Det lever i högsta välmåga, tackar som frågar
"Hade du använt de här argumenten om något tråkigt rollspel som skulle hetat "Precis som i Verkligheten" så hade jag inte reagerat, men det här är ju Star Wars, dammit!"
Och? Du fick förutsättningarna för en kampanj. Jag talare inte om hur rollpersonerna blev eller vad som hände mer än på slutet. Du är milt sagt en jävel på att dra förutfattade meningar och luddiga antagningar in absurdum.
Som en liten hint kan vi säga att rollpersonerna var tämligen färgstarka hela bunten, och att kampanjen var fartfylld, röjig, fylld med vridningar och vändningar, slutade med ett stort jävla rymdslag och var otroligt kul!
"Så pratet om "trovärdiga" rebeller fnyser jag bestämt åt."
Fnys du bäst du vill. Jag lever mig bättre in i en någorlunda trovärdig rollperson än en galning.
"Kul att du pratar om lagmoral, dock. Vi har för vana att göra karaktärer så att interna meningsskiljaktigheter SKALL uppstå."
Det händer också. I just den här kampanjen var en av förutsättningarna dock att eventuella interna motsättningar (som gärna fick förekomma) på intet sätt skulle förstöra laganda eller samverkan.
"Näpp. Inte en regelspelledare som lirar enligt alla konventioner. Då skulle Alienvarelsen först fått smyga, gömma sig, smyga vidare, ta sig in i planet osv. Jag tycker att det här är en ok situation att rälsa. Det blir ju larvigt om spelarna säger "kolla, en alien som smyger omkring!" och skjuter den. Sedan åker bombplanet iväg, bomb, slut, hurra."
Du är väldigt bra på att få för dig saker.
"Här var man tvungen att skita i reglerna, eller bluffa."
Eller så slår man (enbart) ett (regelmässigt) slag för Gömma sig för slemproppen och ser vad som händer.
"Många exempel du har tagit upp genom tiden har ju givit intryck av att ditt spelgäng bangar en hel del äventyr, bara för att ni inte gillar SL's sätt att spelleda."
Nej. Vi bangar äventyr för att det inte ligger i vår roll att följa upp dem.
Vi tar exemplen i ordning.
Cthulhu: Ledtråden var en liten textlapp där det stod BM. Endast genom att kliva ur rollen och gå in i metaläge kunde man lista ut att BM inte stod för Bertil Martinsson, utan för British Museum - en slutsats som det inte ligger i en kasse värmlännigars karaktär att dra. Ledtråden fanns för övrigt på andra sidan en polisavspärrning, och för att hitta den över huvud taget så var en av rollpersonerna (polis) tvungen att gå ur sin roll. Nu var det ett konventsäventyr, och eftersom inget annat var förberett så stack vi till London.
Warhammer: Hallå, liksom. Vi spelar en kasse vidskepliga medborgare i ett rike omgivet av kaos, mutanter och andra hemskheter. Om någon skulle säga till en sådan rollperson att "staden går under när månen blir röd" och månen blir röd, hur fan ska rollpersonen reagera? Det var det största incitamentet till att lämna stan fortare än illa kvickt som jag någonsin sett!
"Om ni kör så lösa äventyr som du säger, då hänger ju nästan allt på SL's improvisationer. Hans påverkan."
Å det trodde du? Tvärtom - äventyret utvecklas i högsta grad efter rollpersonernas handlingar.
"Jaha, så om jag misslyckas med en smygning i börjat på äventyret, då skall bara "min situation försämras"? Jag blir upptäck! Hu, vad pinsamt, spring hem igen."
Eller så kan du köra som jag föreslog tidigare i tråden: rollpersonerna blir upptäckta och tillfångatagna. Sedan har du ett kul "bryt er ut ur fängelset"-scenario och i högsta grad ett sämre läge.
"Well, får jag i så fall föreslå att du provar ett par av de där variationerna då, istället för den gamla vanliga übermonster-intrigen om och om igen."
Been there, done that.
"Jag tänker mig att spelarna skall rädda en flicka från några våldtäktsmän."
Tänk på du. Du kan ju till exempel tänka på hur du ska fortsätta efter alla dessa katastroffummel som du tar upp. Sånt avskräcks inte jag av, utan jag fortsätter spelleda glatt. Tumultet drar till sig publik och våldtäktsmännen flyr fältet. En kasse sårade rollpersoner lämnar signalement på sjukhuset, och Nikolaj får problem att bortförklara en revolver i fickan en vardagskväll i Skövde. Leonard är nu enögd, och Victoria mår väl efter omständigheterna rätt väl. En tid senare lämnar våra tappra hjältar sjukhuset, minus en revolver som är omhändertagen av polisen. Leonard är stenhög på kodein och är numera enögd, och Nikolaj har order att infinna sig på polishuset i Skövde klockan 10.00 nästa dag.
Var det så svårt?
"Kanske sådana som tillåter att man spelar med lite friare, lösare, roligare rollpersoner? Vars utmaningar inte omöjliggör alla karaktärsdrag som är roliga att agera ut, för att de "inte håller måttet"...."
...vad dillar du nu om? Vad får dig att tro att vi har stenhårt konkretiserade rollpersoner som är dötrista att spela och som aldrig kan spela ut sina karaktärsdrag?
Gå å lägg dig.
