Jag tycker snarare det är ytterst konstruktivt. Det är just på planeringsstadiet problemen uppstår så om man vill lära sig att undvika dem är det bra att börja där. Att lära sig bättre och bättre (*) tekniker för att kringgå sin egen dåliga planering är IMHO inte alls lika intressant som att lära sig att planera bra.
Om jag går med på premisserna "spelledarstyrning är dåligt", "samberättande är bra" och "skiftning är en nödlösning" så kan jag hålla med om att ditt resonemang är
vettigt, men jag har svårt att se det som
konstruktivt. Det saknas liksom vissa detaljer, som vad man ska göra i stället... (men det kan hända att vi har olika definitioner av 'konstruktivt', förstås).
Jag hävdar fortfarande att om man vill styra sin spelstil bort från "rälsning" och mot "samberättande" så är skiftning mycket mer anändbart än att bara få höra vad man gör fel. Det är naturligtvis ännu bättre att planera rätt från början, men så vitt jag kan se har ingen behagat tala om vad det betyder, bara att man borde göra det. Om jag går med på dina premisser blir alltså min motfråga "Hur planerar man bra, då?" Och den här frågan är inte retorisk, så du får gärna svara på den.
---
Och då finns fortfarande möjligheten att jag inte går med på dina premisser. Föreställ dig en spelledare som gillar förbestämda äventyr* och att hans spelare också gillar förbestämda äventyr och att de har tänkt över saken och känner till alternativen och vill spela så i alla fall.** Tänk dig vidare att de alltid försöker förbättra sin spelupplevelse, så de brukar diskutera sina spelmöten efteråt för att komma fram till vad det var de gjorde när det gick bäst och var roligast för att sedan kunna upprepa det för att se om det kanske funkar nästa gång också. Och tänk dig ytterligare att de har kommit fram till att det går allra bäst och är allra roligast när spelledaren är lite flexibel och är beredd att låta en del av de viktiga händelserna*** inträffa just där rollpersonerna befinner sig. Skiftning, alltså. Och inte som en nödlösning utan som en helt normal och fullt fungerande teknik.
Nu kan man ju utgå från att de är förledda och indoktrinerade i alla fall, vad jag än säger (liksom, vad vet jag? Jag hittade bara på dem) och att det de
egentligen vill ha är en fisktank och att om vi bara säger det tio gånger till och blundar och håller för öronen så kommer det att bli sant. Eller så kan man utgå från att det de
säger att de vill ha också är det de
vill ha och försöka hitta något som båda håller med om. Jag säger inte att det är bättre och mer konstruktivt, och jag säger inte att det är något fel på din diskussionsteknik, men jag antyder det åtminstone...
<font size="1">*Med "förbestämda äventyr" menas här den sortens spelupplevelse där spelledaren planerar en historia och spelarna utforskar den och reagerar på den. Jag bryr mig inte om vad du tycker om sånt, den här hypotetiska spelgruppen gillar det, OK?
**Vi kan till och med tänka oss att de prövat "samberättande" eller "fisktanksspelande" eller vad man nu vill kalla det och att de
inte tycker om det.
***För i den här sortens äventyr finns det viktiga händelser, och både spelledaren och spelarna i den här gruppen vill att det ska vara på det sättet.</font size>
JPS
