SL som opartisk domare vs andra sätt

[Zire]

För att förtydliga, att fuska med utfallet är att fuska i alla spel, inte för att det eventuellt bryter mot spelets regler utan för vad det gör för din känsla? Man har ju diskussionen om att spela rules as written mot rules as intended/spirit of the rules, och man har ju game as written mot game as intended och game played according to personal preference.

Ja, det är vad det gör för min känsla. Att jag ska investera tid och energi i att försöka påverka ett riggat händelseförlopp undviker jag. Jag har en helt annan acceptans för tärningarnas slumpmässiga utfall och reglernas konsekventa tillämpningar än när spelledaren gör godtyckliga bedömningar.

Jag ser en skillnad på om spelledaren gör bedömningen utifrån reglerna, tolkar ett tärningsresultat eller följer spelvärldens logik - allt det är opartisk enligt mig - medan att t.ex. ibland inte låta rollpersonerna ha otur är godtyckligt.

 

[Zire]

Exakt vad är det som stör dig så mycket att du ändå känner att du måste fortsätta protestera – inte "backa" – trots att det i praktiken inte berör dig?

När zo0ok skrev "onödigt och tråkigt att en del av er uttrycker er så kategoriskt" så kände jag att jag bidrog till den kategoriska linjen och behövde förtydliga att jag inte nekar dem deras spelupplevelse. Men jag kan inte egentligen backa från den kategoriska linjen eftersom jag tycker så. Jag tänker att jag både kan vara kategorisk kring min egna upplevelse och samtidigt respektera andras, men var inte så nöjd med tonen jag utläste från mitt inlägg i efterhand.

Det är inget hot mot dig eller ditt spelande att andra har badwrongfun.

Jag svarade inte heller utifrån att det var ett hot. Jag svarade uifrån att zo0ok ev tyckte att mitt tidigare inlägg innehöll något onödigt och tråkigt, vilket jag inte ville att det skulle uppfattas som. zo0ok har skrivit många lysande inlägg, haft stor närvaro och bidragit till insiktsfulla och intressanta diskussioner på forumet. Det vore väldigt trist om ett ogenomtänkt inlägg från mig skulle göra forumet tråkigare för hen och andra forumiter.

 

[zo0ok]

Jag kör ju nästan alltid med att ingen rollperson kan dö utan spelarens medgivande.

Kan du skriva några rader om hur det går till i praktiken? Jag är jättenyfiken.

 

[Swedish Chef]

Kan du skriva några rader om hur det går till i praktiken? Jag är jättenyfiken.

Reglerna säger att man inte kan dö utan eget medgivande. Exempelvis i AW kan spelaren välja att ta -1 i enn grundegenskap och överleva en dödlig skada, sen finns det ju en massa samberättarspel, där man helt enkelt kan säga att jag dör inte av det här även om jag förlorar. Men även fatepoints i WFRP fungerar ju så spelaren offrar en sådan för att inte dö just i denna situationen.

 

[krank]

Kan du skriva några rader om hur det går till i praktiken? Jag är jättenyfiken.

Standardlösningen jag sett/använt och som jag gärna patchar in i alla tradspel är att när spelet säger att man är "död" så väljer spelaren om rollpersonen är utslagen eller död.

En utslagen rollperson kan kodnappas, bli av med sina grejer, figurera i terrorist-videos på internet, bli tatuerad mot sin vilja och så vidare. Det finns en massa jobbiga grejer man kan vara med om helt enkelt.

Det här är en ganska icke-mekanisk lösning och innebär att man inte behöver några "extraliv" i form av ödespoäng eller liknande. Det finns en kostnad, men den kostnaden är inte spelmekanisk helt enkelt.


Det funkar såklart inte om man tycker att just specifikt döden måste vara en risk hela tiden, men det tycker ju inte jag så jag kör gärna med ovanstående. Det kan rentav vara jobbigare (och mer intressant) att behöva hantera konsekvenserna av att bli utslagen – om rollpersonen dör är det ju bara att skapa en ny (vilket också är det som för mig gör att dödsrisken minskar min förmåga till inlevelse – om rollpersonen kan dö när som helst så finns ju ingen egentlig anledning att investera något i den, då är det bättre att redan från början bara tänka på hen som en spelpjäs. Men jag erkänner villigt att jag är undantaget här; jag bryr mig inte så mycket om spänning och är inte vid spelbordet för att känna den sortens känslor).

 

[Genesis]

Kan du skriva några rader om hur det går till i praktiken? Jag är jättenyfiken.

Ja, lite som de andra skrev. Jag spelar ju väldigt sällan några spel där det finns skadepoäng eller liknande, och inga regler som säger huruvida en rollperson dör eller inte. Döden inträffar när du förlorar en konflikt, jag som vann säger "Är det okej om jag dödar din rollperson här?" och du svarar "Visst, det känns som en bra plats att dö på." Oftast sker detta i slutet av en dramatisk båge där du känner att du har fått ut det du ville ha av din rollperson. I kampanjspel är det sista speltillfället (vilket vi vet redan innan vi börjar spela) och i enkvällare är det mot slutet av sessionen. Jag kör ju "play to lose"-spel, så det är inte ovanligt att spelare har ihjäl sina egna rollpersoner på eget bevåg när det känns rimligt i berättelsen.

Om du inte vill att din rollperson ska dö svarar du helt enkelt "Nej, jag vill gärna att min rollperson ska överleva", och då får jag helt enkelt hitta på ett annat sätt att vinna konflikten på.