Nekromanti SL fular sig: kvinnor finns inte

[Sjunde inseglet]

Fast jag skulle misstänka att han känner sig obekväm med själva faktumet att karaktären är en kvinna, därför att han då ofrånkomligen (nåja, nästan, det är ju det ni måste jobba bort) upplever pressen att gestalta den på något visst sätt (eller känner sig oforömögen att gestalta den), och då skulle nog en dylik lösning fungera dåligt.

Ja, visst, så uppfattar jag det med. Men eftersom vi inte få den här spelledarens bild av det hela får vi helt enkelt göra en massa antaganden.

Min tanke är att om spelarna och SL kan komma överens om att kvinnliga SLP:s inte behöver gestaltas annorlunda eller särbehandlas kanske det inte känns lika svårt att ha med dessa.

Det behöver inte ha något med spelledarens syn på kvinnor att göra. Han har uppenbarligen inte ett problem med att spela med tjejer då hälften av spelarna är av kvinnligt kön. Det verkar helt enkelt som att det här med att gestalta tjejer känns lite konstigt. Jag har vart med om spelledare som känt så här förut och då helt enkelt inte brytt mig. Men hade hälften av spelgruppen varit tjejer hade jag nog själv (som SL) tänkt om lite.

 

[w176]

Varför skulle en ovilja att gestalta kvinnor tyda på problem med ens genussyn? Och vad är ens ett "problem" med genussyn?

Jag tycker inte det är konstig att man som spelare har ett favoritkön att getalta för att man tycker de är roligare att utforska eller för att man vill spela något som ligger nära en själv.

Men när man inte ens är bekväm med att ha med en enda kvinna som som speledarperson,,, Så har man nog en liten konstig relation till kvinnor. Liksom skulle vi inte tycka att man hade en konstig relation till svarta människor när man sa "Jag är obekväm med att ha med någon som är svart i fiktionen."

((Alltså, vilt skilt från när man har en orsak att inte ha med något, tex en kampanj på grönland på 1800talet kanske rent logiskt inte har några svarta, eller om man spelar typ ett rymdskräck som utspelar sig på 60talet så kanske det inte finns kvinnor på skeppet.))

Edit: Och uppenbarligen är det en problem i den spelgruppen för att spelarna upplever det som problematisk. och för att många kvinnor tycker att onsynligörande av dem i fiction är ett problem, om man ska se det i ett större perspektiv.

 

[Vitulv]

Varför skulle en ovilja att gestalta kvinnor tyda på problem med ens genussyn? Och vad är ens ett "problem" med genussyn?

Jag tycker inte det är konstig att man som spelare har ett favoritkön att getalta för att man tycker de är roligare att utforska eller för att man vill spela något som ligger nära en själv.

Men när man inte ens är bekväm med att ha med en enda kvinna som som speledarperson,,, Så har man nog en liten konstig relation till kvinnor. Liksom skulle vi inte tycka att man hade en konstig relation till svarta människor när man sa "Jag är obekväm med att ha med någon som är svart i fiktionen."

((Alltså, vilt skilt från när man har en orsak att inte ha med något, tex en kampanj på grönland på 1800talet kanske rent logiskt inte har några svarta, eller om man spelar typ ett rymdskräck som utspelar sig på 60talet så kanske det inte finns kvinnor på skeppet.))

Edit: Och uppenbarligen är det en problem i den spelgruppen för att spelarna upplever det som problematisk. och för att många kvinnor tycker att onsynligörande av dem i fiction är ett problem, om man ska se det i ett större perspektiv.

Jag skrev ett svar till Ymir, men tyvärr tog han samtidigt bort inlägget jag besvarade (som var motsvarande ditt) och jag orkar inte dra allt igen.

Grundtesen var typ; om jag är musiker, men ogillar att spela jazz, betyder det automatiskt att jag nedvärderar den genren, eller kan det vara så enkelt att jag helt enkelt inte trivs med att spela sådana riff (eller vad fan det nu heter)?

Edit: och jag syftar egentligen på att inte vilja gestalta kvinnor. Att låtsas som att de inte existerar i ens spelvärld håller jag med om att det är konstigt (även om det fortfarande inte behöver betyda att killen har de egenskaper som vissa feminister på rutin tillskriver honom i den här tråden).

Edit 2: jag ogillar att teckna kvinnor, eftersom jag tycker att det blir dåligt (jag har svårt att avbilda kvinnokroppen). Att teckna är en estetisk handling, liksom att gestalta en spelledarperson. Det borde per automatik, enligt ert resonemang, betyda att jag har problem med min genussyn.

 

[Poseur]

Tycker väl hela poängen snarare i den här frågan är : jag är musiker men gillar inte att spela eller lyssna på något instrument alls förutom nyckelharpa.

Eller snarare om man ska dra musikerparalleller så blir ju SL rockstjärnan som bestämmer i bandet och hävdar att alla medlemmar ska spela elgitarr och bara på spelningar som han gillar.

Som SL så har man ett större ansvar för allas spelupplevelse än som spelare och då bör man faktiskt tänja på sina gränser. Och tycker inte SLn ifråga inte om att gestalta kvinnor så är det något han borde försöka börja med ändå.
Ungefär som om att alla mina spelare skulle krigare men jag som SL tycker inte om att gestalta stider och tänker då inte ha med någon alls i hela kampanjen, även fast settingen talar för att det är krig och elände i varje del av hela världen.



/Poseur

 

[Vitulv]

Tycker väl hela poängen snarare i den här frågan är : jag är musiker men gillar inte att spela eller lyssna på något instrument alls förutom nyckelharpa.

Eller snarare om man ska dra musikerparalleller så blir ju SL rockstjärnan som bestämmer i bandet och hävdar att alla medlemmar ska spela elgitarr och bara på spelningar som han gillar.

Som SL så har man ett större ansvar för allas spelupplevelse än som spelare och då bör man faktiskt tänja på sina gränser. Och tycker inte SLn ifråga inte om att gestalta kvinnor så är det något han borde försöka börja med ändå.
Ungefär som om att alla mina spelare skulle krigare men jag som SL tycker inte om att gestalta stider och tänker då inte ha med någon alls i hela kampanjen, även fast settingen talar för att det är krig och elände i varje del av hela världen.



/Poseur

Ok, om du tyckte mitt exempel var dåligt, bemöt istället det jag la till i efterhand:

Edit 2: jag ogillar att teckna kvinnor, eftersom jag tycker att det blir dåligt (jag har svårt att avbilda kvinnokroppen). Att teckna är en estetisk handling, liksom att gestalta en spelledarperson. Det borde per automatik, enligt ert resonemang, betyda att jag har problem med min genussyn.

 

[krank]

Edit: och jag syftar egentligen på att inte vilja gestalta kvinnor. Att låtsas som att de inte existerar i ens spelvärld håller jag med om att det är konstigt (även om det fortfarande inte behöver betyda att killen har de egenskaper som vissa feminister på rutin tillskriver honom i den här tråden).

Edit 2: jag ogillar att teckna kvinnor, eftersom jag tycker att det blir dåligt (jag har svårt att avbilda kvinnokroppen). Att teckna är en estetisk handling, liksom att gestalta en spelledarperson. Det borde per automatik, enligt ert resonemang, betyda att jag har problem med min genussyn.

Men alltså, kamrat, slirar du inte lite snett nu?

Problem är alltid kontextberoende, right? Vad som är eller upplevs som problem beror på betraktare och kontext? Håller du med?

Grejen är, om vi tar vad tråden faktiskt handlar om (och nu får jag anstränga mig för att inte hobbymoderera), att det finns minst en spelare som upplever det som ett problem att spelledaren inte tycks kapabel att gestalta eller föreställa sig SLP:er av honkön ens i en spelvärld där det - som flera påpekat - inte lär vara någon större skillnad (honpaddor/hanpaddor?). Att SL dessutom nonchalerar och viftar bort problematiken när den påpekas gör det inte direkt bättre.

Det betyder med andra ord att i den här situationen är spelledarens genussyn problematisk. Ett problem, helt enkelt.

Det upplevs som ett problem, alltså är det ett problem. Har du några konstruktiva förslag på lösningar?


Är det här helt jättekonstiga grejer jag skriver? Är det rena grekiskan? Har jag villat ner mig i en brunn av "politisk korrekthet" eller något? Kort sagt, är det här alldeles uppåt väggarna?

 

[solvebring]

Problemet behöver ju inte ligga i hans verkliga kvinnosyn. Det kanske bara handlar om vad han hellre gör och inte gör som spelledare. Det kan ju faktiskt vara så, vilket nämnts, att han tycker det är oerhört obekvämt att spela det andra könet.

Om jag ska se till mig själv, om jag går tillbaka till de tidiga tonåren då jag började spela rollspel, så spelade jag aldrig en kvinnlig roll. Idag är det tvärtom, jag spelar oftare kvinnor än män, men skitsam - det var ju inte grejen nu. Nå, jag spelade helt enkelt inte kvinnor för att det kändes komplext. Hur gestaltar man en kvinna? Hur fan gestaltar jag trovärdigt en tjej när jag själv är en kille? Måste jag snacka med pipigare röst? Ska man bara vara som vanligt eller ska man försöka bete sig "typiskt kvinnligt"?

Detsamma gällde när jag snart började spelleda. Jag rollspelade ogärna de kvinnliga spelledarpersonerna. Visst fanns det sådana, likväl som det fanns män. Den balansen var det inget fel på. Även om jag nu lät mig styras rätt så mycket av vår egen värld och körde på män bland typiska mansyrken och tvärtom. Vilket egentligen var helt absurt för om kvinnor likväl som män kunde vara äventyrare - krigare, magiker, lönnmördare - varför kunde då inte en man vara kokerska (kock) på ett värdshus. När en kvinnlig SLP talade rollspelade jag det: "Och hon säger... Hon berättar för er... Hon blir högröd i ansiktet och skriker..." Istället för att förställa rösten och faktiskt säga det som karaktären sade.

Nå, nu låter det ju skumt att det inte finns några kvinnor alls när ni lirar (förutom RP's). Fast när jag rannsakar det rollspelande jag sett under åren tror jag mig ha sett fler exempel på det: män som är rädda för att axla en kvinnlig roll pga osäkerhet vilket gör att de hellre skuggar över dem. Och alltför ofta har det hänt att spelledaren gett prov på någon bimbo med pipig röst vilket bara blivit ett skämt som spelarna skrattat åt. Kvinnorna har mer förekommit som pigor och prostituerade än något annat. Hur trist som helst - i alla fall när det inte finns någon baktanke eller grej med det i spelvärlden.

Jag kan inte påstå att jag sett kvinnor göra detsamma med manliga karaktärer, men det beror nog på att jag bara haft en kvinnlig spelledare.

Kort sagt: Kan ni inte bara ta ett rejält snack? Inte bara säga det förbigående, utan verkligen sätta er ned före eller efter en spelsession och tala om att det faktiskt spelar roll för er - att världen känns mindre trovärdig på det här sättet och att ni skulle vilja se att det förändras.

Förövrigt skulle det bli ett bra rollspel - att det bara existerar män eller kvinnor och att det andra könet är utdött. Vilket skönt katastrofkoncept. =) Det är inte bara världen som är förstörd utan mänskligheten också. Man kan inte fortplanta sig och sakta men säkert blir antalet människor färre.

Sedan så tycker jag inte att w176s halvseriösa förslag var så himla dumt. Varför inte? När folk stängs in med samma kön för länge bryts snart principerna för läggningar och sporadiskt homosexuella relationer uppstår. Likväl skulle säkerligen homosexuella vara hetro för en stund om trycket föll på. Det gestaltas dock sällan. Om de heterosexuella männen i er värld inte kan få utlopp för sin sexualitet kommer sexdriften säkert ta överhand och man börjar crossa lite, naturligtvis. Spartas soldater är ett bra exempel på det. Om spelledaren nu inte vill ge med sig menar jag, och ni har lust att trycka på några knappar för att se vad som händer. =)

Förövrigt tycker jag det här vad gäller kön och sexualitet i bland annat rollspel är en svår fråga. Jag funderade skarpt över det för en tid sedan och kom fram till att jag alltid tagit för givet att mina roller är heterosexuella. Inte för att sex någonsin varit inslag i vårt rollspelande, men i alla fall. Då blev jag sugen på att göra en roll som är homosexuell. Fast då kom jag på mig med att om jag gör det så gör jag plötsligt en grej av sex i rollspel, samt en grej av att vara homosexuell. Och att göra en grej av det känns på något sätt lika fel, för det kan tolkas som att säga: "Hey, kolla! Jag går över gränsen och spelar gay! Wööö!" Vilket gör homosexualitet till någon sorts onormal varitéförställning, vilket i sin tur blir ett bakslag eftersom det mer blir av en parodi än en positiv statement för att det finns skillnader.

Det kan förövrigt vara hårt att spela kvinna liksom att det kan vara mycket givande att spela en kvinnlig roll bland manliga spelare. Men det är en annan historia.

 

[Poseur]

Well såg inte din edit. Men mitt resonemang från senast baserades tillbaka till trådstartaren med liknande resonemang som ditt musikerkoncept kvarstår. Oavsett om SL anser sig dålig eller inte på att gestalta en viss grej så är det ju faktiskt bara dumt att låta bli att försöka, speciellt då det gäller en viktig del av spelvärlden. Och kanske ännu viktigare, att det förstör för en utav spelarnas spelupplevelse.




/Poseur

 

[Doctor_Hell]

För att ge dig ett gangbart svar så antingen får du la gilla läget eller så hittar du helt enkelt en ny sl att spela med som uppfyller dina krav eller så tar du på dig spelledarmanteln och visar hur det ska göras , lead by example

 

[krank]

Fast då kom jag på mig med att om jag gör det så gör jag plötsligt en grej av sex i rollspel och en grej av att vara homosexuell. Och att göra en grej av det känns på något sätt lika fel, för det är som att säga: "Hey, kolla! Jag går över gränsen och spelar gay" vilket gör gay till någon sorts onormal varitéförställning, vilket i sin tur blir ett bakslag eftersom det mer blir en parodi än en positiv statement för att det finns skillnader.

Jättebra ämne att ta upp, som egentligen skulle ha en egen tråd; det här om att gestalta sexualitet.

En av mina favoritrollpersoner är superhjälten Blue Light. Han är en ganska blek stålmannenkopia - han flyger, är supertålig, skjuter blå kraftstrålar. Han är med i ett superhjältegäng som är ganska kända. Konceptet här är alltså att han är homosexuell, men att han specifikt inte gör nån grej av det. Han raggar inte på alla manliga SLP:er, han gillar inte disco, han är inte det minsta feminin till sättet etc. Han har inte "homosexuell" som någon supercentral del av sin yttre identitet, så att säga.

Det har varit intressant och spännande, eftersom det givit upphov till en hel del skojjiga saker vid sidan av superhjältandet - att gruppens manager hela tiden försöker få honom att ställa upp på mer "typiska gayaktiviteter" för att boosta gruppens PR inom gaycommunityn till exempel. Det blir med andra ord inte så mycket en grej av att han är gay, om jag tillåter mig att rimma lite, däremot blir det en liten intressant sidogrej av att han inte vill göra en grej av det.

I övrigt spelas rollpersonen precis som alla andra; det enda är att man sätter "pojk-" framför "flick-" när man ska nämna vem man bor med eller går på bio med etc etc.


Så vad jag försöker säga är; allt behöver inte "spelas ut". En rollperson som är homosexuell behöver inte spela ut sin sexualitet mer än en heterosexuell rollperson, egentligen. Bara för att ens rollperson är gay behöver det inte spruta regnbågar ur stjärten på honom...

 

[Vitulv]

Edit: och jag syftar egentligen på att inte vilja gestalta kvinnor. Att låtsas som att de inte existerar i ens spelvärld håller jag med om att det är konstigt (även om det fortfarande inte behöver betyda att killen har de egenskaper som vissa feminister på rutin tillskriver honom i den här tråden).

Edit 2: jag ogillar att teckna kvinnor, eftersom jag tycker att det blir dåligt (jag har svårt att avbilda kvinnokroppen). Att teckna är en estetisk handling, liksom att gestalta en spelledarperson. Det borde per automatik, enligt ert resonemang, betyda att jag har problem med min genussyn.

Men alltså, kamrat, slirar du inte lite snett nu?

Problem är alltid kontextberoende, right? Vad som är eller upplevs som problem beror på betraktare och kontext? Håller du med?

Grejen är, om vi tar vad tråden faktiskt handlar om (och nu får jag anstränga mig för att inte hobbymoderera), att det finns minst en spelare som upplever det som ett problem att spelledaren inte tycks kapabel att gestalta eller föreställa sig SLP:er av honkön ens i en spelvärld där det - som flera påpekat - inte lär vara någon större skillnad (honpaddor/hanpaddor?). Att SL dessutom nonchalerar och viftar bort problematiken när den påpekas gör det inte direkt bättre.

Det betyder med andra ord att i den här situationen är spelledarens genussyn problematisk. Ett problem, helt enkelt.

Det upplevs som ett problem, alltså är det ett problem. Har du några konstruktiva förslag på lösningar?


Är det här helt jättekonstiga grejer jag skriver? Är det rena grekiskan? Har jag villat ner mig i en brunn av "politisk korrekthet" eller något? Kort sagt, är det här alldeles uppåt väggarna?

Nej, jag tycker inte att jag slirar snett. Uppenbarligen är situationen ett problem för trådstartaren. Men jag har alltid fått lära mig, i synnerhet under mina år i det militära, att ett problem behöver förstås innan det kan avhjälpas. Jag uppfattar det som att en del personer har konstaterat att "snubben har taskig kvinnosyn" och att problemet ska angripas enligt det premissen. Beviset på att han har dålig kvinnosyn ska då vara att han är obekväm med att gestalta kvinnor.

Så kan det ju givetvis vara. Men tänk om det inte är så? Då har vi ju egentligen bara irrat oss längre bort från problemets lösning. Eller hur?

Det jag försöker säga är att killen kanske inte alls har dålig kvinnosyn, och framförallt att hans ovilja att gestalta kvinnor inte nödvändigtvis är ett bevis på nämnda egenskap.

Makes sense?

 

[w176]

Och jag teckar mest kvinnor. för jag gillar mest kvinnor och spelar mest kvinnor.

MEN-


Jag gör en skillnad på när man bara är ansvarig för sin egen upplevelse, och när man är ansvarig för andras. Har jag mitt ptivata galleri som jag har för mig, eller när jag som enskild individ spelar bara för mitt eget nöje, då är det en sak.

Men skulle jag hålla en teckningskurs och säga åt eleverna som förväntar sig lära sig trckna både kvinnor som män säga "Näh. Jag kommer bara demonstrera och teckna kvinnor. Jag kommer inte ens göra ett försök att inkludera män."

Då har ju det jag gjort gått ut över andra.

Speledarens spelare förväntade sig inte Manworld Rpg. Och är besvikna för att de får Manworld Rpg. När de påtalar detta och spelaren inte ens är beredd att göra ett försök att få in kvinnor, då är det lite konstigt.

Och i min tycke antyder att han inte ens är bekväm med att försöka att npgot är lite konstigt i kvinnosynen eller i hans realtion till att gestalta kvinnor.

 

[Radioaktiv]

Jag spelleder faktiskt. Coriolis och Trudvang. Mycket mer än honom. Den andre som klagar med mig SLar ännu mer än jag, enbart Mutant. Och vi sitter och lusläser äventyren, ändrar kön där det behövs för att få så varierade och roliga spel som möjligt.

 

[Poseur]

Först vill jag bara säga bra inlägg.

Förövrigt tycker jag det här vad gäller kön och sexualitet i bland annat rollspel är en svår fråga. Jag funderade skarpt över det för en tid sedan och kom fram till att jag alltid tagit för givet att mina roller är heterosexuella. Inte för att sex någonsin varit inslag i vårt rollspelande, men i alla fall. Då blev jag sugen på att göra en roll som är homosexuell. Fast då kom jag på mig med att om jag gör det så gör jag plötsligt en grej av sex i rollspel och en grej av att vara homosexuell. Och att göra en grej av det känns på något sätt lika fel, för det är som att säga: "Hey, kolla! Jag går över gränsen och spelar gay" vilket gör gay till någon sorts onormal varitéförställning, vilket i sin tur blir ett bakslag eftersom det mer blir en parodi än en positiv statement för att det finns skillnader.

Problematiken tror jag här är lite liknande det i grundfallet, osäkerheten kring hur man ska spela och att man inte ska överspela eller göra en grej utav det. Vi i våran spelgrupp har haft flera homosexuella relationer i fiktionen den senaste tiden. Tidigare har inte sex varit någon big deal egentligen och ingen vågade riktigt ta steget utanför sin trygga ram. Men det hela vände väldigt snyggt men långsamt i en kampanj för något år sedan då två av spelarna som båda spelade män( och är män) sakta men säkert började bli mer än vänner. Det hela skedde väldigt sakta och naturligt och hade inget med sex att göra utan det var en djupare relation än så. Efter några månaders spel så började jag som SL gilla det väldigt mycket, alltså när jag väl fattade vad som skedde mellan deras karaktärer. Så efter en spelkväll så sade jag det rakt ut och frågade spelarna om de hade tänkt på deras karaktärers relation och de blev helt bestörta först och sade att deras karaktärer bara var vänner. Sen gick det några minuter av pratande och sedan sa båda att jag hade ju helt rätt.
Efter det så har alla i spelgruppen vart mer öppna till deras karaktärers sexualitet och ofta har det inte bestämts när vi väl börjat spela, utan sexualiteten för karaktärerna växer fram i och med spelet. Vilket är riktigt intressant att se att karaktärernas sexualitet avgörs in game istället för med bakgrunden.




/Poseur

 

[w176]

Det jag försöker säga är att killen kanske inte alls har dålig kvinnosyn, och framförallt att hans ovilja att gestalta kvinnor inte nödvändigtvis är ett bevis på nämnda egenskap.

Makes sense?

It makes sense. Liksom dålig kvinnosyn är ju bara ett möjligt alternativ.

Men när han är så okekväm med det att han låter de gå ut över sina spelares upplevelse, trots att de påtalat det, då verkar det som hindrar honnom från att vilja gestalta kvinnor är ganska stort, oavdett vad det är.

 

[Vitulv]

Det jag försöker säga är att killen kanske inte alls har dålig kvinnosyn, och framförallt att hans ovilja att gestalta kvinnor inte nödvändigtvis är ett bevis på nämnda egenskap.

Makes sense?

It makes sense. Liksom dålig kvinnosyn är ju bara ett möjligt alternativ.

Men när han är så okekväm med det att han låter de gå ut över sina spelares upplevelse, trots att de påtalat det, då verkar det som hindrar honnom från att vilja gestalta kvinnor är ganska stort, oavdett vad det är.

Yes, som sagt: jag har aldrig (tror jag) påstått att det inte är ett problem.

 

[solvebring]

Fast då kom jag på mig med att om jag gör det så gör jag plötsligt en grej av sex i rollspel och en grej av att vara homosexuell. Och att göra en grej av det känns på något sätt lika fel, för det är som att säga: "Hey, kolla! Jag går över gränsen och spelar gay" vilket gör gay till någon sorts onormal varitéförställning, vilket i sin tur blir ett bakslag eftersom det mer blir en parodi än en positiv statement för att det finns skillnader.

Jättebra ämne att ta upp, som egentligen skulle ha en egen tråd; det här om att gestalta sexualitet.

En av mina favoritrollpersoner är superhjälten Blue Light. Han är en ganska blek stålmannenkopia - han flyger, är supertålig, skjuter blå kraftstrålar. Han är med i ett superhjältegäng som är ganska kända. Konceptet här är alltså att han är homosexuell, men att han specifikt inte gör nån grej av det. Han raggar inte på alla manliga SLP:er, han gillar inte disco, han är inte det minsta feminin till sättet etc. Han har inte "homosexuell" som någon supercentral del av sin yttre identitet, så att säga.

Det har varit intressant och spännande, eftersom det givit upphov till en hel del skojjiga saker vid sidan av superhjältandet - att gruppens manager hela tiden försöker få honom att ställa upp på mer "typiska gayaktiviteter" för att boosta gruppens PR inom gaycommunityn till exempel. Det blir med andra ord inte så mycket en grej av att han är gay, om jag tillåter mig att rimma lite, däremot blir det en liten intressant sidogrej av att han inte vill göra en grej av det.

I övrigt spelas rollpersonen precis som alla andra; det enda är att man sätter "pojk-" framför "flick-" när man ska nämna vem man bor med eller går på bio med etc etc.


Så vad jag försöker säga är; allt behöver inte "spelas ut". En rollperson som är homosexuell behöver inte spela ut sin sexualitet mer än en heterosexuell rollperson, egentligen. Bara för att ens rollperson är gay behöver det inte spruta regnbågar ur stjärten på honom...

Suveränt inlägg. Och det är precis det jag menar. Det är liksom det som blir komplext och förvirrande. Finns det någon mening med att jag göra något av läggning? Gör det någon skillnad om jag skriver homosexuell eller heterosexuell i beskrivningen? Förövrigt brukar jag aldrig skriva ned att karaktären är heterosexuell så varför skulle jag skriva homosexuell eller bisexuell?

Men om jag nu gör det, skapar en karaktär som jag bestämmer har en annan sexuell läggning än vad mina karaktärer brukar ha - vad gör det för skillnad om jag inte gestaltar det?

Kort sagt: Det är just det. Jag tycker det är viktigt att vara medveten om det. Likväl vet jag inte om man ska göra något av eller vad man i så fall ska göra av det - eller om det vore okej att göra något av det.

Klart jag kan göra en roll som är supergay, har rosa skjortor, lyssnar på Elton John och snackar som Jack i Will & Grace. Det är ju en rollgestaltning bland så många andra - fast det blir så stereotypt löjligt och meningslöst - eftersom jag t.ex. inte spelar machoheteros annars.

Därav... Kan man göra det meningsfullt utan att göra en grej av det?

Du har ju gjort en grej av det, fast typ en antihjältesgrej. Han är gay men vill inte göra sak av det och göra gay-PR. Då finns det trots allt aktivt med i spel. Om han varit heterosexuell hade ju spelledaren inte gjort en grej som den här PR-prylen. Därmed, när blir det parodi och för uppenbart "nu vill jag göra skillnad" och inte?

Det är det som jag tycker kan vara svårt, liksom.

 

[Doctor_Hell]

whatever rocks your boat. det jag menade var snarast att om du inte var nöjd med hur han porträterar kvinnor i er spelvärld eller snarare kanske avsaknaden av kvinnor så ta över som sl och gör ett bättre jobb och visa för honnom hur det ska göras ...

 

[Ymir]

Det kan ju faktiskt vara så, vilket nämnts, att han tycker det är oerhört obekvämt att spela det andra könet.

Och det skulle inte ha med ens verkliga kvinnosyn att göra...?

Detsamma gällde när jag snart började spelleda. Jag rollspelade ogärna de kvinnliga spelledarpersonerna. Visst fanns det sådana, likväl som det fanns män. Den balansen var det inget fel på.

Den balansen är det alltid fel på. Liksom, jag har gjort gestaltandet av kvinnor till min specialitet eller nåt, jag har ansträngt mig på alla upptänkliga vis för att ha vettiga genusperspektiv i mina kampanjer, jag har -svårare- att hitta på intressanta manliga än kvinnliga slp:er...men det är fortfarande så att det finns en obalans, så till vida att kvinnor i åldersgruppen 35-65 or something like that är extremt underrepresenterade i mina kampanjer. Jag försöker ursäkta det med att det är svårt att få in kvinnor i den åldersgruppen i narrativet (i mina medeltidsfantasykampanjer) på grund av -spelvärldens- kvinnoförtryck, men det håller fan inte. På samma vis är snygga kvinnor extremt överrepresenterade. Jag försöker ursäkta det med att snygga män minsann också är extremt överrepresenterade, men det håller inte heller.

Sen finns det givetvis en gräns när man ändå kan luta sig tillbaka och säga 'äh, det är bara ett spel', så, tex, att så gott som alla mina kvinnliga rollpersoner varit snygga upplever jag kanske inte som ett stort problem, det har jag mest avfärdat som rätt harmlöst (för jag förstår varför jag vill ha det så). Men -fördelningen- av köns-, ålders- etc -grupper i sina kampanjer kan man nästan alltid förbättra på något vis.

Nå, jag spelade helt enkelt inte kvinnor för att det kändes komplext. Hur gestaltar man en kvinna? Hur fan gestaltar jag trovärdigt en tjej när jag själv är en kille? Måste jag snacka med pipigare röst? Ska man bara vara som vanligt eller ska man försöka bete sig "typiskt kvinnligt"?

Jag har haft den här lusten att rollspela kvinnor nästan från första början av mitt rollspelande, men riktigt bekväm med det blev jag nog först när jag hamnade i en grupp jag var väldigt väldigt trygg med, där vi var väldigt tajta med varandra och spelandet blev intimt. Sen dess har jag spelat kvinnor utan att skämmas, men -ibland- kan jag skämmas lite för att jag nästan -alltid- gör det, för att jag tänker att medspelarna sitter och tänker "men gud vad kul om han ville spela man nån gång".

Nå, nu låter det ju skumt att det inte finns några kvinnor alls. Fast när jag rannsakar det rollspelande jag sett under åren tror jag mig ha sett fler exempel på det: män som är rädda för att axla en kvinnlig roll pga osäkerhet vilket gör att de hellre skuggar över dem.

Återigen, sådan osäkerhet tyder på problem i ens -verkliga- förhållande till kvinnor.

Kort sagt: Kan ni inte bara ta ett rejält snack? Inte bara säga det förbigående, utan verkligen sätta er ned före eller efter en spelsession och tala om att det faktiskt spelar roll för er - att världen känns mindre trovärdig på det här sättet och att ni skulle vilja se att det förändras.

Det här är en bra idé. Jag tror inte det kommer funka (som tidigare sagt är jag pessimistisk här, tyvärr), men det är kanske fortfarande det bästa sättet att tackla problem...

om det inte vore för en sak:

Trådstartaren har sagt, om jag förstått honom rätt, att han (hon?) är typ ensam om att uppfatta det här problemet, och att resten av spelgruppen tycker det kvittar. Om det är så är det kanske svårt att få dem att vilja sätta sig ned med spelledaren och prata om saken?

Förövrigt skulle det bli ett bra rollspel - att det bara existerar män eller kvinnor och att det andra könet är utdött.

Fast varför, när jag ser det konceptet applicerat på någon fantasyras, slutar det alltid med We Want Your Women?

 

[krank]

Beviset på att han har dålig kvinnosyn ska då vara att han är obekväm med att gestalta kvinnor.

Fast det är ju inte riktigt bara det. Tycker jag att det verkar som. Det är ju inte så enkelt som att killen inte gestaltar kvinnor.

Det är ju dessutom så att han:
1) inte verkar tycka eller vara intresserad av att se att det är ett problem för en del av spelarna (den nonshalanta attityden)
2) inte verkar vara intresserad av att diskutera/hitta lösningar.

Jag tycker, kort sagt, att du förenklar problematiseringen som gjorts på ett ganska tråkigt sätt när du reducerar den till att handla om att killen "har dålig kvinnosyn för att han är obekväm med att gestalta kvinnor".