Å andra sidan, vilket jag tycker sker i tråden, behöver man spetsa till problemet för att tydligare visa på ett problem.
Vi är väl också överens om att mängden subjektivitet ökar när SL avgör enligt eget tycke snarare än att man anropar till exempel tärningsslag för färdigheter? Det är väl hela skälet till att OSR-spel gör just strid på ett helt annat vis än resten - nu är det viktigt och vi vill inte längre att SL ska avgöra hur det går efter eget kynne när du säger att du fintar högt och hugger lågt?
Det här håller jag med om. Rollspel handlar ju ytterst rätt mycket om förhandling och att man kommer fram till en gemensam bild av den fiktiva verkligheten. Det är, upplever jag, ytterst sällan man helt slipper vare sig subjektivitet eller förhandling oavsett spelstil.
Det blir också tråkigare när man anropar till exempel tärningsslag, eftersom man aldrig kan känna sig smart då.
Burning Wheel har ju iaf det som uttryckligt mål. Hur väl det funkar, eller om det behövs, vet jag inte. Men det går absolut att spela smart i BW på ett sätt som inte är så vanligt. Fight-reglerna är psykologiskt mind game, och det är väldigt skön känsla att stänka in en fint på din motståndare!
Nja, skälet är snarare att spelledaren inte kan avgöra eftersom situationen är så kaotisk och oförutsägbar, och då tar vi tärningarna till hjälp. I många andra potentiellt dödliga situationer är det helt okej att spelledaren bedömer vilka konsekvenser som är rimliga.
Hmm, så det är OK att säga "du gör det där, men det funkar inte och du dör"? Snarare än t.ex. bara "det funkar inte och fällan utlöses" eller "det funkar inte och nu blir det strid" (där man alltså övergår till ett mer objektiv system när det är dags att riskera rollpersonernas liv)?
Det beror på vad som står i reglerna och äventyret. Saker som innebär ögonblicklig död är helt klart mindre vanliga men de förekommer. Tanken är att det ska vara spelarens val eller otur som leder till skador och död, inte spelledarens godtycke.
Eftersom det är spelaren som beskriver resultatet av en handling i PbtA, om de inte väljer att överlåta det till SL, är spelledarens eventuella godtycke ingen faktor där. Spelaren kan välja att trigga draget med en i hens tycke briljant plan, men även de smartaste av planer kan gå i stöpet och landar tärningarna olyckligt, är det precis det som händer. Men det var fortfarande en smart plan.
Det går att lösa "spelledarens godtycke" med lösare regler också, där någon med hög karisma har lättare att snacka omkull folk eller någon med hög intelligens har lättare att få igenom sina planer. Precis som spelledaren kan säga "Ja, men" för att introducera problem eller varför saker och ting inte fungerar, ska spelledaren också kunna säga "Ja, och" för att kunna bygga vidare på spelaren idéer så att de faktiskt fungerar. "Ja, det är klart att Onkel Banjo dyker upp från ingenstans, för han har en luftballong". Det är den idén jag tycker är lite inbyggt i Apocalypse World med "Be a fan of the characters".
Jag håller med om detta. ”Say yes or roll the dice” är ett slagord, men en del av SLs uppgifter är att markera vad som går och inte går att göra i världen. Vissa saker är omöjliga eller orimliga.
Ja, det där är jättebra! Det enda jag känner är lite det att har man kommit till ett läge där ett spel av den typen/med de förutsättningarna har blivit valt så har man redan vid det valet en spelledare som inte har problemet om du förstår vad jag menar.
Det här till 100%.
Jag tycker nog snarare att du har haft lite tur. Som att du satsade på rött i roulette och det råkade bli så än spelade smart.
Visst finns det en hel del subjektivt i begreppet, men om man har en någorlunda vettig och allmänbildad SL och dito spelare så kommer spelares och SLs åsikter om vad som är vettigt ofta att överlappa och oftast överensstämma med verkligheten.
Jag skulle säga att i princip inga rollspel håller för scenariet "SL är en röv".
