Re: Herregud!
ag tycker att Dantes definition låter alldeles utmärkt och med det ur världen så borde det vara en smal sak att enas om en lämplig benämning.
Nja, jag kan se brister i den också.
Ett narrativt spel (för mig, om någon redan har glömt) är ett spel, som liksom Dragonlance: Fifth Age har regelelement som aktivt stöder att även spelarna (och inte bara spelledaren) är med och formar berättelsen (och då alltså mer än i traditionella rollspel där berättelsen visserligen kan ta olika vägar beroende på spelarnas val, men där det är spelledaren som formar berättelsen och spelarna som deltar i den).
Vad är problemen med denna definition?
* Den är en cirkulär referens. Den definierar narrativa spel som spel som är mer narrativa än de som inte är det. Det är iofs rätt, men det säger inget.
* Dess krav på spelarinflytande är bara en gradskillnad mot vad man annars har. Jag har själv sagt att narrativism är en riktning, inte en gräns, så det ligger iofs i samma anda, med texten ger intryck av en gräns snarare än en riktning.
* Är verkligen spelarinflytande ett krav? Jag betraktar Paranoia som narrativt, trots att det är en orgie i icke-spelarinflytande.
Det här är egentligen inte riktat mot Dantes definition som sådan. Min poäng är att definitioner och modeller är förenklingar av verklighet i syfte att göra den lättare att förstå. Alla sådana förenklingar tappar precision och har ett begränsat giltighetsområde. Se tex på olika modeller av ett flygplan:
* En målad skalamodell som ger en bra bild av hur planet ser ut.
* Högar av olika material som ingår i planet i korrekta proportioner talar om vad det består av.
* En ritning talar om vad man behöver veta för att bygga det.
* En matematisk modell gör att man kan provflyga det i en simulator.
* En kostnadssammanställning för bygget talar om hur mycket det kommer att kosta att bygga och hur arbetet behöver planeras.
* En beskrivning av dess historia ger en bild av dess inverkan på omvärlden.
* Intervjuer med piloter ger en personlig inblick i dess egenskaper.
* Bränsleförbrukningskurvor vid olika farter, laster och höjder talar om räckvidden och driftsekonomin.
* Servicemanualer talar om för mekanikerna hur de ska hålla flygplanet i luften.
Är dessa modeller rätt eller fel? Det beror på vad man behöver veta. Alla är rätt inom ett visst område, men alla är också fel utanför det. Varför kan man då inte ha en enda modell som klarar allt? Det har vi, den kallas verkligheten, och den är för komplex för att hantera i en tugga, så därför delar vi in den in olika småmodeller med begränsad giltighet.
Detta är anledningen till att jag tidigare sa att om en definition är bra så är flera bättre. Alla definitioner kommer, på grund av sin natur, att ha ett begränsat giltighetsområde. Flera definitioner, flera modeller, innebär att man utökar den totala täckningen och dessutom skapar överlappningar vilket ger oss möjlighet att välja den som passar bäst. Flera definitioner är inte bara bra, de är en nödvändighet om vi ska kunna hantera den verklighet vi försöker beskriva. Flera definitioner blir alltså ett självändamål.
Jag skulle alltså lätt kunna torpedera varenda definition av narrativism som läggs fram. Innebär det att det inte finns någon definition som håller måttet? Nej, naturligtvis inte, det innebär bara att det inte finns en enda definition som förklarar allt, och att man måste ha flera definitioner för att hantera hela komplexet.
Har man bara en hammare i sin verktygslåda så är man väldigt begränsad i vad man kan bygga. Vad värre är är att man lett leds in i ett tänkande att allt löses genom att man bankar på det. Genom att komplettera verktygslådan med en såg, en packe skruvmejslar, en vinkelslip, en svets, några filar, några grispittar, en borrmaskin, en talmeter, några olika tänger, en lödpenna och en vinkelhake så utökar man inte bara vad man kan göra, man vidgar också sina vyer.
)