Nekromanti SL är inte gud

Andy

Vila i frid
Joined
4 May 2001
Messages
1,403
Location
Ågesta, Stockholm
Jag kom att tänka på en sak när jag skriv på en anna tråd och det är följande.

Spelledaren är inte gud och har inte rätt att sätta sig över rollspelets regler. Han kan inte göra som han vill.

Men däremot så kan han göra en "FORCE MAJEURE".

Wikipedia said:
Force majeure (French for "greater force") is a common clause in contracts which essentially frees one or both parties from liability or obligation when an extraordinary event or circumstance beyond the control of the parties, such as war, strike, riot, crime, act of God (e.g., flooding, earthquake, volcano), prevents one or both parties from fulfilling their obligations under the contract. However, Force Majeure is not intended to excuse negligence or other malfeasance of a party, as where non-performance is caused by the usual and natural consequences of external forces (e.g., predicted rain stops an outdoor event), or where the intervening circumstances are specifically contemplated.

Time-critical and other sensitive contracts may be drafted to limit the shield of this clause where a party does not take reasonable steps (or specific precautions) to prevent or limit the effects of the outside interference, either when they become likely or when they actually occur. Note also that a force majeure may work to excuse all or part of the obligations of one or both parties. For example, a strike might prevent timely delivery of goods, but not timely payment for the portion delivered. Similarly, a widespread power outage would not be a force majeure excuse if the contract requires the provision of backup power or other contingency plans for continuity.

The importance of the Force Majeure clause in a contract, particularly one of any length in time, cannot be understated as it relieves a party from an obligation under the contract (or suspends that obligation). What is permitted to be a Force Majeure event or circumstance can be the source of much controversy in the negotiation of a contract and a party should generally resist any attempt by the other party to include something that should, fundamentally, be at the risk of that other party. E.g. in a coal supply agreement, the mining company may seek to have "geological risk" included as a Force Majeure event, however the mining company should be doing extensive exploration and analysis of its geological reserves and should not even be negotiating a coal supply agreement if it cannot take the risk that there may be a geological limit to its coal supply from time to time. The outcome of that negotiation, of course, depends on the relative bargaining power of the parties and there will be cases where Force Majeure clauses can be used by a party effectively to escape liability for bad perfomance.

Under international law it refers to an irresistible force or unforeseen event beyond the control of a State making it materially impossible to fulfill an international obligation. Force majeure precludes an international act from being wrongful where it otherwise would have been.
Det kommer att vara mitt legitima sätt att sätta mig över reglerna i till exempel Dandjäns änd Drägens, Saga, Kult, Drakar och Demoner med mera.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,182
Location
Rissne
Spelledaren är inte gud och har inte rätt att sätta sig över rollspelets regler.
Jodå, det har SL visst. Eller ja, du väljer ju alldeles själv hur du gör i din spelgrupp - men här hemma ses regler mer som en stödkrycka för SL. Spelare har inte med regler att göra överhuvudtaget.

Med andra ord - passa dig för att göra svepande, generaliserade omdömen. Det visar sig oftast att folk inte håller med...

Själv har jag ett fullständigt legitimt sätt att ignorera eller böja regler: nämligen att jag ignorerar, eller böjer dem. helt efter eget tycke. Reglerna är ingen "rättvisefaktor", de är inte som reglerna i Fia med Knuff där de fungerar som utjämnande faktor mellan spelarna. Inte när jag spelleder. Om spelarna märker att jag överhuvudtaget använder mig av regler, så har jag misslyckats.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Jag håller inte med. Om spelledaren vill sätta sig över reglerna är det reglerna det är fel på. Reglerna bör premiera den spelstil som man vill ha, annars tjänar de inget till. Om man känner behovet av att sätta sig över reglerna bör man söka reda på ett regelsystem som passar för de berättelser (eller den problemlösning, det rollgestaltande etc) man är ute efter.


/Dimfrost
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,182
Location
Rissne
Jag håller inte med. Om spelledaren vill sätta sig över reglerna är det reglerna det är fel på. Reglerna bör premiera den spelstil som man vill ha, annars tjänar de inget till. Om man känner behovet av att sätta sig över reglerna bör man söka reda på ett regelsystem som passar för de berättelser (eller den problemlösning, det rollgestaltande etc) man är ute efter.
Fast om man vill variera sig?

Själv avskyr jag regelsystem som försöker berätta för mig hur jag ska sköta dramaturgi eller rollgestaltandet, och vill överhuvudtaget inte ha regler för sådant. Det enda jag känner att jag kan motivera regler för är i princip det klassiker som BRP etc håller på med, och det vill jag bara att de ska hjälpa till med nån gång ibland, när jag som SL känner att jag inte klarar av att ta beslut på ett spännande och intressant sätt. Regler är mao för mig mest ett "komplement till friform", så att säga. Om du känner till några regler som dels gör precis det jag vill och aldrig försöker göra något annat, får du gärna delge dem. Hittills har den rimligaste och mest givande lösningen varit att använda enklast möjliga regelsystem och helt godtyckligt själv bestämma när jag ska använda dem eller ej.

Som sagt, när jag spelleder är det generellt så att spelarna inte överhuvudtaget ska veta när jag konsulterar regler och slump eller när jag bara improviserar/friformar. Jag är inte det minsta intresserad av reglerna i sig, de är bara medel för att nå ett mål. Vore jag en bättre (i min egen subjektiva syn) spelledare, skulle jag öht inte använda regler.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,123
Location
The Culture
Regelbrott

Jag tror att ni talar om två olika uppsättningar regler. Dimfrost avser de regler man har bestämt sig att spela efter, medan krank (får jag för mig) avser de regler som står skrivna i regelboken. Att leta reda på ett regelsystem som passar det man vill berätta (som Dimfrost säger att man ska göra) inkluderar att modifiera det existerande regelsystemet, ta bort de bitar som inte passar och lägga till andra som man tycker sig behöva. Om man har gjort detta, och ändå känner sig tvungen att bryta mot reglerna, då har man gjort något fel.

/tobias
 

Andy

Vila i frid
Joined
4 May 2001
Messages
1,403
Location
Ågesta, Stockholm
Men jag tycker att ett rollspels regler (modifierade så att de passar spelgruppen om så behövs) är som ett kontrakt mellan SL och spelarna. Det är en överenskommelse om vad som fungerar och inte i den spelvärld man ska förlägga handlingen i. Om SL ofta eller hela tiden bryter detta kontrakt så skapar det en osäkerhet och tillslut en hopplöshet hos spelarna. Spelarnas rollpersoner har inte samma förutsättningar som alla andra individer i världen, om SL bryter kontraktet för att uppnå, enligt honom, en bra stämning.

Exempel:
Rollpersonerna är utbygdsjägare i Fylke, Midgård. De ska skydda hoberna från Gultands orchband. RP:erna är skapade enligt ett regelsystem där 20 är max i en färdighet.

Men när orcherna anfaller så svävar de fram då de på något sätt har upphävt delar av tyngdlagen, de har 45 i alla färdigheter, något som inte är möjligt i spelet och de skjuter laser genom ögonen (laser finns inte i Midgård).



I exempelt så tror jag att SL bryter dels regelkontraktet med spelarna men han bryter även Midgårdskontraktet (enligt böckerna eller filmerna så kan inte orch flyga eller skjuta laser ur ögonen). Och jag tycker att dessa kontrakt håller varandra i hand. Det är svårt att bara bryta ett av kontrakten.

På samma sätt använder sig filmmakarna av kontrakt med sin publik, det är därför det inte finns med köttätande drakmän i filmen Heat (med Al Pacino) eller att hoberna i Lord of the Rings har några Nokia mobiler (även om Nokia var sugna på att produktplacera ett par schyssta lurar i trilogin).

Så, jag tycker att man ska hålla sig till de ramar, regler och världsbild som SL och spelarna tillsammans har kommit överens om innan. Om SL sedan bryter mot detta hela tiden så skulle i alla fall jag tröttna som spelare.

Men, det är där man kan använda sig av FORCE MAJEURE (man behöver inte skrika det till spelarna). Där SL kringgår kontraktet (inom rimliga gränser) för att för spelet framåt, saker som bara måste hända (på ett visst sätt) för att äventyret ska fortsätta.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Ja, Gurgeh förstod mig rätt. Min poäng är att man bör söka sig till ett regelsystem som i alla fall minimerar de tillfällen då spelledaren behöver sätta sig över reglerna. I ditt fall vore det ju direkt olämpligt att ha ett system för detaljerade sociala konflikter och spelarmakt att ändra berättelsen, eftersom du skulle behöva ignorera det hela tiden. Alltså har du sökt dig till BRP-system som du tycker är i vägen mer sällan.

Men jag kan erkänna att jag inte hade din ståndpunkt i tankarna när jag skrev inlägget; den är lite för extrem för att jag lätt ska kunna komma att tänka på den. :gremsmile: Delvis hänger resonemanget på att man faktiskt tycker att regler som sådana är något positivt, även om det verkar fungera ändå med ovanstående modifikation.


/Dimfrost
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
SL kanske inte ens är SL...

[ QUOTE ]
Men jag tycker att ett rollspels regler (modifierade så att de passar spelgruppen om så behövs) är som ett kontrakt mellan SL och spelarna. Det är en överenskommelse om vad som fungerar och inte i den spelvärld man ska förlägga handlingen i. Om SL ofta eller hela tiden bryter detta kontrakt så skapar det en osäkerhet och tillslut en hopplöshet hos spelarna.

[/ QUOTE ]

Om nu inte kontraktet går ut på att reglerna kan brytas och att själva överenskommelsen ligger över regelnivå.

Den enda regel jag tycker verkligen måste finnas i rollspel är att alla är överens, och det gäller även om man tycker att reglerna ska bestämmer allt, att SL bestämmer allt eller alla bestämmer lika mycket o.s.v. och allt därimellan.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Jag håller med dig i stort, men jag tänkte brodera ut lite.

Kunskapsunderskott
Spelarna och deras rollpersoner är i massivt underläge jämfört med alla andra i kampanjvärden. De vet nämligen bara vad SL säger till dem och vad reglerna säger. Alla andra i kampanjvärlden vet alltid allt de behöver veta för att kunna fatta vettiga beslut. De vet det som SL vet om hur rummet ser ut, hur vanligt det är med troll i deras hemtrakt, om hålet i golvet verkar lätt eller svårt att hoppa över och så vidare.

Regler ger spelarna viss hjälp att närma sig den kunskap som minsta råtta automatiskt har om den situation de befinner sig i.

Inspiration
Regler inspirerar mig, regellöshet gör mig uttråkad. En del av det roliga med att vara SL är att ha saker att utgå från, vad som hände förra spelsessionen, såväl som vilka regler som finns. Kan regel X användas på ett nytt kul sätt? Kan man använda regel Y ännu oftare för att göra sessionerna ännu mer underhållande? Om regel Z gäller, vad får det för genomslag när man konstruerar en värld?
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Nej nej nej...

Lyssna på mig på Drakar & Demoner-forumet och lyssna på, t.ex. Dimfrosts inlägg här.
Du leder spelet efter hur du är - what you want and whateva', visst kan, och helst skall, du ta hänsyn till dina spelare visst, men du har främst rätt vad än regler och alla andra säger, för du är SL - the biggest god of fanimej allt (i spelets fiktiva värld :gremgrin:). Vill du skicka in tyska nazi-zombies i feta muskedunder-tanks i Trudvang helt plötsligt, så kan du göra det, för du är SL och bestämmer över spelets miljö, handling och händelser! :gremwink:
Jag säger det igen (och det står i början av de flesta systemböckerna):
SLs ORD ÄR LAG!

Dock gäller det att veta när man skall agera "jag gör som jag vill" eller okej "jag ger grabbarna vad de vill ha". Men det har vi diskuterat vilt i DoD-forumet, alltså... Där har du alltid, förstå det och du har förstått.
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,296
Om regler, DM/SL och lite annat (lång)

Jag känner väldigt starkt igen mig i de argument som hittills har först fram i tråden. Jag tror att jag förut har varit en SL som spellett ungefär som Krank beskriver det: "...reglerna ska vara en stödkrycka åt SL...". Det är en spelledarstil som jag tycker premierar berättelsen.

En annan stil är att vara regelböckerna trogen, ibland nästan åt det enögda, bokstavstroende hållet. Det är ett ideal jag just nu håller kärt.

Att göra en "force majeure" känns inte så aktuellt för min del, dels för att jag gärna ser att äventyret tar den väg som spelarna låter det göra. Dels också för att Dungeons&Dragons (som jag spelar närmast uteslutande) är så otroligt välbalanserat att reglerna sällan öppnar för behovet av att gå in och göra en "force majeure". Men det bör tilläggas att detta är min högst personliga uppfattning.
Det finna flera här på forumet som menar att D&D:s regler är inkonsekventa, dåliga och allt annat än en bra grund för rollspel.

Med risk för att gå OT kan jag tycka att spelledarens roll är att (tack till Krille som brukar kunna uttrycka detta på ett bra och inspirerande sätt!) se till att spelarna har roligt! Jag måste i ärlighetens namn erkänna att jag inte alltid lyckas med detta... :gremfrown:
Av flera anledningar. Först och främst för att jag ofta har velat få fram en berättelse i första hand. Jag har tänkt mig ett visst skeende som jag har upplevt som dramatiskt och spännande, men som spelarna sedan sällan har velat "spela upp" åt mig. I sådana fall har jag varit tvungen att rucka på regler så att spelvärlden uppför sig som jag velat och handlingentagit den (av mig) förutbestämda väg som det var tänkt. Ibland har det fungerat överhövan, inte alla av mina filmer har varit dåliga och många har uppskattats genom åren! Jag är fortfarande SL/DM och de flesta av mina spelare har inte uttryckt någon svavelosande kritik mot mig. Däremot har jag ofta varit väldigt självkritisk i efterhand. Det blev ju inte så bra som jag hade tänkt mig... :gremblush:

Men ibland har mina spelare blivit missnöjda med min spelstil/spelledarstil och någon gång dessutom gjort medvetet våld mot handlingen (som de inte uppfattat som lika dramatisk och spännande som jag).

Efter att ha funderat mycket över det här (inte minst efter att ha läst vad Krille, Rising, Walium, Herr Nils, och många fler här på forumet har skrivit :gremwink:) har jag till slut kapitulerat; alltför sällan vill mina spelare uppleva den inre film som jag gärna spelleder.
Mest kanske jag har misslyckats med rollen och ansvaret som spelledare därför att jag har haft en felaktig och icke-tillfredställande uppfattning om vad spelledaren har för uppgift. Jag har sett spelledarjobbet som något egentligen tråkigt- i tidernas begynnelse fick jag vara spelledare därför att ingen annan ville vara det- och velat "jämna ut" de tråkiga uppgifterna med att få "upphovsrätt" på vad som händer i spelvärlden. :gremblush:

Den synen på spelledandet är ingen jag rekommenderar, hur rätt man än anser sig ha som SL/DM.

Spelledandet tycker jag numera, i en förhoppning om att jag blivit klokare, handlar mer om att vara dels "domare", dels att man tar ansvar för att allas rollpersoner får utvecklas som deras spelare hade tänkt sig och att de får det utrymme som deras spelare vill ha, och dels att man levandegör spelvärlden på ett intressant, roligt och utmanande sätt. Jag har verkligen inte bemästrat den svåra konsten att vara SL/DM, men jag tror åtminstone att jag är på rätt väg nu jämfört med för några år sedan.

Däremot tycker jag att regler ska vara förutsägbara. Den godtycklighet som tex Krank (om jag har förstått honom rätt) gärna ser i spelet, skyr jag. Jag kan tänka mig att med rätt sorts SL/DM så kan godtycklighet fungera men jag inser att det fungerar dåligt för mig.
För att ge en förklaring till hur jag menar ber jag att få ge ett konkret exempel:

En tjuv blir jagad över hustak- tills han når takets slut. Nedanför honom öppnar sig ett gap, till nästa hus är det ca fem meter. Spelaren vill förstås hoppa över till det andra huset för att lyckas fly. Frågan är: hur ska man sköta resolutionen av detta exempel?

Min erfarenhet är att fördelarna med ett godtyckligt system är att man kan ta hänsyn till en oändlig mängd parametrar, medan fördelarna med ett förutsägbart system låter en snabbare kunna fatta beslut som rör rollpersonen och konsekvenserna av dessa beslut blir tydligare för spelaren. (Jag kan självklart ha fel, men detta är min syn på spelet just nu.)
I ett godtyckligt system skulle man kunna tänka sig att rollpersonen inte tillåts göra det dramatisk hoppet till nästa hus, därför att SL ser framför sig en kombination av otillfredställande parametrar (tjuven är jagad, en hård kastvind hindrar honom från att nå den andra sidan, han har inte hunnit ta sats, han tvivlar på sig själv då han ser hur långt ner det är, han ser sig om efter en ännu bättre flyktväg osv)

I ett förutsägbart system kan man snabbt räkna ut vilken svårighetsgrad ett hopp skulle innebära och i och med detta avgöra om rollpersonen klarar av det/om risken är tillräckligt liten för att man ska våga chansa. Å andra sidan åsidosätts isåfall SL:s uppfattning om vad som borde hända! För mig har det förut varit ett alltför dyrt pris att betala.
Numera tänker jag annorlunda.

Detta hänger faktiskt konstigt nog också ihop med att jag inte längre upplever ett krav på SL att vara snäll! (Tack till alla er som har gjort detta tydligt för mig här på forumet!) Eftersom jag inte behöver vara "snäll" mot rollpersonerna får deras handlingar så att säga, "tala för sig själva". Istället för att man "hjälper" rp att göra det som passar handlingen, är det upp till spelaren att avgöra vad rollpersonen ska göra. Vill man hoppa över taket, fine, gör det då. Vill du göra något annat, fine, gör då det.

Men för att det synsättet ska fungera i praktiken måste man ha en jättevälbalanserad regelkärna som sköter alla resolutioner på ett bra sätt. Alla utmaningar måste då också gå att värdera. Ska du hoppa över taket? Tja, svårighetsgraden är 15. Ska du lura vakterna som jagar dig att sluta förfölja dig eftersom du faktiskt är oskyldig, tja isåfall är svårighetsgraden 20, osv. Alla system är förstås på det klara med att man vill lyckas lösa detta, men jag upplever d20-systemet som unikt i sin förmåga att kunna jämföraolika handlingar på ett balanserat sätt (det är inte svårare för en munvig person att prata omkull någon än det är svårare för en vig person att hoppa). Att det i vissa lägen blir komplext kan jag bara beklaga, men min mening är att inget system är perfekt och att fördelarna vinner över nackdelarna.

---

Så jag tycker inte att det behövs någon sorts "Force majeure". Det rollpersonerna gör, det sker. Min roll som DM är att berätta vad som sedan händer så intressant och bra som möjligt, utifrån resolutionernas resultat. Jag uppfattar mig heller inte som gud, utan snarare som att spelarna är gudarna, som har att välja mellan olika handlingar. Vilka handlingar som finns att tillgå, hur bra man är på dessa och hur svårt det är att klara av olika handlingar, det bestämmer reglerna. Enbart.

I all välmening,
/Basse
 

Olle Linge

Snigel
Joined
23 Oct 2003
Messages
2,882
Location
北極東邊
SLs ORD ÄR LAG!
Det där är bara fascism och översittarattityd. Rollspel spelas i grupp och precis som alla andra gruppaktiviteter styrs det av vad gruppen vill, inte vad en av deltagarna vill. Naturligtvis kan man gå med på att spelledaren får utökat inflytande om hon lägger ner mer tid på spelet. Även om spelledarens ord är lag i er grupp kan du ju prova att upprepade gånger införa saker ingen annan gillar. Jag tror du kommer att få en väldigt liten spelgrupp rätt snart och det visar hur tomt påståendet att spelledarens ord skulle vara lag är.
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,296
Medhåll!

Jag håller med. Egentligen borde det inte vara svårare än så. Ibland uppfattar jag viljan att spela rollspel som så stor att man i förstone tror sig kunna acceptera en viss syn på tex regelanvändning men sedan, under spelets gång, blir så frustrerad att konflikter uppstår. Så egentligen kanske jag borde prata mer med mina spelare (och spelledare...] om spelstilen. Synd att jag är så ivrig bara... :gremgrin:

/Basse
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,123
Location
The Culture
Kommentar

Jag tror att jag förut har varit en SL som spellett ungefär som Krank beskriver det: "...reglerna ska vara en stödkrycka åt SL...". Det är en spelledarstil som jag tycker premierar berättelsen.
Det beror på. Det finns risk att det bara premierar spelledarens berättelse, medan spelarna får liten eller ingen chans att påverka händelseförloppet.

/tobias
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,182
Location
Rissne
SLs ORD ÄR LAG!
Det här behöver modifieras.

SL är gud - men liksom andra gudar är SL inte mycket värd utan sina "tillbedjare" (spelarna). Det ligger i "guds" intresse att vara en bra "gud", att inte skicka in orcer med kärnvapen mitt i en vaniljfantasykampanj, upphäva tyngdlagen, eller flytta runt på rollpersonernas stats. Det är helt enkelt så man får sina spelare att söka sig till andra jaktmarker.

Det ska väl också sägas det, att jag talar utifrån en spelgrupp där 3/5 är spelledare för minst en kampanj. Vi har, till skillnad från många andra (har jag hört) inte alls uppfattningen att det skulle vara "tråkigt" att spelleda - tvärtom har vi tre mycket engagerade och uppskattade spelledare, som alla tjatar på oss om att vi borde spela deras kampanj.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,182
Location
Rissne
Re: Om regler, DM/SL och lite annat (lång)

Jag känner väldigt starkt igen mig i de argument som hittills har först fram i tråden. Jag tror att jag förut har varit en SL som spellett ungefär som Krank beskriver det: "...reglerna ska vara en stödkrycka åt SL...". Det är en spelledarstil som jag tycker premierar berättelsen.
Mjo, det skulle man väl kunna säga. Framförallt ger det alla inblandade friheten att fokusera på inlevelsen utan att behöva slå en massa tärningar, kolla siffror, eller peta med tabeller. Fast vissa tycker ju att regler skapar inlevelse, och att regler är en självklar "huvudperson" i rollspelandet, så att säga. Det får folk naturligtvis gärna tycka, men försök inte få mig att spelleda så.

Med risk för att gå OT kan jag tycka att spelledarens roll är att se till att spelarna har roligt!
Här kan jag inte annat än att hålla med. Och - det här är viktigt - olika spelledare är olika bra på att spelleda på olika sätt. Jag skulle vara en skitdålig regel-SL för t.ex EON. Däremot tänker jag betrakta mig som en hyfsad friforms-SL. Just nu når jag inte upp till mina egna höga krav iom att jag använder Adventure!- reglerna öppet i min Hellboykampanj, men jag döljer dem så gott jag kan och intalar mig att jag bara använder dem för att få igång spelare som är ovana vid att kunna vara med och dela det kreativa kommandot...
 
G

Guest

Guest
Återigen... Du spelar rollspel TILLSAMMANS med andra, ni ska skapa en spännande histora TILLSAMMANS. Sitter du själv med armarna i kors och klämmer ur dig det ena efter det andra och inte alls är lyhörd vad dom andra vill så kommer du till slut sitta själv... Hur roligt är det?

Så.... Prata med varandra. Var överens om vilka regler som gäller och sen är det som gäller inget annat. Även om man är SL så ska man vara väldigt försiktig att sätta sig över spelvärldens naturlager som reglerna faktiskt utgör... Man kan göra det, men gör det hellre snyggt (dolda fuskslag) än spektakulärt...
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Det är inte så precist bokstavligt jag menar det (se alla mina inlägg på DoD-forumet i Andys tråd), utan generellt.
Det är SL som styr spelet och denne har därför möjlighet och, tycker jag, en kreativ rättighet att utforma det efter dina idéer och sedan sätta in spelarna i det (alltså informera spelarna, nåpgot jag alltid gör, något jag förklarat för Han på DoD-forumet då han trodde att jag var en fascist-SL han med). En SL skall ju ge spelarna vad de vill ha - har jag ett helt gäng som vill spela grottmangel så ger jag dem det. Alltså så är det bara ett väldigt extremt exempel det där med zombies i tanks i Trudvang.
Om jag som SL inte gillar en regel så kan jag framlägga det för mina spelare och därmed ta bort den om det inte blir ett enhälligt Nej - och skulle så vara fallet brukar vi i alla fall testa nya idéer för att sedan bestämma oss.
Som jag skrev i föregående inlägg så borde man, och helst skall, lyssna på sina spelare, d.v.s - Ja du har rätt Snigel, hela gruppen skall överlägga det större ändringarna - vi spelar alla tillsammans för att ha kul tillsammans, alla skall vara delaktiga.

Hm... Hur skall jag förklara SLs ord är lag så att jag får fram hur jag ser det?

Men om jag t.ex. framlägger att nu har jag "gjort så här med pareringar för att det fungerar mycket bättre så" är det mitt ord som också kommer att införas så länge ingen har något argument som överväger detta.
För det mesta tycker mina spelare att jag förbättrat spelet, och vi kommer överens.

Nu till ett fint exempel till att mitt ord är lag. Jag har en spelare som alltid vill ha oersiösa namn på sina RP, t.ex. Ace Ventura, George Michael o.s.v. Det tycker jag är något väldigt oseriöst som förstör resten av stämningen så fort någon yttrar hans namn - alltså säger jag som SL nej, och då är det Nej.
Och jag behöver väl inte tillägga att man på en sådan punkt oftast får medhåll av de andra spelarna som inte heller tycker att Ace Ventura är ett passande namn på en alv.

Hoppas jag klargjort mig lite mer...
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Word!

Den där jämförelsen med gud var klockren. Se mitt inlägg till Snigel där jag försöker säga det just du sade, fast med många fler ord. :gremsmile:

Jag har också gjort en väldig massa inlägg på Andys DoD-tråd som handlar lite om samma sak, dock tror jag faktiskt att alla missförstått mig som en fascist-SL där... Men nu, till Snigel lyckades jag framlägga det hela lite bättre. Så om man slår ihop mig i bägge trådarna så blir det nog väl. :gremsmile:
 
G

Guest

Guest
Nu vill jag inte vara tjatig men jag tycker att säger man en sak på följande sätt:

att nu har jag "gjort så här med pareringar för att det fungerar mycket bättre så" är det mitt ord som också kommer att införas så länge ingen har något argument som överväger detta.

så är man lite väl hård... Jag menar tänkt om resten i spelgruppen är nöjda med pareringsreglerna? Vad ger dig rätten att förstöra deras spelupplevelse?
 
Top