Nekromanti SLP som resurs

[2097]

Aha, lite likt hur det funkar i Trail of Cthulhu, kwarnberg?

 

[kwarnberg]

Aha, lite likt hur det funkar i Trail of Cthulhu, kwarnberg?

Hm. Osäker. Har inte läst ToC på väldigt länge. Kanske får kika i den sen när jag kommer hem och se om det finns något jag kan sno!

 

[Bolongo]

Aha, lite likt hur det funkar i Trail of Cthulhu, kwarnberg?

Skillnaden är kanske att Sources of Stability i ToC, eller Bonds i Delta Green, specifikt är resurser för rollpersonens mentala hälsa, inte något som egentligen är tänkt att direkt påverka spelets handling?

 

[Mogger]

Jag har en tanke att det kan funka lite som companions i Fallout. Ju mer de litar på dig desto nyttigare blir de. Typ. Det ger spelaren ett incitament att bygga relationer. Det är kanske lite mekaniskt men jag tror att många SL behöver hjälp med att göra SLPs intressanta. Och om spelarna kan se en faktisk nytta med dem kan det innebära interaktion som kanske är lite mer intressant än att bara få ett uppdrag, sälja en häst, smida ett svärd eller ge info om den skumma baronen.

Men jag vet inte riktigt hur man gör detta. Eller om det finns andra sätt att göra det på.

Återigen handlar detta om material som skrivs av en författare som inte exakt vet vilka RP spelgruppen består av.

 

[RasmusL]

Hur funkar det?

"Varje vampyr-rollperson måste ha ett ankare.
Ankaret är en person som är rollpersonens
koppling till hennes mänskliga sida. Som vam-
pyr är man besatt av det som kallas Besten,
en mörk och vildsint drift som ständigt ligger
i vampyrens bakhuvud och manar henne till
våld och grymhet. Men vampyren är också
mänsklig, och ankaret är hennes koppling
till det mänskliga inom henne. Vampyren har
riktiga, ärliga, positiva och mänskliga känslor
gentemot ankaret. Det här innebär inte nöd-
vändigtvis romantiska känslor, utan kan handla
om vänskap, beskyddarskap, idolisering eller
liknande, men de måste vara positiva och de
måste vara äkta. "

från speltexten på urverkspel.com

Ankaret representerar något i RP och blir därför relevant även när RP förändras.

 

[kwarnberg]

Jag har en tanke att det kan funka lite som companions i Fallout. Ju mer de litar på dig desto nyttigare blir de. Typ. Det ger spelaren ett incitament att bygga relationer. Det är kanske lite mekaniskt men jag tror att många SL behöver hjälp med att göra SLPs intressanta. Och om spelarna kan se en faktisk nytta med dem kan det innebära interaktion som kanske är lite mer intressant än att bara få ett uppdrag, sälja en häst, smida ett svärd eller ge info om den skumma baronen.

Någon slags relationsstege? När RP gör något för SLP utan att kräva gentjänster eller så ökar SLPs relation till RP. Ju högre relation, desto mer är SLP redo att göra eller offra för RP typ. Ge varje SLP en bra och en dålig sida. "Lojal men oansvarig." "Kompetent, men lättköpt av den som betalar mest." "Pålitlig, men egoistisk." "Ställer alltid upp, men har alltid en baktanke."

 

[Rickard]

Det sitter inne på specifik information som behövs vid ett specifikt tillfälle. Men de blir inte någon långsiktig intressant resurs.

Jag har upptäckt att det ger en mer levande värld om folk återkommer.

I övrigt har jag skrivit en artikel om att levandegöra spelledarpersoner.

 

[Mogger]

Någon slags relationsstege? När RP gör något för SLP utan att kräva gentjänster eller så ökar SLPs relation till RP. Ju högre relation, desto mer är SLP redo att göra eller offra för RP typ. Ge varje SLP en bra och en dålig sida. "Lojal men oansvarig." "Kompetent, men lättköpt av den som betalar mest." "Pålitlig, men egoistisk." "Ställer alltid upp, men har alltid en baktanke."

Ja, precis så. Och väldigt fiffigt med en "mätare" åt andra hållet med.

Kanske kan man göra något enkelt typ:

Kondottiär Lugal DaPhanzia
Om RP behandlar honom väl kan han:

• Erbjuda RP beskydd
• Erbjuda RP plats i legohären
• Försöka erbjuda sin dotter i äktenskap
• Skänka en del av sitt län i bröllopsgåva

DaPhanzia uppskattar:

• Ärlighet
• Dådkraft
• Slughet
• krunskt silke

DaPhanzia ogillar:

• Felicier
• Lögnare
• Pirater
• Veklingar

Sedan får SL höfta utifrån detta.

 

[kwarnberg]

Ja, precis så. Och väldigt fiffigt med en "mätare" åt andra hållet med.

Kanske kan man göra något enkelt typ:

Kondottiär Lugal DaPhanzia
Om RP behandlar honom väl kan han:

• Erbjuda RP beskydd
• Erbjuda RP plats i legohären
• Försöka erbjuda sin dotter i äktenskap
• Skänka en del av sitt län i bröllopsgåva

DaPhanzia uppskattar:

• Ärlighet
• Dådkraft
• Slughet
• krunskt silke

DaPhanzia ogillar:

• Felicier
• Lögnare
• Pirater
• Veklingar

Sedan får SL höfta utifrån detta.

Ser väldigt bra ut. Kanske stoppa in en negativ relationsstege med? Vad gör han om RP behandlar honom dåligt?

 

[Rangertheman]

Kombinationen av tre utgivna delar av Törnetronen och vår session zero (och efterföljande bakgrundshistorier) har givit oss ganska många återkommande SLP. Efterhand har det tillkommit några nya. Som någon skrev ovan gör det världen mycket mer levande. Bara en sådan sak som att bagaren på hörnet är samma person från gång till gång, ger mycket. När RP har en relation till SLP omkring dem kan det i sig leda till äventyr. Det blir lite bokföringsjobb för SL, men jag tycker helt klart det är värt det. Däremot har jag ingen lust att preppa SLP i en helt annan del av staden som gruppen eventuelt aldrig kommer att besöka. Då får jag komma på ett namn och en grundläggande personlighet som jag kan utveckla mellan spelpassen så att hen är klar om de besöker samma ställe igen, eller om det passar att hen dyker upp någon annanstans.

 

[entomophobiac]

Jag gillar hur Bubblegumshoe gör, där relationer representerar specialiserade färdigheter. Det är bra att hålla sig väl med kemiläraren, för hon kan släppa in er i skolans labb och hjälpa er undersöka det märkliga pulvret ni hittade. En rollpersons pappa kanske är polis och kan kolla upp en bil i registret med rätt mängd övertalning. Etc.

Många av idéerna gör helt enkelt att relationer tar upp samma utrymme som färdigheterna men utför något som rollpersonerna inte kan göra på egen hand. Snyggt och mycket användbart.

 

[Ram]

Återigen handlar detta om material som skrivs av en författare som inte exakt vet vilka RP spelgruppen består av.

Jag måste bara fråga, är detta ett problem? Är det inte det bara en fråga om investering i relationen? En okänd är en vän du inte lärt känna ännu typ?

Eller hur spelar ni andra? Jag tycker om att odla och utveckla relationer när jag spelar och spelleder. När det finns en hyvens SLP framför mig så vill jag utforska denne typ. Men det kanske bara är jag som spelar så...?

 

[Rangertheman]

Eller hur spelar ni andra? Jag tycker om att odla och utveckla relationer när jag spelar och spelleder. När det finns en hyvens SLP framför mig så vill jag utforska denne typ. Men det kanske bara är jag som spelar så...?

Du är inte ensam. Relationsutvecklingen både inom gruppen och med olika SLP är bland det som jag finner störst behållning av i rollspelen.

 

[2097]

Du är inte ensam. Relationsutvecklingen både inom gruppen och med olika SLP är bland det som jag finner störst behållning av i rollspelen.

Ja! Jag gillar verkligen det

 

[entomophobiac]

Återigen handlar detta om material som skrivs av en författare som inte exakt vet vilka RP spelgruppen består av.

Tror det här är varför jag vill ha så lite text som möjligt. Så lite förutsättning som möjligt. Varför sånt som inlednings-SLP:n i Ikonernas nåd inte alls funkar för mig: "rollpersonerna känner redan NN och vet X och Y om denna". Om ett scenario presenterar för mycket detaljer så blir det svårt att kombinera med övrigt.

Om ett scenario däremot har idéer, en hook, och låter gruppen/SL/ödet styra hur dessa kombineras så går det att använda på fler sätt.

Har fastnat lite för hur en del OSR-prylar är skrivna, där det är väldigt ont om detaljer och istället en mening eller två som funkar som en sorts idégnista. Plötsligt kan materialet användas under nästan vilka omständigheter som helst.

 

[Zire]

En SLP behöver minst tre saker:

• Ett namn
• Ett karaktärsdrag
• En sak hen är bra på

När jag använder SLPn så är detta de tre sakerna jag vill berätta om SLPn. När det är första gången SLPn används så har man oftast väldigt lite "screen time" att presentera dem på, därför hade tre karaktärsdrag och sju saker hen är bra på inte fungerat.
Det sista är nyckeln till att få spelarna att återanvända en SLP. Säg att en jägare som spelarna får hjälp att hitta ruinen av är "bästa sumpsvinsjägaren norr om Tokskogen", så är chansen stor att spelarna tänker på jägaren när de behöver finna sumpsvinshålan för att få tag i diamantringen prinsen hade på sig när han blev uppäten av sumpsvin!

Nästa sätt att få in SLPs är att spelledaren helt enkelt använder dem igen. De söker efter någon som kan hjälpa dem in i gillets lokaler, vem är det där? Nämen om det inte är handelsmannen vi träffade förra veckan! Vad gör hon här, kan hon hjälpa oss in?

Det sista sättet är att andra SLPs drar in bekanta SLP.

(Och förresten, vad är oddsen? Ganska låga så länge man rör sig i bekanta trakter. Sumpsvinen är ju ett allmänt problem häromkring, det märks nog i encounter tabellen också. Handelsmannen stack ut bland de andra just för att de träffat henne tidigare. Att SLPs du känner också känner SLPs som du också känner är inte så konstigt, eftersom ni befinner er i samma kretsar.)

 

[2097]

I DMG (grottmästarhandboken) finns det massor av tabeller för en SLPs talanger, maner, ideal, mål, hemligheter, svagheter osv. Ist för att slå på alla av dessa brukar jag istället slå på en eller två av dessa. Det är en bra start. Tycker det är ok när det är som i serietidningen Pogo att figurerna är extremt grunda och endimensionella medan relationerna är extremt komplexa och dynamiska. Fast sen brukar dom ändå nyansera sig när man kör. Just pga dom relationerna. Som i vår kampanj nu vår onda doppelganger som verkligen älskar sin alvprinsessa och är överlycklig att hon kanske kommer att kunna räddas. osv osv

 

[Mogger]

Jag måste bara fråga, är detta ett problem? Är det inte det bara en fråga om investering i relationen? En okänd är en vän du inte lärt känna ännu typ?

Eller hur spelar ni andra? Jag tycker om att odla och utveckla relationer när jag spelar och spelleder. När det finns en hyvens SLP framför mig så vill jag utforska denne typ. Men det kanske bara är jag som spelar så...?

Frågeställningen är alltså:

Hur skriver man en SLP som underlättar och uppmuntrar SL att använda den återkommande/långsiktigt på ett intressant vis? Och hur kan man ge RP incitament att uppsöka den och bygga en intressant relation över tid?

De flesta svarar på helt andra saker och det är ok. Så nej, det är inget problem. Jag vill ha tips på hur man kan göra ovanstående.

 

[Nässe]

Frågeställningen är alltså:

Hur skriver man en SLP som underlättar och uppmuntrar SL att använda den återkommande/långsiktigt på ett intressant vis? Och hur kan man ge RP incitament att uppsöka den och bygga en intressant relation över tid?

De flesta svarar på helt andra saker och det är ok. Så nej, det är inget problem. Jag vill ha tips på hur man kan göra ovanstående.

Jag har en känsla av att det är svårt att ge svar som du inte redan har. Men jag kan tänka lite:

* SLP som skapas av spelarna ofta blir viktigare för spelarna. Får de definiera en komplicerad relation till sin äkta hälft och beskriva honom, kommer han sökas upp oftare.
* De där trianglarna som alla spel pratar om gör ju också att en SLP känns mer viktig och intressat, och dyker upp oftare i spel.
Så att göra SLP känslomässigt viktiga för både RP och spelaren är ju ett klassiskt Story Now sätt. Men det vet du ju

Något jag försöker göra med skurkar är att visa upp dem tidigt. Ska en SLP vara viktig för en kampanj bör hon vara med i de första scenerna, och återkomma under vägs gång. I Den sista najaden till Oktoberlandet börjar äventyret med att RP ska bryta sig in i en herrgård som ägs av syskonen som kommer ge sig ut på en expedition som tävlar med RPs expedition (om RP inte slår ihjäl dem i början). De följer liksom med hela tiden och dyker upp på en mängd ställen. Alltså: ska Sauron vara fienden, kan man inte bara träffa honom i sista delen av kampanjen.

I Varselklotet använder man sina relationer med SLP för att läka skador. Det brukar ge upphov till fina och utvecklande scener med SLP, som då också växer över tid och blir mångbottnade. Det är ju så klart ett trix för att få fram exakt det här.

 

[kwarnberg]

Okej, jag började tänka. Och tog fram en egen mall för hur man skapar SLPs i Skrômt som inte är rollpersonernas kontakter när de skapas, utan personer de träffar på i världen. Så här blev det:



Börja med att ge spelledarpersonen en eller två positiva sidor som kontrasteras av en negativ. Några exempel kan vara:

• Lojal men oansvarig.
• Pålitlig och snäll, men snål.
• Ställer alltid upp, men har alltid en baktanke.

Nästa del är att ge spelledarpersonen något slags internt behov, någonting den saknar i sitt liv och strävar efter att få. Behovet kan vara positivt eller negativt laddat. Behovet kan användas för att motivera hur personen agerar i de flesta situationer. Exempelvis:

• Att känna makt över andra.
• Att finna vänskap.
• Att känna sig trygg.

Utöver ett inre behov har de också ett externt mål. Det är något som personen vill uppnå men som ligger utanför personen. Det kan röra sig om:

• Att hålla sin syster säker.
• Att hålla företaget flytande.
• Att bli rik.

Den sista delen handlar om egenskaper personen värderar högt eller ser ner på. Dessa kan användas för att avgöra hur personen ser på rollpersonerna eller andra i deras omgivning. Exempel på saker de kan värdera högt:

• Lojalitet.
• Ärlighet.
• Kämparglöd.

Exempel på egenskaper de ser ner på:

• Falskhet.
• Naivitet.
• Egoism.

Dessa fem steg skapar spelledarpersoner som är dynamiska och har ett djup. Det är enkelt att lista ut hur de reagerar på rollpersonernas handlingar och personlighet.

Nedan följer ett exempel på en färdig spelledarperson.

Annika Gunnarsson
Annika är 32 år gammal och arbetar som sjuksköterska. Hon är ansvarstagande och kompetent, men är väldigt benägen att bli erkänd för sina handlingar och bedrifter. Hon har ett starkt bekräftelsebehov och är noga med att berätta för alla när hon gjort någonting bra. Hennes dröm är att så småningom bli chef på avdelningen.

Annika värderar hårt jobb och engagemang, men ser ner på dem som inte har något tydligt mål i livet.