Nekromanti Skräck

[Black_Ocean]

Fick tag på Chill för ett bra tag sen...men av en eller annan orsak så blev det inte spelat på ett bra tag. Ska försöka dra igång en kampanj snart. Men upptäckte till min förskräckelse hur otroligt dåliga reglerna är för skräck (och typ skräcktabell) i chill. Man får antingen välja att fly eller förlora sanity points...varje smart spelare väljer att fly. Ingen chans at någon blir galen eller annat trevligt...så efterlyser kreativa ideer på skräckregler...

 

[Insignia]

Slå tärningar om det? [nt]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Rising]

Sumpa det helt och hållet

Alltså, det här mer skräcktabeller uppfanns nog bara för att en del skräckspelledare slet sitt hår för att hans skräckkonster inte var tillräckligt läbbiga. I fantasyspel fungerar väl skräcktabeller någorlunda, för där kan skräck vara mer av ett "vapen" som fienden besitter. Men i skräckrollspel ska det ju inte vara så, om inte spelarna själva blir rädda för mumien, blir det bara jobbigt om deras rollpersoner blir det.

Nä, försök kasta på dem riktigt läskiga saker, så ska du nog se att de flyr eller gömmer sig ändå.

Fördelen med att slopa SAN-förluster och liknande, är att spelarna blir mer nyfikna och till större del vågar undersöka saker. Särskilt konstiga skräckisar som vålnader och liknande i Chock gillar ju att bara skrämma slag på spelarna med olika trix och Onda Vägen. Då blir det ju bara barnsligt, och spelarna vet att något äcckligt kommer ske, och de kommer förlora poäng, om de undersöker den unga flickan som sover i soffan, osv... Introduktionsäventyret till Chock var utpräglat korkat på det sättet. Mina spelare började säga "äh, jag undersök tjejen, så du får gå först i trappan, osv" -så ska det ju inte vara...

/Rising

 

[Krille]

Isch, vad äckligt!

"Alltså, det här mer skräcktabeller uppfanns nog bara för att en del skräckspelledare slet sitt hår för att hans skräckkonster inte var tillräckligt läbbiga."

Snarare kom skräcktabeller till som ett generellt sätt att få saker och ting som inte kunde dra HP från rollpersonerna farliga.

Rosenius har nog sagt det bäst i andra rutan i den här:

<table><tr bgcolor="#ffffff"><td>

</td></tr></table>

"Fördelen med att slopa SAN-förluster och liknande, är att spelarna blir mer nyfikna och till större del vågar undersöka saker."

Varför kommer jag att tänka på den arketypiska amerikanska skräckfilmen? "Oj, jag hörde ett ljud i källaren men strömmen har gått. Jag tänder ett stearinljus och går ner och kollar vad det är."

Och så ska det ju heller inte vara.

 

[Rising]

Re: Isch, vad äckligt!

I just chock används ju mest skräckslag i två olika händelser; när spelarna ser något läskigt monster, och när monstret använder onda vägen.

Det är ganska vanligt att chockmonster därför använder onda vägen som ett medel att "mjuka upp" äventyrarna för att effekten ska bli så mycket mer förödande när de till slut väljer att konfrontera spelarna personligen.

Både ur dramatologisk synvinkel som ur monstrets synvinkel är det det rätta.

Men jag tycker inte att det fungerar, att en äventyrare går in i duschen och försöker spola rent slemmet som hon fått i håret och chockeras av att kranen plötsligt sprutar ut blod över henne, är visserligen en lagom 80-talsskräckishäftig spelsekvens, men i ett rollspel fungerar det inte riktigt. Inte för mig iaf, mina spelare känner instinktivt på sig när något läbbigt kommer hända, och de gillar inte att deras rollpersoner blir straffade för att de får handlingen att komma framåt.

För så här är det ju; det bästa sättet att spela på, ska vara det roligaste. -det är min devis, och den frångår jag aldrig.

Och med skräcktabeller blir liksom spelarna STRAFFADE för att de gör handlingen häftig, konstigt. Det är ju onekligen häftigare att gräva upp gravar mitt i natten, än att få tillstånd att öppna dem mitt på blanka dagen, tex.

Nå, jag tycker skräckeffekter blir bättre om man tar dem för vad de är - läskiga effekter. Används de sparsamt och häftigt, så är de hundra gånger läskigare än bara trams som får spelaren att grymta "jag visste att det skulle ligga något äckligt i kistan, mutter..." och slå lite tärningar på någon skräcktabell.

Liknelsen med våp i skräckfilmer som går ner i källaren med stearinljus och genomskinliga negligéer faller på att våpen riskerar sin FYSISKA hälsa. Så gillar jag att spelleda skräckspel. När äventyrarna plötsligt hör något landa på bussens tak och de ser spöklika sken vandra utanför, då är det bara ett ökande hot om att de snart ska sätta livet till. Inget monster som vill "pröva" dem eller försöker "nöta" bort deras viljestyrka. Utan det är på riktigt, ett monster som annalkas för att slita dem i stycken, eller värre ändå.

Jag ber er därför att lämna skräcktabellerna därhän.

/Rising

 

[Krille]

Re: Isch, vad äckligt!

"Och med skräcktabeller blir liksom spelarna STRAFFADE för att de gör handlingen häftig, konstigt."

Ah. Just det. Du tänker enbart dramatiskt. Sorry. Ska inte hända igen.

Men bara så du vet. En del av oss gillar faktiskt att köra någorlunda trovärdigt. För oss är den där amerikanska skräckdumdristigheten inte något som sätter stämning eller är häftigt. Det är ett sömnpiller. "Ämenliksom ä du helt koko i bollen?"

Vi ser det inte som att vi blir "straffade" av att spelledaren häller två hinkar blod över oss och norpar fem poäng sanity. Vi tycker att de där fem poängen sanity som försvann är den logiska konsekvensen av att någon häller två hinkar blod över oss - sanity talar om hur bra man mår mentalt, och om någon häller ett par hinkar blod över en så mår man sämre mentalt.

Tvärtom är den lilla sanity-förlusten en liten påminnelse om att nästa händelse mycket väl kan vara dödligt farlig. För vår del är den lilla regelmekanismen ett av många verktyg som spelledaren har för att skrämma skiten ur oss.

Och vet du vad? Vi älskar det!

 

[Rising]

Re: Isch, vad äckligt!

Äh, okej, du har ju självklart rätt. Det är två olika sätt att köra på, helt enkelt. Men du, det är faktiskt inte helt realistiskt att köra på ditt sätt heller. Jamenar, med spöken i Chock kan man ju (om man får SL'a dem som man vill) enkelt terrorisera äventyrarna till hispiga mentalvrak och döda dem som flugor med lite sköna Onda Vägen-trix varje minut. I själva verket är ju spöken ypperligt dramatologiska varelser. Ta bara spökena i introduktionsäventyret till chock, till exempel. De agerar på det häftigaste tänkbara sättet för handlingen, men helt idiotiskt ur deras synpunkt. Rim och reson har sällan något med skräck att göra.

Grejen är ju att det helt enkelt blir för "bra" med skräckslag, om monstrena använder dem "verklighetstroget", alltså efter deras synvinklar. Särskilt då i Chock där många monster inte är särskilt farliga för den fysiska hälsan, utan bara koncentrerar sig på att sänka den mentala diton. Så man har att välja på ett verklighetstroget REGELSYSTEM eller trovärdiga ÄVENTYR. - Jag väljer alternativ två, helt klart. Den risk som du pekar på; "skräckdumdristigheten", undviker jag genom att skriva någorlunda smarta äventyr, så att spelarna kan agera förnuftigt och ändå hamna i klaveret.

Det är ju svårare om man har ett korrupt system att bygga på.

/Rising

 

[Black_Ocean]

Re: Isch, vad äckligt!

Fint att frågan "skräcktabell...att vara eller icke vara" kom upp..men eftersom jag redan bestämt mej att använda mej av någon sorts skräcktabell så hjälper denna diskussion inte mej att kocka ihop nya regler för skräcken.

 

[Rising]

Förslag

Vad säger du om det här då? Alla rollpersoner har ett värde för mental hälsa (som vanligt) men också ett värde för SJF (=självförtroende) och HAF (=handlingsförmåga), och när personen drabbas av SURPRISE (rena chocker, alltså) så får spelaren slå ett slag mot hans HAF och efter att ha tittat på en tabell så förlorar rollpersonen lite mental hälsa. Därefter får han välja om han vill ta sig samman och agera kontrollerat, varpå han förlorar ytterligare hälsa, eller om han ska fly, hals över huvud, och då istället sänka hans SJF.

När rollpersonen däremot drabbas av SUSPENSE (bakomliggande, dröjande skräck, alltså) så händer precis samma sak, fast med omvänt förhållande mellan SJF och HAF, och där alternativet "flykt" byts mot "gömsel".

Det mest skadliga för rollpersonen blir alltså en växlande skräckverkan med både suspens och surpriser. = Bra!

Om du bara drabbas av chocker hela tiden gäller det att ha hög handlingsförmåga, så man kan agera snabbt och reflexivt på överraskningen, och om man bara flyr så minskar ens självförtroende och man blir helt hispig när man hamnar i en situation med indirekt skräckverkan, vilket låter verklighetstroget.

Om man bara hamnar i krypande skräckmiljöer med skräck av suspens-typen, så krävs det att man har gott mod och självförtroende och inte låter sig brytas ned. Om man bara drar sig undan och gömmer sig under täcket däremot, så tränas du inte på att agera konstruktivt och din handlingsförmåga minskar. Så när något verkligen kommer tätt inpå dig och CHOCKAR dig, då kommer du stå helt chanslös.

Det här låter som ett snabbt, stämningsfullt och framförallt "spelkonstruktionsmässigt" system.

Äh, det är så bra att jag ska ha det i mitt nästa rollspel, ser jag nu... Säg till om ni tänker använda er av det, vänta annars tills mitt balla skräckrollspel är färdigt.

/Rising

 

[Black_Ocean]

Re: Förslag

de där låter faktist helt bra och vettigt..ska sova på saken och se om jag inför de iställe för orginalreglerna

 

[Eksem]

Re: Isch, vad äckligt!

Fast i CoC _skall_ man ju straffa rollpersonerna för att de varit korkade nog att ge sig på krafter som övergår deras förstånd. Det är ju det som är tjusningen (för oss).

 

[Anders]

Re: Isch, vad äckligt!

Helt klart är det trovärdigt med SAN, men frågan är om det ändå inte kan inverka negativt på spelet. Jag menar, om rollperson står i färd att möta på ett äckelmonster så är rollpersonens upplevelse att “fan, jag blir slaktad om han får tag på mig”. Spelaren tänker motsvarande “fan, min rollperson blir slaktad om äckelmonstret får tag på honom”. Däremot så tänker sannolikt inte rollpersonen att “om jag får titta på äckelmonstret några sekunder så är det risk att jag kommer bli knäpp och hamna på dårhus” medan spelaren på samma sätt som han vet att kroppspoängen riskerar att ryka vet att hans RP kan förlora SAN. Därmed så alieneras rollpersonen från spelaren och ett analysmoment kommer in; spelaren vet att “det här är inte bra för min RP, men så tänker inte han så jag ska spela honom därefter”. Och det här med att analysera sin rollpersonen i skräcksituationer ska vi väl akta oss för? /images/icons/wink.gif

Min uppfattning är att SAN är ett sätt att få realistiska konsekvenser av obehagliga upplevelser, men att det inte är en skräckskapande regelmekanism.

 

[Krille]

Re: Isch, vad äckligt!

"spelaren vet att “det här är inte bra för min RP, men så tänker inte han så jag ska spela honom därefter”."

Faktum är att jag skiter fullständigt om spelaren rollspelar bra eller inte om jag spelleder skräck. Mitt primära mål med skräck är att skrämma spelaren. Hur bra spelaren spelar bryr jag mig inte ett jota om - jag vill få spelaren att krypa ihop i hörnet i soffan och dra upp fötterna från golvet, inte spela teater. Och om SAN-regler (typ/motsv) hjälper mig att lyckas med det, då tvekar jag inte en sekund att använda dem.

Och faktum är att SAN-regler funkar ypperligt att hota spelaren med. Det är trots allt hans skapelse som jag hotar att sno från honom och stoppa in i ett rum med madrasserade väggar. Så au contraire, min uppfattning är att SAN är en skitbra mekanism för att skrämma spelaren med.

 

[Björn Hellqvist]

skrämmas och skrämmas...

Men i skräckrollspel ska det ju inte vara så, om inte spelarna själva blir rädda för mumien, blir det bara jobbigt om deras rollpersoner blir det.

Fast egentligen räcker det att rollfigurerna blir skrämda till en början. När sedan SAN (el. motsv.) börjar bli tillräckligt låg, börjar spelarna bli så där härligt paranoida... Att sitta i en bekväm soffa i en normal lägenhet (skulle väl iofs inte kalla min lägenhet normal...) är ju än mindre skräckfrämjande än "bristande" effekter.

Fördelen med att slopa SAN-förluster och liknande, är att spelarna blir mer nyfikna och till större del vågar undersöka saker.

...vilket leder till att de inte blir rädda för något, och då är ju syftet med slopandet förfelat, nicht wahr?

 

[sluper]

Sanity is a full time job

Och med skräcktabeller blir liksom spelarna STRAFFADE för att de gör handlingen häftig, konstigt. Det är ju onekligen häftigare att gräva upp gravar mitt i natten, än att få tillstånd att öppna dem mitt på blanka dagent

Men du straffar ju inte SPELARNA utan ROLLPERSONERNA. Straff förresten... det är väl inte så jäkla konstigt att man blir smågalen om man gräver upp en grav mitt i natten. Man måste, som jag ser det, motivera rollpersoner att gräva upp graven nattetid trots att de vet att de sätter sin mentala hälsa på spel. Dessutom är det ju hur kul som helst att gestalta en rollperson som sakta men säkert blir skvatt galen.

"Sanity is a full time job" - Bad religion

 

[Rising]

Re: Sanity is a full time job

Nja, som SPELARE blir jag ju bestraffad om min rollperson skadas (enligt devisen om spelarens insats, kommer ni ihåg?) utan att det främjar stämningen. Skräck och SAN kan ju användas mycket effektivt i vissa fall, om det alltså kommer som en bestraffning för at jag har agerat dåligt (som om jag tappat mitt guld när jag flyr från grottvålnaderna, vänder mig om för att plocka upp det och då hinns ikapp av en utav dem, och den spyr blod över mig och min rollperson blir helt knäpp, osv) men när det används som en del i HANDLINGEN (som att någon måste ta broschen från det förruttnade skelettet, och så fort man gör det vaknar den till liv och sätter klorna i en, eller att någon måste läsa Mythos för Dummies, och då omedelbart får en SAN-förlust) det tycker jag är uschligt. Sedan har skräcktabeller en förmåga att vara klimax i sig, vilket inte är meningen. Om rollpersonerna måste slå skräckslag så fort de hör att träskmumien mässar på stranden så fungerar det som farthinder på en raksträcka. Det är mycket bättre om det kan fungera som BARA stämningsskapare och låta spelarna vara osäkra på vad som komma skall. Då blir nämligen effekten så mycket större när du verkligen sätter in storsläggan.

Galenskap tycker jag att det är bättre om man behandlar som något eget, utanför skräckskalan. Skräck borde ju mer driva en att bli ett nervvrak. Alltså, skräcktabeller är inte OVERKLIGA, det är inte det jag menar, bara att de är rätt klumpiga verktyg om man vill skrämma sina spelare.

/Rising

 

[Anders]

Re: Isch, vad äckligt!

” Faktum är att jag skiter fullständigt om spelaren rollspelar bra eller inte om jag spelleder skräck.”

I ditt förra inlägg kritiserade du Rising och menade att du till skillnad från honom gillar att spela trovärdigt. I nästa inlägg förklarar du att du skiter fullständigt huruvida agerandet är trovärdigt.

”Så au contraire, min uppfattning är att SAN är en skitbra mekanism för att skrämma spelaren med.”

Säg att rollpersonen ser en bok framför sig och förstås tycker det vore spännande att ta sig en titt i den (att böcker skulle kunna vara farliga har han aldrig haft en tanke på). Spelaren har lirat CoC förr och vet att i böcker kan det stå saker som gör att man förlorar SAN. Spelaren bestämmer sålunda att rollpersonen inte ska titta på i boken. Följder:
1) Dåligt rollspelande, ingen som helst trovärdighet i agerandet.
2) Missat skräckmoment eftersom spelaren inte får se bilderna få äckelmonstret och läsa sig till att just den miljö där han befinner sig är äckelmonstrets favoritplats.
Inte vad jag skulle kalla en skitbra mekanism...

Analys där spelaren ska analysera något som hans rollperson inte tänker på för att spela taktiskt är ett exempel på den typ av analys som dödar skräck. Förvånar mig att du gillar sådan analys med tanke på hur du propagerat mot analys i skräcksammanhang tidigare.

Att spelaren är rädd för något som inte hans rollperson är rädd för är enligt min mening inte skräckrollspel. Lika lite som ett gladfantasyäventyr är skräck om man som spelare är rädd för att rollpersonen ska stryka med därför att SL är förbannad på en av någon anledning. Eller lika lite som ett äventyr är skräck därför att man sitter och skraj vid spelbordet då det visar sig att de nya medspelarna råkar vara våldsbenägna ligister.

 

[Krille]

Re: Isch, vad äckligt!

"I ditt förra inlägg kritiserade du Rising och menade att du till skillnad från honom gillar att spela trovärdigt. I nästa inlägg förklarar du att du skiter fullständigt huruvida agerandet är trovärdigt."

Och? När jag spelar skräck så vill jag i första hand skrämma spelaren. Trovärdigt, bra eller annat rollspel är sekundärt, och på sin höjd en positiv bonus.

Det är de kalla kårarna jag är ute efter i skräck, inte Oscars-statyetten.

"Spelaren har lirat CoC förr och vet att i böcker kan det stå saker som gör att man förlorar SAN. Spelaren bestämmer sålunda att rollpersonen inte ska titta på i boken."

Så trist. Då får spelledaren improvisera.

"Analys där spelaren ska analysera något som hans rollperson inte tänker på för att spela taktiskt är ett exempel på den typ av analys som dödar skräck. Förvånar mig att du gillar sådan analys med tanke på hur du propagerat mot analys i skräcksammanhang tidigare."

Jag ser inte det här som analys. Jag ser det som en ryggmärgsreflex. Det är precis samma sak som alla tunnelröjares instinktiva reflex: "Jag drar inte i spaken!", eller det som får en värnpliktig att rycka med avtryckarfingret när han hör ordern "ELD!!!". Det har inget med analys att göra.

"Att spelaren är rädd för något som inte hans rollperson är rädd för är enligt min mening inte skräckrollspel."

Det är precis lika mycket skräckrollspel i det som att det är skräckfilm när publiken tuggar på naglarna och hjältinnan är totalt omedveten om mördaren med motorsågen bakom gardinen i rummet där hon håller på att byta om.

Däremot är det dåligt rollspel om spelaren är rädd och därmed spelar rädd för det som hans rollperson inte ska vara rädd för. Men när jag spelleder skräck så föredrar jag en rädd spelare som rollspelar dåligt än en orädd spelare som rollspelar bra. Annars försvinner poängen med skräck - allt det andra kan man få i andra spel.

Enligt min åsikt.

 

[sluper]

Re: Sanity is a full time job

tja, när du uttrycker det så, då håller jag nog med. Men det beror ju lite på vilka spelare man har att göra med. I min grupp brukar vi inte ens hålla reda på antalet KP utan kör enligt devisen: Bryter du armen gör det ONT, det vet man & man behöver inte ha det på pränt. Samma sak kan ju tillämpas på sanity åxå. Ser man en mumie vandra omkring - ja då blir man lite knäpp, ser man great Cthulhu - ja då blir man helt skvattinnerligt galen. Bara att börja rollspela, ingen större idé att slå tärningar

Så jag antar att vi menar samma sak och att jag inte läste tråden ordentligt innan jag skrev mitt inlägg.

 

[Anders]

Re: Isch, vad äckligt!

”Och?”

Det du skriver i dina inlägg är väldigt motsägelsefullt. Jag tycker det är anmärkningsvärt att du svänger så från ett inlägg till nästa.

”Så trist.”

Ja, det är trist att SAN här alltså bidrar att minska både trovärdigheten och skräcken.

”Jag ser inte det här som analys. Jag ser det som en ryggmärgsreflex. Det är precis samma sak som alla tunnelröjares instinktiva reflex: "Jag drar inte i spaken!", eller det som får en värnpliktig att rycka med avtryckarfingret när han hör ordern "ELD!!!". Det har inget med analys att göra.”

I fallet utan SAN tänker du som rollpersonen och agerar alltså förhållandevis spontant. I fallet med SAN går du utanför rollpersonens skal och gör ett taktiskt övervägande där du funderar på vad en handling får för konsekvenser p g a av hur regelsystemet ser ut i det aktuella spelet. Klart fall av analys.

”Det är precis lika mycket skräckrollspel i det som att det är skräckfilm när publiken tuggar på naglarna och hjältinnan är totalt omedveten om mördaren med motorsågen bakom gardinen i rummet där hon håller på att byta om.”

Jämförelserna mellan film och rollspel haltar betydligt. I film är man en passiv åskådare, i rollspel (förhoppningsvis) en aktiv part. Rollpersonen motsvarar snarare skådespelaren i filmen än vad han motsvarar publiken, även om inte det heller är någon bra liknelse av skäl som jag nog inte behöver förklara.
Rollpersonen utgör spelarens sinnen i rollspelsvärlden. Det som uppfattas genom dessa sinnen kan utgöra skräck i rollspelet. Allt annat är yttre faktorer som inte har med rollspel att göra.

”Däremot är det dåligt rollspel om spelaren är rädd och därmed spelar rädd för det som hans rollperson inte ska vara rädd för. Men när jag spelleder skräck så föredrar jag en rädd spelare som rollspelar dåligt än en orädd spelare som rollspelar bra.”

Det jag är ute efter är att man genom att leva sig in i sin rollperson upplever dennes skräck. Alltså ska det samband som ges av värld och regler vara sådant att inlevelse och trovärdigt agerande bidrar till att skapa skräck. Är förhållandet det motsatta – att skräck skapas genom att spelaren går utanför rollpersonen, tittar på det hela med sina spelarögon och utifrån detta väljer att göra att låta rollpersonen göra precis tvärtom mot vad borde – då tycker jag det är en dålig regel. För mig handlar skräckrollspel precis som ordet antyder om skräck och rollspel i kombination. Vill man bara vara skraj men skiter i rollspelet så är nog sådant som bungyjump en mer effektiv metod.