Ymir
Blivande Stockholmshipster
Re: Spelmöte #1: Analys
Jovisst, mest att, som sagt, det finns egentligen inga foton på fiktiva personer, liksom.
Jovisst, mest att, som sagt, det finns egentligen inga foton på fiktiva personer, liksom.
Det ska bli spännande att få träffa Du Yuesheng igen snart, efter så många år och så många gemensamma minnen...Ymir said:"Åh, Wuyu (alias, han är ju undercover om ni minns?)", utbrister bossen, "dig kan jag minsann lita på! du säger alltid sanningen, du är en man med integritet!". Han kramar Wúgū hårt, svettigt, sentimentalt och faderligt, medan Yuèshēng blänger.
Åkej, så den tillhörde typ änkekejsarinnan Cixi, inte underligt att den tycks vara förbannad.I Alexanders ögonvrå kommer Sun Dianying gående nedför en trappa flankerad av sina ryska legoknektar, girigt betraktandes ett föremål i sin hand; en enorm, svart pärla.
Johnson Obote var en trevlig bekantskap som jag ser fram emot att utforska vidare. Jag minns specifikt våran staredown (som Wugu vann! \o/) samt avskedsorden han och Wugu emellan - J: "Det här är inte över", W: "Nej, inte på långa vägar"."Jaja, skyll er själva, gräv er egen grav. I'll be seein' you".
Inte utan att hon förnedrande nog understod sig att ge Wugu en lavett.Detta skapar ett hett gräl mellan honom och Virginia där Virginia återigen ifrågasätter vad fan Wúgū egentligen har med allt detta att göra och när fan han blev ledare;
"Det är MIN pappa som kidnappats!". Wúgū är dock ett grässtrå i vinden (or something like that), och tillslut får han som han vill.
Haha! Han var för skön - klassisk Hergé-kines.*Alex ber att få prata med Milton, som snart dyker upp; en typisk kinesisk maffioso i kinesiska byxor och jacka men västerländska skor, komplett med runda glasögon, liten Hitlermustasch och ett fårat yttre.
Jag har skrivit till "Strategic Management" under "koncept" på mitt rollformulär nu!Wúgū ger de andra sitt visitkort ("Li Wúgū, Strategic Management" *^_^*)
Det funkar vilket som, tycker jag. Det är trots allt ljusskygga verksamheter det handlar om, så de kan säkerligen ha fått för sig att förlägga kontoret närmare händelsernas centrum. Huvudkontoret ligger ju garanterat i Nanjing i vilket fall.(Under spelmötet verkar det som att stället låg i International Settlement, vilket verkar lite keff; borde inte kineserna lägga det i sin egen jurisdiktion av Shanghai, även om hela centrum styrs av utlänningarna? Kanske får retconna lite, ska researcha det här)
Va! Ne-ej! Announcing future (past) badness? Måste erkänna att jag inte fångade upp detta förrän nu!"Jaja, jo...se det som...hmpf...plåster på såren för det där som hände efter Huáng Jīnróngs gripande long ago. hrmpf. Jag vetatt det fortfarande plågar dig, mm...hemsk affär det där, mm..."
Bunny låtsas som han vet vad han pratar om, och Wúgū (som presumably gör det, till skillnad från sin spelare), nickar tyst; fair enough, liksom.
Beeep! Fel! Det var Fang Liaobi som ordnade mig agenterna efter att först ha övertygats om att det rörde Lord Pellows försvinnande och sedan ha slagit mot sitt fina värde i "resurser".Detta är givetvis enastående användbar info, men som om det inte vore nog låter sig Dàwěi också övertalas att skicka Wúgū några pålitliga agenter som kan hjälpa till att infiltrera den förestående änglafesten på Ghost Man's Joy.
Nej, det stämmer inte riktigt. Inte heller är Wugu typen som skulle "gömma" sina pengar i hotelbibeln (näe, under extrabotten i sin attacheväska, kanske). Dokumenten satt ordentligt tejpade under den-där-möbeln-jag-inte-kommer-ihåg-namnet-på (en sån byrå med stor rund spegel en sätter sig och sminkar sig framför).Liaobi förklarar att han är lugn så länge de inte hittade papprena om
Kaga, vilket Wúgū intygar att de inte gjorde; de var tejpade under skrivbordet. Visst, nån kan ha läst något utan att stjäla det men...
I did it twice. Fang gav mig ännu mer pappersarbete. Scenariot återupprepade sig. Hela scenen var, som du påpassligt påpekade, som tagen ur ett Mad Men-avsnitt (däremot antydde jag starkt för Fang att fröken Mei kunde vara berättigad en löneökning, så Wugu är inte helt så mycket av en röv... men nästan...).Sedan Liaobi gått bestämmer sig Wúgū för att take Měi up on that offer, och en stund av komplimanger och härskartekniker senare ("du vet hur mycket vi uppskattar dig här på kontoret, men...") står hon själv med Wúgūs enorma pappershög i famnen, knappt förmögen att lyfta den. Wúgū själv drar hem för att kollapsa.
Nu tycker jag vi kan börja känna på Alexanders desperation på allvar. Som åskådare tyckte jag han betedde sig nervöst, insinuant och märkligt genom hela scenen, och vid ett tillfälle var jag rädd att han antytt saker som gjort honom så obekväm hos First Ladyn att hon istället för högre arvode hade lockats att ge honom ståplats i Hangzhouviken (han gjorde ett snabbt försök att rädda situationen, dock).Měilíng vill få arrangerat ett möte med sin syster, så Alexander blir lovad 200 dollar om han kan ordna det, och om rotande i kommunisternas angelägenheter ändå kan ge information om lord Pellow så har han väl ingenting att förlora, eller?.
"Det var inte så mycket jämfört med förra gången", tycker han. Měilíng räcker honom en av sina ringar (så att Qìnglíng ska förstå att hon inte går i en fälla), och säger leende:
"Nå, då var jag desperat..."
Jo, jag håller med dig. Det här blev en bra scen!"Åh nej, inte hemma..."
[...]
Wúgū vaknar kallsvettig av att telefonen ringer, och tumlar av soffan ned på golvet. Han ligger där tills åtta signaler gått, och svarar matt att ja, ja, han kommer, han kan vänta vid monumentet på The Bund om en timme. Sedan tillbringar han ytterligare tre kvart på golvet, i tyst vånda.
Borde inte den franska stavningen vara Javier?Xavier
Det var Virginia som fick svara (haha!). Wugu var för upptagen att dra för gardiner och på andra sätt försäkra sig om att de var i säkerhet - det kunde ju, teoretiskt, ha funnits en andra skytt (karaktärsdraget "försiktig", som sagt). Kul kontrast, förresten; Wugu dyker efter strömbrytaren ("dom får inte se oss!"), Herr Vogler dyker ut genom ett fönster på fuckin' andra våningen ("nej nu jävlar!").Wúgū gör en rush till strömbrytaren och slår av ljuset, medan Alexander kastar sig handlöst ut genom fönstret
[...]
I Maurices Duplessis hus står Wúgū paranoid med pistolen redo medan Virginia blodig och desperat försöker rädda Maurice (hon har äntligen misslyckats med ett Välmående-slag, och därtill har hon svår fobi mot sjuka människor...döende borde kvala in på ett hörn där).Melisande är en gråtande hög och Xavier står och stirrar tomt framför sig; han har lyckats ringa sjukhuset, men har svår språkförbistring med sjuksköterskan på andra sidan, och andra måste gripa in (jag tror det var Wúgū).
Jag håller med!(Agenter! Slagsmål! "Farliga" kvinnor! Ångest på ett skabbigt golv! Nu börjar det här bli Noir:igt på riktigt...)
Jag tyckte du valde helt rätt. Burkigheten satt som en smäck i Ghost Man's Joy's rökiga lokaler.Denna var jag lite dåligt förberedd för, och drog till med Yu er wan wan zhao jin zhou, fast i den burkiga versionen från In the Mood for Love-soundtracket, som tagits bort från Youtube. Too bad, egentligen, den länkade versionen är egentligen bättre, tex.
höhö. Wugu Brasco.Bunny said:Det ska bli spännande att få träffa Du Yuesheng igen snart, efter så många år och så många gemensamma minnen...Ymir said:"Åh, Wuyu (alias, han är ju undercover om ni minns?)", utbrister bossen, "dig kan jag minsann lita på! du säger alltid sanningen, du är en man med integritet!". Han kramar Wúgū hårt, svettigt, sentimentalt och faderligt, medan Yuèshēng blänger.
Jag blev lite satt på pottan. Om Alexander redan sett pärlan borde han ha känt igen den och listat ut var den kommer ifrån. Jag fick mörka lite genom att låta Alexander vara upptagen med att vara humanitär mot krigsfångar (Hederkodex: Respektera krigets lagar) och missa den. Potentiellt kan man van väl bränna öde senare på ett "Aha! Nu minns jag varför den kändes bekant!"-moment senare om vi börjar gå i stå.Bunny said:Åkej, så den tillhörde typ änkekejsarinnan Cixi, inte underligt att den tycks vara förbannad.I Alexanders ögonvrå kommer Sun Dianying gående nedför en trappa flankerad av sina ryska legoknektar, girigt betraktandes ett föremål i sin hand; en enorm, svart pärla.
När han inte springer och gömmer kan Wuugie Bear vara en riktig badassmuddafucka.Bunny said:Johnson Obote var en trevlig bekantskap som jag ser fram emot att utforska vidare. Jag minns specifikt våran staredown (som Wugu vann! \o/) samt avskedsorden han och Wugu emellan - J: "Det här är inte över", W: "Nej, inte på långa vägar"."Jaja, skyll er själva, gräv er egen grav. I'll be seein' you".
Ja, det är inte som det står "KMT's hemliga spioneriverksamhet" på dörren. Sannolikt har de nån slags cover; en obskyr myndighet eller nån privat firma med vag bransch.Bunny said:Det funkar vilket som, tycker jag. Det är trots allt ljusskygga verksamheter det handlar om, så de kan säkerligen ha fått för sig att förlägga kontoret närmare händelsernas centrum. Huvudkontoret ligger ju garanterat i Nanjing i vilket fall.(Under spelmötet verkar det som att stället låg i International Settlement, vilket verkar lite keff; borde inte kineserna lägga det i sin egen jurisdiktion av Shanghai, även om hela centrum styrs av utlänningarna? Kanske får retconna lite, ska researcha det här)
Oh yeah, baby. Det är en riskabel balansgång mellan prispressning och utpressning. I slutändan hoppades han på att ge "Någon annan hade kunnat använda det här för att kräva mer pengar... men jag är så schysst (eller mån om att behålla huvudet) att jag låter bli"-intrycket. Alexander må vara dödsföraktande och leende kasta sig in i en fajt mot alla odds, men den här sortens fara är nåt helt annat...Bunny said:Nu tycker jag vi kan börja känna på Alexanders desperation på allvar. Som åskådare tyckte jag han betedde sig nervöst, insinuant och märkligt genom hela scenen, och vid ett tillfälle var jag rädd att han antytt saker som gjort honom så obekväm hos First Ladyn att hon istället för högre arvode hade lockats att ge honom ståplats i Hangzhouviken (han gjorde ett snabbt försök att rädda situationen, dock).Měilíng vill få arrangerat ett möte med sin syster, så Alexander blir lovad 200 dollar om han kan ordna det, och om rotande i kommunisternas angelägenheter ändå kan ge information om lord Pellow så har han väl ingenting att förlora, eller?.
"Det var inte så mycket jämfört med förra gången", tycker han. Měilíng räcker honom en av sina ringar (så att Qìnglíng ska förstå att hon inte går i en fälla), och säger leende:
"Nå, då var jag desperat..."
Ett stängt fönster dessutom. För allt blir mer awesome i ett regn av krossat glas.Bunny said:Det var Virginia som fick svara (haha!). Wugu var för upptagen att dra för gardiner och på andra sätt försäkra sig om att de var i säkerhet - det kunde ju, teoretiskt, ha funnits en andra skytt (karaktärsdraget "försiktig", som sagt). Kul kontrast, förresten; Wugu dyker efter strömbrytaren ("dom får inte se oss!"), Herr Vogler dyker ut genom ett fönster på fuckin' andra våningen ("nej nu jävlar!").Wúgū gör en rush till strömbrytaren och slår av ljuset, medan Alexander kastar sig handlöst ut genom fönstret
[...]
I Maurices Duplessis hus står Wúgū paranoid med pistolen redo medan Virginia blodig och desperat försöker rädda Maurice (hon har äntligen misslyckats med ett Välmående-slag, och därtill har hon svår fobi mot sjuka människor...döende borde kvala in på ett hörn där).Melisande är en gråtande hög och Xavier står och stirrar tomt framför sig; han har lyckats ringa sjukhuset, men har svår språkförbistring med sjuksköterskan på andra sidan, och andra måste gripa in (jag tror det var Wúgū).
Jag med. Madame Chiang Kai-shek är som sagt en lysande femme fatale-variant.Bunny said:Jag håller med!(Agenter! Slagsmål! "Farliga" kvinnor! Ångest på ett skabbigt golv! Nu börjar det här bli Noir:igt på riktigt...)
Min närmaste referens har snarast varit relationen mellan maffiabossen och undercover-snutarna i Infernal Affairshöhö. Wugu Brasco.
Hmm....jag förstår känslan här, det var ett lite konstigt grepp av mig. Idén från början var att pärlan skulle figurera mer i rent förbigående, men som scenen utvecklades kunde jag inte få till det så. "Ah! nu kommer jag ihåg"-möjligheten var hursomhelst lite av tanken.Jag blev lite satt på pottan. Om Alexander redan sett pärlan borde han ha känt igen den och listat ut var den kommer ifrån. Jag fick mörka lite genom att låta Alexander vara upptagen med att vara humanitär mot krigsfångar (Hederkodex: Respektera krigets lagar) och missa den. Potentiellt kan man van väl bränna öde senare på ett "Aha! Nu minns jag varför den kändes bekant!"-moment senare om vi börjar gå i stå.
Good point. Hmm..."Huangkoow Consulting Ltd." "Suchoow Management and Statistics"?Ja, det är inte som det står "KMT's hemliga spioneriverksamhet" på dörren. Sannolikt har de nån slags cover; en obskyr myndighet eller nån privat firma med vag bransch.
Det var rätt otippat egentligen, jag måste försöka ta det till vara.Jag med. Madame Chiang Kai-shek är som sagt en lysande femme fatale-variant.
You betDet ska bli spännande att få träffa Du Yuesheng igen snart, efter så många år och så många gemensamma minnen...
HumdidumÅkej, så den tillhörde typ änkekejsarinnan Cixi, inte underligt att den tycks vara förbannad.
Det hade jag visst glömt. Åh du mildeInte utan att hon förnedrande nog understod sig att ge Wugu en lavett.
Om inte annat var det skönt att äntligen få dra till med ett riktigt Hongkong-namn...Haha! Han var för skön - klassisk Hergé-kines.*
Ah, that's too bad. Jag uppfattade det som att du nappade på detVa! Ne-ej! Announcing future (past) badness? Måste erkänna att jag inte fångade upp detta förrän nu!
Fix'd, se huvudinlägget.Beeep! Fel! Det var Fang Liaobi som ordnade mig agenterna efter att först ha övertygats om att det rörde Lord Pellows försvinnande och sedan ha slagit mot sitt fina värde i "resurser".
Tss, Liaobi var mycket tydlig med att han bara vädrade en lös tanke på en potentiell eventualitetFörst varnade Kou mig att han varit och snokat på Cathay Hotel innan vår ankomst dit på nyårsnatten, och nu tyckte Fang att jag skulle göra vad jag kunde för att sätta dit Du Juesheng (som typ motsvarar Al Capone och J Edgar Hoover i ett och samma ämbete...) - bara så att vår myndighet ska kunna komma in och konfiskera all hans egendom! Wugus karaktärsdrag "försiktig" kan komma att förmå honom att leta ny mentor snart...
Fix'd.Nej, det stämmer inte riktigt. Inte heller är Wugu typen som skulle "gömma" sina pengar i hotelbibeln (näe, under extrabotten i sin attacheväska, kanske). Dokumenten satt ordentligt tejpade under den-där-möbeln-jag-inte-kommer-ihåg-namnet-på (en sån byrå med stor rund spegel en sätter sig och sminkar sig framför).
I did it twice. Fang gav mig ännu mer pappersarbete. Scenariot återupprepade sig. Hela scenen var, som du påpassligt påpekade, som tagen ur ett Mad Men-avsnitt (däremot antydde jag starkt för Fang att fröken Mei kunde vara berättigad en löneökning, så Wugu är inte helt så mycket av en röv... men nästan...).
Möjligt, men han är säkert lite anglifierad. Den lingvistiska situationen i Shanghai på 30-talet är något jag inte riktigt lyckats reda ut än, men notervärt är att alla berömda klubbar i franska koncessionen (och många av gatorna) hade engelska namn, något som förbryllat mig en smula.Borde inte den franska stavningen vara Javier?
Radarpar indeedKul kontrast, förresten; Wugu dyker efter strömbrytaren ("dom får inte se oss!"), Herr Vogler dyker ut genom ett fönster på fuckin' andra våningen ("nej nu jävlar!").
Ah, bra. Värt att tänka på till nästa scen där...Jag tyckte du valde helt rätt. Burkigheten satt som en smäck i Ghost Man's Joy's rökiga lokaler.
Usch ja - Wugu, min rollis, fick rulla för fysisk påfrestning bara för att han höll igång och var aktiv enbart 60 timmar i sträck (misslyckat slag, -1 i välmående). En kan tro att det sedan räcker att sova ut ordentligt i 6 timmar, men, ack, tydligen krävdes mer än så (misslyckat slag).Den Upplyste Despoten said:Underbart! Och alltid saddo-kul när Välmående-återhämtningen misslyckas. ,-)
Det här har du varit duktig på - att väva samman detaljer ur de tre rollpersonernas erfarenheter med varandra. Kvinnan som går från gammal till uråldrig, sovrummet (med dess förändrade karaktär) och Yǐnzi med sina blå ögon (precis som hon Wugu nu brinner för att få möta på änglafesten...).Ymir said:Spelmötet börjar återigen år 1900. Yòuwēn (幼昷) och Yǐnzi (乚子) sitter på en terass i Guwalgiya-klanens gods och njuter av det sista av sommarsolen.
[...]
Francis Henry Pellow ligger medtagen i en säng, omplåstad och vårdad med en tibetansk läkande salva som den gamla tjänarinnan tillrett.
[...]
I samma rum där Francis Henry Pellow låg, men nästan 30 år senare, vaknar Alexander Vogler upp ur sömn, med ett halvläkt benbrott. Det är samma rum, samma plats, men ödsligheten och tystnaden har lagt sig över den, och där lamporna en gång spred ett varmt sken lyser de nu blekt och svalt i hallarna. En uuurgammal kvinna i svart som hela tiden pysslat om honom är precis på väg att, oändligt långsamt, lämna rummet
[...]
"Det måste varit en inkompetent fotograf", tycker Wushen, "få samma kvinna fel på två bilder...". Efter lite eftertanke sluter han sig till att kvinnan måste vara Yǐnzi (乚子), Rónglùs favoritkonkubin.
"Vad hände med henne?", undrar Wúgū, "varför kommer jag inte ihåg henne?".
Petig behöver du absolut inte vara om du inte väldigt gärna vill. Lord Pellow är bright och beläst, han kanske redan räknat ut vilka arkaiska betydelser Guwalgiya kan tänkas föredra efter att ha studerat diverse namntraditioner or whateva."Ung barmhärtighet...", översätter han, demonstrerande sina suveräna mandarinskillz (fast ska vi vara petiga såhär in hindsigt så är wēn dels lika med 'benevolence' som kanske snarare borde översättas till 'godhet', och dels är den betydlesen av ordet arkaisk och han borde inte kunnat klura ut den bara genom att höra det. Så det var ett misstag on my part, särskilt som jag i första Yòuwēn-scenen förklarat vilket koolt arkaiskt tecken hennes namn skrivs med).
Nämen, saknas det en pärla? Hmmm, det känns som om jag borde kunna göra någon form av koppling här...Längst väggarna reser sig ett sammelsurium av andetavlor och små grå stenstatyer av för honom anonyma personer, och på ett altare i mitten sitter en skulptur av en kvinnlig buddha i lotusställning med utsträckta händer, och en stor vit pärla i sin ena hand (den andra är tom).
... och nästa spelmöte kommer kamraterna Wugu och Du Juesheng att återförenas at long last (på en änglafest)! Jippi! Och tillbakablicken där det utrönas vad som kom att gå snett där på 20-talet! Yay! En önskedröm för varje masochist..."I sanning...kamrat...låt vårt samarbete bli...långt...och...fruktbart..." *suger hotfullt på varje ord*
Jag tror det exakta citatet var: "Jag kommer aldrig, under några omständigheter, sätta mig i en bil med dig bakom ratten igen!"Utanför sjukhuset skjuter en frustrerad Wúgū upp bilen med en domkraft (och svär att aldrig låta Virginia köra igen) medan Alexander byter däck.
Sjukt rolig dialog. Det framgår att karaktärerna tenderar att tänka i lite olika skalor kring saker och ting. Wugus svar på Alexanders förslag: "Ah... ja, ja det skulle vi ju faktiskt kunna göra...""Hur pålitlig är han?", undrar Virginia, syftandes på LeBeau.
"Jodå..." menar Wúgū.
"Men vi bör göra vår egen undersökning eller?", frågar Alexander.
"Jovisst, rent teoretiskt, men det kräver ju ansenliga resurser...vi behöver ett labb, massor av fotfolk, sekreterare..."
"Err...jag tänkte mer att vi nöjer oss med att gå och se om vi kan hitta något spår på taket där skytten satt..."
Nästa gång får vi båda helt enkelt vara mer uppmärksamma på Wugus rädsla för höga höjder.Sagt och gjort; rollpersonerna tar bilen tillbaka, och klättrar upp via brandtrappan till taket där skytten satt när han träffade Alexander (och Alexander honom).
Allting är relativt. Sex timmar blev det, och det är visserligen mer än hittills i kampanjen (mer än de 0 timmar han sovit hittills, vill säga), men inte nära nog mycket nog.Wúgū har som sagt sovit ganska bra
Jo, alltså, eftersom han redan blivit påhoppad av två stora biffar var han redan inne i avföring + ventilationssystem-mode (han visste inte att de bara var på väg att slänga ut honom). Att haffa Shenzi var ett tappert försök att salvage:a nåt från vad som redan var en katastrof i Alexanders ögon.Bunny said:Haha! Skitbra. Kampanjen kommer nog att ta intryck av Alexanders snilleblixt ett bra tag, har jag en känsla av. Vad gick genom hans huvud när han kom fram till att lämna Shanghais Al Capones egen klubb med dennes favvo-konkubin var en bra idé?Ymir said:"Vi tar henne med oss!", säger Alexander.
Wúgū hör avföring träffa en fläkt nånstans, och sätter av som en oljad jävla blixt mot dörren till en brandtrappa som vätter ut mot bakgården (som hans spelare omedelbart bränner öde på att etablera att han känner till).
Efter att ha hittat en genväg genom ett trasigt staket, över en bakgård och hoppandes över en mur (ett sanslöst exceptionellt lyckat slag för förflyttning) fick Alexander en chans att hoppa på bilens... öhm... trappsteg (vad fanken heter running board på svenska?). Detta slutar dock med en elegant studs mot passagerardörren och Alexander rullandes i rännstenen medan bilen försvinner runt hörnet...Bunny said:Det senare var liksom inte ett alternativ (inte i Wugus föreställningsvärld, i alla fall). Mellan Alexander och bilen fanns flera fientliga kombattanter, vilket påkallade en hastig flykt.Ymir said:Wúgū skjuter vilt bakom sig och kastar sig in i förarsätet, och kör gasen i botten utan ett ögonblicks tvekan, och utan att vänta på Alexander.
Liten modifikation. Motorn var inte ens påslagen, så även om Youmei fick dra lite i spakarna så var planet extremt stillastående. För det första hade det varit att be om en olycka att låta henne taxa runt planet (och så dåligt omdöme har inte ens Alexander... när det gäller hans flygplan). För det andra är han väldigt svartsjuk när det gäller vem som får spaka "Kleine Gretchen", om det så bara gäller att puttra runt på marken.Ymir said:Yòumèi är ivrig att demonstrera att hon struntar i vad pappa har att säga, och när Alexander erbjuder henne klättrar hon entusiastiskt upp i cockpiten och får prova på att köra planet en liten bit, vrida rodret och i allmänhet känna på maskinen, glad som ett barn (well, she is basically one).
Klart grabben ska få kriga lite! Vad kan gå fel!Ymir said:Wèiqí är ivrig att få sitt mandomsprov i krig, och börjar leka med tanken på att vara andrepilot åt Alexander och fälla bomber på fienden.
En Colt Pocket Hammerless, modell 1908 för att bidra med en ovidkommade detalj.Ymir said:Alexander har stylat sig mer halvhjärtat i en frack med allt annat än perfekt passform och en ganska random mask, och det är bara med nöd och näppe han lyckas gömma en liten pistol han införskaffat innanför frackjackan.
Även om det från början var out of sheer spite att sno Shorts pilotvingar är det en detalj som kan komma väl till pass senare.Ymir said:"Du", säger han till tjejen som klänger på honom, "vill du tjäna 50 dollar?".
Hennes ögon börjar tindra lystet, of course.
"Amerikanen där borta", han gestikulerat mot Short, "har två små vingar på sin uniform. Get them for me".
Flickan är iväg som ett skott och försvinner upp mot övervåningen med Short och hans brud, och så är Alexander av med henne för en bra stund.
...
Den nu mycket, mycket fulla tjejen som klängt på Alexander under kvällen kommer tillbaka och juckar i hans knä medan han försöker koncentrera sig på sitt pokerparti, stolt viftandes med Robert Shorts vingemblem. Alexander tar emot det
Om Virginia hade stannat gömd i garderoben, hade det hela sannolikt slutat med att Alexander bara fick en liten omgång och blev utslängd.Ymir said:I den lilla logen väntar Alexander och Virginia när gorillorna kommer störtande. Alexander knuffar raskt in Virginia i en garderob, och får båda männen över sig direkt. Han värjer sig dock framgångsrikt, och Virginia burstar ut från garderoben och överraskar den ena busen, bara för att få ett hårt batongslag i magen. det kommer lämna ett saftigt blåmärke, men hon är okej, och Alexander lyckas slå den störste av angriparna halvt medvetslös med en pall medan Virginia låter slagen hagla över den andre (hon må vara vän och klen, men hennes flyt här var helt orimligt...)