Krille
Super Moderator
Re: Hundvisslor och vallhundar
Det tror jag inte kan fås med den vanliga mängden bakgrundsdravel som spelledaren ändå inte läser (såvida man inte har en gud som spelledare), utan det krävs en formalisering av hjältens psykologiska egenskaper som man kan ta itu med, parallellt med eller ersättande formaliseringen av hjältens fysiska egenskaper som han dyrkar dörrar och bankar gobbos med.
Det har två fördelar. Dels får man en hjälteresa på köpet, och dels är risken mindre att kampanjen ballar ut på grund av färdighetsinflation.
---
Jag kan ta ett exempel från Panty Explosion-kampanjen: min rollperson Sowa Yurika hade agendan "Vill passa in i den nya klassen". Hon är nämligen utböling och inflyttad från Nagasaki. När agendan uppfylldes så ströks den, och Yurika fick en ny trait istället, "Konflikträdd". Det illustrerade att Yurika å ena sidan inte längre var en utböling, utan en "fullvärdig klasskamrat" - å andra sidan var hon så rädd att förlora denna status att hon inte vågar ge sig in i konflikter. Då skulle ju hon bli tvungen att välja sida och därmed knuffas ut ur klassgemenskapen.
Bortsett från att få en ny trait är det enda sättet att bli bättre på i Panty Explosion, så är det här en väldigt tydlig personlighetsutveckling hos Yurika.
På samma sätt hade hon agendan "bli medveten om sina psykiska förmågor" - hon hade sådana men var inte medveten om dem. När hon väl blev medveten om dem så försvann den agendan och hon fick istället en ny trait, "vill skydda sina vänner". Hon insåg att på grund av att hon har de där förmågorna så är hon farlig, antingen för att hon har kass kontroll över förmågorna eller för att hon är ett mål för alla dem som ser henne som ett hot eller som en resurs, och hon vill inte att kamraterna ska råka illa ut på grund av dem.
Men lokala problem kan delas av väldigt många, och i alla fall jag uppskattar om det finns verktyg för att ta itu med problemen.
Alla agendor behöver inte dra in rollpersonerna i äventyret. Bara tillräckligt många. Når man den kritiska massan så löser spelarna spretandet själva. Tvärtom kan det vara bra med lite spretande som omväxling.Det som du beskriver funkar utmärkt för vissa agendor och bra mycket sämre för andra. Om agendan är "hitta syrrans mördare" så kan man enkelt säga att den SLP som man vill att Rp skall jaga är den personen, men åtminstone jag upplever att det kan bli ruskigt krystat när agendorna spretar.
Vad jag vill ha är den psykiska delen av hjältens resa. Jag vill ha att hjälten i slutet på hjälteresan mentalt sett inte är samma person som i början på den. Det vill säga, jag är mer intresserad av att Luke Skywalker växer upp och mognar, snarare än den fysiska delen att Luke blir bättre på att vifta med ljusvärjor. Jag vill att Luke ska acceptera den större världen och att Darth Vader är hans far, snarare än att Luke får FV i Kraften och mer FV i Ljusvärja. Det sistnämnda är sekundärt - det viktiga är acceptansen av det övernaturliga och av fadersfiguren.Mjo. Det här känns som att det är den bit som tappas bort när vi pratar hela tiden. Hur hade du tänkt dig att detta skulle se ut? Eller viktigare egentligen; Vad vill du ha?
Det tror jag inte kan fås med den vanliga mängden bakgrundsdravel som spelledaren ändå inte läser (såvida man inte har en gud som spelledare), utan det krävs en formalisering av hjältens psykologiska egenskaper som man kan ta itu med, parallellt med eller ersättande formaliseringen av hjältens fysiska egenskaper som han dyrkar dörrar och bankar gobbos med.
Det har två fördelar. Dels får man en hjälteresa på köpet, och dels är risken mindre att kampanjen ballar ut på grund av färdighetsinflation.
---
Jag kan ta ett exempel från Panty Explosion-kampanjen: min rollperson Sowa Yurika hade agendan "Vill passa in i den nya klassen". Hon är nämligen utböling och inflyttad från Nagasaki. När agendan uppfylldes så ströks den, och Yurika fick en ny trait istället, "Konflikträdd". Det illustrerade att Yurika å ena sidan inte längre var en utböling, utan en "fullvärdig klasskamrat" - å andra sidan var hon så rädd att förlora denna status att hon inte vågar ge sig in i konflikter. Då skulle ju hon bli tvungen att välja sida och därmed knuffas ut ur klassgemenskapen.
Bortsett från att få en ny trait är det enda sättet att bli bättre på i Panty Explosion, så är det här en väldigt tydlig personlighetsutveckling hos Yurika.
På samma sätt hade hon agendan "bli medveten om sina psykiska förmågor" - hon hade sådana men var inte medveten om dem. När hon väl blev medveten om dem så försvann den agendan och hon fick istället en ny trait, "vill skydda sina vänner". Hon insåg att på grund av att hon har de där förmågorna så är hon farlig, antingen för att hon har kass kontroll över förmågorna eller för att hon är ett mål för alla dem som ser henne som ett hot eller som en resurs, och hon vill inte att kamraterna ska råka illa ut på grund av dem.
Varför inte? Då slutar han ju att vara motvals och håller sig till äventyret.Nej, självklart inte, men jag skulle inte vilja slå dem i skallen i efterhand med -bläddra- "ehm, skurken är nog den som spöade din brorsa den där gången...".
Egentligen kan allting, från orealism och powergejmande till motvalsar och hoppåskrikare, betraktas som "lokala problem".För motvalsar upplever jag som i första hand "lokala" problem. Enligt min åsikt.
Men lokala problem kan delas av väldigt många, och i alla fall jag uppskattar om det finns verktyg för att ta itu med problemen.