På samma sätt som din player skill när det gäller t.ex. system mastery blir bättre när du lär dig systemet, ja. Man blir bättre ju mer man håller på.
Med ”övertyga” menar jag inte en lång diskussion, utan att man lägger fram en aktivitet som SL köper. En smart idé som SL inte accepterar lyckas inte; en osmart idé som SL accepterar lyckas.
Min bild är att den här grejen är mindre viktig i praktiken än vad man kanske tror. Man kan absolut ha principiella problem med det, och det är inte så att det inte har någon effekt alls, men det är inte jättestora skillnader, framförallt när både spelare och spelledare anstränger sig för att det inte ska vara det. Till exempel, om jag misstänker en fälla i kistan och säger att jag ställer mig bakom den för att öppna, istället för att stå framför, och SL har i sin prepp att när kistan öppnas så triggar det en fallucka framför den, så har jag spelat smart, och det är ganska lite påverkan från min spelledares personlighet inblandat. Så det hela beror på situationen, och i vissa situationer har det större påverkan. Om jag vill tända eld på vargens päls och SL inte har koll på hur väl päls brinner, så kan min argumentation ha större effekt.
Frågan är om detta är en bugg eller en feature så att säga. Det är om inte annat ett tecken att spelgruppen är syncad, att man tycker samma saker är bra eller kul etc. Sedan så är jag kanske lyckligt lottad, men jag har undantaget ett fåtal konventsspelledare välsignats med att mina spelledare har varit i spannet bra till utmärkta.
Det här tycker jag låter smart spelat.
Har du några exempel på en smart idé som SL inte köper? Jag har lite svårt att se det i faktiskt spel. Det verkar kräva en rätt obstinat SL som inte lyssnar på folk
Det här är också en symptomatisk skillnad mellan utförandena. Räcker det med att säga ”jag trampar inte på någon torr kvist” och så gör du inte det, eller avgör färdigheten om du faktiskt lyckas med den intentionen (och där det är inbakat i den att du inte ens behöver säga sådana saker eftersom den rollperson som är duktig på att smyga redan vet det här mycket bättre än du som spelare)?
Det var ett exempel på hur RP interagerar med settingen, inte ett exempel på hur man bör beskriva sina handlingar. Så det var kanske illa valt. Men visst, någonstans går ju en gräns mellan tärningsrull och beskrivning. Någon form av input behöver vi för att kunna avgöra hur det går.
Men det är spelledaren som avgör. En idé som spelledaren låter lyckas är smart. En idé som spelledaren låter misslyckas är osmart.
Kan jättelätt hända där du har en domänkunskap som SL saknar. Exemplet i originalinlägget om militära formationer är bra. Jag tycker att ett av de vanligare problem som uppstår vid spelbordet är att man inte är riktigt överens om hur verkligheten fungerar. Hur effektiva är rationella argument (det här ser jag rätt ofta - en spelare blir frustrerad över att en SLP är obstinat och inte låter sig övertygas)? Hur mottagliga är folk i gemen för Intimidate? Hur bländad blir man om någon lyser en stark ficklampa i ansiktet på en?
Nu känns det snarare som att vi pratar om den gamla klassikern "spelledarens godtycke". Och där vet vi ju redan vilka alternativ som finns (typ):
Visst, men poängen är att man spelar smart om man försöker blända någon med en ficklampa och SL tror att det är effektivt, och att man spelar osmart om man gör samma sak och SL inte tror på det. Det tycker jag förtar litet (men inte allt) av poängen med smarthet.
Ett fjärde är "systemet anpassar sig efter spelarna". Säg att spelarna kan ge sig själv modifikationer för att få fördelar eller nackdelar. Matiné har exempelvis "ge dig själv minus för att ge motståndaren minus" och så puttar spelet över till spelaren att beskriva hur det ter sig. I spel ter det sig mer genom att spelaren exempelvis vill finta och så kanske spelledaren föreslår "du kanske vill ge dig själv minus?".
Jag hänger inte riktigt med. Vilka är de smarta idéerna? Att försöka övertyga någon med rationella argument, eller copy/pasta ett historiskt slag är väl inte uppenbart smart?
Eller så är det en bra plan, men SL förstår inte det - bägge varianterna är möjliga här.
Klart det är subjektivt. Men det krävs ju likväl en obstinat SL för att få sina smarta planer nedskjutna stup i kvarten.
Ja, Det är en effekt av att man har en spelledare. Istället för att man till exempel spelar datorspel.
Varför det? Man kan väl ha fel IRL också? Ibland tror man att man är smart, men det visar sig att det var man inte.
Se där! Du har ju själv ett utmärkt exempel på hur man som spelare spelar smart där: Ditt exempel här är en typisk lösning inom ramarna för player skill – att komma på att använda lampan är fortfarande smart, men man är extra smart för att man som spelare kommer på tanken att dubbelkolla via rollpersonens sinnen.
