Re: Dilemmat med ordet kommunism
Ord är vapen.
Jag bemöter gärna sakfrågorna, när jag anser mig ha något att komma med. I fråga om Sovjet så har jag inte det - jag är inte kommunist, jag tror inte på Marx' läror, jag tycker inte om vare sig Stalin, Lenin eller Mao, och jag har inget intresse av att försvara dem eller deras handlingar. Möjligen kan jag tycka saker som att rysslands insats under andra världskriget behöver uppvärderas i historiaundervisningen etc, men i övrigt har jag egentligen inget intresse i saken. Det jag däremot har intresse av är att kunna diskutera rättvisefrågor utan att behöva bli anklagad för att vara Stalinkramare.
Det finns inget som heter "bara ord". Makten över hur orden definieras är en hel jädra massa makt. Idag har dessutom det sätt just ordet "kommunism" definierats gjort det till en möjlighet för högern att använda som slagträ varje gång man vill ha progressiv beskattning eller rättvisetänkande. Man associeras till Stalin för att man vill ha jämlikhet. Så nej, det är inte "bara ord". Ord är skitviktiga, och vem man ger tolkningsföreträde är också skitviktigt.Det är bara ord.
"Allmnänhetens"? Tror du allvarligt att språkutvecklingen är nån jädra demokratisk process? Lessen att göra dig besviken, men det är betydligt mer komplext än så. Det finns de som, pga sitt större inflytande (vilket ofta baserar sig på pengar) har större makt över språket. Det sätt media i det här landet använder ord som "kommunism" formar folks förväntningar och uppfattningar. Och jag är definitivt inte beredd på att låta ett gäng högermän definiera ordet "kommunism"; eftersom det sätt de väljer att definiera ordet just gör det det lätt att dels mörka socialismens viktiga roll i svensk historia vad gäller införandet av demokrati eller fackföreningsrörelsens betydelse för folkbildningen, samt misstänkliggöra alla försök att sträva mot en antikapitalisisk politik.Välkommen till världen där språk är föränderliga och ords betydelser tar färg av allmänhetens associationer.
Ord är vapen.
Ja, just det. Och jag låter ogärna vissa stå oemotsagda när det gäller vissa ord. Jag gör samma sak när det gäller "anarkism" och "feminism". Om definitionerna får bestämmas av vissa grupper, så leder det till enligt mig allt annat än positiva resultat i den allmänna debatten. Sapir-Whorff-hypotesen må vara förfelad, men det sätt vi definierar ord och hur vi skapar associationer till ord formar, till viss del, hur vi tänker.alla vill att orden betyder något som gagnar dem.
Jag bemöter gärna sakfrågorna, när jag anser mig ha något att komma med. I fråga om Sovjet så har jag inte det - jag är inte kommunist, jag tror inte på Marx' läror, jag tycker inte om vare sig Stalin, Lenin eller Mao, och jag har inget intresse av att försvara dem eller deras handlingar. Möjligen kan jag tycka saker som att rysslands insats under andra världskriget behöver uppvärderas i historiaundervisningen etc, men i övrigt har jag egentligen inget intresse i saken. Det jag däremot har intresse av är att kunna diskutera rättvisefrågor utan att behöva bli anklagad för att vara Stalinkramare.