Nej till skräcksanning, ja till skräckfilmer
”Vi börjar med att lista filmer vi tycker är skrämmande. När några filmer börjar utkristalliseras som mer skrämmande än andra så plockar vi sönder dem och ser vad som gör dem skrämmande. Sedan försöker vi göra rollspelstermer av det.”
Mycket trevligt med tips om filmer att kolla in!
Suveränt om det kan komma fram trick, miljöer och idéer som kan användas i rollspel!
Men...
”Efter att ha läst ett antal diskussioner om vad som är skrämmande och vad som inte är det så tänkte jag föreslå en lösning.”
...en lösning? Lösning??? Lösning på vad? Jag vill inte ha någon ”lösning” som berättar för mig vad som är skrämmande och inte skrämmande – den saken kan jag bedöma så fint på egen hand. <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/smile.gif" alt="" /> Möjligtvis kan det vara bra att få fram en bild av vad genomsnittsskräckrollspelskonsumenten (tufft ord va?) tycker fungerar om man är ute efter att sälja rollspelsprylar men för den generella forumbesökaren så är det nog skojiga idéer, genomtänkta åsikter och bra tips man är ute efter. Med hjälp av detta gör man sedan en lösningen som passar till den egna spelgruppen och snart två år på forumet säger mig att den lösningen är minst sagt skiftande för olika personer...
Nåväl, jag har säkert missförstått vad du menar med ”lösning” så jag fortsätter med att försöka lista filmer eftersom det var det som handlade om här. Ett problem är att jag har dålig koll på vad olika filmer heter och är ännu sämre på skådespelare. Efter en stunds tänkande inser jag också att jag generellt inte blir skrämd av filmer. Jag kan erinra mig att jag rös till ordentligt i
Sjätte sinnet i scenen där killen i huvudrollen gömmer sig i någon sorts koja han gjort i sitt rum och det är ett spöke som närmar sig för att få kontakt med honom. Fick lite vibbar från när jag var typ 4-5 år gammal och mörkrädd och försökte gömma mig för monstrena i sovrummet. Sen kommer jag ihåg att jag, syrran och en kompis till henne en gång för mycket länge sen såg en film där det på slutet är en kvinna som blev fasttagen av ett gäng män i svarta kåpor som skulle tortera henne (eller något sånt). Kommer ihåg att vi kollektivt skrek av skräck, höll för ögonen och att den som först besinnade sig stängde av. Vet därför inte hur filmen slutade och jag kommer inte ihåg vad den hette.
Kom förresten precis på att jag tyckte
Det var rätt läskig på sina håll när jag såg den. Slutet, där det är något sorts slemmonster som är Det är dock ett antiklimax utan like. Jag känner mig måttligt intresserad av att se om Det men jag tycker fortfarande att clownen som dyker upp lite där och var och lockar med ballonger är en jäkligt bra skräckfigur.
Men annars vet i tusan. Hyrde en gång
Scream ihop med en kvinnlig bekant och redan under inledningsscenen så skrek hon av rädsla, klamrade sig fast vid mig (snacka desperat; jag är ingen Tyson eller Karelin direkt...) och ylade om att hon inte klarade att se och ville att vi skulle stänga av. Själv tyckte jag inte Scream var något särskilt att hetsa upp sig för men utifrån mitt ytterst ringa statistiska underlag så verkar den kunna fungera ypperligt på lättskrämda personer.
Jag måste i a f, liksom flera andra i tråden, passa på att rekommendera
Riket. Den är kanske inte så skrämmande men miljön och stämningen ger verkligen skräckinspiration och det är på det hela taget en otroligt bra film/TV-serie. Om någon vet hur/var man kan få tag på Riket på video eller DVD (med svensk textning, jag hajar inte ett ord danska) så får vederbörande mycket gärna hojta till och berätta.
Sen kan jag i all välmening passa på att avråda folk från dels [color:"#FF00FF"]Scream 2[/color] som måste vara tidernas skräckflopp och dels [color:"#FF00FF"]Fåglarna[/color] som jag anser vara fantastiskt överskattad. Tio minuters (någonstans mitt i filmen) gäspande räckte för mig och då kan det ändå nämnas att jag har fobi för fågelkräk.
Arcana
