Nekromanti Ska vi försöka enas om någon definition?

[MrG]

Re: Once up on a time

Jag är säker på att de påverkar delaktighet och deltagarinflytande och sänker tröskeln och svårighetsgraden.

Självklart påverkar de delaktigheten, t.ex sitter man i en ring och säger varsin mening är alla med lika mycket (till skillnad från Once...), men det finns massor av sätt att lösa det på.

Tröskeln och svårighetsgraden skulle jag tro är inviduell, vissa hämnas av det som uppmuntar andra. VI har testat saker i Rollspelbaren som vissa tyckt varit jättestimulerande och andra hämnande och skippat. Själv går jag i gång på det mesta sånt, tycker Once... och Baron Münchaussen är jättebra spel och har plusat på alla nya grepp i Rollspelsbaren, men bara för att jag funkar så kan jag inte göra det till generell regel.

-Gunnar (är på för alla typer av berättarrollspel)

 

[Mogger]

Hur menar du med utåtriktade? Aggresivare marknadsföring? Indie är ofta (inom konst och media av alla slag) beskyllt för att vara introvert men för det mesta handlar det om avant gardism. Omvärlden är inte riktigt redo för just den strömningen förrän den har bearbetats ett tag av de som skapade den och deras direkta omgivning. Till slut är det inte indie längre och något annat tar dess plats. Anledningen till att Forgespelen inte tar större plats är att det fortfarande är ganska nytt. Inte minst på det här forumet märker man en del klara tendenser att det verkar skrämmande. Jag är övertygad om att många inslag hos indiespelen kommer att vara mainstream (se på Noir) inom något år eller så. Du kan egentligen ta vilken subströmmning som helst. Såvida det inte rör sig om smala grenar som aldrig kommer att nå större publik så ligger succen och erkännandet och väntar runt hörnet.

En kul grej är att detta ofta är lite traumatiskt för indieutövarna som för de som var mainstream tidigare. Ingen av dom vill det men det händer likförbannat.

 

[Mogger]

Och där satte du fingret rakt på poängen! (NT)

NT = No Text

 

[Ram]

Tusan, jag kom på att det var här det så att säga spårade ur...

Att definiera "inte ivägen" som "narrativt" låter för min del lite som att definiera ett lastbilsflak som bekvämt, eftersom det inte finns något som hindrar en från att skruva fast en gosig soffa på flaket. Det är helt enkelt lite äpplen och päron över definitionen, enligt min åsikt.

Kan man inte i stället bara enas om att det är mer eller mindre narrativt? Det borde kunna göra de flesta glada(re) och mer överens... Om det finns regler som hämmar storyn så är vi väl alla överens om att det är MINDRE narrativt och följdaktligen kan vi väl också enas om att färre hämmande regler borde vara MER narrativt. Så i stället för att hävda att Saga (t.ex.) är narrativt så nöjer vi oss med att det är mer narrativt än... eh, insert Gameist/Simulationist (?) game here?

Det här har alla andra begåvade folk i den här tråden troligen fattat för länge sedan, men ändå...

Nåja, nu är JAG klar också.

 

[Leon]

Intressant. Du sätter (oförhappandes) fingret på det som jag har svårt att svälja med hela det narrativa snacket. Det är en grundsyn där rollspel till stor del likaställs med regelsystem, och regeldynamik. Jag kan hålla med om att många av de narrativa verktygen är nog så intressanta, och det är bra att vara medveten om hur regler och berättelse/samberättelse samverkar. Men det behöver inte betyda att reglerna är konduktiva för att låta spelarna berätta sina karaktärer/öden. Tvärt om tycker jag att det känns oerhört begränsande att låta en kampanjs centraltema "reglifieras". Är inte detta något som spelarna istället skall utforska och definiera genom sina karaktärer?

 

[Arfert]

ja det är klart det kommer läcka ut, trots alla försök att hindra det (som Edwards medvetet fula böcker). ;-)

Observera att jag INTE säger att att Forge-spel inte skulle kunna vara bra eller kul att spela, eller innehåller bra bitar. Jag själv snattar därifrån då och då. Men jag tycker det är lite trist att man har en känsla av att de vill att de ska vara en "well kept secret".

Sen vet jag inte om allt kommer slå igenom i kommersiellt stora spel... har svårt att se att samberättande kommer göra det, till exempel... utom som viss krydda.

 

[Mogger]

Varför ens bry sig om att defieinra det då? En romb kanske påminner om ett klot men är det mer ett klot än en kvadrat? Eller för att använda äppel-päronliknelsen, är en apelsin mer päron eller mer äpple?

 

[Arfert]

vilket var exakt min poäng i trådstarten, även om det uppenbarligen inte uppfattades så. *L*

 

[Mogger]

Jag håller inte alls med om att det skulle vara så, och tror att samberättande är det nya svarta. Finns inslag av det i Noir exempelvis.

 

[Ram]

För att en stor del av den här diskussionen har handlat om om Saga är narrativt eller ej. Utifrån allas olika perspektiv så har vi inte en chans att säga om det är det eller ej utifrån ett binärt perspektiv men om man i stället ser det som en skala så kan man kanske bli överens om att det är mer eller mindre i relation till andra spel.

Eller också så struntar man i det.

 

[Arfert]

Den som lever får se. Jag har läst Noir, och den biten av spelet kan vara början av en ny trend. Eller så är det de delarna av spelet som folk hoppar över när de spelar... har ingen aning. Jag kan ha fel, eller du. Jag menade bara att jag inte är säker på det.

 

[Mogger]

Ja, jag har inte läst Saga så jag vet inte om det är det eller inte, men från vad de som inte bara gissar så skulle jag säga att det mycket väl kan vara narrativistiskt men är det inte ffa simulationistiskt? Simulationistiskt med narrativa möjligheter? Vad vet jag, men varför är det så viktigt? Saga utgår ju inte från Forgeteorinerna så det kan utge sig för att vara vad de vill, med följden att andra säger emot. Med det är väl i så fall konstruktörernas problem om de vill slänga sig med laddade termer?

 

[Mogger]

Åh, jag menade inte just den biten, utan att jag inte upplever Forgesnubbarna som hemlighetsfulla eller elitistiska på något sätt. Tvärtom, själva poängen är ju att göra hobbyn lättare att ta till sig genom att veta vad det handlar om.

Om samberättande (om du menar karaktärsdrivet spel med spelarkontroll) slår eller inte vet jag så klart inte, men jag gillar det.

 

[Ram]

Phjeh, det är inte vikitgt alls. Men det har ändå tagit upp en del av min eftermiddag, så att bara släppa det känns klent.

 

[Krille]

Så i stället för att hävda att Saga (t.ex.) är narrativt så nöjer vi oss med att det är mer narrativt än... eh, insert Gameist/Simulationist (?) game here?

Tja, hade Arfert sagt att Saga varit mer narrativt än D&D så tror jag inte att någon hade sagt emot honom. Möjligen hade han fått ett antal sarkastiska svar i stil med "och det skulle vara svårt?".

Men nu skrev han det här:

Annars är ju Saga ett narrativt spel, visserligen är det BRP i grunden, men KÄNSLAN när vi spelar är som om det vore som ett narrativt system. På grund av hur det är att spela i verkligheten, inte läsa.

Det är liksom ett rätt absolut uttalande: det parkerar inte Saga i medelgruppen "rätt hyfsat regellätta mosa-gobbos-och-dyrka-dörrar-system". Det uttalandet skickar ut Saga mot ändarna i fördelningskurvan, och där anser jag inte att Saga hör hemma.

Därav diskussionen.

 

[Mogger]

(NT)

NT = No Text

 

[Arfert]

...problemet är inte att folk säger emot att Saga för urminnes tider sedan skrevs för att underlätta berättande, folk kan tycka vad de vill om det, utan att de har för sig att narrativt (narrativistiskt?) är en forge-grej som ingen annan får använda (trots att man pratat om sånt sedan Eldkvarn brann i rollspelsvärlden, som Rosen så riktigt påpekade)... för då är det FEL!!! ...om jag uttrycker det krasst.

Istället för att diskutera om ett spel kan vara narrativt på olika sätt. Om det finns olika vägar att gå. Nyanser, please.

 

[Mogger]

Aha!

Det är den gamla bitterheten över att inte längre vara herre på täppan som spökar. Ja, vad ska jag säga, bit i det eller kämpa, men jag tror att du får det ganska tufft.

Du får gärna ge några historiska paralleller till hur narrativt användes före Forge och av vilka.

 

[walium]

"...problemet är inte att folk säger emot att Saga för urminnes tider sedan skrevs för att underlätta berättande, folk kan tycka vad de vill om det, utan att de har för sig att narrativt (narrativistiskt?) är en forge-grej som ingen annan får använda (trots att man pratat om sånt sedan Eldkvarn brann i rollspelsvärlden, som Rosen så riktigt påpekade)... för då är det FEL!!! ...om jag uttrycker det krasst."

I den här deltråden som startades med inlägg så är det mest du som har tjatat om Saga. Lite av tanken med den var faktiskt att lyfta fokus bort ifrån ett enskilt spel och ut mot rollspel och rollspelandet som helhet. Allting handlar faktiskt inte om dig, Tomas.

Sedan kan jag inte minnas att vi har uppnått någon form av konsensus kring att det är Forges definition som gäller eller att ingen annan får använda våra slutsatser. Eller några påståenden om att de här tankarna skulle vara helt nya.

Det är rätt mycket tjat om att jag är bitter, men i så fall så är jag i gott sällskap.

 

[Arfert]

Re: Aha!

Kolla in Prince Valiant av Greg Stafford till exempel, som inspirerade till Sorcerer enligt RE själv...