Nekromanti Spänning i rollspel

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Jaha.

Krille gillar att slå alla slag öppet, texempel
Jo, men han bestämmer ju fortfarande NÄR man ska slå tärningen osv.. Han är knappast en slav eller nåt..

Hatet mot SL's kontroll är så starkt och utbrett att jag fann det nödvändigt att komma med motsatta ståndpunkter.
Hatet..? Det här fattar jag ingenting av.

Klart att man hamnar i våldssituationer ibland, men jag ville med mina inlägg inspirera forumsdeltagarna till att fokusera på konfliktlösning av rollspelskaraktär, och se striderna som ett dåligt sidoalternativ. Detta för att spelarna skall kunna fortsätta spela enligt regelverket och ändå kunna finna sig spelandes ett helt scenario utan att slå några tärningar. "Jösses, vi har ju spelat friform ikväll!" lixom. Det har varit mycket provocerande åsikter, vilket jag tycker är synd.
Ah, provocerande eftersom du antog, eller verkade anta, att vi inte har gått förbi stadiet där man bara vill slåss. (Om du ursäktar min tolkning.) Att man lägger till ett och annat tärningsslag i äventyret t. ex för att köpslå, ser jag som en liten krydda, och det verkar helt meningslöst att debattera om..

Du får gärna utveckla dig.
Menar du.. Att lösa situationer utan tärningar, att inte slåss, eller att prova annorlunda situationer?
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Nej!

Jag instämmer inte. Rollpersoner blir inte mer intressanta för att dom är annorlunda. Det är väl snarare hur mycket spelaren trivs med dom och lever sig in i dom? Eller menar du att ju mindre våldsam rollpersonen är, desto intressantare blir han? Nej, jag anser att både Nils Jansson och hormonstinna tiraker kan vara intressanta att spela.
 

Zizop

Swordsman
Joined
20 Aug 2001
Messages
475
Location
Malmö
Nej - Håller med...

Annorlunda är inte mer intressant, bara annorlunda. Att ha en annorlunda RP är intressant endast för att det är mer exotisk eller nyskapande, inte för att det i sig skulle vara intressantare.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Jaha.

Åh typiskt, när jag tror att jag är som mest tydlig, replikerar du med ett enda stort "?"

Suck.. Ja ja, jag provar igen. Har du läst alla trådar i den här diskussionen? Well, om du gör det ser du att oviljan mot spelledarens kontroll är MASSIV på sina håll. Folk gillar inte att SL ska få bestämma utgången efter eget huvud, vilket JAG tycker är ganska okej, det är ju ändå hans naturlagar vi lirar efter. Men okej, vad jag har förstått av diskussionen, så har friformshatarna fått ganska dumma äventyr att spela i.

Ett exempel: En fiendesoldat kastar en handgranat ner i din skyttegrav. Du provar att spela allan, slänger dig mot den och försöker kasta upp den, tillbaka mot fienden. (Vi bortser från hur idiotiskt det här exemplet är, ur verklighetssynpunkt) Med ett regelverk blir det förstås jättespännande. Jag har varit med om tillfällen då tärningen snurrar, snurrar omkring och folk skriker "nej, det är nitton överst!" innan den faller på något bra, typ "2" och alla brister ut i en jättelättnadens suck som får spelbordet att skaka av resonans. I friform fungerar det inte alls. Att SL säger "jäpp, du kastar iväg den" eller "nix pix, du dör" är precis lika illa. Tydligen är det sådana hemska situationer folk här har varit med om.

Hoppas att du förstår hatet mot spelledarens kontroll nu.

"Ah, provocerande eftersom du antog, eller verkade anta, att vi inte har gått förbi stadiet där man bara vill slåss"

Nja, inte nödvändigtvis slåss, men det verkar som om alla tolkar "spänning" som att man antingen lyckas eller misslyckas med en prestation. Strider är förstås den situationen där prestationerna avlöser varandra som mest frekvent, men jag menar även situationer som "Taket rasar! kommer jag hinna ta betäckning?", "Viviann ligger fastklämd under bilen! Kommer jag orka lyfta på den, så hon kan krypa undan?" eller "Vakterna kommer när som helst! Kommer jag lyckas dyrka upp låset?" osv.

Visst, i strikt friform fungerar det där inte så bra, men jag menar ju att man ska bygga upp spänningen på andra sätt i friformsäventyr. Och tja, jag tycker att det är "mer" rollspel, än att bara spela ut en serie av olika "regelhinder". Hoppa över stupet, gå balansgång över stocken och dyrka upp skattkistan är ju bara brädspel! När situationer uppstår som behöver en slumpfaktor är tärningar ypperliga verktyg, men att från grunden BYGGA ÄVENTYRET på en serie brädspelshinder, det tycker jag är dumt. Det är bättre att låta äventyret i första hand gå att "lösa" på teaterväg, och använda prestationshinder som en sorts bestraffning om man agerar dumt. Och med sådana exempel framstår inte skillnaderna i SL's makt särskilt stora, mellan de båda spelsätten, titta själv:

Ett klassiskt spelexempel är "bluffa vakterna". RP'na har falska identiteter som är halvbra, nu skall de lura sig in i staden. Om de inte lyckas blir det strid.

Det är ett okej exempel, för det förutsätter inte någon enkel lösning. Spelarna kan lita på sina identiter och sin bluffkonst för att undanröja alla tvivel i utfrågning av vakterna, de kan försöka övertala någon bonde att smuggla dem in med en vagn eller kärra, de kan försöka muta någon att hjälpa dem in, gå i god för dem eller liknande. Vad de än väljer, så resulterar det förmodligen med strid mot vakterna om de misslyckas.

Ingen påstår väl att SL har för mycket makt i det här exemplet? Ändå har han precis lika mycket makt som en friforms-SL, oavsett hur detaljerade reglerna är. Om spelarna misslyckas, så är det ju han som bestämmer hur många vakter spelarna skall behöva slåss emot, och hur länge. Att gå från det här exemplet och istället tänka "ren friform" är inte svårt.

Det är samma rollspelshinder (olika sätt att ta sig in i staden) men här är det så att SL de facto bestämmer hur stor bestraffning spelarna får om de inte motsvarar hans förväntningar på rollspelande. (Jo, det är ju ändå så att SL verkligen faktiskt bestämmer hur väl de kommer undan, i det här fallet) Men det är ingen stor skillnad. Om alla rollspelar väl så slås inga tärningar i något fall, varken i regelvarianten eller friformsditon. MEN, skillnaden är att om spelarna tabbar sig i friformsvarianten, får de ett straff som passar äventyret, och som fungerar bra i handlingen, medans ett "regelstraff" kan sluta hur som helst! Vakterna kan döda rollpersonerna, trots att man bara spelat i tio minuter, eller så kan vakterna falla som käglor, (vilket inte heller är bra, då tänker ju spelarna "åh, vi skulle inte ha gjort oss det där besväret med att gömma oss i bondens äppelkorgar, vi skulle bara slashat oss förbi vakterna på direkten!")

Spelar man bara vettiga äventyr, så fungerar det bra i både regelfanatiska system som i friformsvarianter. Det var väl den här sortens elitism som retade många.

/Rising

Det här inlägget är jätterörigt, för jag visste inte vad min slutpoäng skulle bli innan jag började knacka på tangentbordet. Jag gick igenom det en gång och reviderade, men det gjorde bara meningarna jättemycket längre och kanske på vissa håll obegripliga. Råder det fortfarande missförstånd, tror jag att jag kan utveckla det tydligare.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Nej!

Rollpersoner blir inte mer intressanta för att dom är annorlunda

Well, de blir intressantare för mig som Spelledare, i alla fall. Om jag har tre spelare som spelar på exakt samma sätt, aldrig tvistar om något och har samma lösning på alla konflikter så blir det lite tråkigare för mig, för spelet blir förutsägbart. Ofta trivs spelarna med sina egna rollpersoner, men de får sällan roliga spelupplevelser som grupp. Här menade jag dock tre rollpersoner som alla väljer strid som enda tänkbara konfliktlösning. Någonsin. Ursäkta mig, nu får ni kalla mig rutten elitist och rollspelssnobb, men här sätter jag gränsen. Jag menar att sådana kobolder inte kan spela rollspel.

"Eller menar du att ju mindre våldsam rollpersonen är, desto intressantare blir han?"

Nejdå, nejdå, jag har spelat med förskräckligt vpldsamma rollpersoner och haft jättekul. Grejen var att de ROLLSPELADE våldsamt, inte BARA agerade våldsamt, dvs kastade sig in i strid titt som tätt. Tortyrscener är bra exempel på våldsamt rollspelande, om än något magstarkt för min del. En filmintrig jag ofta använder i äventyr är "de sju samurajerna". Här har man ett gäng riktigt våldsamma typer som ändå rollspelar ut sina meningskiljaktigheter. De rollspelar fram råd och omröstningar om var de skall bygga murar, fördämningar osv. De löser konflikter. Det slutar förstås med strid och då får man väl plocka fram tärningarna, men förutsättningarna för striden är ren och outspädd teater. Det tycker jag är intressant.

Fyra idioter som väljer att slåss så fort de hamnar i knipa är inte särskilt roliga att spelleda, dock, oavsett hur kul de själva har.

Det har inget med barbarer kontra alvprästinnor att göra, jag pratar om konfliktlösning här.

/Rising
 

Azagthoth

Myrmidon
Joined
7 Feb 2000
Messages
3,548
Location
Stockholm
Mer Svenska [mer OT, oviktigt - jo det är det nog]

Radikal BEHÖVER ju inte antyda underground, rebellisk, vänsterinriktad, mm. Per defenition betyder det ju faktiskt grundläggande, genomgripande och "som går till roten". Alltså var min användning fullständigt adekvat.

Jo, men eftersom det rör sig om situationer, och att termen radikal även betyder extremist eller i det här fallet att göra extrema saker/handlingar så hade jag lättare förstått om du inte valt att använda radikal (med stora bokstäver) utan istället använt till exempel "ovanlig" eller "annorlunda" i den här meningen:

"Men i regel tycker jag att det är intressantare om man spelar karaktärer som reagerar RADIKALT annorlunda på alla spelsituationer."

Men nog om svenskan, vi är ju trots allt överens i sakfrågan.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Mytomnesia

Oj, förlåt. Det är mitt eget spel som jag gör. Men det finns alltså inte ännu, jag håller på att speltesta det med min spelargrupp. (och i ärlighetens namn kommer reglerna rymmas på ett halvt A4, det är äventyren som tar tid att skriva...)

Så att du hört mycket om det är ett dåligt betyg på mig, det betyder ju att jag pladdrar om sådant du inte kan kolla upp själv. Förlåt.

Det mesta som går att läsa om det finns faktiskt här på forumet, på den tiden det hette Mytomemens (jag kom sedan på att amnesia hade mer med spelet att göra än demens) och jag var en liten vapenbärare. Det finns här, och bortsett från några detaljer så stämmer de tankarna bra. Har du egna åsikter eller frågor, skicka gärna ett litet meddelande!

Men tja, jag ska sluta babbla om det mer, vill ju inte förbrylla någon, med spel som inte finns.

/Rising
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Nej - Håller med...

Alltså, jag menade rollpersoner som var olika VARANDRA. Inte att du spelar en alltigenom helkonstig rollperson. -Det är ju inget roligt! Att en är si och en annan är så, alltså. Så att de finns ett mått av friktion inom gruppen. Men det är ju å andra sidan trist att bara spela sig själv. Lite annorlunda vill man ju att det ska vara.

/Rising
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Den lilla vitala skillnaden

"Det är samma rollspelshinder (olika sätt att ta sig in i staden) men här är det så att SL de facto bestämmer hur stor bestraffning spelarna får om de inte motsvarar hans förväntningar på rollspelande. (Jo, det är ju ändå så att SL verkligen faktiskt bestämmer hur väl de kommer undan, i det här fallet) Men det är ingen stor skillnad. Om alla rollspelar väl så slås inga tärningar i något fall, varken i regelvarianten eller friformsditon."

Nu ska jag ju då glatt erkänna att jag faktiskt slår tärningar även i en del av teatersituationerna.

Orsaken är busenkel: rollpersonen är inte jag. Jag har mycket svårt att spela någon annan sorts munläder än det jag har. I vanliga orala konversationer har jag en tendens att försvinna i bakgrunden (möjligen är mina eskapader här på forumet en sorts kompensation för det). Jag får sällan någon möjlighet att vara en pratglad bluffmakare till sol-och-vårare, helt enkelt för att jag hela tiden försvinner i bakgrunden.

Det finns andra exempel: en kille i spelgruppen nu är sjutton bast. Han saknar erfarenheten. En annan kille är hemlighetsmakare i naturen. Han har enormt svårt att anförtro saker åt oss andra. Ännu en kille är en sån där överspelande friformare. Han skriker mest så jag får ont i öronen. En person som jag har spelat med stammar så in i bomben att ingen orkar lyssna på hans argument, hur vettiga de än är. En tjej jag spelade med en gång hade råkat ut för sexuella övergrepp som barn - hon klarade inte av att spelledarpersonerna var överbuffliga och gjorde sexuella anspelningar hela tiden, och hon vågade inte anförtro något sådant till oss andra heller. Råkade hon ut för det så kröp hon in i sig själv och stängde av, vilket spelledaren tolkade som en taskig rollprestation (å gud vad nära det var att jag spöade upp honom, fysiskt, alltså!)

Och så vidare. Det här är fullt mänskliga åkommor som är näst intill omöjliga att överskrida. Hur ska sådana spelare ha en suck att teatra sig förbi vakterna, till exempel när inte ens spelledaren orkar lyssna på spelarens gälla, stammande röst? Och som sagt var, även spelledaren gör fel. Jag tror inte att spelledare är superempater hela bunten, som omedelbart ser alla spelares begränsningar och anpassar sig efter dem.

Så därför använder jag tärningar. Alla spelare kan inte rollspela allting. Gör de en bra rollprestation så är det bra. Då sänker jag svårigheten (ofta finns det just en sådan regelparagraf i rollspelet). De har en möjlighet att klara sig undan problemet, även om de saknar den psykiska eller fysiska förmågan att teatra sig förbi. Omvänt gäller också: även spelare med världens mest smorda munväder kan råka stånga huvudet i väggen. Till och med extremresultat kan förekomma (se Mutant-liknelsen med laserpistolen). Förutom att man faktiskt har en chans att spela något annat än sig själv så får man dessutom en större variation.

Det finns också en vital skillnad, nämligen den enkla grejen var ansvaret för misslyckandet ligger. Jag har nämligen den enkla åsikten att spelledare är människor, inte elitregissörer. Spelledare gör därmed fel, precis som spelare. Om dessa fel leder till att en spelare hamnar i trångmål uppstår en antagonism.

Ta bara vår egen diskussion här. Jag har en uppfattning. Du har en annan uppfattning. Hade vi hamnat i spelledar-spelarförhållande med motsvarande inställningar i spelet så hade du garanterat ansett att mina uppfattningar varit uppåt väggarna, och därmed hade du "bestraffat" min rollperson eftersom han hade agerat korkat. Jag, å andra sidan, anser att min uppfattning är i högsta grad motiverad, och skulle i så fall anse att du var orättvis och gav dig på mig av rent okynne. Klart som fan att det är ditt fel att min rollperson misslyckas.

Sen kan du säga vad du vill om att regelspelledare kan bestraffa på samma sätt, för det är inte samma sak. Med tärningen som medlare har inget av oss något att säga om fallet. Hade jag lyckats med tärningsslaget så hade du blivit förvånad och jag glad, och du hade tvingats fortsätta efter de nya förutsättningarna. Hade jag misslyckats med tärningsslaget så hade du blivit glad och jag förvånad, och jag hade fått köpa läget.

Men ingenstans hade jag ansett att du var ett pucko som inget begrep och du hade aldrig fått för mig att jag var en jävla idiot som agerade så korkat. Visst, du kan fortfarande bestraffa mig, men nu har jag i alla fall någon möjlighet att ta mig ur knipan, även om jag inte lyckas övertyga dig om att du har fel. Du blir dessutom tvungen att i alla fall försöka förstå vad jag menar, något som du aldrig skulle behöva i friform, eftersom du har ju rätt. Och vem vet? Du kanske har rätt. Men du kanske också har fel.

I vilket fall som helst så har du inget annat val än att lyssna på mina argument och ta till dig dem, åtminstone om du ska följa reglerna. Den garantin har jag aldrig om du är friformsspelledare. Då krävs det att du har ett sjujefla stort förtroendekapital för att jag ska lita på att allt jävelskap som du hittar på inte är personligt. Det är inte alla spelledare som har det förtroendekapitalet, speciellt inte de som jag spelar första gången med.
 

Zizop

Swordsman
Joined
20 Aug 2001
Messages
475
Location
Malmö
Aha...

Aha, jag tolkade din mening med annorlunda så, eftersom du i ditt exempel har två RP (alla tre är ju t o m dina) som har grava problem med sin identitet. Därför fick jag uppfattningen att du upplevde annorlunda på det sättet och att det var bra (eftersom du gjort två klart annorlunda RP).
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Massuppfittning

Marcos tre tirakbarbarer är förstås inte färdiga rollpersoner han har hittat på, utan bara tre exempel. Han försökte påvisa att alla rollpersoner inte lämpar sig för avancerade konfliktlösningar. Därför skapade han medvetet tre platta bofferkaraktärer. Jag tar för givet att det var hans avsikt, att visa att intriger av typen "flörta upp prinsessan, få henne till din äkta maka" inte passar alla karaktärer. Man kan ju spela fula troll med jättedjupa och intressanta personligheter, fast som inte alls fungerar i en sådan intrig. Nu råkade han hitta på tre slafsiga karaktärer (som omedelbart skulle slå sig in i gömman) och han valde tre likadana karaktärer. Det var alltså inte ett särskilt bra exempel, men jag tror mig ha förstått vad han menar, och om så är fallet, håller jag med honom.

Nå, diskussioner av typen "vilka är bäst?" mellan Aktrapax, Vildblomma, Tuvindel och de här tre stereotyperna är alltså ganska dödfödda. Tre enkla, platta exempelpersoner har ju inte mycket att sätta emot tre riktiga rollpersoner, så det var en ojämn kamp från början, till och med mot mina ruttna lirare. Det var ju inte det som var poängen, så att det blivit en diskussion om det är ju ganska onödigt. Det är nog så att både Krille och jag är sådana ddär jobbiga snubbar som inte vill erkänna att vi har fel, därför förtsätter vi pladdra om sådana här oviktiga saker. Fast jag är glad att det är så, för de bästa diskussioner jag haft här på forumet har helt klart varit med Krille, och jag får alltid jättemycket inspiration av att jiddra med honom. Fast just i det här exemplet borde vi nog ha svalt våra stoltheter och låtit bli att gnabbas. Eller? Att du blandar dig in betyder ju att åtminstone NÅGON finner det intressant...

/Rising
 

Zizop

Swordsman
Joined
20 Aug 2001
Messages
475
Location
Malmö
Intressant?! [halv OT]

Krille och du har väl ibland ofta gått in och blivit lite för defensiva istället för att acceptera motpartens argument.

Det är rätt så intressant att följa er, men vad som verkligen hade varit intressant är att först se var och en spela ett par äventyr som spelare och sedan se er leda ett par äventyr, gärna i olika genrer. Därefter så skulle det vara intressant att se er spela tillsammans och så slutligen spela med er, både som SL och spelare. Genomförbart? <img src="/images/icons/clever.gif" border=0 width=15 height=15>
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Bilden

Jättefint Dnalor. Öh.. Jättebra!
(Jag är ett stort fan av att förstå hur man kan inordna sånt här i system, så din bild var.. trevlig. <img src="/images/icons/smile.gif" border=0 width=15 height=15>)
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Den lilla vitala skillnaden

Det du tar upp om olika spelartyper är grymt bra argument. Alla spelledare (både regleknasare som friformsmiffon) borde tänka på det här. Själv är jag väldigt verbal, så jag har lätt för att spela alla roller (utom de som kräver att man är intelligent, eftersom jag är så ypperligt korkad), men man måste naturligtvis skilja på spelarens förmåga och rollpersonens. Annars förstår jag om en hel del rollspelare väljer att sluta med hobbyn, jag kommer ihåg hur det var med basket på idrottslektionerna. Jag var väldigt kort som ung, och bollsinne har jag aldrig haft. Rollspel ska vara lika för alla.

Nå, det går dock att friforma och samtidigt tänka på detta. Jo, faktiskt, man får helt enkelt koncentrera sig på VAD de säger, och sedan göra en bedömning efter deras förmåga. Spelar de en bluffmästare till rollperson, så är man lite extra juste som SL, och köper argumenten så länge de inte är uppenbart rubbade. Jag tycker det fungerar bra.

Men jag tycker inte personliga vendettor mellan SL och spelare blir särskilt annorlunda mellan friformare och regelnissar. Jag känner precis samma saker som du, fast i regelrollspel. När det kommer fler stråtrövare än vi är i spelargruppen, till exempel. Det känns inte rättvist, (särskilt eftersom jag alltid spelar RP som är usla i strid). I ett friformsrollspel tolkar jag antalet stråtrövare annorlunda, för om SL rälsar oss in i döden, då är han en värdelös SL och då vet jag vems "felet" är att jag är död. Men en regelnisse kan säga "nej, JAG har inte varit orättvis, det var ju ni som inte kunde spöa tjugofem stråtrövare" osv. Sedan så finns det ju gott om situationer som är upp till SL i vilket fall som helst. Du springer ned i basen. Fiendesoldater kommer efter dig. Du tittar på den rostiga pelaren som håller in taket bakom dig och får en idé; om du sätter en granat mot den kanske taket rasar in bakom dig? Sedan är frågan, finns det en annan väg ut? En elak SL kan blåsa mig på tusen olika sätt här, oavsett om vi kör med regler eller inte. Hela basens tak kan rasa in, jagkan ha slösat bort min sista granat i onödan, jag kan bli instängd osv... SL är kung, alltid, oavsett spelsystem.

Däremot är det ju praxis att man spelar lite mer lössläppta äventyr i friform. Eftersom det inte kan krävas av någon att "prestera" något fantastiskt, så är ofta äventyren skrivna på ett sätt att alla överlever när äventyret är slut. Jag dödar aldrig någon i friform om de inte betett sig uppenbart korkat. Så därför tycker jag att personliga vendettor är MINDRE utmärkande i friform än i regelvarianter. Friformsäventyr är ju alltid mer anspråkslösa än regelvarianter.

/Rising
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re:

Hmmm... Nej.
<img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15> Jag kan fortfarande inte hålla med dig, men jag antar att du är rätt subjektiv nu, och att du inte direkt försöker starta en debatt om ifall rollpersoner ska vara lika eller olika varandra..

Föresten så höll två politiker en debatt om skolan i vår skola idag. Den sög.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Bilden

Jo, nu förstår jag mycket bättre!

(Är det någon mer som kommer att tänka på the Triat i Wereowl... jag menar Werewolf? <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>)

Nightowl, Pawn of the Weaver.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Jaha.

Hoppas att du förstår hatet mot spelledarens kontroll nu.
Jodå, jag har "fattat diskussionen", men jag fattar inte att du kallar det "Hat". Tror du verkligen att det är så?
 
Top