Skriva nybörjarspel på riktigt

[Rangertheman]

Min poäng:
Om rollspel är pedagogiskt skrivna så nybörjare kan förstå vad man ska göra är barn självgående.
Men antalet pedagogiskt skriva rollpel behöver jag inte ens en hel hand för att räkna upp - det räcker med ett par fingrar.
Och då har jag en samling med ett par hundra rollspel.
Det är jobbigt att skriva rollspel för nybörjare, så de flesta rollspel förutsätter att man redan vet hur man ska spela (vilket inte barn vet).

Anths inlägg i posten om barnrollspel som inkörsport fick mig att börja fundera. Eftersom det rör nybörjare av alla åldrar bryter jag ut det till ett eget inlägg.

Jag håller med om att det finns alltför få pedagogiskt skrivna rollspel. Även de som är bäst i klassen är många gånger inte jättebra. Eftersom de flesta spelskaparna har hållit på med rollspel i flera decennier har de ärligt talat rätt svårt att skriva för rena nybörjare. Jag vet att det pratades emotionella bitar i våras och det är en viktig del, liksom hur man ska tänka som spelledare. Det räcker inte att bara förklara hur reglerna ska användas utan vad de syftar till. I många rollspel står det att man är fri att ändra regler som man inte tycker fungerar. För oss erfarna är det en självklarhet men för någon som precis börjat sätta sig in i vad rollspel är, blir det som att kasta dem i poolen och be dem lära sig simma. Hur ska man veta om en regel fungerar eller inte och om den fungerar dåligt för att man helt enkelt inte förstår den? Spelen lär ut hur man ska spela, vilket är bra, men sällan hur man ska spelleda dem. Hur läser man in sig på ett äventyr? Preppar det? Improviserar???

Trots att min sambo hade spelat hyfsat mycket rollspel och trots att Krille har ett mycket pedagogiskt anslag, fanns det bitar i Hjältarnas tid som var svåra för henne att greppa när hon skulle spelleda det. Även om man har spelat en del förstår man inte automatiskt hur man ska spelleda. Då framstår SL som lite av en illusionist, som någon skrev i barnrollspelstråden. Är det kanske där man ska lägga fokus? Om spelledaren förstår spelet, kan hen spelleda på ett sätt så att spelarna också lär sig det efter hand. "Så här spelar du" kanske ska ersättas av "Så här spelleder du"? På tal om illusionism så framstår rollspel för många som någon form av magi. Det behöver konkretiseras för en nybörjare, för att det inte ska vara så.

Jag tror att man dels hade behövt ett riktigt rejält spelledarkapitel (eller en renodlad handbok), dels hade behövt bolla det med en referensgrupp utan nämnvärd rollspelserfarenhet. Om man vill vara nybörjarvänligt på riktigt, det vill säga. Riktar man sig mot erfarna spelledare och spelare kan man lika gärna helt skippa många av förklaringarna. Varför ska man ha med ett kapitel som berättar vad rollspel är, vad en spelare gör och vad en spelledare gör om alla som köper spelet redan vet det? Då kan man hellre skriva en mer utförlig, men mer generell, vägledning för nybörjare och lägga upp den för gratis nedladdning.

 

[God45]

Rollspel är en mysteriekult eller som att spela musik. Du kan lära dig mycket genom att läsa på (eller Youtube/podcasts) men vad du egentligen behöver är att lära dig genom att göra.

Eller, man kan inte ersätta mentorskap med text.

 

[IcarusDream]

Rollspel är en mysteriekult eller som att spela musik. Du kan lära dig mycket genom att läsa på (eller Youtube/podcasts) men vad du egentligen behöver är att lära dig genom att göra.

Eller, man kan inte ersätta mentorskap med text.

Jag brukar alltid säga att rollspel är en STD, man måste bli smittad av någon annan.

 

[Sömniga Isaac]

Rollspel är en mysteriekult eller som att spela musik. Du kan lära dig mycket genom att läsa på (eller Youtube/podcasts) men vad du egentligen behöver är att lära dig genom att göra.

Eller, man kan inte ersätta mentorskap med text.

Jag delar inte uppfattning om att det inte går att lära sig genom text, eller läsa sig till. Däremot håller jag helt med om att det bör ske multimodalt med läsande, vägledning och visuellt för att ge en bra ingång till den som vill komma in i hantverket.

Ser jag på spelledandet som ett hantverk så handlar det ju om att hitta en väg där praktik kan varvas med teori. Där vad, hur och varför alla får tydliga konkreta svar. Bristen idag är, enligt min uppfattning, bristen på material som tydligt förklarar hur spelledaren ska förhålla sig reglerna i mötet med gruppens förväntningar i mötet med vad spelet vill göra. Det finns många självklarheter som det inte sätts ord på och det är dessa som måste identifieras först.

För att se till parallellen med musik. Absolut, du kan lära dig spela ett instrument genom instruktioner på nätet och genom videos. Men djupet får du först i mötet med en lärare/mentor som även kan förklara hur teori och praktik hänger ihop för att skapa en helhet. En lärare/mentor som kan synliggöra det som till en början med ligger osynligt bakom noterna, melodierna och ackorden när de sammanfogas till en helhet som skapar ett musikaliskt stycke.

 

[Rymdhamster]

Jag tycke fortfarande "någon" borde sätta ihop en standardtext för "så här funkar rollspel" man kan lägga upp överallt och länka till istället. Så kan faktiska rollspel ta bort det mesta sånt från själva böckerna.

Typ standardgrejen med "dialogen runt spelbordet", kortfattade presentationer av några av de vanligaste varianterna på rollspel (nämna saker som spelledarelöst, samberättande, friform, blorb etc...). Behöver inte vara ingående pedagogiska förklaringar. Bara information att det är något som finns och kanske kan vara värt att forska vidare i om det låter spännande.

Drömmen hade varit 1 A4-sida. Kanske en sida med "Så här spelar man rollspel" och en sida med "så här spelleder man rollspel".

 

[Rymdhamster]

Jag tycke fortfarande "någon" borde sätta ihop en standardtext för "så här funkar rollspel" man kan lägga upp överallt och länka till istället.

Problemet är så klart att oavsett hur diplomatiskt man än skriver en sån text kommer massor av folk inte hålla med och känna sig förorättade, och kanske skriva sin egen version. Så är man tillbaka i den där gamla visan om att försöket att sammanfatta alla 16 standarder som finns bara ledde till att det finns 17 standarder, så jag är fullt medveten om att detta antagligen bara funkar i mina drömmar.

 

[Bifur]

Tre saker jag tänker på:

1) Vi kan inte komma ifrån att rollspel är en hobby de flesta behöver vägledas in i. Det är inte konstigt, många andra aktiviteter fungerar likadant. Vi behöver anpassa oss till det. (Jag tycker för övrigt många fattat det, idag finns det gott om prova-på-tillfällen på olika håll för olika åldrar, i varje fall i Stockholm.)

2) Översiktliga beskrivningar över till vägagångssätt för spelare/SL hade som delas brett hade nog varit bra men svåra att åstadkomma. Det bästa jag kan komma på är att förlagen la upp sådana - de är små nog att kunna stå för dem och utan att behöva ansvar hela hobbyn, stora nog att nå ut.

3) För nybörjare som också är barn tror jag dock beskrivande text enligt p. 2 om spelande och spelledande är lite för teoretiskt. Där behövs istället kraften läggas på att förklara reglerna (och skriva regler som är enkla att förklara) och inte minst förklara "hur spelleder du just det här äventyret". Ett välskrivet äventyr med tydliga förslag till SL om hur olika situationer kan hanteras är ofta den bästa skolan.

 

[Sömniga Isaac]

Ett välskrivet äventyr med tydliga förslag till SL om hur olika situationer kan hanteras är ofta den bästa skolan.

Det här tror jag är en av de viktigaste ingångarna eftersom äventyr är en så pass central del i många rollspel. Inte alla, men många.

 

[Zire]

Man behöver ingen lärare för att lära sig spela instrument, men man behöver lyssna på musik.

Det mest hjälpsamma man kan göra för att lära sig spelleda rollspel (förutom att spelleda) är att också vara spelare. Är man en grupp där ingen har erfarenhet av att spela så är det bästa att flera lär sig reglerna, flera planerar scenarion, flera utför själva spelledandet och sedan pratar om det.

Och då behöver man 'avmystifiera' det helt klart så att det inte blir att bara en lär sig spelleda. Annars missar man lite möjligheten att lära sig som grupp någonting som ironiskt nog är en gruppaktivitet. Jag tycker många spel lägger på alldeles för mycket förväntningar och ansvar på spelledaren. Man behöver inte kunna reglerna bäst, man behöver inte leda gruppen och man behöver framför allt inte organisera spelmötet. Man behöver beskriva spelvärlden och gestalta spelledarpersoner. För att göra det är det hjälpsamt med åtminstone lite planering eller att läsa igenom ett äventyr.

Många spelledare gör också annat och det är såklart ok, men det borde inte beskrivas som en del av spelledarrollen. När man föreslås anta rollen som spelledare efter någon som har pluggat alla regler och följer regeldiskussionerna på tillverkarens forum, lägger massor med tid på egentillverkade kampanjer, övar röster och komponerar musiklistor, är gruppens naturliga ledare som organiserar träffarna, fixar mat och står för lokalen, läser in sig på en massa olika spel och har ett bibliotek med rollspelsböcker och helt enkelt är en person med brinnande intresse för rollspel och gärna låter dem ta en stor del av sitt liv så förstår jag att man tvekar. Många spel överöser en med välvilliga tips, men fokus borde istället vara "så här lite behövs" - det här är det som behövs, resten är valbart.

 

[Sömniga Isaac]

Man behöver ingen lärare för att lära sig spela instrument, men man behöver lyssna på musik.

Jag borde varit tydlig, när jag skrev lärare menade jag i den bemärkelse vi brukar tala. Jag var otydlig, med lärare/mentor menade jag såväl böcker, media eller annat som introducerar dig till ämnet. Där kan ju även lyssnande till musik räknas in. Så det var jag som otydlig med begreppet lärare och använde det på ett klumpigt sätt.

 

[Rickard]

Jag tror mer på att skriva en klar struktur för att spelmöte.

Mitt InHuman visar på hur det kan gå till.

Jag tror inte på att skriva "Vad är rollspel", utan det är mest en gammal rest. Det finns liksom inga "vad är brädspel", trots att det finns miljoner olika typer av brädspel. Var bara tydlig - i början - med hur man avslutar ett spelmöte och sedan skriv en tydlig procedur för hur folk ska spela för att komma till slutet. Alla har liksom upplevt en berättelse. Så svårt är det inte att koppla samman det med att skapa en egen berättelse.

Tror kapa spelledaren egentligen är rätt väg att gå också, eftersom det kräver extra specifika förklaringar. Mycket enklare om man bara kan skriva "deltagarna" istället för antingen spelledaren eller spelaren.

Gör rollspel till spel istället för spelmotorer. Det senare gör rollspel ytterst komplext att komma in i.

 

[Lemur]

Jag tycker att ett misstag som nybörjarspel ofta gör är att dom känns barnsliga i sina illustrationer och i sin formgivning. Barn gillar balla grejer. Minns att det som framförallt drog mig till att bläddra i rollspelsblöcker som tioåring var de våldsamma bilderna och alla vapen. Tycker jag att barn ska få böcker med våld och vapen? Nej, det gör jag väl inte. Men det kan iaf kännas lite farligt och ballt.

 

[Genesis]

Jag har många gånger tänkt skriva ett spel som börjar extremt styrt, med i princip högläsningstexter, korta prompter ("Alla spelare gör en kort beskrivning av hur deras rollperson ser ut") och binära beslut, och som sedan gradvis lämnar över mer och mer till spelarna, tills det i slutet bara säger "Och nu kan ni allt ni behöver för att fortsätta. Hitta på nya situationer och spela ut dem som ni lärt er att göra hittills. Ha kul!"

En dag kanske jag skriver det, också.

 

[Genesis]

For the Queen är ju ett exemplariskt spel här. Vill minnas att Matthieu Bé har sagt till mig att han satte det i händerna på en grupp spelare som aldrig hade spelat rollspel förut och helt enkelt sade "Dra ett kort i taget och gör vad som står på kortet". Mer behövdes inte, och de spelade och hade kul. Ingen behövde läsa på regler i förväg, lära sig ett äventyr, agera spelledare, slå upp saker under spel, och så vidare. Bara dra kort och gör som det står.

 

[Girighet]

Kan man inte ha olika nivåer på material som släpps? Säg att du spel är tänkt att både fungera som inkörsport för nya spelare och även gillas av veteraner. Märk alla äventyr som släpps med en svårighetsgrad på tex 3 steg. Den lättaste är för nybörjare, både spelare och SL. En rälsad historia som inte är så svår att förbereda och enkel för spelarna att lista ut vad de ska göra.
Så har man den svåraste som kanske har mer info, sandlåda med massa fraktioner och rörliga delar.
Så kan folk välja vad de vill köpa och välja rätt produkt för dem.

 

[Sömniga Isaac]

Tror kapa spelledaren egentligen är rätt väg att gå också, eftersom det kräver extra specifika förklaringar. Mycket enklare om man bara kan skriva "deltagarna" istället för antingen spelledaren eller spelaren.

Det här är även något jag funderat på. Det känns som spelledarrollen kan skapa en onödig tröskel då spelledarskapet antyder en position, ett ansvar och ett ledarskap som gör att det kan kännas motigt att ta sig ann. Som du är inne på så har ju brädspel ett försprång här, alla deltar mer eller mindre på lika villkor från början som deltagare i aktiviteten.

 

[God45]

Kan man inte ha olika nivåer på material som släpps? Säg att du spel är tänkt att både fungera som inkörsport för nya spelare och även gillas av veteraner. Märk alla äventyr som släpps med en svårighetsgrad på tex 3 steg. Den lättaste är för nybörjare, både spelare och SL. En rälsad historia som inte är så svår att förbereda och enkel för spelarna att lista ut vad de ska göra.
Så har man den svåraste som kanske har mer info, sandlåda med massa fraktioner och rörliga delar.
Så kan folk välja vad de vill köpa och välja rätt produkt för dem.

Det är ju så D&D gjorde det paralellt med Advanced. Basic, Expert, Master där varje box set gjorde saker mer komplicerade.

 

[Sömniga Isaac]

Den lättaste är för nybörjare, både spelare och SL. En rälsad historia som inte är så svår att förbereda och enkel för spelarna att lista ut vad de ska göra.

Jag vet inte om det här skulle vara så enkelt. En risk med förskrivet på det här sättet är att det blir en fixering vid att göra rätt istället för att experimentera med mediet. Här känns det som att tekniken som @Genesis nämner är mer lämplig där du drar kort eller serveras något av spelet att reagera mot som inte är presenterat av en spelledare. Jag vet med mig själv att finns det ett förskrivet äventyr, med väldigt hårda ramar, så fixerar jag vid att göra rätt istället för att pröva på och testa mig fram. Har jag däremot så att jag drar ett kort med några polare för att sedan agera utifrån kortets instruktioner minskar tröskeln då vi alla gemensamt har ett ansvar för att tolka instruktionen och göra något av det som står.

 

[Girighet]

Det är ju så D&D gjorde det paralellt med Advanced. Basic, Expert, Master där varje box set gjorde saker mer komplicerade.

Var det regler och allt som blev mer komplicerat? Min tanke var att spelet i sig skulle vara detsamma, bara hur det används ändras.

 

[God45]

Var det regler och allt som blev mer komplicerat? Min tanke var att spelet i sig skulle vara detsamma, bara hur det används ändras.

Det var mer att man fick mer levlar, mer avancerade äventyr, fler trollformler och mer världsstuff. Så det var båda som expanderade. Reglerna ändrades inte förrän i de allra sista lådorna, innan dess fick man bara fler regler.