Re: Risings rullar:
"Den kanske var bra på sin tid, nu var den en parodi på sig själv."
Det är visst bara jag som gillar Fåglarna. Okej, en del scener är lite taffliga (som när barnen blir jagade av fåglarna och när det är småfåglar överallt i huset, samt när hon är fast i telefonkiosken) men det finns fortfarande mycket jag gillar.
Dels gillar jag att handlingen får ta sin tid. Karaktärerna har alla komplicerade bakgrunder och Hitchcock rusar sig inte igenom de viktiga delarna bara för att uppfylla någon sorts "en chock minst var tionde minut"-kvot som verkar vara standard idag.
Sedan har vi de subtila, finstilta dragen. En fiskmås anfaller kvinnan. Huvva! Men det är allt, han gör ingen stor sak av det. Sån't gillar jag. Nu för tiden tar man alltid i för mycket. Jag tycker nog snarare att många moderna filmer som är lyckade thrillers i grund och botten, såsom "under ytan", blir parodier på sig själva för att de spacklar på med datorgrafik och gör det enkelt för sig, när det i själva verket hade blivit mycket bättre om man använt en mer lågmäld framtoning.
Men mest är det två scener jag gillar; när fåglarna samlas på klätterställningen och flygbilden ovanför macken. Särskilt den sistnämnda tycker jag fortfarande är skita-äcklig. Man ser det brinna om bilen, men vad man hör är bara hur vinden blåser. Sedan hör man de där obehagliga fiskmåse-skränandena komma närmare och närmare och en av dem dyker hastigt förbi framför kameran. Det är verkligen mäktigt. Sedan kommer det fler och fler fiskmåsar och jag tycker det är mycket läskigare än när man får följa skeendet ur Hajens perspektiv, eller ur galningens ögon i slasherrullar som Silent Night, Bloody Night.
Jag tycker definitivt den håller än idag, när jag såg om Sjätte Sinnet så tyckte jag inte den var ett dugg läskig, men Fåglarna lyckas fortfarande gripa tag i mig i åtskilliga scener.
/Rising
som kom på att han tycker "deliverance" är rätt läbbig också. Det påminner mig om min skolgång i Åkers Styckebruk.