Nekromanti SLP som resurs

[Mogger]

Alla de här "mitt spelande"-trådarna är väldigt intressanta. Men det slog mig att vi borde ha trådar om vad vi saknar. I arbetet med Kopparhavets hjältar slog det mig att jag vill hantera SLPs på ett roligare sätt. Nästan alla SLPs jag har varit med om har varit en slags "engångsgrill". De har ett syfte. Det sitter inne på specifik information som behövs vid ett specifikt tillfälle. Men de blir inte någon långsiktig intressant resurs. Det finns naturligtvis undantag men jag är hyfsat säker på att det är en hyfsat utbredd uppfattning. Om inte är jag superintresserad av att veta hur/varför det blev så. Alternativt, era förslag på hur man gör SLPs intressanta utanför engångsgrillen.

Tänk här förskrivet material som inte har stenkoll på exakt vilka RP de ska interagera med.

 

[Ram]

Trevlig timing. Under gårdagens grillkväll med ett par glada rollspelare så pratade vi om prepp och specifikt om recycling av SLP. För att summera mycket osorterat och kort så pratade vi om:
Återanvänd SLP. Låt intressanta ”använda” SLP dyka upp igen i nya miljöer.
Se på hur SLPs liv ändras av RPs agerande. Ofta stöpas RP och scenarion till rätt rejält i en region. Fundera över hur intressanta SLPs liv ändras av det och återanvänd dem på det sättet.
Introducera intressanta SLP som inte har agendor i scenarion och låt dem vara med till exempel vid segerfiranden eller liknande.
Introducera lågaktiva SLP med långtgående större agendor. Karaktärer som man kan låta RP observera progression i karriärer av eller som har någon sorts speciell modus operandi som gör att RP kan se spår av deras agerande senare.

Det är mest en brainstorm, men kanske inspirerar det någon.

 

[luddwig]

I min grupp är spelarna rätt så dåliga på att hålla koll på SLP:er så första steget för mig i att skapa en potentiellt återkommande SLP är att försöka ge den något som fastnar i minnet. Det kan vara en skojig röst, ett udda namn, ett återkommande uttryck, något i utseendet, en ägodel eller något annat som sticker ut. Ofta blir det en smula överdrivet, men då kommer spelarna åtminstone ihåg SLP:n som något mer än "hon som sålde den där grejen" eller "han som vi träffade på det där stället, du vet". Nästa steg är att ge SLP:n en agenda och vissa resurser, men se till så att resurserna inte räcker för att fullfölja agendan. På så vis får SLP:n en anledning att interagera med omvärlden i allmänhet och eventuellt med RP i synnerhet. Det tredje och sista steget är att ge SLP:n skäl att återkomma i den berätte som uppstår vid spelbordet. Om rollpersonerna stannar på en plats, säg i en stad, faller det sig ofta naturligt att de besöker samma butik eller hänger på samma krog. Då kan SLP:n med fördel vara butiks- eller kroginnehavaren. I en mer rörlig kampanj kan SLP:n kanske tillhöra någon viss organisation. Det viktiga är i alla fall att SLP:n har möjlighet att närvara, personligen eller som någon man talar om. Om SLP:n sedan faktiskt blir en återkommande resurs - eller kanske en motståndare - beror på spelarna. Ibland nappar dom, ibland inte.

 

[Troberg]

Jag är typ tvärtom. SLP är en mycket stor del av hur jag bygger upp världen. Om jag behöver något, så tänker jag först efter "Finns det någon befintlig SLP jag kan använda?". Bäst av allt är om man kan få spelarna att bli vänner med dem, då kan man använda dem både när spelarna behöver hjälp och när man vill införa ytterligare en komplikation för dem (genom att sätta SLPn i en knipa).

Jag försöker tillämpa en "small world"-modell. Har ni sett tex Xena, så vet ni hur bi-karaktärer återkommer i olika sammanhang, även om det inte alltid är 100% logiskt, men det ger ändå en känsla av "Jag känner mig hemma i den här världen".

Återkommande SLP är ett otroligt kraftfullt verktyg.

 

[Mogger]

Jag är med på det ovan, både vad gäller problem och möjligheter. Men hur ger jag som scenario/kampanjförfattare en enskild SL möjligheten att göra en SLP till en återkommande bekantskap?

 

[luddwig]

...hur ger jag som scenario/kampanjförfattare en enskild SL möjligheten att göra en SLP till en återkommande bekantskap?

Vilken typ av scenario eller kampanj pratar vi om? Jag spelleder mest sandlådor och där tycker jag att det räcker med att SLP:n finns och har en beskrivning som presenterar några potentiella utvecklingsmöjligheter.

 

[Mogger]

Vilken typ av scenario eller kampanj pratar vi om? Jag spelleder mest sandlådor och där tycker jag att det räcker med att SLP:n finns och har en beskrivning som presenterar några potentiella utvecklingsmöjligheter.

Från TS:

"Tänk här förskrivet material som inte har stenkoll på exakt vilka RP de ska interagera med."

Utifrån ditt svar, hur skriver man en SLP som ger SL/RP incitament att "återanvända" SLPn?

 

[Khan]

/.../
Se på hur SLPs liv ändras av RPs agerande. Ofta stöpas RP och scenarion till rätt rejält i en region. Fundera över hur intressanta SLPs liv ändras av det och återanvänd dem på det sättet.
/.../
Introducera lågaktiva SLP med långtgående större agendor. Karaktärer som man kan låta RP observera progression i karriärer av eller som har någon sorts speciell modus operandi som gör att RP kan se spår av deras agerande senare.
/.../

*host* Fisktank *host*

 

[afUttermark]

Nicolas von Reijn förekom väl i Mutant, fler än en gång.
Konfluxsviten var väl full av slp s som återkom. Bodonius, Didra, och den där shaguliten...

Tänker att roller man vill ha med men som inte är superskoj att spela kan vara personer att återse
Hälaren Tvestugna i Pendon, Bibliotekarien Hastertass i Rabul, Lotsen Morander i Montrakun och Abbedissan för havssystrarna I Erebos

 

[Ram]

Med risk att jag kommer med självklarheter; Låt scenarion utspela sig i samma geografiska område. Det gör att SLP kan vara biroller i vissa scenarion och aktörer i andra och att relationer kan få utvecklas. Andra alternativ är att ha SLP som har liknande rörelsemönster som det som scenatriot förutsätter att RP har. Jag har till exempel haft lyckade återkommande SLP som är gårdfarihandlare (som iofs visade sig vara spion/instigator) och gränsjägare (mindre grupp som i princip letade problem för kronans räkning). Andra alternativ är att de återkommande SLP helt enkelt har samma jobb som RP. En annan favorit-SLP är en ung fjärde son till en nyrik köpman och dennes lojale hyrsvärd och page.

En annan underskattad SLP i mitt tycke är den kontaktsökande SLPn. Någon som helt enkelt tycker RP är häftiga och gärna vill hänga lite eller mycket med dem. Dessa är alltid charmiga då de med fördel både kan hjälpa till med att se saker, hjälpa i bråk och även angripas.

 

[Ram]

*host* Fisktank *host*

Indeed.

 

[luddwig]

Från TS:

"Tänk här förskrivet material som inte har stenkoll på exakt vilka RP de ska interagera med."

Utifrån ditt svar, hur skriver man en SLP som ger SL/RP incitament att "återanvända" SLPn?

Jag tänkte mer på scenariots eller kampanjens struktur och innehåll, men det kanske kvittar.

Så, till att börja med, ge alla potentiellt återkommande SLP ett namn och ett utmärkande drag. Se sedan till att SLP:n är intressant för rollpersonerna. Låt SLP:n sälja något som rollpersonerna kommer att behöva med jämna mellanrum eller regelbundet anlita äventyrare för skattletande. SLP:n kan ha ett gårdshus att hyra ut till rollpersonerna eller befinna sig i en central position. Kanske är SLP:n byns enda präst, en hjälpsam bibliotekarie eller tullmästare i hamnen. Kort sagt, gör SLP:n till någon som rollpersonerna kan tänkas träffa på upprepade gånger.

 

[Cissi]

Jag har erfarenhet av att gruppen omedvetet har "valt" SLPer att återkomma vid flera tillfällen. Antingen genom att de bara gillat en SLP, att de kommer ihåg att hen var bra att ha i närheten den där andra gången eller andra helt slumpmässiga grejer som gjort randoms till mycket intressantare än vad SL har tänkt. Så ett visst mått av beredskap för att Gatusoparen plötsligt behöver ett namn och en liten källarskrubb där han kan gömma RPna behöver också finnas. Att låta spelandet i sig dynamiskt göra SLPer återkommande har i alla fall gett mig och flera grupper jag spelat med de mest intressanta och roliga SLPer att interagera med.
Detta kräver dock en del fristylande från SL som alla kanske inte är helt bekväma med att jobba med så för att skapa lite mer incitament kan man alltid plantera hintar.
* Kvittostämpeln från just det handelshuset återkommer och hintar om att handelsmannen har kontakter.
* Gatusoparen som lade fällben på stadsvakten så RP kunde fly har en karakteristisk kärra som står parkerad utanför kloakerna om natten, där det inte finns någon uppenbar ingång.
* Prästen pratar en dialekt som alldeles uppenbart placerar hennes födelseort i de norra gränstrakterna dit RP behöver ta sig

osv osv.

 

[RasmusL]

"Ankare" som i svart av kval, vit av lusT (kommer det därifrån?) är ju en variant som lite bygger på sig själv i varje interaktion.

 

[Mogger]

Nicolas von Reijn förekom väl i Mutant, fler än en gång.
Konfluxsviten var väl full av slp s som återkom. Bodonius, Didra, och den där shaguliten.

Jo men de var egentligen alla uppdragsgivare. RP sa aldrig (?) att de behövde något som dessa hade/kunde. Man fick dem på köpet.

Vad jag är ute efter är något som ger RP någon form av incitament för att söka vänskap/kärlek etc.

 

[Mogger]

"Ankare" som i svart av kval, vit av lusT (kommer det därifrån?) är ju en variant som lite bygger på sig själv i varje interaktion.

Hur funkar det?

 

[2097]

Det följande kanske är lite oblorbigt men jag hade ett system sist jag körde en home brew stadskampanj (glitchworld-kampanjen) där informationen som en rando SLP satt inne med hela tiden kunde växa. Dvs om spelarna frågade värdshusvärden “Vet du X?” då fanns det en ganska stor chans att värdshusvärden inte visste, men också en chans att hon visste men inte vågade berätta pga nån viss random anledning, eller att hon inte visste men låtsades för att lura till sig pengar osv. Det var en 1T30–tabell som gav mig om dom visste och och vad dom hade för motivation kring just den informationen.

Det som är en smula oblorbigt är ju att en given SLPs kunskap inte är helt fast och given. Därför skulle jag nog hålla mig i skinnet och begränsa mig till att SLPn behöver ha varit “off screen” mellan tabellrullningarna så det finns en chans att dom har gått & gjort/levt/samlat in/brämat den här kunskapen eller dom nya villkoren. Det gäller att det inte blir Schrödingers-SLP-kunskap.

Men, det blev väldigt lyckat. Jag hade också gjort så här att jag hade placerat ut tjugo random numrerade prickar på stadskartan (eftersom stadskartan var stor och dom där 20 ställerna var ganska glesa och skrala så var min idé, om kampanjen hade blivit lång, att numrera om efter ett tag för att få lite variation på platserna som användes. Men staden blev nerbränd innan). Så när dom letade efter något; i det här fallet letade dom efter en ung glitchad flicka eftersom det fanns ett mordkontrakt på henne (pga det var olagligt att vara glitchad)—så kunde jag slå random var hon gömde sig någon stans. Och sen frågade dom värdshusvärlden och jag rullade upp “Han vet, men vill inte berätta för han är rädd att han ska bli misstänkt för att vara i lag med glitchen”. Så det blev en ganska tense diskussion med honom där dom lyckades hota honom till att berätta. Till sist tänkte han att det var bättre att han sade allt än att han själv blev dödad där och då. (Oroa er inte dom mördade inte tjejen utan dom avglitchifierade henne med hjälp av en lesser resto. Hon satt gömd på ett tyglager.)

Senare var det en mycket stark glitchvarelse (en reskinnad intellect devourer) som härjade i staden (som partyt hade släppt lös) och då slog jag igen random för att ta reda på vilka platser i staden rörde sig och den kom till det där värdshuset och jag slog ut striden mellen den och värdshusvärden och den devourade&förvandlade sig till värdshusvärden. Reincorporation! Den tog sig senare till glitchens högkvarter vilket jag tolkade som att den var lojal till just den specifika glitchfaktionen som hade det högkvarteret.

Så det vi vill är att följa Kranks princip dvs att vem som är mördaren ska vara satt. Men det här var en väldigt open ended kampanj och nya saker hände hela tiden. Det är fortfarande så att det är gloraklet som bestämmer vilka SLPer som vet vad, hur dom rör sig, var dom gömmer sig osv. Men med 2-sanningar ist för 1-sanningar. Jag försökte rulla så fort jag bara kunde. Så att allt i värdshusvärdens beteende kan stämma överrens med att han, sen dom besökte honom sist, har fått reda på att den här flickan är glitchad och var hon har gömt sig.

 

[2097]

Jo men de var egentligen alla uppdragsgivare. RP sa aldrig (?) att de behövde något som dessa hade/kunde. Man fick dem på köpet.

Vad jag är ute efter är något som ger RP någon form av incitament för att söka vänskap/kärlek etc.

Dvs wants a la Hillfolk. Men jag vill hellre att Har nu spelat en RPs maka senaste året och det blir tradigt att ha en DMPC, det var definitivt inte meningen att det skulle bli så. Fast kanske är det för att dom är i en dungeon nu, skulle funka bättre i en by eller stad där dom kan besöka SLP då och då men SLP inte är med hela tiden.

 

[kwarnberg]

Det här kanske bara funkar om man bygger rollpersoner med tydliga interna behov, men ett sätt skulle kanske vara att ha SLPs som bekräftar rollpersonerna eller deras världssyn. Om en rollperson känner att "den här personen förstår mig och står på min sida" kanske kan få rollpersonen att söka sig till personen i från för annat än plot-relaterade saker. Det blir en slags fast punkt eller ankare, någon att söka sig till för trygghet och bekräftelse. Samtidigt får de ju gärna utmana rollpersonen på något sätt. Även om de bekräftar deras behov kan de ju påtala deras brister, exempelvis. Goda vänner tenderar ju vara ärliga kring sånt.

 

[kwarnberg]

I Skrômt har jag ett kontakt-system när man skapar sin rollperson. Varje spelare skapar tre kontakter enligt förbestämda "mallar":

• en person vars relation är viktig för rollpersonen.
• en person med en god men problematisk relation.
• en person med en skadlig eller negativ relation.

Alla tre personer är på ett eller annat sätt närvarande i rollpersonens liv. Det kan exempelvis röra sig om familjemedlemmar, partners, vänner eller kollegor för de två första kategorierna. För den tredje kategorin fungerar också ovanstående, men där passar också rivaler eller ovänner in.