Nekromanti Skiftning

[Vindhand]

Re: Oj, är den här tråden fortfarande aktiv?

Tja.. Du har ditt sätt (och fantasi) att hantera en situation och jag har min.. Jag tycker du missar min poäng lite.. Slutboss eller hejdukar (tackar för översättningen från Feng Shuis "mooks". Jag har funderat mycket på det), resultatet blir ju detsamma?

I det ena fallet styrs slutbossens handlingar av vad som är bäst för storyn, i det andra av vad som är bäst för honom (henne?) själv. En viss skillnad finns det allt

Håller helt med.. Och spelarnas val när jag använder skiftning kan ibland komma att förändra effekten av deras val, precis som vanligt.. Jag förstår inte varför folk svartmålar detta (bara för att rälsning nämnts?)

Folk (jag i.a.f.) svartmålar det just för att det _är_ rälsning och är behäftat med samma svagheter. Det spelar inte så stor roll _hur_ man bekämpar spelarnas val... om det är genom tvång eller bluff påverkar mest hur lätt det är att komma undan med.

Vanlig rälsning så ger man spelarna ett alternativ och tvingar dem att ta det. I skiftning ger man dem flera, men bara på låtsas. I slutänden skiter man i vad de väljer och ger dem det enda förutbestämda alternativet ändå. Hur är det att behandla spelarnas val som en resurs?

 

[anth]

Random encounters

Jag tycker att skiftning är helt OK.
Det viktiga för mig är inte om jag som sl kör fisktank, rälsning eller skiftning - utan hur spelarna uppfattar det hela.
Jag tycker att jag lyckats som sl om spelarna uppfattar att de spelar i en fisktank. Att de i själva verket råkade ut för en skiftning har inte med saken att göra, det man inte känner till mår man inte dåligt av.

Jag använder skiftning, men antagligen på ett annat sätt än Feliath - för Random Encounters (vad heter det på svenska - slumpmöten?).
Istället för att det ska vara 10% chans om dagen att de stöter på det stora stygga trollet i den mörka läskiga skogen så stöter de på trollet i skymingen den 3:e dagen.

Som avslutning vill jag bara säga att bäst effekt uppnår man givetvis om man blandar alla former (fisktank/rälsning/skiftning...)
Jag tror att den sl som BARA använder EN sl-stil missar väldigt mycket som antagligen skulle göra hans spelsessioner bättre.

 

[Troberg]

Re: Random encounters

Istället för att det ska vara 10% chans om dagen att de stöter på det stora stygga trollet i den mörka läskiga skogen så stöter de på trollet i skymingen den 3:e dagen.

Jag kör en variant på det. Jag har bestämt att de ska möta trollet (under förutsättning att de går ut i skogen osv), men skjuter sedan in det när stämningen och speltempot är lämpligt. Om det exempelvis är ett lite skräckigt möte och spelarna just nu skrattar åt något så väntar jag lite.

Sedan är det ju en enorm gråskala kring skiftning. Om jag har en ide som jag vill använda och jag slänger in den när det passar så är det ju inte riktigt samma sak som att första dörren spelarna väljer alltid är fel.

 

[anth]

Re: Random encounters

Sedan är det ju en enorm gråskala kring skiftning. Om jag har en ide som jag vill använda och jag slänger in den när det passar så är det ju inte riktigt samma sak som att första dörren spelarna väljer alltid är fel.

Instämmer (och jag tror även att det var vad Feliath ville få fram).
Skiftning är EN teknik av många som spelledaren kan använda.
Att säga att man använder skiftning som sl betyder inte att man alltid använder skiftning, utan att man använder det när det passar in i plotten.
Skiftning ska ses som ett hjälpmedel och inte som ett krav: "nu är jag sl och jag bara måste använda mig av skiftning minst tre gånger den här spelsessionen" blir väääldigt fel.

 

[Krille]

"Det här är alltså exempel på vad jag menar med skiftning: att flytta handlingsbärande element så att spelarna alltid kommer att trilla på dem. Givetvis är det oftast fråga om mer subtila och väsentliga saker än ovan, men sådana saker kräver långa (längre! ) förklaringar för att bli begripliga. Vad tycker ni om det här, visavi rälsning? Fisktankar? Syltmunkar? Vadhelst annat ni kan komma på att relatera det till?"

Problemet med skiftning och rälsning är det där som du kallar "handlingsbärande element" - saker som måste inträffa för att äventyret ska fortsätta. Det är just sådana saker som gör att jag inte gillar vare sig skiftning eller rälsning. Det innebär nämligen att jag som spelare inte har något med ståryn att göra. På sin höjd kan jag påverka var något ska inträffa, men inte vad. Och det är det där med vad som jag hänger upp mig på. Var spelar i sammanhanget ingen roll.

Så om vi tar det där utomhusexemplet igen: jag gillar inte att spelarna måste träffa just Agaton Sprätt, och att de måste sammanfoga just Uppblåsthetens ballong. Varför måste de det över huvud taget? Problemet med rälsningen i det här fallet kommer att uppenbara sig så fort rollpersonerna ger sig ut på The Quest for Helium och jagar gaffatejp i Hemska Skogen istället för att leta upp Agaton Sprätt.

Jag undrar om inte problemet ligger i en statisk antagonist. På något sätt så känns det som att antagonistens enda uppgift är att sitta på Sylvassa Berget och vänta på att rollpersonerna flyger in med sin zeppelinare byggd av Uppblåsthetens Ballong, men i övrigt gör han ingenting.

Min lösning är att inte låta handlingen förfölja rollpersonerna, utan att låta antagonisten göra det istället. Således kommer inte Agaton Sprätt att finnas åt det håll som rollpersonerna går. Istället kommer antagonisten lämna Sylvassa Berget för att jaga skiten ur rollpersonerna. Om rollpersonerna sedan börjar bygga en zeppelinare för att stoppa antagonisten (åkej, the logic escapes me for the moment, men vi köper detta) så bryr jag mig inte så mycket om huruvida de letar upp Agaton Sprätt för att få sin Uppblåsthetens Ballong fixad eller drar iväg till Göfab för att skaffa magisk Gaffatejp +2 för att tejpa ihop den själv, så länge som de faktiskt gör något åt saken. Och skulle de nu mickla ihop sin zeppelinare så får vi se vad antagonisten hittar på för att kontra det hotet.

 

[Troberg]

Re: Random encounters

Skiftning är EN teknik av många som spelledaren kan använda.
Att säga att man använder skiftning som sl betyder inte att man alltid använder skiftning, utan att man använder det när det passar in i plotten.

Det är ju som med alla verktyg, man måste kunna dem för att veta när de passar. Man slår inte i spik med skruvmejsel och man skruvar inte i skruvar med hammare (en del gör iofs det...), men det innebär inte att det är dåliga verktyg, bara att de är specialiserade för en viss uppgift.

Kan man sina verktyg så vet man när man vågar använda även potentiellt farliga verktyg. En skrivbordsstol med hjul är tex jättebra, men om man gungar på den, sätter upp foten på den för stöd eller står på den när man ska byta en lampa så gör det on (Tro mig, jag vet. Mitt långfinger är alldeles svullet och gör ont efter en incident i förrgår, så jag kan inte längre signalera till andra bilister.).

 

[anth]

Problemet med skiftning och rälsning är det där som du kallar "handlingsbärande element" - saker som måste inträffa för att äventyret ska fortsätta. Det är just sådana saker som gör att jag inte gillar vare sig skiftning eller rälsning.

Inte ord förvånar mig i ditt inlägg.
(Fördelen med Krille är att man vet var man har honom.)

Skulle du acceptera skiftning om det inte var ett "handlingsbärande element"?
Dvs något som inte var kritiskt för äventyret?

 

[Krille]

"Skulle du acceptera skiftning om det inte var ett "handlingsbärande element"? Dvs något som inte var kritiskt för äventyret?"

Då skulle det vara lättare. Viss form av sådan skiftning kan jag acceptera, men då inte på händelsebasis, utan snarare på artefakt/företeelsebasis:

"Jaha, spelarna åker till Coruscant och inte till Tatooine. Åkej, vi har kloakfolket på Coruscant istället för sandfolket på Tatooine..."

Men specifika händelser? Nej. Det har jag svårare att smälta.

 

[Feliath]

Problemet med skiftning och rälsning är det där som du kallar "handlingsbärande element" - saker som måste inträffa för att äventyret ska fortsätta. Det är just sådana saker som gör att jag inte gillar vare sig skiftning eller rälsning. Det innebär nämligen att jag som spelare inte har något med ståryn att göra. På sin höjd kan jag påverka var något ska inträffa, men inte vad. Och det är det där med vad som jag hänger upp mig på. Var spelar i sammanhanget ingen roll.

Nja, fast det är en ganska duktig skillnad på att en händelse bör (observera att det inte står måste där, nu) inträffa och att du som spelare saknar all möjlighet till påverkan...
Dessutom rör det här sig ju om saker som du som spelare inte kunde veta hur det hade gått med annars.

Så om vi tar det där utomhusexemplet igen: jag gillar inte att spelarna måste träffa just Agaton Sprätt, och att de måste sammanfoga just Uppblåsthetens ballong. Varför måste de det över huvud taget? Problemet med rälsningen i det här fallet kommer att uppenbara sig så fort rollpersonerna ger sig ut på The Quest for Helium och jagar gaffatejp i Hemska Skogen istället för att leta upp Agaton Sprätt

Appappapp, K-mac, words in my mouth. Jag avsåg alltså med mitt exempel att spelarna själva valt att leta på Agaton Sprätt för att de ville bygga en ballong, och slutlett att de behövde hans hjälp. Letar spelarna gaffatejp kan det vara den man behöver flytta på istället.

Det känns som om min ovilja att skriva massiva, komplexa och astrista exempel har fått de flesta att missuppfatta mig helt.



/Feliath - det är ert fel, förstås

 

[Krille]

"Dessutom rör det här sig ju om saker som du som spelare inte kunde veta hur det hade gått med annars."

Förr eller senare så märks det, om inte annat när man börjar göra saker som inte ingår i ståryn.

"Appappapp, K-mac, words in my mouth."

Om inte du sätter in orden där så gör jad det. Vill du säga att spelarna har kommit på att leta upp Agaton så får du faktiskt säga det.

Varvid det blir totalt onödigt att sätta Agaton åt det håll som spelarna går: letar de efter Agaton och sticker söderut så är det för att du som spelledare har sagt åt dem (medelst ledtråd, rykte, handout eller annat hjälpmedel) att han finns söderut. Annars kommer de inte gå dit.

För du kan väl aldrig mena att om spelarna frågar "var finns Agaton Sprätt nånstans?" så svarar du "det har ni ingen aning om, går ni söderut eller västerut?"?

Vilket är poängen: med initiativtagande spelare så uppstår aldrig behovet av skiftning. Tvärtom kan du behöva bromsa dem genom att ge falska ledtrådar eller "skifta bort" saker.

 

[Quan'talis]

Tvärtom kan du behöva bromsa dem genom att ge falska ledtrådar eller "skifta bort" saker.

Så då går du alltså med på att skiftning under vissa omständigheter kan vara en bra och användbar metod?

JPS

 

[Krille]

"Så då går du alltså med på att skiftning under vissa omständigheter kan vara en bra och användbar metod?"

Så länge som det inte är en generell princip så kan det vara ett användbart verktyg. Dessutom är det enligt min åsikt mer användbart i dess motsats - det vill säga att skifta bort istället för att skifta in.

 

[Quan'talis]

Så länge som det inte är en generell princip så kan det vara ett användbart verktyg. Dessutom är det enligt min åsikt mer användbart i dess motsats - det vill säga att skifta bort istället för att skifta in.

Bra. Jag hoppas du ursäktar mig medan jag vänder mig till publiken.

[till publiken]: Titta, publiken! Man måste inte ha motsatta åsikter för att kunna diskutera!

Så där ja. Det verkar som om rätt många deltagare i den här diskussionen missat det...

---

Skiftning är alltså ett verktyg som ska användas med eftertanke. Som alla andra verktyg, alltså (utom skiftnycklar, kanske).

Vi kan dra det gamla utslitna zeppelinarexemplet igen: rollpersonerna vill bygga en zeppelinare (orsaken är irrelevant i sammanhanget) och spelledaren har tänkt sig att de ska leta reda på Agaton Stropp för att hitta uppblåsthetens ballong. Han har planerat ett litet sidoäventyr som han har tänkt att ska ta tre eller fyra speltillfällen och har slängt in ett gäng roliga och intressanta bipersoner, ett par spännande möten på vägen ochg en grävling med hög hatt och ser fram emot att få se vad spelarna gör det här, för han anser förstås att spelarna och spelledaren skapar historien tillsammans.

Nåja, spelmötet börjar, rollpersonerna tittar på sin sorgligt punkterade zeppelinare och en av dem säger "Det finns bara en sak att göra. Vi måste hitta en rulle silvertejp +2, och det kvickt!" Spelledaren tänker snabbt, skiftar ut Agaton och den uppblåsta ballongen, och skiftar in en rulle tejp. Det här kan väl de flesta gå med på att är en bra lösning (det är till exempel rätt likt ett Star Wars-exempel som du brukar dra nu och då...). Man kan vidare tänka sig att spelledaren skiftar ett par av bipersonerna, ett av mötena på vägen och grävlingen så att spelarna stöter på dem på väg till silvertejpen i stället för på väg till Agaton. Det måste väl också betraktas som en vettig lösning, eftersom han får använda material som han förberett i stället för att improvisera vilt.

(man kan till exempel tänka sig att spelledaren är rätt dålig på att komma på namn, så om han skulle hitta på nya bipersoner on the fly skulle de heta Adam, Bertil och Caesar och vara på väg till Damaskus, och då skulle spelarna kanske inte bli så glada. Inte nödvändigtvis för att de "genomskådat" spelledaren, dock. Det kan ju till exempel hända att de inte gillar Bertil)

Här har vi ett tydligt fall av skiftning (fera tydliga fall, rent av), som dessutom råkar vara ett tydligt fall av samberättande (eller "ståry creäjting" om du så föredrar) och ett exempel på lyckad improvisation. Ni som argumenterat mot "skiftning" i den här tråden kan ju ta en titt på det och säga vad ni tycker. Själv tycker jag inte att det verkar så farligt...

JPS

 

[Krille]

"Här har vi ett tydligt fall av skiftning (fera tydliga fall, rent av), som dessutom råkar vara ett tydligt fall av samberättande (eller "ståry creäjting" om du så föredrar) och ett exempel på lyckad improvisation."

Det är faktiskt ett gränsfall. Problemet är nämligen det här:

"rollpersonerna vill bygga en zeppelinare (orsaken är irrelevant i sammanhanget) och spelledaren har tänkt sig att de ska leta reda på Agaton Stropp för att hitta uppblåsthetens ballong. Han har planerat ett litet sidoäventyr som han har tänkt att ska ta tre eller fyra speltillfällen och har slängt in ett gäng roliga och intressanta bipersoner, ett par spännande möten på vägen ochg en grävling med hög hatt och ser fram emot att få se vad spelarna gör det här, för han anser förstås att spelarna och spelledaren skapar historien tillsammans."

...vilket IMNSHO inte låter som en särskilt samskapad historia. Utan att titta närmare på äventyret (rätt omöjligt i nuläget) så är de antydningar som du slänger ur dig av sådan art att det faktiskt luktar rätt mycket förutbestämd handling. Det är ju trots allt spelledaren som enligt ditt exempel har tänkt sig att de ska leta upp Agaton Stropp, inte spelarna.

Vad jag ställer mig frågande till är huruvida skiftning ens hade behövts om det var spelarna som hade tänkt sig att de skulle leta upp Agaton Stropp, och inte spelledaren. I så fall är frågan snarast "hur skulle spelarna kunna veta att Agaton Stropp är en person som kan hjälpa dem?", och det är en helt annan diskussion än skiftning. Då talar vi snarare om ledtråds- och spelvärldshantering och om hur stora spelarinitiativ som spelledaren kan gå med på.

Men OK, vi antar att spelledaren har bestämt att Agaton Stropp är den rätta lösningen, och spelarna skiter i det och ger sig ut på The Quest for Gaffatejp (bara den blundern är ett rätt tydligt tecken på en rälsande spelledare som blir tvungen att rädda vad som räddas kan). I det läget så anser jag att det är god skiftning att lägga in grävling, cylinderhatt och personer som personer och platser som man kan träffa på under resan mellan Här och Där. Det är däremot dålig skiftning att köra ståryn "Resan till [sätt in destination här]", och bara göra sök och ersätt på Agaton mot Gaffatejp.

Dessutom så har vi ju inte tagit hänsyn till fallet "inga problem, jag köper en rulle gaffatejp i butiken runt om hörnet". Vad hade din exempelspelledare gjort då?

 

[Quan'talis]

Jag har på känn att det bara bli löjligt om vi fortsätter diskutera det hypotetiska exemplet (även om det inte hindrat vissa andra deltagare i den här debatten... ), men det går kanske att få ut något ur diskussionen i alla fall.

Om vi antar att rälsning är något som man vill undvika och att samberättande är något man vill uppnå (och det kan vi väl anta för diskussionens skull. Det brukar råda viss oklarhet om begreppen i rälsningsdebatten, men om jag inte misstar mig alldeles är du mot rälsning, och den sorts rälsning som du verkar vara emot gillar jag inte heller något vidare) och att skiftning ligger någonstans mellan dem så verkar det finnas två slags skiftning.

Den sorts skiftning som uppstår då man försöker ta sig bort från rälsning och mot samberättande är alltså en bra sorts skiftning (spelledaren struntar i Agaton Sprätt, eller Stropp, eller vad han nu hette, och hänger med när spelarna går och handlar tejp i kvartersbutiken i stället) medan den sorts skiftning som hindrar samberättande och drar åt rälsningshållet är dålig skiftning (... och sen visar det sig att Agaton sitter på tejpbutikens trapp och gråter så övergivet...). Låter det som om det kunde vara nåt?

Det verkar nämligen inte särskilt konstruktivt att säga att om spelledaren skött sig från början så skulle han aldrig ha planerat in en obligatorisk händelse som han sen måste skifta så att den inträffar vad spelarna än gör (nu påstår jag inte att du har sagt just precis det, utan jag parafraserar bara det som jag tycker verkar vara den allmänna stämningen i diskussionen). Spelledaren är kanske inte särskilt erfaren, eller så sitter han fast i gamla tankemönster, eller så var han trött och oinspirerad när han planerade äventyret. Sånt händer rätt ofta, och då är det väl bra om man har ett verktyg som gör att man kan undvika de värsta följderna? Helst vill man förstås ha en perfekt speluppevelse varje gång, men det vet vi ju att man inte kommer att få. Ibland går det fel, och då verkar det ju vara väldigt praktiskt att ha något att ta till så att man åtminstone får en ganska bra spelupplevelse. Skiftning i den här betydelsen verkar kunna vara ett sånt verktyg, och då tycker åtminstone jag att det är bättre att diskutera hur man ska använda det rätt än att bara avfärda hela idén för att man tycker att den luktar rälsning.

Jag tror inte att det här var riktigt vad Feliath var ute efter, men det verkar åtminstone vara mer användbart än vissa andra delar av diskussionen...

JPS

 

[anth]

och sen visar det sig att Agaton sitter på tejpbutikens trapp och gråter så övergivet

Inte bra, det är för enkelt.
Jag skulle kunna tänka mig att när spelarna kommer fram till tejpbutiken sitter en halvgalen tiggare där.
Om rollpersonerna slår sig i slang med tiggaren så säger han något i still med: "Jaja, när jag var ung så var jag ballongflygare. Jag flög tillsammans med den störste av dem alla - Agaton. Men han for västerut och sedan dess har ingen hört..."
Om någon fortfarande tycker att det låter för enkelt så beror det på att ni aldrigt försökt dra ur vettig information ur mina halvgalna tiggare - minst 2 timmars rollspelshelvete väntar er.
Problemet är att den halvgalne tiggaren inte är "skiftning".

Efter att ha läst Feliaths och Krilles inlägg så drar jag följande slutsats:
(ni får väl rätta mig om min slutsats är felaktig)

Feliath tycker inte om att slösa bort ett par rollspelsmöten på ett sidospår som han (som SL) vet inte kommer leda någonstans.

Krille tycker att det är helt OK om spelarna kommer in på ett sidospår som varar ett par rollspelsmöten.

 

[Olle Linge]

Inte bra, det är för enkelt.

Det var ju precis det han sade, att det var en dålig typ av skiftning? I övrigt vågar jag inte lägga mig i debatten, utan nöjer mig med att passivt iaktta

 

[Krille]

"Det verkar nämligen inte särskilt konstruktivt att säga att om spelledaren skött sig från början så skulle han aldrig ha planerat in en obligatorisk händelse som han sen måste skifta så att den inträffar vad spelarna än gör [snippeti]. Spelledaren är kanske inte särskilt erfaren, eller så sitter han fast i gamla tankemönster, eller så var han trött och oinspirerad när han planerade äventyret."

Varför skulle det inte vara konstruktivt? Det är just av den anledningen som jag anser att diskussionen här är bra - det finns möjlighet att dela med sig av erfarenhet, bryta tankemönster och inspirera.

Så det handlar mest om att sätta skiftning i ett perspektiv. Så som jag ser det så är skiftning mer av en nödlösning än ett praktiskt verktyg. Det är bättre än ingen lösning, men fortfarande en nödlösning. Uppkommer behovet så har man målat in sig i ett hörn. Och det är bättre att inte måla in sig i hörn än att göra det, eller hur?

 

[Krille]

"Krille tycker att det är helt OK om spelarna kommer in på ett sidospår som varar ett par rollspelsmöten."

Det är faktiskt enklare än så. Det finns inga sidospår.

 

[Quan'talis]

Varför skulle det inte vara konstruktivt? Det är just av den anledningen som jag anser att diskussionen här är bra - det finns möjlighet att dela med sig av erfarenhet, bryta tankemönster och inspirera.

Tja, jag håller med om att den här delen av diskussionen är konstruktiv (naturligtvis. Jag är ju med i den...), det var vissa andra delar av diskussionen som verkade vara på väg in i den gamla vanliga begreppsförvirringen. Du vet, den där diskussionestekninken där alla verkar föreställa sig att deras meningsmotståndare talar om just det som de själva tycker sämst om och sedan argumenterar mot den här föreställningen i stället för det som faktiskt står i inläggen. Men jag kanske övertolkar här.

Så det handlar mest om att sätta skiftning i ett perspektiv. Så som jag ser det så är skiftning mer av en nödlösning än ett praktiskt verktyg. Det är bättre än ingen lösning, men fortfarande en nödlösning. Uppkommer behovet så har man målat in sig i ett hörn. Och det är bättre att inte måla in sig i hörn än att göra det, eller hur?

Men här verkar du förutsätta att alla vill spela på det sätt som du tycker är bäst, vilket verkar vara en smått egendomlig föreställning vid dina år (eller med din erfarenhet, snarare).

Även om man går med på dina premisser tycker jag att du förenklar situationen en aning. Det är naturligtvis bättre att inte måla in sig i ett hörn än att göra det, men om man en gång har målat in sig i ett hörn har man väldigt mycket större nytta av en lösning, även om det är en nödlösning, än av att få höra vad man inte borde ha gjort. Det har man antagligen ganska klart för sig vid det laget...

Och då måste man som sagt gå med på att det är bra att spelarna (inklusive spelledaren) skapar en historia tillsammans och att det är dåligt att spelledaren skapar en historia för spelarna. Jag tycker själv att spelarmedverkan oc samberättande är en väldigt bra idé, men jag kan se klara begränsningar också. Om man till exempel tänker sig att spelarna vill få en historia presenterad för sig och "utforska" den i stället för att vara med och skapa den så tycker jag att det är ren hövlighet från spelledarens sida att faktiskt göra som de vill och göra det så bra som möjligt. Och då kan skiftning plötsligt bli något helt annat än en nödlösning.

---

Om man ser på det ur en helt annan synvinkel kan man se skiftning som ett hjälpmedel för improvisation. Jag har efter många försök och misstag (inte bara i rollspelssammanhang) insett att jag improviserar bäst om jag har något att arbeta med, så jag brukar förbereda en del personer, händelser och annant som jag inte direkt har bestämt när och hur spelarna ska stöta på men som jag har klart för mig att de kommer att råka ut för förr eller senare (och jo, mina spelledarpersoner råkar man ut för i allra högsta grad...). Medan jag förbereder mig har jag oftast något slags bild av hur saker hänger ihop, men när spelarnas del av historien kommer med i bilden får jag oftast ändra mig när det gäller vissa saker. Andra saker kan jag använda precis som jag planerat om jag bara flyttar på dem lite grann.

Det här är inte heller ett riktigt spelexempel, men man skulle kunna tänka sig en situation där spelarna, helt på eget bevåg, försöker få tag på någon som kan skaffa dem en... tja.. en zeppelinare. Vi kan tänka oss att vi spelar Call of Cuthulhu, att det är tidigt 20-tal och att spelarna har fått för sig att de vill behålla sin mentala hälsa den här gången, så de lämnar elder gods-branschen och försöker slå sig fram i transportbranschen i stället. De stämmer träff med en begagnad zeppelinarhandlare på Kafé Münschhausen i Hannover och jag har förstås inte förberett någontin i den stilen så jag får improvisera. Jag vill ha en lagom excentrisk spelledarperson, så jag plockar fram Agathon von Sauerkraut, ökänd ockultist och bokhandlare, och gör honom till Agathon von Sauerkraut, ökänd ockultist och zeppelinarhandlare i stället. Spelaranpassad improvosation, standardmodell 12 a, och samtidigt ett klart och tydligt fall av skiftning. Och jag frågar en gång till (och det är fortfarande en retorisk fråga...) om det är så farligt.

JPS