Rising diggar skurkar
Jag tycker metarollspel är ett ganska taffligt sätt att spelleda på, så jag tycker man ska använda andra metoder för att etablera skurkarna. Här är några av mina favvometoder:
Skurken är en vanlig SLP långt innan han blir skurk
Gamla arbetsgivare och följeslagare är bra att förändra och använda som skurkar längre fram i äventyren. Då kan dels moraliska konflikter uppstå "men... vi var ju kompisar en gång i tiden" och relationen blir mycket påtagligare då man kan ha träffats på avslappnade sätt innan konflikten börjar på allvar.
Jag gillar särskilt följeslagare som äventyrar tillsammans med rollpersonerna ett tag och sedan förråder dem en bit in i kampanjen. Då kan rollpersonerna redan ha fått lite smakprov på vad skurken har för talanger och hur duktig han är i strid.
Den eviga vinnaren
Jag gillar skurkar som lever sina egna liv utanför äventyrets huvudsakliga konflikt mellan pro- och antagonisterna. Sådana som kommer in utifrån och "förstör" ett par äventyr genom att råna spelarna på deras hittelön eller något annat dumt.
Den här typen av fiender till spelarna hatar de snart mer än deras egentliga motståndare, och när man till slut får en chans att stoppa honom en gång för alla, då kan man köra ett äventyr som spelarna defenitivt är helhjärtat engagerade i!
Ryktesskurken
Vem har sagt att man behöver se skurken för att tycka illa om honom? Genom att besöka slagfält kan man se vad skurken har ställt till med och om det finns överlevare på plats så kan de ge hemska ögonvittnesskildringar. I Nekropolis får man enbart se namnet "Thomas" nedskrivet på ett par papper, men man tycker ändå mer och mer illa om honom ju längre in i äventyret man kommer.
Jag gillar särskilt skurkar som inte är så lätta att identifiera som skurkar i spelets inledning. Allteftersom äventyret fortsätter kan man dock få höra ett och samma gång om och om igen i sin undersökning, se fotografier där en och samma man utmärker sig, vittnesmål som i en allt större utsträckning pekar ut en och samma man osv. På så vis får spelarna
själva bilda sig en uppfattning om vem som är den största "skurken" i äventyret. Det här fungerar särskilt bra i äventyr där man har fler än en skurk, och det inte är så hierarkiskt ordnat att skurkarna bara blir otäckare och otäckare ju högre upp i hierarkin man kommer.
Pratskurken
Som i James Bond. De erbjuder rollpersonerna en plats i deras kriminella organisation och pratar sedan en djävla massa. När Bond till slut säger "up yours, man!" så spänns han fast vid en stor laser.
<p align=center><img src=/images/blackline.gif width=650 height=2></p>
Personligen blandar jag gärna första och tredje kategorin.
/Rising
