Nekromanti Skriv era minikrönikor här!

[Svarte Faraonen]

Jag spelade D&D i måndags. Vi var på ett luftskepp som blev anfallet av en drake. Min eladrinbard teleporterade upp på drakens huvud, lade svärdet mot dess öga och hotade den. Det var bäst, särskilt med tanke på att vår spelledare väntat sig att vi skulle fly omedelbart och inte försöka anfalla draken (vi insåg efter ett tag att den var bortom vår förmåga).

 

[Genesis]

Vi skulle ha spelat igår. En av spelarna insåg att han hade klipptid. En annan kände sig trött. En tredje hade glömt att hans kompis fyllde år och hade kalas.

Jag satt hemma, ensam.

 

[Hjalle]

Kallsvett i Sandukar

Jag, Vicotnik och haltageten spelade Noir i helgen. Vi spelade två väldigt charmanta och snygga festprissar som levde rätt gott, raggade brudar, hade koll på läget och slogs. Det var också vad vi var duktiga på. Hela spelsessionen var en paranoiaorgie där vi spenderade merparten av tiden ensamma i ett hus som vi ärvt för att de tidigare ägarna blivit bortförda och troligen dödade, övertygade om att något förföljde oss, övervakade oss eller bara ville oss ont. Inget partande direkt, och när vi till slut freakade ut och sköt mot skuggan vi anade under balkongen gled denne undan på en gång.
(Sen blev det en svettig biljakt mot en svart bil med tonade rutor... Det slutade med att ett godståg med timmer spårade ur)

Det var rätt spännande - och oväntat (?) kul att sätta två sådana roller i en sån situation (vi visste inte när vi gjorde dem vad berättelsen skulle ha för basic intrig).

 

[Björn den gode]

I Söndags spelades två spel. Först ett ganska traditionellt men väldigt fantasifullt och charmigt nWoD changeling äventyr, där prinsessor byttes mot magiska bönor och allt kulminerade i en episk slutstrid mot troll och annat otyg i en tvättstuga.

Efter det var det dags för en omgång Wilderness of Mirrors där det stals en ubåt från amerikanska flottan och efter att man förstört gasmaskerna och släppt ut sömngas i hela ubåten kom på att "Ehm, är det nån av er som vet hur man kör en sån här?" sån tur var så var det ju fyra superspioner så naturligtvis redde man ut det hela.

 

[Genesis]

Jag vill bara säga att jag rådiggar de här minikrönikorna. Kul att se folks kreativitet! Jag skall spela ikväll, så jag kanske återkommer med en minikrönika.

 

[Dimfrost]

Vi speltestade Pangaea för några veckor sedan. Utgångspunkten var det orakel vi satte ihop sist vi spelade In a Wicked Age eftersom situationsgenereringssystemet inte existerar än, men det funkade rätt bra. Dock hann vi inte med mycket mer än att dra upp riktlinjerna för en historia, skapa rollpersoner och spela ett par scener med bara en ordentlig konflikt, men det gav en hel del. Bland annat tog det lite tid att göra rollpersoner eftersom det inte finns några listor med färdiga talanger att plocka ifrån än. Viktigare var att konflikterna var för dödliga och för svåra att vinna: det visade sig vara en överhängande risk att man blev utslagen direkt efter en konflikt (man blir skadad genom att förlora och dessutom genom att ens egen Blodtörst dominerar, till exempel, och det gör den lite för lätt), och när man är utslagen i Pangaea är man utslagen ur spelmötet. (I och för sig kan man fortsätta spela bikaraktärer, men det är ändå inte riktigt optimalt.) Det var alltså för brutalt trots att det är sword & sorcery det rör sig om, men man kan se det som att huvudpersonerna måste klara sig längre så de kan råka ut för ännu mer otrevligheter.

Nu har jag i alla fall ändrat reglerna på några små punkter och ska testa igen någon gång. Den här versionen har åtminstone en solid grund; de tidigare båda speltesten har lett till totala omarbetningar av hela systemet.

 

[Snow]

Vi spelade 3:16 igår, det var första gången.
Såhär började det: "Ni vaknar allihop med en stark smärta i ryggslutet, jäkla rustning som skaver"

Sen kommer uppdraget. Det är hemligt och de instrueras av den äkliga löjtnanten om hur de ska ner och hitta något hemligt.

Äventyret slutar med att löjtnanten säger till läkaren som undersöker dem: "Ge dem en nivå 3 brainwipe". Stora feta nålar körs in i deras ryggslut och sen blir allt svart.

 

[Genesis]

Sjätte inseglet igår. Vi provade det med fyra pers. Det var inte helt lyckat. Mekaniken funkade inte lika snyggt. För att få tillräckligt med spotlight vävde vi in varandras berättelser litet väl mycket och konfliktade en hel del mot varandra, vilket innebar att ångesten inte hann med. Så vi hade för få tärningar.

Dock repade det sig i slutet, när vi fick sweet, sweet ångest den sista halvtimmen eller så.

Moments of awesome:

* Bråket i tavernan i Kims introscen. Inga tärningar, bara friformad action som visar hur badass hans rollperson är.

* Jag försökte komma undan med ett lyckligt slut för min rollperson genom sceninramning. Jag hade inte hjärta att ge henne ett tragiskt slut. De andras svar: I helvete heller. Men här får du ångest för att lämna alltihop och rädda ditt eget skinn. Jag: Och lämna min älskade? Fuck you! Och dog en tragisk och vacker död.

* Min rollperson var en lesbisk frilansare som trånade efter guvernörens dotter. Hon var kraftigt byggd och hette Brechtje Bickenbiller. Så hardcore.

 

[Björn den gode]

Igår spelade jag ett oWoD äventyr där vi var tre självdestruktiva människor som gav oss ut efter att jaga vampyrer. Det slutade med att jag dog, en annan blev galen och eldade upp några hundra oskyldiga människor och en tredje dumpades blödande i en lägenhet och ingen vet riktigt hur det gick för henne.

Det måste väl kallas att vinna i vart fall.

 

[Ymir]

Vi spelade D&D, ett spelmöte utan encounters efter att rollisarna spenderat en massa tid i en fet jävla dungeon. Nu kom de till den skithäftiga staden Urr och blev gäster hos storfursten, och det var jättekoolt för nu blev det äntligen tillfälle till en massa karaktärsspel och 'känna på världen'-bös, och nästa spelmöte kan jag introducera så fett många nya intressanta plottrådar...

Sedan vet jag att man inte ska få för sig att spelarna tycker settingen är hälften så kool som man själv gör, men yeah, see if I care.

- Ymir, försöker igen

 

[Flurtis]

D&D förra veckan. RPna som befunnit sig i en stad med stark fashistiskt styre där enbart dyrkan av Bane är tillåten har preci blivit påkomna med att vara medlem av en Kult som dyrkar Raven Queen i hemlighet. Kulten blev förintad och Rollpersonerna tvingas fly ut i den mystiska dimman runt staden. Dimman i sig förde spelarna till Shadowfell där dom blev straffade till döden för att befinna sig på fel sida av dödsriket. Efter att ha skaffat sig empati hos Shadar-Kai lorden genom att hävda att deras vilja att hedra sig själva genom hämnd mot bane var större än döden. Till slut tvingas de bevisa sig själv genom att teleporteras till en gigantisk Lava arena där de besegrade en Death Master Magma Claw.

//Mattias

 

[Beastslayer]

Dark Heresy ska spelledas (någon månad sedan) och rollpersonerna sitter alla på en fängelse/straff planet och inväntar i princip sin död.
De får en chans av Inkvisitionen och tar den. Den kastar dem till en tempelvärld där allt står fel till. Ett helgon sägs vara återfött, men alla på planeten är män och är desutom kastrerade, är det ett mirakel eller kätteri?
En hög med munkar och Abotten är försvunna och dom förstår inte vad fan det är som händer runtomkring dem.

Tau dyker upp i hotbilden då Rpna upptäcker ett kraschat Tau skepp som vaktas av människor,Acolyter från Ordo Xenos visar det sig senare.
De hamnar i en shoot out med dessa men lyckas förhandla sig till en vapenvila och ger sig av.

Slut på spelpass 1

 

[Simon]

Dark Heresy ska spelledas (någon månad sedan) och rollpersonerna sitter alla på en fängelse/straff planet och inväntar i princip sin död.
De får en chans av Inkvisitionen och tar den. Den kastar dem till en tempelvärld där allt står fel till. Ett helgon sägs vara återfött, men alla på planeten är män och är desutom kastrerade, är det ett mirakel eller kätteri?
En hög med munkar och Abotten är försvunna och dom förstår inte vad fan det är som händer runtomkring dem.

Tau dyker upp i hotbilden då Rpna upptäcker ett kraschat Tau skepp som vaktas av människor,Acolyter från Ordo Xenos visar det sig senare.
De hamnar i en shoot out med dessa men lyckas förhandla sig till en vapenvila och ger sig av.

Slut på spelpass 1

Shit va fett det låter. Hur förhöll ni er till reglerna? Använde ni dem helt och hållet, bara som riktlinjer för halvfriform, eller hur gjorde ni?

 

[Beastslayer]

Jag lär aldrig spela med DH reglerna utan körde med Noirs regelsystem som passar väldigt bra till DH.
Vi sätter inte scenerna på samma sätt som i Noir, åtminstone inte i den här kampanjen.

 

[Ymir]

Re: Minikrönika [Ärkespoiler: Mina Spelare]

Idag gjorde jag mindflayerdebut

Hovmagikern hade fått reda på för mycket, så rollisarnas uppdragsgivare visiren som är på en slippery slope mot lawful evil bestämde sig för att ha honom mördad lite diskret. only, hovmagikern var ju hobgobbo warcaster lvl 10 eller så, och visiren bara lvl 6...så han behövde tungt och diskret artilleri; en ensam mindflayer infiltrator. Tre rollpersoner kom på denne med att mumsa på hovmagikerns hjärna...

MIND BLAST!

en lvl 14-sak står sig ganska bra mot tre lvl 2-rollisar. ehehe.. (vilket väl egentligen är en aspekt jag inte riktigt kan fatta paradigmet bakom, att höglevel-typer är helt osårbara även mot en hel posse rollisar av lägre level, känns som det vore mycket lättare att bygga den biten annorlunda än att krångla med solomonster och elites...)

Vi hade en massa jätteschysst karaktärsspel också, där en massa nya sidor av rollpersonerna och deras relationer till varandra och andra kom fram. Det var förstås ännu koolare än mindflayern, egentligen.

- Ymir, försöker yet again

 

[antorax]

Re: Minikrönika [Ärkespoiler: Mina Spelare]

Låter heltrevligt.

Funderar bara på om det är roligare om fiender som spelarna möter har hög, men ändå rimlig, defense, men en hel massa hp och specialförmågor. Så att de får in träffar och liknande, men märker att han bara skakar av sig deras mesiga anfall och dundrar in med en hel massa skada själv?

 

[Ymir]

Re: D&Ds levelsystem

Det är väl något sådant jag hade föredragit, jo. Det här att defenses och attackvärden skjuter i höjden efter ett tag ser jag liksom inte poängen med alls, kunde man inte lika gärna bara fått tillräckligt mycket hp, gjort mer skada, etc, så att man fortfarande kunde spöa hela grupper lesser foes, men inte tvunget var helt jävla osårbar mot deras attacker?

Allt Wizards uppnått med sitt nuv. system ang. det där är att effektivt stympa antalet möjliga encounters. 5 lvl 3-rollisar -kan- liksom inte battla en Archon lvl 16, och lvl 1-fiender är helt poänglösa mot lvl 8-rollisar, det vore mycket, mycket roligare om -alla- former av levelmixar kunde vara potentiellt viable som encounters, imo.

- Ymir, tycker

 

[Mannen i skogen]

Rollpersonerna har angripit prinsens soldater och förs inför prinsen för att förklara sig.

Prinsen: Angrep ni mina soldater?
RP: Njaee...
Prinsen: Angrep soldaterna er?
RP: Njaaa... Vi försökte bara hindra soldaterna att fånga trollkarlen [mästare till en av rollpersonerna].
Prinsen: Varför försökte ni hindra dem att fånga trollkarlen?
RP: Vi trodde de tänkte skada honom.
Prinsen: Och det fick de inte, ansåg ni?
RP: Nä...
Prinsen: Så då angrep ni mina soldater?
RP: Jo...
Prinsen: Soldaterna hade order om att hämta trollkarlen till slottet. När de kom till värdshuset där han bodde sprang han ut genom köksdörren. Låter inte det misstänkt?
RP: Jo... men vi trodde att han hade goda skäl till att fly.
Prinsen: Och ni trodde inte att soldaterna hade goda skäl att hämta in honom?
RP: Njaae...
Prinsen: Ni trodde inte att jag hade goda skäl till att ge soldaterna order att hämta honom.
RP: Nä... eller... vi kunde ju inte veta om du hade något ont uppsåt med att fånga trollkarlen.
Prinsen: Ni kunde inte veta? Men istället för att utgå från att prinsen vet vad han gör och har landets bästa för ögonen väljer ni att ta saken i egna händer och angripa mina soldater?
RP: Jo, så kanske man kan se det.
Prinsen: Ni står alltså och erkänner att ni ligger bakom ett litet uppror, på öppen gata, mitt på dagen, i landets huvudstad?
RP: Ehh... nä, men... eller, alltså...

("Det där gick inge bra" enligt spelarnas egna kommentarer senare)

 

[Dante]

Jag fortsätter där Vitulv slutade …

Skurkens slott är i uppror och vi hör vakter rusa mot oss från alla håll och kanter. Vi tänker försöka fly genom den portal som finns i trädgården, men just som vi når den kliver självaste storskurken ut genom den, ger oss en massa smörj (två crittar med en area-effekt) och ber oss kapitulera.

Vi lägger ner våra vapen, men lyckas efter en stunds debatterande få skurken att spara våra liv mot att vi träder i hans tjänst. (Samtidigt får vi såklart ta del av skurkens storvulna planer – ja se skurkar.)

Då skakas hela slottet av våldsamma jordskalv och lava tränger upp ur marken här och var i omgivningarna. Skurken kommenderar iväg alla vakter och rusar själv bort för att ta tag i saker. Vi lämnas med ett par ynka vakter och en vaktkapten som inte hymlar med att han inte litar på oss.

När vi som bäst funderar på att hoppa på vakterna får de förstärkning och kaptenen utropar: »Döda dem!«. Efter en hård fajt avgår vi med seger och flyr obemärkta genom det i kaos och oordning bringade armélägret tillbaka till den portal varifrån vi först kommit till Shadowfell.

I portalgrottan har golvet rämnat och ur sprickorna strömmar jobbiga vålnader. Efter lite handgemäng lyckas vi alla ta oss igenom portalen (som raseras från andra sidan) och avlägga rapport till vår uppdragsgivare.

Sedan var kvällens spelmöte till ända (och våra rollisar kan äntligen ta en extended rest och bli level åtta [som vi hade XP nog för redan FÖRRA mötet]).

Coolt ögonblick: Storskurken teleporterar in mitt ibland oss och bränner av en syraskur som crittar två av oss. Min barbar gick från 48 till 3 hp och kände att det nog var läge att sträcka vapen.

 

[Dante]

Och gårdagens spelmöte …

Med förra äventyret avklarat var det dags för ett nytt.

Vi hörde ryktas om att en budbärare från närbelägna Brindol sökte oss, med namn och beskrivning. Vi försökte hitta henne (skill challenge!) men fick reda på att hon synts i sällskap med gängmedlemmar från »De förlorade« (skum maffiaorganisation som vi gruffat med tidigare) som tycks ha sin bas i ett övergivet tempelområde i närheten av Overlook (där vi för närvarande befinner oss).

Vi tassar dit mitt i natten och upptäcker liv och rörelse i ett gammalt Pelor-tempel. Efter att ha misslyckats med att forcera dörren på första försöket stormar vi in och finner budbäraren bunden på golvet – och en jävla massa gangsters som vill spöa oss.

Då vi misslyckades med vår skill challenge ovan blev denna encounter mycket svårare än den normalt skulle ha varit: level elva med tio motståndare, varav ingen var minion (vi är fyra rollisar på level åtta).

Vi spöade såklart skiten ur dem, tog deras boss tillfånga och befriade budbäraren, men vi brände massor av daily powers för att lyckas.

Och sen var spelmötet till ända (och vi level nio!).

Coolt ögonblick (för mig i alla fall): En svårt sargad gangster drog min barbar bort från själva striden. När det blev min runda tog gangstern autoskada av min rage power (jag kanaliserade stormguden så att alla som står bredvid mig tar 3 lightning damage i början av min runda) och dog! Då kickar en barbarförmåga in och jag chargar en motståndare som en free action, crittar denne (för, typ, 38 poäng i skada) vilket triggar en annan barbarförmåga som ger mig en melee basic attack som free action. Så jag är tillbaka i stridens mitt och har delat ut två hårda attacker – innan jag ens börjat min runda. Dungeon Master-Magnus såg uppgiven ut.

(Det var då själva fan vad svårt jag har att skriva kortfattat.)