Nekromanti Snuttifieringen av den svenska rollspelsmarknaden

[Conan]

Är det bara jag som upplever att den svenska rollspelsproduktionen har snuttifierats? Tidigare släppte man episka rollspel med ambitionerna att släppa stora mängder material till. Numera upplever jag att de flesta rollspel bara har ambitionen att släppa en regelbok som dessutom ska vara så kort och enkel som möjligt. Illustrationer ska dessutom vara så fåniga och barnsliga som möjliga, och settingen passar ofta 8-12 åringar. Detta trots att inga kids idag spelar rollspel utan det är en hobby för vuxna som rimligtvis borde eftersöka djupare och trovärdigare material.

Kan det måhända vara så att vuxna rollspelare känner sig lite fåniga när de spelar rollspel och därför hellre spelar ett oseriöst och banalt spel för att på sätt enklare kunna distanserar sig från sitt spelande? Eller tror rollspelsmakarna att det är så de moderna spelarna är? Eller försöker man nå 8-12 åringarna i hopp om att återuppliva hobbyn? Vad säger ni?

 

[Arfert]

....öh, nej.

 

[Bolongo]

OBS: det följande blir rent anekdotiskt och subjektivt.

Själv är jag gammal rollspelare som brukade gilla de där episka spelen med mängder av material, men med åren har min smak förändrats. Delvis för att jag inspirerats av utvecklingar inom konstruktionen av rollspel, delvis för att jag helt enkelt inte har tid för massor av episka kampanjer längre. Numera uppskattar jag något som är snabbt att ta in, och som jag sedan kan brodera ut och improvisera kring på egen hand.

Vad gäller de barnsliga spelen ser jag inte riktigt den övervikten du talar om. Jag kan på rak arm bara komma på två exempel från de senaste åren. Och så ett tredje som är på gång via Kickstarter nu.

 

[krank]

Jag håller inte riktigt med om premissen.

Tidigare - och nu tänker jag Äventyrsspelsdagar - släpptes spel som relativt tunna häften i boxar, med skolungdomar som målgrupp. Ett fåtal vettiga kampanjer släpptes, men också en hel del mediokra äventyr.

Sedan hade vi en (tack och lov) ganska kort period där spelmakarna blandade ihop detaljrikedom med realism.

På senare år har det börjat släppas fler spel, men där spelen också är bättre än de äldre på att tala om hur de ska spelas, hur man ska skapa äventyr.


Jag förstår inte riktigt vilka spel du snackar om vad gäller "fåniga och barnsliga" illustrationer. Snackar vi om Fantasy! eller Rotsystem eller More than Human eller Mutant: År Noll eller Leviathan eller Symbaroum eller En Garde? Det enda svenska rollspel jag kan komma på som kan passa in på "fåniga och barnsliga illustrationer" är möjligen det där "Tassar och morrhår", men det har jag inte läst. Eller OK, Supergänget eventuellt också, och Äventyr! som är det enda spel jag känner till som faktiskt riktar sig till barn, men är det verkligen en "trend"?

Vad gäller ambitionen att reglerna ska vara så sm,å och lätta som möjligt så ser jag det som ett sätt att maximera det roliga och minimera det tråkiga när man spelar rollspel. Och vi har ju fortfarande Noir och Eon IV för den som vill gegga ner sig i regelträsket. "Mer regler" är inte samma sak som "mer seriöst".


Jag kan bara tala för mig själv här, men jag har verkligen ingen ambition att rikta mig till 8-12-åringar. Och jag skulle gärna se några konkreta exempel på vad i hela friden du pratar om, för jag ser verkligen inte den trend du tycker dig ha spanat in. Vilka är de här "de flesta" rollspelen?

 

[Krille]

Vad säger ni?

...öh, nej.

 

[Mundo]

Exempel på rollspel?

 

[Recca]

Nej. Och Symbaroum.

 

[Max Raven]

Är det bara jag som upplever att den svenska rollspelsproduktionen har snuttifierats? Tidigare släppte man episka rollspel med ambitionerna att släppa stora mängder material till. Numera upplever jag att de flesta rollspel bara har ambitionen att släppa en regelbok som dessutom ska vara så kort och enkel som möjligt. Illustrationer ska dessutom vara så fåniga och barnsliga som möjliga, och settingen passar ofta 8-12 åringar. Detta trots att inga kids idag spelar rollspel utan det är en hobby för vuxna som rimligtvis borde eftersöka djupare och trovärdigare material.

Kan det måhända vara så att vuxna rollspelare känner sig lite fåniga när de spelar rollspel och därför hellre spelar ett oseriöst och banalt spel för att på sätt enklare kunna distanserar sig från sitt spelande? Eller tror rollspelsmakarna att det är så de moderna spelarna är? Eller försöker man nå 8-12 åringarna i hopp om att återuppliva hobbyn? Vad säger ni?

*Lägger ner Äventyrssommar och börjar göra om Äventyrsnatt till mer kewl, 90ies-WoD/Superhjälte-serier-aktigt spel med BLODSRITUALER och EN DYSTER, MÖRK VÄRLD där ALLT KOMMER ATT GÅ ÅT HELSIKE*

 

[Conan]

Jag vill helst undvika att exemplifiera med vilka spela jag har i åtanke av två skäl. Det ena skälet är av respekt för eventuella spelmakare på forumet och det andra är att jag då skulle vara ute på lite hal is då jag inte satt mig in ordentligt i några av utpekade spelen.

OBS: det följande blir rent anekdotiskt och subjektivt.

Själv är jag gammal rollspelare som brukade gilla de där episka spelen med mängder av material, men med åren har min smak förändrats. Delvis för att jag inspirerats av utvecklingar inom konstruktionen av rollspel, delvis för att jag helt enkelt inte har tid för massor av episka kampanjer längre. Numera uppskattar jag något som är snabbt att ta in, och som jag sedan kan brodera ut och improvisera kring på egen hand.

Vad gäller de barnsliga spelen ser jag inte riktigt den övervikten du talar om. Jag kan på rak arm bara komma på två exempel från de senaste åren. Och så ett tredje som är på gång via Kickstarter nu.

Jag har också svårt att orka förbereda och läsa på för mycket inför olika spelmöten. Just därför gillar jag spel där mycket redan är på plats. Där äventyren är välbeskrivna där kartor är utritade och där det redan finns kampanjmaterial.

 

[Max Raven]

Mer allvarligt, de enklare reglerna är inte för att spelen riktar sig mot barn, utan är nog mer på grund av att många spelmakare är äldre och börjat finna en charm i lättviktiga system. Många är inte heller tonåringar och ser kanske inte alltid charmen i en spelvärld där allt är dystert och tonårs-edgy. Det senare är iofs ganska fett motbevisat av att det finns ganska gott om lite mörkare, "vuxnare"* spel. Dessutom har de stora rollspelen genomgående varit Fantasy, modell High, vilket aldrig passat den stämpeln - 9-12 år för nybörjare är ganska normalt för dem.


*jag ser stämpeln som lite falsk, eftersom det inte handlar om att vara vuxen - möjligen om "inte lämpligt för barn", men min tonårspsykopatjag finner vissa grejer mindre oroväckande än mitt vuxna jag.

 

[God45]

kranks post i den här tråden säger 95% av vad jag vill säga, han har helt rätt runt det här.

Jag har också svårt att orka förbereda och läsa på för mycket inför olika spelmöten. Just därför gillar jag spel där mycket redan är på plats. Där äventyren är välbeskrivna där kartor är utritade och där det redan finns kampanjmaterial.

Så problemet är alltså inte att rollspelen är, som du säger i din post:

så kort och enkel som möjligt...

för vuxna som rimligtvis borde eftersöka djupare och trovärdigare material...

banalt spel

Utan att du behöver stödhjul från boken som spelledare för att klara av att spelleda?

 

[Arfert]

...antar att du menade Svenska kulter. Men allvarligt talat, vilka spel menar du? Mig veterligen finns det bara två spel gjorda för en yngre målgrupp (8-12), Äventyr och Morwhyle. Och endast med tvekan när det gäller det senare.

Jag gillade de där episka spelen när jag var ung, upp till 30 nånstans. Och MÖÖÖÖRKAAAA EPISKA VUXNA SPELEN (eko-röst) som är jättetuffa och jättevuxna... det är de jag känner mig fånig när jag spelar. Inte Labyrinth Lord. Jag tycker numera att Kult är mycket barnsligare än Drakar och Demoner. För att det försökte för mycket att vara just vuxet.

Sedan passar korta spel mig bättre som vuxen. Jag har mindre med tid att spela än när jag var i tjugoårsåldern. (Främst regelmässigt) korta spel passar mig bäst numera.

Det vuxnaste spelet just nu? Lamentations kanske? Vuxet men ter sig inte allt för mycket på allvar. Kort. Och det är inte episkt. Man spelar läskiga äventyr. Det räcker. Perfekt balans för en man över 50.

 

[Eksem]

Jag trodde det var kidsen som hade tid för omfattande spel och gigantiska produktlinjer, medan vuxna vill ha nåt man hinner med mellan dagishämtningen och disken.

 

[krank]

Utan att du behöver stödhjul från boken som spelledare för att klara av att spelleda?

Det ska i och för sig sägas att om vi snackar spelvärld och äventyrsskapande så behöver jag absolut stödhjul från boken för att klara av att spelleda. Jag vände mig mest mot målgruppsgrejen och att det skulle finnas en trend riktad mot barnslighet. That's not a thing, liksom. Moderna rollspel går hela vägen från Ä-spelshäften till... tja, till Eon IV. Jag har själv släppt två spel med grundböcker på kring 300 sidor och jag är inte ensam i det. Jag vill absolut ha djupare material.

Jag är bara inte såpass fast i 90-talet att jag tror att regelmängd är lika med trovärdighet.

 

[anth]

Är det bara jag som upplever att den svenska rollspelsproduktionen har snuttifierats? Tidigare släppte man episka rollspel med ambitionerna att släppa stora mängder material till. Numera upplever jag att de flesta rollspel bara har ambitionen att släppa en regelbok som dessutom ska vara så kort och enkel som möjligt.

Eh...
Har du någon koll på hur mycket arbete man måste lägga ner för att skriva ett tjock episkt rollspel?
Har du någon koll på hur mycket arbete man måste lägga ner för att kunna släppa nytt material med ett par månaders mellanrum?

Tidigare sålde rollspel i tiotusentals exemplar, supplement i tusental och det fanns heltidsanställda som jobbade med rollspel i Sverige.

Idag blir de flesta svenska rollspelsproducenter överlyckliga om de lyckas sälja tusen ex av ett rollspel, ett supplement som säljer i mer än hundra ex är en framgång och en tillverkare räknar det som en succé om han inte går back på sin rollspelsutgivning.

Hur hade du tänkt dig att man ska kunna släppa episka spel med mängder av material med dagens upplagor?
Där har du svaret på dina frågor.

 

[Arfert]

Jag vill helst undvika att exemplifiera med vilka spela jag har i åtanke

Fega inte ur nu.

(Rullar upp skjortärmarna.)

 

[God45]

Det ska i och för sig sägas att om vi snackar spelvärld och äventyrsskapande så behöver jag absolut stödhjul från boken för att klara av att spelleda. Jag vände mig mest mot målgruppsgrejen och att det skulle finnas en trend riktad mot barnslighet. That's not a thing, liksom. Moderna rollspel går hela vägen från Ä-spelshäften till... tja, till Eon IV. Jag har själv släppt två spel med grundböcker på kring 300 sidor och jag är inte ensam i det. Jag vill absolut ha djupare material.

Jag är bara inte såpass fast i 90-talet att jag tror att regelmängd är lika med trovärdighet.

Jag ville med min post mest säga att jag inte tänkte upprepa vad du redan skrivit. Sedan skrev jag själv om något annat. Sorry, det var jag som var otydlig där.

Jag inser att min post kan tolkas som avfärdande men det var inte meningen. Det är inget fel med stödhjul. Men att avfärda spel som inte ger en färdiga värdar som är 300 sidor långa och beskriver vilken sorts grödor de odlar var som "barnsliga" eller utan djup är helt fel. Sure, någon kanske behöver de där stödhjulen. Men man kanske inte skall vara stolt över att man behöver dem? Det är inte som om jag glorifierar att inte göra röster för npc:er eftersom jag inte kan göra röster åt npc:erna.

 

[krank]

Det är inget fel med stödhjul. Men att avfärda spel som inte ger en färdiga värdar som är 300 sidor långa och beskriver vilken sorts grödor de odlar var som "barnsliga" eller utan djup är helt fel. Sure, någon kanske behöver de där stödhjulen.

Absolut, och när det gäller den typen av information håller jag dessutom med. Det är inte den sortens stödhjul jag behöver. Jag fattar inte ens vilken nytta det ger med en massa geografiboksdata. Jag fattar inte hur man bygger äventyr från sånt. Jag vill ju gärna ha mycket info i mina rollspelsböcker, men då hellre hemligheter, konspirationer, organisationer, konflikter... sånt som kan återanvändas till en massa äventyr och generera idéer.

 

[Arfert]

Saga har massor med info om vad folk äter o.dyl. ...som ett Harn eller Eon Light kanske...

Fantasy! har de inte. Båda har ungefär lika korta regelavsnitt.

Men kan inte säga vilket som är mest vuxet.

 

[Cybot]

Ingen vill köpa ett spel där det krävs femtielva böcker och fjorton timmars läsning för att börja spela Crypt of the Lowbie.

Speciellt inte när resultatet faktiskt inte blir bättre än mer minimalistiska settings.