Jag gillar namn som har en rytm och en melodi i sig. Och det är "Drakar och Demoner" som är bäst. Pam-pam Pam-pam Pam-pam. Alliterationen hjälper till för det musikaliska i namnet. "Bovar och Banditer" hade varit ett liknande bra namn, precis som ett av mina småspel i högstadiet: "Katter och Kanoner". Dessa melodiska namn behöver inte ha ett "och" i sig dock. "Morfars Makaroner" har samma rytm och uppbyggnad. Pam-pam Pam-pam Pam-pam. Men det är ju ett fånigt namn, å andra sidan.
Jag tycker det är okej med namn som bara består av ett ord, en stavelse. Hôl, Kult, Flux. De känns alltid tuffa, om än lite lökigt reklamiga.
Annars gillar jag namn som står ut. Det är ju så tråkigt med det reklamiga och tillrättalagda. "Vampire: the Masquerade" lät inte som något annat rollspel (jag kände till) när det kom ut, så det fick upp mina ögon. Jag kan förstå att de fortsatte med den namnformulan, men jag hade önskat att alla deras spel hade fått liknande, säregna, namn. "Little Fears", "Call of Cthulhu" och "Riddle of Steel" är tre andra namn som fångar ens uppmärksamhet.
Tråkigast är alla namn som är ett ord och som typ inte betyder någonting, eller som betyder något andefattigt, färglöst eller obegripligt. Tellus, Nobilis, Mutant, Eskapix, Chronopia, Gondica, Eon, Gemini, Phobia, Aberrant, blä blä blä... Det är säljiga namn, och de fungerar när man väl lär sig spelen, men om jag skulle gå i en rollspelsaffär och hitta ett nytt spel som hette typ "Zardiac", "Mortis", "Genocide" eller "Terra" så skulle jag inte för ett ögonblick vilja öppna dem och kolla i dem. Västmark och Skymningshem är bättre, förmodligen för att de bygger upp något eget även om det görs med vanliga, lättbegripliga ord.
Sämsta namnen är "Elric!", "Castle Falkenstein" och "En garde!"