Nekromanti Sociala konstruktioner

[Recca]

Och btw, om biologiskt kön är kön och socialt kön är genus, så vill jag slå de som bestämt det på fingrarna. Det är att underminera det sociala könets betydelse för hur kön tar sig uttryck.

Tanken med ordet genus är precis tvärtom. Det är att understryka vikten av att belysa vår socialt uppfattade könstillhörighet. Innan genusvetenskapen (som är den disciplin som med rätta definierar begreppet) fanns inte ordet genus. Anledningen till det var för att ingen hade sett de här sociala mönstren tidigare (nåja). Alla talade bara om de två olika könen. Män är från mars och kvinnor är från Venus. Män får våldta och misshandla, och kvinnor tvingades lyda och ställa upp. Det var inte genom den sociala konstruktionen som folket innan genusvetenskapen legitimerade de här olika synsätten på olika kön. Det var för att "det bara var så", eller i bästa fall "för att Gud har sagt det", eller "Darwin hade snopp". Alltså - ordet kön är bortom den livräddning du försöker dig på. Ordet kön betyder inte det du vill att det ska betyda. Att du tycker att det borde betyda något annat eller mer hjälper inte, det syftar bara till det biologiska. Genusvetenskapen valde däremot att mynta ett nytt begrepp för att med enkelhet kunna tala om just de här sakerna som du tar upp; varför kvinnor sitter med benen i kors, varför män och kvinnor har olika förväntningar på sig osv. Dessa beteenden och förväntningar har ju ingen biologisk koppling. Däremot har de en social koppling. Eftersom genusvetenskapen lyckades slå biologerna, teologerna och rasbiologerna på fingrarna kunde vi äntligen börja tala om de här socialt konstruerade reglerna för vad män och kvinnor får, inte får, bör och ska göra. Det korrekta ordet att använda i sådana sammanhang är därför genus, inte kön.

Om kön=biologiskt kön så undermineras betydelsen av socialt kön iom att det blir det där andra.

Inte i en diskussion om genus. Då är det tvärtom. Då är kön det mindre väsentliga. Vi använder inte längre "deras"* begrepp, vi använder numera vårt eget. Att slippa undermineras av "deras" begrepp är precis anledningen till att ordet genus överhuvudtaget existerar.

*För att "de" väldigt ofta i diskussioner om beteenden fullständigt missar och inte vill kännas vid den sociala fostran som sker, utan bara hänger sig åt genetisk forskning som typ inte bevisar ett endaste dugg om vårt beteende.

Fine. Jag böjer mig för den här förklaringen. Du har rätt, Mucus.

Det betyder inte att jag har fel egentligen, men i det här fallet så känns värdet av ditt rätt större än värdet av mitt rätt.

 

[Tony.Meijer]

Hej,
jag ville helst undvika att ta bort fokus från huvud-ämnet i tråden och jag hoppas att moderatorerna har överseende med mitt inhopp och snedsteg i debatten, men jag upptäckte ett par detaljer där jag råkar ha lite expertkunskap och tänkte informera om dem. Läs vidare på egen risk

Till att börja med så är det mig veterligen väldigt få nutida biologer som idag ser en skillnad på nature vs nurture i beteende, av den enkla anledningen att det ur ett biologiskt perspektiv är ett absurt påstående med den kunskap vi idag har om hur hjärnan och gener fungerar. Det är helt enkelt en model byggd på 60-talet som nummera är i princip helt ersatt.

Ett exempel: Säg att vi skapar hundra genetiskt barn som vi lägger i en miljö med världens bästa lärare. Några få av dessa kommer att bli superbra på vissa ämnen, men även bland denna grupp kommer det att finnas individer som kraschar (alla elever i elit-skolor blir exempelvis inte fantastiska). Tvärtom så fungerar det likadant om vi tar 100 kloner av historiska genier och placerar dem på en ö med vatten och mat. Till och med individer som är intelligenta enligt alla rimliga mått misslyckas i vissa fall trotts att de har alla förutsättningar (och vise versa).

Det rådande paradigmet är att vårat beteende är makro-styrt av tidigare erfarenheter som ges uttryck i din hjärnas kognitiva förutsättningar. Aggressiva individer är aggressiva både för att de kognitivt har en disposision för aggression OCH för att de har varit i en miljö där detta har uppmuntrats.

Med detta inte sagt att vi är blanka papper, människor, i regel, har en uppsättning grundläggande instinkter och start-lägen, vilket inses lätt (i princip alla människor har en rumslig uppfattning om var upp är och kommer att rygga undan om du kastar en sten på dem, om det inte var en del av våra grund-instinkter så skulle det finnas kulturer där vi inte ryggade undan eller hade en uppfattning om var upp är).

Vi luktar olika beroende på kön pga att våra feromoner rent genetiskt inte ser likadana ut. Det finns säkert en hel del sociala aspekter i hur vi uppfattar dofterna, men icke desto mindre luktar vi annorlunda. Ur ett biologiskt perspektiv kan man säkert hävda att de flesta av oss också har en biologisk dragning till det motsatta feromonet just för att reproduktionen ska bli så effektiv som möjligt.

Det har gjorts en hel del studier i ämnet beträffande feromoner och dess påverkan mellan människor och djur och i korthet så ger människor ifrån sig för lite feromoner och har för dåligt luktsinne för att det ska påverka oss (det hindrar dock inte reklamare från att försöka sälja den högst oetiska ideen om att deras deo ska ge dig magiska krafter som attraherar det motsatta könet så till den milda grad att du får ligga oändligt mycket).

De flesta arter som utnyttjar feromoner är i regel insekter och det är ofta dels för att signalera att individen är könsmogen och för att attrahera individer som är genetiskt olika och därigenom undvika inavel (något som kan vara väldigt svårt för insekter).

Slutligen saknar feromoner en genetisk struktur, de är i regel bara en hög med kemikalier.

Könet står också i centrum vad gäller flight-or-fight-instinkter (sägs det). Ju högre testosteronhalt desto mer fight-benägen är du i sådana situationer.

Detta är tyvärr en svår-dödad myt, korrelationen mellan aggression och testosteron är väldigt, väldigt liten. I människor så är den enda mig veterligen påvisade vetenskapliga icke-emotsagda kopplingen mellan testosteron och aggressivitet är studier gjorda där kriminella har vissats ha marginellt högre halter testosteron än medelmänniskan. För mer information rekommenderas Handbook of Crime Correlates, sidorna 208–210.

I förlängningen kan vi givetvis koppla det här till reproduktionssyftet också. En havande/ammande kvinna får inte dö, utan måste komma undan, och detta till priset av att mannen offrar sitt liv för kvinnan och barnet.

Ur hanens geners perspektiv är det faktiskt fördelaktigt i den ovan givna situationen att offra honan och barnet om chansen att dö är för stor, av den enkla anledningen att hanen har placerat relativt lite energi i barnet och kan skaffa betydligt fler. Med det resonemanget som förs så ligger det snarare i honans geners intresse att försvara barnet och offra hanen.

Ett undantag kan vara att skydda barnet och honan från andra hanar, där har hanens gener fördelen att man också tar bort en rival och därigenom dennes gener.

men där biologin tar slut tar sociologin vid och förklarar saker som varför kvinnor sitter med benen i kors

Lösrykt citat, men det finns återkommande beteenden som verkar gå över kultur-gränserna och som skiljer sig män och kvinnor emellan. Kvinnor som grupp verkar ha en högre blinknings-frekvens vid attraktion exempelvis. Det kan så klart vara kulturellt inbyggt i en väldigt bredd mängd av våra kulturer men det verkar osannolikt.


Med det här så hoppas jag att jag kanske har sopat bort en och annan missuppfattning om biologi och biologer.

 

[Genesis]

Med det här så hoppas jag att jag kanske har sopat bort en och annan missuppfattning om biologi och biologer.

Bästa inlägget i tråden!

 

[Ond bråd död]

Har man nån annan förklaring till varför män är så enormt överrepresenterade när det gäller brottslighet?

 

[anth]

Könet står också i centrum vad gäller flight-or-fight-instinkter (sägs det). Ju högre testosteronhalt desto mer fight-benägen är du i sådana situationer.

Detta är tyvärr en svår-dödad myt, korrelationen mellan aggression och testosteron är väldigt, väldigt liten. I människor så är den enda mig veterligen påvisade vetenskapliga icke-emotsagda kopplingen mellan testosteron och aggressivitet är studier gjorda där kriminella har vissats ha marginellt högre halter testosteron än medelmänniskan. För mer information rekommenderas Handbook of Crime Correlates, sidorna 208–210.

Nu måste jag sparka bakut.
Jag är ingen expert på området, men jag är säker på att kopplingen testosteron - aggression är väldokumenterad.
Som exempel kan nämnas syntetiskt framställt testosteron ... det går under namnet anabola steroider.
Av vad ja vet så är det väldigt väldokumenterat att personer på anabola brukar bli aggressivare.

Har man nån annan förklaring till varför män är så enormt överrepresenterade när det gäller brottslighet?

Ja, det finns en annan förklaring (som jag tycker är ganska läskig).

Det finns vissa "neuropsykiatriska funktionsnedsättningar" som påverkar vårt beteende, speciellt inom autismspektrat.
Autism betyder inte alls en person som inte går att kommunicera med - det är betydligt bredare än så, t.ex. ligger aspergers under autism.
Däremot finns det vissa former av autism där personerna blir aggressiva - och för dessa former är män väldigt överrepressenterade. Och inte helt oväntat så har en väldigt stor andel av de som sitter i fängelse denna störning.

Nu den läskiga biten.
Jag känner två familjer som har barn som har denna störning.
Det betyder att föräldrarna vet att deras barn är mer aggressiva än andra och därför har större chans att hamna i fängelse - och det finns inte mycket föräldrarna kan göra åt detta.
I slutändan blir det en fråga om fria viljan.
De som sitter i fängelse sitter där för att de begått brott av fri vilja (är det inte av fri vilja skulle de sitta på rättspsyk istället).
Om man nu kan visa att kanske hälften av dagens våldsbrottslingar i våra fängelser faktiskt inte kan hjälpa att de är mer aggressiva än genomsnittet - ska de då verkligen sitta i fängelse?

 

[Ond bråd död]

Jag spekulerar lite fritt utifrån dina sista rader. Jag talar inte om dina vänners barn utan funderar bara över hur ett samhälle skulle kunna hantera problemet:

De kan ju vara i fängelset för att skydda samhället från dem, men i så fall bör man ju inte släppa ut dem. De skulle alltså inte sitta där som straff för vad de gjort utan för att hindra dem från att göra dylika saker i framtiden. Livstidsfängelse för potentiella brott.

Alternativt får man droga dem så att de kan fundera någorlunda normalt.

Om man nu inte inför dödsstraff igen. Kunde ju utdömas redan innan de är födda. Abort ses ju av de flesta som moraliskt ok.

 

[Tony.Meijer]

Nu måste jag sparka bakut.
Jag är ingen expert på området, men jag är säker på att kopplingen testosteron - aggression är väldokumenterad.
Som exempel kan nämnas syntetiskt framställt testosteron ... det går under namnet anabola steroider.
Av vad ja vet så är det väldigt väldokumenterat att personer på anabola brukar bli aggressivare.

Låt oss nu bena ut det här.

Det finns studier som både visar en koppling och som motbevisar en koppling. Som regel så gäller regeln att desto större och bättre kvalité studien har desto mindre effekt ser man. Kan du peka på en stor kvalitativ studie som visar motsatsen ändrar jag gladeligen min åsikt

Det största argumentet för en koppling är studier gjorda i möss där det finns en extremt tydlig koppling, men som nämnts så är kopplingen i människor mig veterligen svag.

Över då till anabola steroider. Till att börja med så är det en familj av steroider som har en liknande effekt på kroppen som testosteron (som också är en steroid) men det är inte testosteron. Du tar det också i så höga koncentrationer att annan hormon-produktion lätt kan triggas, varvid det är svårt att göra kopplingen bara baserat på det.

 

[Recca]

Könet står också i centrum vad gäller flight-or-fight-instinkter (sägs det). Ju högre testosteronhalt desto mer fight-benägen är du i sådana situationer.

Detta är tyvärr en svår-dödad myt, korrelationen mellan aggression och testosteron är väldigt, väldigt liten. I människor så är den enda mig veterligen påvisade vetenskapliga icke-emotsagda kopplingen mellan testosteron och aggressivitet är studier gjorda där kriminella har vissats ha marginellt högre halter testosteron än medelmänniskan. För mer information rekommenderas Handbook of Crime Correlates, sidorna 208–210.

Nu måste jag sparka bakut.
Jag är ingen expert på området, men jag är säker på att kopplingen testosteron - aggression är väldokumenterad.
Som exempel kan nämnas syntetiskt framställt testosteron ... det går under namnet anabola steroider.
Av vad ja vet så är det väldigt väldokumenterat att personer på anabola brukar bli aggressivare.

Har man nån annan förklaring till varför män är så enormt överrepresenterade när det gäller brottslighet?

Ja, det finns en annan förklaring (som jag tycker är ganska läskig).

Det finns vissa "neuropsykiatriska funktionsnedsättningar" som påverkar vårt beteende, speciellt inom autismspektrat.
Autism betyder inte alls en person som inte går att kommunicera med - det är betydligt bredare än så, t.ex. ligger aspergers under autism.
Däremot finns det vissa former av autism där personerna blir aggressiva - och för dessa former är män väldigt överrepressenterade. Och inte helt oväntat så har en väldigt stor andel av de som sitter i fängelse denna störning.

Nu den läskiga biten.
Jag känner två familjer som har barn som har denna störning.
Det betyder att föräldrarna vet att deras barn är mer aggressiva än andra och därför har större chans att hamna i fängelse - och det finns inte mycket föräldrarna kan göra åt detta.
I slutändan blir det en fråga om fria viljan.
De som sitter i fängelse sitter där för att de begått brott av fri vilja (är det inte av fri vilja skulle de sitta på rättspsyk istället).
Om man nu kan visa att kanske hälften av dagens våldsbrottslingar i våra fängelser faktiskt inte kan hjälpa att de är mer aggressiva än genomsnittet - ska de då verkligen sitta i fängelse?

Det finns en annan förklaring också. En sociologisk sådan. Män lär sig i mycket högre grad att det är okay att slåss. Det är till och med coolt att slåss. Nu snackar jag pojkar som eggar andra pojkar att slåss, t.ex.

Antagligen finns det inte en enda enkel lösning heller, utan flera faktorer som spelar in där uppfostran och utsatthet i olika konstellationer som bildar personens erfarenheter av livet orsakar beteendemönster.

 

[Ond bråd död]

Frågan är då vad det beror på att en sådan kultur uppstått där det är uppmuntrat med med våld för bara män/pojkar?

Har det någonsin funnits någon kultur där män inte varit mer våldsbenägna?

 

[Recca]

Frågan är då vad det beror på att en sådan kultur uppstått där det är uppmuntrat med med våld för bara män/pojkar?

Har det någonsin funnits någon kultur där män inte varit mer våldsbenägna?

Det blir ju väldigt svårt att svara på vad de exakta bakomliggande orsakerna är, men jag protesterar verkligen inte mot biologiska dylika. Dock så vill jag bara i så fall nämna att kulturer har en tendens att få eget liv och utvecklas långt mer än tendenser spårbara i biologin. Exempelvis; vad kommer katolska kyrkans asketism ifrån biologiskt? Det är lätt att formulera hypotesen att sträva efter att inte vara slav åt sina lustar exempelvis men de kulturella orsaker som format de här reglerna för män i kyrkan är ofta mycket lättare att faktiskt spåra och har troligtvis mycket större del i formandet av desamma.

 

[Anarchclown]

Frågan är då vad det beror på att en sådan kultur uppstått där det är uppmuntrat med med våld för bara män/pojkar?

Har det någonsin funnits någon kultur där män inte varit mer våldsbenägna?

Beroende på definitionen av våld så är kvinnor redan mer våldsamma än män i alla fall i vissa länder.

Definiera våld. I en ganska nylig undersökning visade det sig att män i heterosexuella förhållanden i Storbrittanien blev slagna av sina partners oftare än kvinnor. Det representerade inte för fem öre situation eller liknande utan vara bara ett rent konstaterande. Alltså, tjejer, i alla fall i Storbrittanien, slår sina killar oftare än tvärt om.

Det som inte nämns i nyhetsrapporteringen av den undersökningen är att det handlar om våld av typen "en dask på axeln" till skillnad från den grova misshandel som män som slår sin partner ägnar sig åt. Det finns andra studier som också visar att kvinnor som isoleras från män blir mer våldsamma mot varandra och allmänt jävligare.

Alltså redan som det är så har kvinnor definitivt kapaciteten att vara våldsamma, det är mer så att effekterna av att någon som väger 50 kilo och inte uppfostrats till att slåss drämmer till någon är ganska ringa mot när någon som väger 80 kilo och har tränats av samhället hela sitt liv till att vinna fysiska konfrontationer, slår någon.

*Disclaimer: Nej, jag påstår inte att mäns våld mot kvinnor inom förhållandet är en chimär. Det är ett riktigt problem som genomsyrar hela samhället. Jag tog upp detta för att påvisa att till och med markörerna för aggressivt beteende kanske snarare har att göra med effekterna av fysiskt våld än frekvensen.

 

[Ond bråd död]

Jag vet inte om det bara var en retorisk fråga, men jag tror det är en följd av hur vi tänker. Av någon anledning vill vi tro på rättvisa och förväntar oss att om vi gör en uppoffring så betalar det tillbaka sig sen. Medicin ska smaka illa.

Asketism har vad jag förstått en tendens att dyka upp i de flesta kulturer. Iofs kan ju kulturerna smittat varandra med såna idéer.

Hur är det egentligen med skillnader mellan indianerna i Syd- och Nordamerika jämfört med resten av världen. Om deras kultur skiljde sig rejält på några punkter så borde det ge en ledtråd till vad som är kulturellt och vad som är biologiskt.

 

[Recca]

Asketism har vad jag förstått en tendens att dyka upp i de flesta kulturer. Iofs kan ju kulturerna smittat varandra med såna idéer.

Varför kan det inte bara vara så att det funnits vissa i historien som menat att sexdriften förleder, genom att den skapar en ohälsosam drift för att den upptar så mycket av tankeverksamheten, och att därigenom asketismen är ett sätt att förmås ägna sig åt andra spörsmål; viktigare sådana med efterverkningar i samhället - eller som i kyrkans fall, metafysiska strävanden?

Det känns ju extremt rimligt och det är ju i allra högsta grad i så fall ett slags social konstruktion med rötter i biologin. Att det är återkommande beror i så fall på att de kulturer som berikas av asketism tar avstamp i biologin.

Jag vet inte om det bara var en retorisk fråga, men jag tror det är en följd av hur vi tänker. Av någon anledning vill vi tro på rättvisa och förväntar oss att om vi gör en uppoffring så betalar det tillbaka sig sen. Medicin ska smaka illa.

Det här tror jag mer är socialt konstruerat i och med den religion som ligger till grund för dagens samhälle, samt förstås kapitalismens influenser och tidigare feodalismen etc - det lönar sig att slita och må dåligt för att sedan får vi vår belöning i knäckebröd och vatten. Kristendomen bygger ju nånstans på tron att ödmjukhet och typ torftighet leder till belöningar. "Behandla din nästa som du vill bli behandlad själv" passar ju som handen i handsken i ett samhälle med extremt mycket fattigdom och misär. Typ: var glad över din position i samhället, begå inga brott mot överheten. Saliga voro de saktmodiga.

 

[Mukwa]

Däremot finns det vissa former av autism där personerna blir aggressiva - och för dessa former är män väldigt överrepressenterade.

Vad gäller diagnosticering så är det väldigt viktigt att analysera varför män är överrepresenterade i de "aggressiva diagnoserna". Vilka är mest utåtagerande annars? jo, män är mest utåtagerande (åtminstone är det vår uppfattning att män oftast är utåtagerande). Åtminstone historiskt så har kvinnor inte ens kunnat få många av de här "aggressiva diagnoserna", utan de har fått helt andra diagnoser istället. Vår föreställning om vilka diagnoser vi ska klassificera in individer i, vilka som kan få de här diagnoserna och vilka som inte kan få de här diagnoserna är väldans socialt konstruerat. Vi ser diagnostiktrender från år till år t ex. Vissa år är en diagnos vanligare och andra år finns det nästan ingen som får den diagnosen. En man som är mer aggressiv och mer utåtagerande än någon slags påhittad norm kommer vi i samhället vilja sätta en diagnos på. Inte konstigt att fängelser då är överrepresenterade när det kommer till antal människor med diagnos. ADHD-diagnosen är t ex betydligt vanligare ju närmre New York respektive Los Angeles man kommer. Det finns alltså stora sociala aspekter som inte kan uteslutas när vi talar om diagnoser.

Jag känner två familjer som har barn som har denna störning.
Det betyder att föräldrarna vet att deras barn är mer aggressiva än andra och därför har större chans att hamna i fängelse - och det finns inte mycket föräldrarna kan göra åt detta.

Mer än att inse att det här kan vara en av de mest missvisande statistiska undersökningar som någonsin gjorts. Det, och att hjälpa sina barn med de svårigheter de har.

 

[anth]

Jag känner två familjer som har barn som har denna störning.
Det betyder att föräldrarna vet att deras barn är mer aggressiva än andra och därför har större chans att hamna i fängelse - och det finns inte mycket föräldrarna kan göra åt detta.

Mer än att inse att det här kan vara en av de mest missvisande statistiska undersökningar som någonsin gjorts. Det, och att hjälpa sina barn med de svårigheter de har.

Jag förstår tyvärr inte vad du skriver.
Kan du omformulera dig?
Menar du att du gjort en statistisk undersökning baserat på mitt inlägg?

Jag har inte gjort någon statistisk undersökning. Jag har konstaterat att jag känner två personer med denna diagnos och gick sedan in på det personliga planet vad detta betydde för deras familjer. D.v.s. motsatsen till statistik, som jag snarast ser som en form av avpersonifierande.

Och jag förutsätter att ALLA föräldrar hjälper sina barn så mycket de kan.
Om man får ett barn som är blint så finns det inget man kan göra för att få barnet att se - jag hoppas det klargjorde vad jag menade med vad man kan göra eller ej.

 

[Mukwa]

Du skrev att de har större chans att hamna i fängelse, och innan det skrev du att diagnoser är överrepresenterade i fängelser. båda de slutsatserna antog jag grundade sig i någon slags statistisk sammanställning.

Om dina vänner utgår från fängelsetid för sina barn kommer barnen också löpa större risk att hamna där.

 

[anth]

Du skrev att de har större chans att hamna i fängelse, och innan det skrev du att diagnoser är överrepresenterade i fängelser. båda de slutsatserna antog jag grundade sig i någon slags statistisk sammanställning.

Om dina vänner utgår från fängelsetid för sina barn kommer barnen också löpa större risk att hamna där.

Ahhh ... du menar sååå...

OK lite statistik.
Färre än 5 % av befolkningen har denna störning, men 25 % av de som sitter i fängelse och 50 % av alla grova brottslingar har det.
Källa

Så precis på samma sätt som man kan säga att barn med vissa sjukdomar har en ökad risk att dö innan de ens fyllt 20 kan man säga att dessa barn har en ökad risk att hamna i fängelse.

Jag tror inte att någon förälder räknar med att deras barn ska åka i fängelse - men faktum kvarstår att dessa barn är våldsammare än andra och detta beror inte på uppfostran eller miljö.

 

[Cassius]

Detta har jag skrivit uppsats om och som du beskriver det ligger det inte riktigt till.

1. När man får diagnosen ADHD, ADD eller dylik impulsstörning så kräver det att man har haft det som barn och många av de som sitter i fängelse får diagnson som vuxen. Att ge en vuxen en ADHD diagnos är väldigt vanskligt. Man måste gå igenom deras barndom genom intervjuer och liknande. Det finns en tydlig tendens att personer som sitter på längre fängelsestraff vill förklara sin levnadsöde med sjukdom eller på andra sätt som inte avkräver dom själva ansvar.

2. 20% är högre en genomsnittet i samhället. Andra undersökningar kommer fram till att av de som sitter på Hal och Kumla är 7-10% som har ADHD, ADD eller dylikt. Det är inte högre i jämförelse med den ekonomiskagrupp de också tillhör. För ADHD diagnosen följer(framförallt vid vuxen ålder) väldigt tydligt dina föräldrars ekonomiska situation.

3. Diagnosen ADHD ger möjlighet att få medicinering närmare bestämt metylfenidathydroklorid, eller versioner av det. Det är vad vi på streetan kallar för pix eller flödder. Det finns ett stort sug på fängelserna om att bli medicinerad och de ökar viljan att själv bli diagnostiserad.

Tillsist: Det som är mest intressant med detta är hur ADHD diagnosen så tydligt följer personers socialakontext. Ifall en neurologiskt tillstånd så tydligt kan påverkas av föräldras ekonomiska situation kan man då verkligen prata om en separering mellan socialt och biologiskt. Det finns flera studier som visar att barn som har blivit utsatta för mycket stress och ensamhet i tidig ålder påverkas neuroligiskt av det.

 

[Recca]

Tillsist: Det som är mest intressant med detta är hur ADHD diagnosen så tydligt följer personers socialakontext. Ifall en neurologiskt tillstånd så tydligt kan påverkas av föräldras ekonomiska situation kan man då verkligen prata om en separering mellan socialt och biologiskt. Det finns flera studier som visar att barn som har blivit utsatta för mycket stress och ensamhet i tidig ålder påverkas neuroligiskt av det.

Precis som jag föreslog i början av tråden att det sociala blir biologiskt.

I övrigt väldigt intressant, Cassius. Det är så spännande att läsa såna här diskussioner för att det alltid dyker upp en massa akademiskt insatta människor med massa precis kunskap.

 

[Anarchclown]

Jag undrar om inte kausaliteten går åt andra hållet ganska ofta i detta fall. Det är min uppfattning att människor med ADHD har föräldrar med liknande symptom. Inte helt sällan har dessa föräldrar självmedicinerat med att dricka eller knarka eftersom ingen diagnos fanns och symptomen är jävligt jobbiga att leva med (tro mig). Samhället är betingat så att alkoholister, personer med dålig impulskontroll och knarkare hamnar i utsatta grupper. När de sedan får ungar så hamnar ju dessa vanligtvis också i den gruppen och får således både ärva den sociala statusen och ADHD.

Anarchclown - Inte en våldsmaskin trotts ADHD, till resten av samhällets glädje.