Nekromanti Spänning i rollspel

[Rising]

Re: Den lilla vitala skillnaden

"Jo, men om det hör till den tilltänkta utgången att spelarna
ska dö är det givetvis korrekt, det måste du hålla med om -
Eller finns det någon invändning?"

Ärs, jag skulle så gärna vilja få ett slut på diskussionen, men jo, en invändning har jag:

Du pratar om spelare som ska dö som en del av handlingen. Att sedan bli återuppväckta. Då tycker inte jag att de är "döda". Återigen en tematikmiss. Hur blir det i spel där man gestaltar odöda? Ska vi kalla det "avsluta" istället? Om du dödar en alv med en reses klubba, så "avslutar" du spelaren. Han får inte vara med längre. Om Lady Whinsthonforks blir tömd på blod och förvandlas till en gengångare i ett makabert experiment, då kan man kanske säga att hon är död, men om spelaren bara får fortsätta spela med henne, så är hon inte "avslutad".

Okej, då kör vi igen: En friformsspelledare får inte "Avsluta" en spelares rollperson utan att spelaren faktiskt har agerat "fel" i en utmaning. Gör han det så är han dålig.

Om texempel äventyret ska börja med att äventyrarna (som är poliser) skall bli överfallna av en galen prickskytt på rådhustaket, då får inte galningens första kula (vi antar att inte poliserna ser honom innan han börjar skjuta) vara dödlig (hupp! jag menar "avslutande") i ett friformsscenario. Däremot kan detta faktiskt ske i ett regelspel, utan att man direkt kan lägga skulden på SL.

Okej, med det i bagaget kan jag gå med på att man kan döda rollpersonerna hur mycket man vill i friform utan att man är en dålig SL, så länge som döden inte innebär ett "vad tråkigt. Bättre lycka nästa gång. Vi fortsätter spela utan dig. Glöm inte jackan när du går. Syns i morrn!"

/Rising

 

[Kitzune]

Re: Den lilla vitala skillnaden

Däremot kan detta faktiskt ske i ett regelspel, utan att man
direkt kan lägga skulden på SL.

Självklart.

så länge som döden inte innebär ett "vad tråkigt. Bättre
lycka nästa gång. Vi fortsätter spela utan dig. Glöm inte
jackan när du går. Syns i morrn!"

Nu nämnde jag ju inget exempel från detta i form av en
anekdot från tidigare spelmöten, faktum är att det aldrig
inträffat i min spelgrupp. Skulle jag någon gång "avsluta" en
spelares karaktär skulle jag givetvis ha en till i rockärmen som
denne får gestalta som ett substitut, i och med att det torde
ha varit planerat från min sida. Jag ogillar att slänga ut spelare
hux flux bara för att det är min högsta vilja att dennes karaktär
dör utan någon som helst resonabel anledning egentligen.

Men, i de ytterst få fallen jag styr ståryn så linjärt (som i
nämnda exempel i den här tråden) är det oftast för att spelarna
ska få spela igenom ett händelseförlopp och på så vis lättare
sätta sig in i en värld - Inget annat. Visst, det är toppstyrt
och jag vet att Krille kommer jaga mig med stora saxen, men
då har man missat hela poängen:

1. Det behöver inte alltid uteslutande vara fel med toppstyrning
från Speleldaren så länge denne har ett mål med det (mitt
primära mål är då att försöka presentera en någorlunda
bakgrundsstory till en händelse eller äventyr, där spelarna följt
med redan från början).

2. Skulle någon av mina spelare göra precis tvärt emot vad
som står i mitt manus, lämpar jag manuset i papperskorgen
direkt och improviserar resten av spelsessionen. Finns det en
realistisk och fullkomligen logisk händelse bakom att ståryn
avslutas på det sättet jag känner för tar jag chansen och
knyter ihop säcken. Annars gråter jag inte för det, antagligen
kommer chansen fler gånger att jag får spela ut resten av mitt
oanvända krut på något annat äventyr, och fortsätter istället
att roa mina kamrater med helt oförberedda prylar.

/Alexander Gyhlesten

 

[Rising]

Inga vitala skillnader mellan oss, wee!

Vad skönt! Nu skriver du bara saker som jag helt och fullt kan hålla med om. Vilket skönt sätt att sluta kvällen på.

Särskilt välformulerat var det där om toppstyrning. Hoppas att andra får läsa det, vore synd om de inte skulle nå längre än till våra dumma dödsdiskussioner.

Nåväl, hittade ett roligt stavfel som jag fann lite komiskt:

Det behöver inte alltid uteslutande vara fel med toppstyrning
från Speleldaren så länge denne har ett mål med det

-Jo, det finns nog många här på forumet som tycker att toppstyrande spelledare är ena riktiga "spel-eldare", efter att ha läst dina insiktsfulla kommentarer om toppstyre dock, kanske de trots allt slutar resonera som så att toppstyrda spelsessioner bara går upp i rök...

Med den billiga vitsen tackar jag för mig. Vi syns i morrn!

/Rising

 

[Krille]

Brasklapp?

"-Jo, det finns nog många här på forumet som tycker att toppstyrande spelledare är ena riktiga "spel-eldare", efter att ha läst dina insiktsfulla kommentarer om toppstyre dock, kanske de trots allt slutar resonera som så att toppstyrda spelsessioner bara går upp i rök..."

Kort inlägg från mig: jag anser fortfarande att toppstyrande spelledare är spel-eldare, och ännu mer så än sist. Just de skäl som ni båda slänger fram som fördelar ser jag som friformens stora nackdelar.

Nå, det är trevligt att Kitzune kan tänka sig att slänga hela sitt manus i papperskorgen om spelarna gör något annat än han hade tänkt sig. Två kommentarer, dock. För det första: vad är skillnaden på att slänga manuset i papperskorgen på grund av att spelarna gör något oförutsägbart och att slänga manuset i papperskorgen på grund av att tärningen gör något oförutsägbart. För det andra: vad ska man med manus till?

 

[Rickard]

Re: Den lilla vitala skillnaden

"Då skickade jag raskt iväg ett gäng lönnmördare som iscensatte världens plan för att komma åt spelarna. Resultatet blev INTE att de började rollspela jättebra, utan att de gjorde ännu bättre rollpersoner nästa gång,"
Ah! Den onda cirkeln. Dödar man boffkrigare ger det ännu bättre krigare. Men att dina spelare hade 28 i FV sina vapenfärdigheter tyder väl på hur de ville spela. De ville slåss mkt. Själv brukar jag försöka skära nergradvis på striderna. Att skippa de helt direkt gör att spelarna tycker (iaf enligt mina erf.) det är tråkigt.

/[color:448800]Han</font color=448800> som gillade bakhållsexemplet m klipska orcher (som rider på vargar?! Stackars vargar)

 

[Sodivra]

Arvid anser..

Är det någon jävla skillnad på tärningsrollspel och friform egentligen? Alla dramatiska "principer" som finnns i den ena verkar ju finnas i den andra efter den här debatten..
Och SL gör som han vill.

 

[Rising]

Går det upp ett ljus nu?

"För det första: vad är skillnaden på att slänga manuset i papperskorgen på grund av att spelarna gör något oförutsägbart och att slänga manuset i papperskorgen på grund av att tärningen gör något oförutsägbart"

Det betyder ingen skillnad på Spelledarens kontrollmani över äventyret. Inte heller gör det någon skillnad över vilka krav det ligger på Spelledaren, och det betyder absolut ingen skillnad på hur mycket makt Spelledaren har. Har det äntligen sjunkit in nu? SL är SL, både i friform och i regelfanatism (och allt därimellan)

Till viss del kan det dock ha en inverkan på vilka äventyr det går att spela med spelsättet. Vissa äventyr (de dramatiska)bygger på att spelarna skall göra oväntade saker, då kan friformssättet lira strömlinjeformat efter den grundtanken, utan att tärningarna är i vägen.

Andra äventyr (de matemattiska) tjänar på att oväntade saker skall kunna hända. -som av en slump, alltså. Då är tärningar ypperliga hjälpmedel.

Ju mer vi diskuterar det här, drar jag slutsatsen att spelsättet sätter större prägel på Spelledaren som äventyrspåhittare, än vad det gör på hans roll som spelorganisatör.

"För det andra: vad ska man med manus till?"

Ett rollspelsmanus är alltså själva äventyret. Vissa spelare gillar att det finns ett konkret äventyr som man spelar, och att allt inte bara ploppar fram ur spelledarens fantasi. Till skillnad från filmmanus är rollspelsmanus alltid flexibla, påverkbara, även fast du tjurskalligt hävdar att vi spelar annorlunda.

/Rising

 

[Kitzune]

Re: Brasklapp?

Just de skäl som ni båda slänger fram som fördelar ser jag
som friformens stora nackdelar.

Okej. Ditt problem, inte mina. Du har inte lyckats övertyga mig
om att de just är nackdelar, särskilt inte genom att lägga fram
det så där utan någon som helst angreppspunkt. Annat än att
det är skrot givetvis, men det är inget hållbart argument <img src="/images/icons/woof.gif" border=0 width=15 height=15>

på grund av att spelarna gör något oförutsägbart och att
slänga manuset i papperskorgen på grund av att tärningen gör
något oförutsägbart

Ingen särskild egentligen. Varför hänger du upp dig på att
somliga använder tärningar och somliga inte hela tiden?
Är det en princip sak? Om man läser hela tråden och får lite
distans på det (=några dagar gamla trådar) verkar de flesta
av oss lite fanatiska på en del punkter, men den som är minst
oböjlig torde vara du med dina argument. Du förstod, eller
i alla fall ville du, missförstå. Tror du på fullaste allvar att det
skulle spela någon roll vilken av faktorerna (A - Tärning, B -
Spelare) som påverkade manuset så det dumpades för
återvinning? I sådana fall får du i bakläxa att läsa vad jag
skrivit lite här och var i mina ordbattaljer med Rising, där jag
hävdat att jag är en vända-kappan-efter-vinden-spelledare
(faktiskt till och med Speleldare).

För det andra: vad ska man med manus till?

Min definition av manus: Något slags material som man
använder för grunden av ett äventyr. Kan vara allt från ett ord
på en papperslapp till rena rama tegelstenen med ett antal
X bilagor + handouts.

Jag brukar använda mig av manus då jag finner det lämpligt,
som en liten grund för spelandet som det senare går att spela
vidare på. Det är bra att ha som ett stöd när man är lite
ringrostig som spelledare eller vill framföra något lite utöver
det vanliga rollspelslunkandet. Helt optimalt att använda, är
man skicklig som spelledare behöver man kanske inte detta
men jag har speleldat rollspel i halva mitt liv och tycker jag
fortfarande står på den punkten att jag kan behöva en viss
form av grundstomme - ett Manus.

Det ska man ha ett manus till.

/Alexander Gyhlesten

 

[Avilan]

Naturligtvis ska spelarna ha tärningar...

...Tycke och smak, givetvis, men du get inte spelarna mycket credit...
När jag spelade, hade vi alltid kontrollen över våra rollformulär och tärningar, utom när saker hände som vi inte kunde påverka. SL hade skrivit ner på ett papper de få egenskaper för varje Rollperson som han hade nytta av (Framför allt Känna Magi, Upptäcka Fara och Finna Dolda Ting).

Exempel:
1. Jag bestämmer mej för att hoppa över en klyfta. Jag gör ett aktivt och medvetet försök, alltså slår jag tärningen.
2. Jag bestämmer mej för att undersöka ett rum efter fällor. Återigen är försöket aktivt och medvetet, alltså slår jag själv tärningarna.
3. Jag kommer in i en skogsdunge. SL slår dolt för mina färdigheter Finna Dolda... och Upptäcka Fara. Jag ser aldrig att det ligger ett stort rovdjur i bakhåll och väntar på att jag ska komma längre in i dungen. (Alternativt säger SL: "Du får en rysning längs ryggraden och känner dej illa till mods" (dvs hans slag mot min Upptäcka Fara" lyckades). Jag svarar "Jag sätter en pil till bågen och börjar försiktigt spana mellan träden" (Jag slår ett "finna dolda ting" själv, och hittar ingenting...).

(Stund senare: *Tugg tugg tugg RAAAP* Framslagning av ny rollperson påbörjad...)

/Stefan

 

[Avilan]

Re: Efter långt och moget övervägande...

Håller inte med alls... eller snarare: Din formulerng är helt rätt! Rollspel ska spelas!
Men det sättet du beskriver tärningskastandet på har jag ingen erfarenhet av. Om jag (min rollperson alltså) vill undersöka ett rum, så slår han själv tärningen, eftersom han aktivt försöker hitta något. Om han däremot bara knallar in i rummet kan SL slå samma slag, eftersom han då bara råkar få se någonting.
Dessutom rollspelade vi alltid mycket bättre än ditt exempel <img src="/images/icons/cool.gif" border=0 width=15 height=15>.

 

[Avilan]

Re: Hey, Processen-varning!

...Men... på ditt inlägg ovan verkar det som om du tror att alla "tabelltokar" bluffar genom att säga till SL "Jag försöker bluffa mej förbi vakten" *Rull rull*, när de allra flesta faktiskt drar en vals först, och sen rullar tärningarna (med SLs modifikationer beroende på hur bra han tycker lögnen är).

 

[Avilan]

Förstår inte dina argument (påståenden!) alls!

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>Men om man har större anspråk än så, om det läskiga med varulven inte är huruvida man kan överleva en direkt konfrontation med den eller inte, utan handlar om hur varulven kommer undan efter första fullmånenatten, hur en äventyrare drömmer en fasansfull dröm av hur hon blir sliten i bitar av odjur, och sedan nästan skiter på sig av skräck när hon möter varulven nästa gång! (Givetvis dödar hon den då, och säger "fan, SL, jag trodde jag var dödsdömd, där, din luris!" När äventyrarna åker iväg i sin mysteriebil á la Scoobie Doo-gänget så märker hon hur de andra uppträder konstigt. Så fort hon kommit in i bilen förvandlas de och köttar upp henne. "Ha ha! De blev bitna under ert första möte!"

-Typiskt kul (om än något hurtigt)

Vad roligt det blir med regler, hörrö. En snubbe har silverkulor med sig. Han skjuter varulven. Slut på äventyret. Wow.

Nä, gillar man dungeonbashing är regler bra. Gillar man riktigt häftiga, bra och kluriga äventyr (helst sådana som är hundra gånger coolare än exemplet ovanför), då är det friform (eller som i mitt fall; löööösa regler) som gäller.
<p><hr></blockquote><p>

Var i ovanstående skulle tärningarna "vara i vägen"?
Varför skulle tärningarna bara fungera på "dungeonbashing"?

Och framför allt: Vad i ditt varulvsexempel kan inte spelas med hjälp av tärningar??? Jag förstår över huvudtaget inte ditt exempel. Men jag är väl dum...

Bara för att du eller dina spelare inte klarar av att rollspela med tärningar innebär det ju inte att vi andra inte kan det?

 

[Avilan]

Re: Bara om du debatterar tillbaka!

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>En sådan här situation kan liras med tärningar. Men den kan spelas utan precis lika mycket. Och då bättre, i mina ögon, eftersom spelarna inte kan gömma sig bakom sina superbra siffror på Smyga, Lyssna och Gömma sig, (om de har sådana) utan att det BARA är en fråga om att fatta smarta beslut. I realtid. Läbbigt.
<p><hr></blockquote><p>

Öh? Men då pratar vi ju Lajv eller? Om man inte ska ta hänsyn till Rollpersonens färdigheter, vad ska man då med rollformulär till överhuvudtaget? Levande rollspel och bordsrollspel är två olika saker... i mina ögon, iaf.

/Avilan the Grey