarna.

Alla hobbitar är bekväma tjockisar som gillar att lösa korsord och klaga på vädret, men min rollperson är en hobbit som följde med ett gäng dvärgar på en äventyrlig resa för att döda en drake.

Och så vidare.
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Jag anser att det är upp till varje spelgrupp, och upp till varje individ om det vill delta i en viss spelgrupp eller inte.

Personligen skulle jag inte kunna tänka mig att skippa rasismen, sexismen, eller homofobin det skall rollspelas i Sandukar; och jag tillåter inte en rollperson att ha våra nutida västerländska ideal (så länge det inte är ett "stranger in a strange land" där rollperson kommer från vår värld och förflyttats till Sandukar). Men bara för att settingen har en lag som förbjuder t.ex. kvinnliga soldater betyder inte att man inte kan spela en kvinnlig krigsveteran, då rollpersonen antingen kan ha stridit med något irreguljärt förband eller tjänstgjort utklädd till man.

När jag spelleder Exalted tillåter jag inte att en rollperson börjar med att vara emot slaveri. Men de kan börja likgiltiga, eller vara emot ett just rollpersonens etnologiska grupp kan bli förslavade. Vill spelaren ha en rollperson som är mot slaveri som koncept då jag spelleder Exalted, så får de jobba för att rollpersonen kommer fram till det under spel.

Å andra sidan, om jag t.ex. spelleder Star Trek och rollpersonerna är officerare i Starfleet så är det å andra sidan krav på att rollpersonerna tror på deras ideal; vilket i stort sett motsvarar våra ideal idag.

Och för att kunna köra en dystopisk Noir-setting utan någon övergripande rasism, sexism, och homofobi, så skissar jag på en egen sci-fi setting för det.

Så, för min del, är det från setting till setting om jag vill ha det på ett visst sätt eller om det är öppet för förhandling.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,484
Jag anser att det är upp till varje spelgrupp, och upp till varje individ om det vill delta i en viss spelgrupp eller inte.

Personligen skulle jag inte kunna tänka mig att skippa rasismen, sexismen, eller homofobin det skall rollspelas i Sandukar; och jag tillåter inte en rollperson att ha våra nutida västerländska ideal (så länge det inte är ett "stranger in a strange land" där rollperson kommer från vår värld och förflyttats till Sandukar). Men bara för att settingen har en lag som förbjuder t.ex. kvinnliga soldater betyder inte att man inte kan spela en kvinnlig krigsveteran, då rollpersonen antingen kan ha stridit med något irreguljärt förband eller tjänstgjort utklädd till man.

När jag spelleder Exalted tillåter jag inte att en rollperson börjar med att vara emot slaveri. Men de kan börja likgiltiga, eller vara emot ett just rollpersonens etnologiska grupp kan bli förslavade. Vill spelaren ha en rollperson som är mot slaveri som koncept då jag spelleder Exalted, så får de jobba för att rollpersonen kommer fram till det under spel.

Å andra sidan, om jag t.ex. spelleder Star Trek och rollpersonerna är officerare i Starfleet så är det å andra sidan krav på att rollpersonerna tror på deras ideal; vilket i stort sett motsvarar våra ideal idag.

Och för att kunna köra en dystopisk Noir-setting utan någon övergripande rasism, sexism, och homofobi, så skissar jag på en egen sci-fi setting för det.

Så, för min del, är det från setting till setting om jag vill ha det på ett visst sätt eller om det är öppet för förhandling.
Öh, slaveri är super förbjudet i Whitewall där de skickar slavhandlare i magisk exil. Det är till och med tekniskt sett olagligt i Nexus. De enda som är ”Yay! Slaveri!” är The Guild (som är skurkar som är till för att man ska slå dem i ansiktet) och the Realm (som får imperiet i Star Wars att se mysiga ut). Fuck me, en av exempel Solarsen har som motivationen ”Jag tänker stoppa slaveriet”. Slaveriet i Exalted är bara där så att man kan korsfästa hundratusen slavhandlare när man träffar limit break.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,069
Location
Ereb Altor
Tankar och tyckande?
Jag tycker att det är väldigt stor skillnad på att ha regler som möjliggör typ allt och ha en setting fylld av normer, lagar, förväntningar, krav som sätter begränsningar och förutsättningar.

Det senare verkar även D&D vara fylld av, och naturligtvis även sådant spelgruppen tar med sig in i spelet. Anno 1990 tror jag inte att jag spelade med någon spelgrupp som inte hade olika husregler av den typen. "Man får inte spela halfling" etc.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Det är upp till spelare och sl att komma fram till vad som är ok och icke ok och vilka normer som råder i deras spelvärld .. vill man tex spela western och utesluta rasismen mot svarta,asiater , ursprungsbefolkningen och irländare och låta kvinnor leva och verka på samma villkor som männen i samhället eller att homosexualitet inte sågs som en styggelse så är det helt ok om spelgruppen så vill på samma sätt som det är ok att ha med dessa element så länge alla är bekväma med det .
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,862
Location
Värnhem, Malmö
Stenhårda begränsningar på åsikter och yrkesval känns alldeles för orealistiskt för mig. Det räcker med att krafsa lite i historien, så kan man hitta folk som helt vänder sig mot samhällets värderingar eller har fullständigt osannolika levnadsöden. Det känns som ett verktyg för spelledare som är osäkra på att spelarna överhuvudtaget ska bry sig om spelvärldens värderingar, så de tvingar dem att följa dem. Om spelarna är väl införstådda med spelvärlden är de också redo att bryta mot dess normer, eftersom de då ändå förstår att de ägnar sig åt ett normbrott.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,036
Håller med de flesta i tråden. Det här har inte med reglerna att göra, och även vad gäller begränsingar i spelvärlden skulle jag börja i andra ändan. Istället för att säga vad spelarna inte får spela så gör du det till en fråga till spelaren "Ok, du spelar en orchisk solriddare trots att aidnebergens orchfolk är solfararordnarnas ärkefiender. Hur hamnade din karaktär i den situationen?"

Kommer på 2-3 alternativ på rak arm. Som ger ytterligare krokar till äventyr.
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
en fråga till spelaren "Ok, du spelar en orchisk solriddare trots att aidnebergens orchfolk är solfararordnarnas ärkefiender. Hur hamnade din karaktär i den situationen?"

Kommer på 2-3 alternativ på rak arm. Som ger ytterligare krokar till äventyr.
Håller med om den här approachen men med ett fett undantag och det är när det gäller diskriminering som finns här på jorden. "OK så du spelar en kvinnlig äventyrare trots att staden ni är i är ett stenhårt patriarkat. Hur kommer det sig?" Då skulle jag checka ut direkt. Att återuppleva vardagsförtrycken är en magical realm som jag gärna slipper.
 

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,397
Håller med om den här approachen men med ett fett undantag och det är när det gäller diskriminering som finns här på jorden. "OK så du spelar en kvinnlig äventyrare trots att staden ni är i är ett stenhårt patriarkat. Hur kommer det sig?" Då skulle jag checka ut direkt. Att återuppleva vardagsförtrycken är en magical realm som jag gärna slipper.
Det här är extra viktigt att poängtera. Beroende på vad som spelas (speciellt fantasy) kan rollspel vara en härlig eskapism. För personer som får leva med lite småcasual vardagsförtryck är det jävligt tröttsamt att inte kunna få fly det också.

Sedan känner jag ibland lite snark-känslor över allegoriskt förtryck i viss del av fantastikens världar, för att den är så on the nose att den liknar en bokanalys från en högstadieelev. Ska du ha "fantastiskt förtryck" så utnyttja att du har en värld som inte är vår. Gör det helt annorlunda (och annorlunda betyder inte bara "men hur blir det om det är tvärtom").

Framförallt: säg något med förtrycket. Jag är så helvetiskt trött på att folk har förtryck på slentrian och inte gör något med det. Ha med det om du vill säga och förmedla något om det. Låt det vara där för att bli en del av berättelsen.

Jag själv skriver i mer "verkliga" världar, men jobbar ofta med förtryckspel i de äventyr jag skriver (beroende på spel och relevans), men då är det också för att jag verkligen vill ha något att säga om det och att det ska ha en viktig plats. I vissa har det större roll (Den vita natten är ju i grunden ett stort fokus på strukturellt förtrycksspel) och i vissa är det mer i bakgrunden och i vissa inte alls närvarande – där beror det helt på spel och världen. Men, i de flesta är jag mån om att det inte sker mot rollpersonerna (om det inte är den explicita poängen med spelet), för att de ska själva kunna få opta ut om de inte vill spela på det.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,036
Håller med om den här approachen men med ett fett undantag och det är när det gäller diskriminering som finns här på jorden. "OK så du spelar en kvinnlig äventyrare trots att staden ni är i är ett stenhårt patriarkat. Hur kommer det sig?" Då skulle jag checka ut direkt. Att återuppleva vardagsförtrycken är en magical realm som jag gärna slipper.
Skall kolla med vår exempelriddarrollperson Bastiana, om hon känner ett behov av att förklara sig... ;)


warrior5bakg (1).jpg

Nej.

(Därmed inte sagt att vi är 100% där. Det finns mycket baggage som man inte ens är medveten om. Men grundinställningen är ändå, varför tusan skulle det finnas könsförtryck i vår spelvärd? Vi har i alla fall försökt.)
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Öh, slaveri är super förbjudet i Whitewall där de skickar slavhandlare i magisk exil. Det är till och med tekniskt sett olagligt i Nexus. De enda som är ”Yay! Slaveri!” är The Guild (som är skurkar som är till för att man ska slå dem i ansiktet) och the Realm (som får imperiet i Star Wars att se mysiga ut). Fuck me, en av exempel Solarsen har som motivationen ”Jag tänker stoppa slaveriet”. Slaveriet i Exalted är bara där så att man kan korsfästa hundratusen slavhandlare när man träffar limit break.
So?

Jag nämnde hur jag hanterar Exalted, och jag ignorerar hur vissa författare har skrivit sitt material till det. Oberoende om det är hur Whitewall funkar eller Lilun.

Andra får göra som de vill. Inte min huvudvärk eftersom jag inte är i de spelgrupperna.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,484
So?

Jag nämnde hur jag hanterar Exalted, och jag ignorerar hur vissa författare har skrivit sitt material till det. Oberoende om det är hur Whitewall funkar eller Lilun.

Andra får göra som de vill. Inte min huvudvärk eftersom jag inte är i de spelgrupperna.
Du skrev det som att du inte tänkte skippa något som var i materialet i ett spel när det är något du valt att lägga till. Du är så klar fri att lägga till det men det kändes som en poäng att saken du gör inte är något spelet gör eller uppmuntrar någon att göra. Du kan såklart spela Vampire eller Drakar och Demoner och förbjuda karaktärer som inte är för slaveri också. Men eftersom det är något som kan skrämma bort potentialla spelare från spelet ville jag påpeka det i tråden.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Stenhårda begränsningar på åsikter och yrkesval känns alldeles för orealistiskt för mig. Det räcker med att krafsa lite i historien, så kan man hitta folk som helt vänder sig mot samhällets värderingar eller har fullständigt osannolika levnadsöden. Det känns som ett verktyg för spelledare som är osäkra på att spelarna överhuvudtaget ska bry sig om spelvärldens värderingar, så de tvingar dem att följa dem. Om spelarna är väl införstådda med spelvärlden är de också redo att bryta mot dess normer, eftersom de då ändå förstår att de ägnar sig åt ett normbrott.
Javisst, men problemet med sådana karaktärer är att kampanjen oundvikligen kommer att centreras kring deras normbrytande. I sig inte fel, men tråkigt om man hade andra planer för den.

Liksom, om en spelare tvunget ska spela ogre i en setting där ogres är monster och "kill on sight", så kommer i princip allt att handla om hur man ska undvika att komma i konflikt med alla man möter. Om planen var att spela en detektivande kampanj där man ska nysta upp en kult bland stadens överklass, well, bara att ta med en sådan karaktär så är den kampanjen död.

Framförallt: säg något med förtrycket. Jag är så helvetiskt trött på att folk har förtryck på slentrian och inte gör något med det. Ha med det om du vill säga och förmedla något om det. Låt det vara där för att bli en del av berättelsen.
Det där beror lite på hur du menar. Jag behöver inte pekpinnar, däremot så ser jag det som ett berättarmässigt verktyg. Ta tex Immortan Joe i senaste Mad Max. Att beskriva hans stad och hur den funkar beskriver också honom.

Det sagt, så tycker jag inte att det är något som behöver finnas överallt i spelvärlden, men ibland så vill man visa att, säg, prästerskapet är en repressiv maktfaktor i den här regionen, och då är det effektivt med tex lite häxprocesser. Liksom, kliver karaktärerna av en båt och de första de ser är en torterad kättare som bränns på bål framför en svavelpredikande präst, well, då är stämningen etablerad.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,862
Location
Värnhem, Malmö
Javisst, men problemet med sådana karaktärer är att kampanjen oundvikligen kommer att centreras kring deras normbrytande. I sig inte fel, men tråkigt om man hade andra planer för den.

Liksom, om en spelare tvunget ska spela ogre i en setting där ogres är monster och "kill on sight", så kommer i princip allt att handla om hur man ska undvika att komma i konflikt med alla man möter. Om planen var att spela en detektivande kampanj där man ska nysta upp en kult bland stadens överklass, well, bara att ta med en sådan karaktär så är den kampanjen död.
Jo, rollpersonsbegränsningar efter vad som funkar i en kampanj har jag inte något emot. Lite som att en rollperson med svåra mobilitetsproblem inte riktigt funkar i en kampanj som bygger på utforskande av väglös vildmark. Det jag vänder mig emot är mer attityden "sådant finns inte".

Men hade jag velat spela en ogre i en sådan kampanj hade jag gjort en rollperson som sedan barnsben blivit uppfostrad i ett mänskligt hov som ett experiment, lite som man gjorde med afrikanska slavar i många europeiska 1700-talshov. Om alla redan känner till "kungens ogre" skulle det reducera konfliktfaktorn.
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
Javisst, men problemet med sådana karaktärer är att kampanjen oundvikligen kommer att centreras kring deras normbrytande. I sig inte fel, men tråkigt om man hade andra planer för den.

Liksom, om en spelare tvunget ska spela ogre i en setting där ogres är monster och "kill on sight", så kommer i princip allt att handla om hur man ska undvika att komma i konflikt med alla man möter.
Ja du Troberg, här kommer vi nog inte komma överens. Jag ställer mig på spelarnas sida och benådar dessa stilsäkra rese-rollisar. Men det är efter en 180° som jag gjorde för några år sen då tidigare jag precis som du nu hatade dom här "speciella" rollpersonerna och deras rubbande av mina planer för kampanjen. Men det jag har insett sen dess är att det var mina "planer för kampanjen" som var fienden.

Om planen var att spela en detektivande kampanj där man ska nysta upp en kult bland stadens överklass, well, bara att ta med en sådan karaktär så är den kampanjen död.
När jag vågade mig ut på den här isen så upptäckte jag att den höll alldeles utmärkt. Ett av många exempel som jag har nämnt tidigare var när jag hade gjort en handelsfamilj full av inre såpor och intriger som spelarna kunde bli inblandade i. En arvsstrid bland annat, vem skulle ta över firman osv. Hade också gjort en tjuv som försökte stjäla från den här familjen som en extra liten bit grus i maskineriet. Och vad hände när vi började spela? Rollpersonerna försökte själva stjäla från familjen, upptäckte tjuven, och blev bästa kompisar med honom. Jag fick rulla upp en mer elaborate back story för honom och han blev snabbt deras favorit-spelledarperson nånsin. Den där i detalj beskrivna arvsstriden och dom olika släktingarna i handelsfamiljen…? Den fick spelarna och deras rollpersoner aldrig ens nys om. Kampanjen blev en av dom bästa nånsin.

I samma kampanj hade vi en rollperson som var en s.k. street urchin och magiker. Han studerade med en massa andra gatubarn hos en lite shady magiker i staden. Tyckte att spelaren flaggade efter att denna lärare skulle vara med lite mer så jag rullade upp en ny liten såpopera med hemligheter, torn att göra inbrott i osv. Men det glömdes bort fort för spelaren tappade fort intresset för sin egen backstory och ville hellre ner i närmsta dunga utanför stan. Que sera sera och gott så!

Preppa platser, preppa levande och trassliga platser och kör! Nysta upp en kult bland stadens överklass har jag också haft i en annan kampanj och vad hände då? Jo en spelare gjorde en rollperson som var minst sagt insyltad i den kulten själv och det blev fucking delicious rollspelande av det. Den rollpersonen hade tagit sig rätt mycket vatten över huvudet och åtagit sig uppdrag vars konsekvenser han inte var beredd på. Blev urbra!
Men om dom hade gjort resar så hade jag haft saker för dom att göra i stället, för platsen jag hade gjort var ganska "komplett" på så sätt. Det fanns många ingångar till den.

al-Qadim har inte dragonborn ex vis, och det håller jag på, så visst kan begränsningar vara roligt också. Om nån försöker rulla upp en X-Wing-pilot i Ereb Altor exempelvis kommer det bli rätt torftigt eftersom det inte finns andra några skvadroner att bolla mot. Men en del av dom begränsningar du radar upp i din trådstart får mig att bara totalt vilja checka ut. Mer eller mindre hela listan faktiskt! "att vissa religioner inte är öppna för vissa raser/kön/et cetera", pytt! Med @Eksem som spelledare fick vi se den första kvinnliga Gormaren nånsin (i B4 TLC) och det blev fucking awesome. Problemet med dom flesta grejerna i din lista är att dom befäster ett kyriarkat vi redan är totalt nermalda av on the daily monthly weekly and yearly i verkligheten.

Om slaveri existerar i en kampanjvärld så skulle jag varken bli nedslagen eller sur om några av spelarna tog på sig att vara abolitionister! Skulle snarare tycka det var fett som fan att dom försökte det. Sen får ju som vanligt tärningarna och reglerna och resten av gloraklet avgöra hur det går. Och, jag kan också ha 100000% förståelse för att det finns spelare som skulle känna sig ovälkomna och illa till mods vid ett rollspelsbord där sånt existerade? Och då skulle jag alla gånger myckte hellre redigera settingen för att släppa in dom än att låta kedjorna finnas kvar. Känns som en vit grej att kunna lolla runt med slaverilekar utan att blinka, medan för dom som kommer från diasporan skulle det kunna vara ett betydligt tyngre ämne och då är det såklart dom jag vill lyssna på.
 
Last edited:
Top