Spelare som avbryter ett narrativ

[Franz]

Jag är nog en sån där lite passivt aggressiv person som @Bolongo beskriver som typ säger: ”Okej du drar din yxa och anfaller? Du ramlar ner i fallgropen som du hade vetat fanns där om du låtit mig beskriva klart”. Men grejen är att jag känner min spelgrupp väldigt väl, då vi kan ha en sån jargong utan att män blir sur.

Annars, om det är som du säger att spelarna inte förlorar något på att lyssna färdigt så kanske du kan prata med spelaren? Och då också visa förståelse för hen? Typ säga: ”Det är kul att du är så engagerad och jag fattar att du vill agera snabbt innan nåt händer. Men det är lite jobbigt att bli avbruten. Jag lovar att det inte kommer vara till er nackdel att lyssna färdigt”.

Ett tredje alternativ kan vara att stoppa spelaren där denne avbryter. ”Ni kommer in i en skogsglänta. Vinden viner…”, ”Jag drar mitt svärd!!!”, ”Låt mig snälla berätta färdigt vad som finns här först. En liten pojke i femårsåldern sitter på en sten och gråter. Så, vad ville du göra sa du?”.

 

[Rickard]

Lämna plats och personer till sist, så att spelarna måste lyssna klart innan de kan reagera. Beskriv ett torg, utan att säga att det är ett torg.

SL: "Ni ser hur oljan bubblar när en rangliga kropp växer upp ur vätskan. Skelettet fylls med svarta senor som tajtas åt runt benen..."

Här har du redan gett spelarna att reagera på.

a) Du kan beskriva detaljer runt omkring först.

"Ni känner lukten av oljan innan ni ser en svart pöl framför er i rummet. Sakta växer ett rangligt skelett upp ur vätskan."​

b) Sedan behöver du inte beskriva allting på en gång. Dela upp det till när rollpersonerna rör sig i rummet.

​

"Jag slänger ned en fackla i oljan"​

"Medan den fräser i oljan ser ni hur svarta senor tajtas åt runt benen."​

​

eller​

​

"Jag attackerar skelettet"​

"När du springer fram och den börjar avvärja sig ser ni hur svarta senor tajtas åt runt benen."​

​

c) Beskriv väldigt "inzoomade" detaljer så att spelarna får gissa, istället för att agera. Ge detaljer så att de får bilda sin egen uppfattning. Ett knep jag använder från Keith Johnstons Impro är att alltid beskriva en ny sak i varje mening. Olika objekt, olika sinnesintryck, olika perspektiv, etc.

"En lukt av tjära. Svarta senor som sveper runt vita ben."​

​

---

Sedan får du tänka på att du faktiskt har samma beteende som spelaren. Spelaren vill prata, precis som du vill prata. Jag skulle säga högst en, max två meningar är vad du bör säga. Om du håller dig till en mening som standard kommer du ibland att falla in i att behöva använda två meningar.

 

[Genesis]

Annars, om det är som du säger att spelarna inte förlorar något på att lyssna färdigt så kanske du kan prata med spelaren? Och då också visa förståelse för hen? Typ säga: ”Det är kul att du är så engagerad och jag fattar att du vill agera snabbt innan nåt händer. Men det är lite jobbigt att bli avbruten. Jag lovar att det inte kommer vara till er nackdel att lyssna färdigt”.

Det är ju inte säkert att det handlar om en spelmässig fördel. Kan ju också vara att spelaren inte tänker sig sin rollperson som ett pucko som bara står och stirrar medan monstret långsamt reser sig. Men det är ju lite av en estetisk/genrefråga, också.

Jag tycker som andra att om det sker i ett fruset ögonblick är det oförskämt, men om SL förväntar sig att rollpersonerna ska stå stilla och se på medan något uppenbarligen hotfullt håller på att hända så är det ett rimligt beteende.

 

[Sömniga Isaac]

Som flera har sagt, tala med spelaren. Vi är inte tankeläsare oavsett hur mycket vi än vill att folk ska vara det ibland. Där du ser en spelare som stör kanske spelaren ser sig själv som en aktiv spelare som är engagerad. Jag som spelare lyssnar gärna på vad spelledaren säger vid beskrivningar och även om jag inte är den otåliga spelaren så zoomar jag ut ganska snart om beskrivningen blir för narrativ. Något jag tagit med mig som spelledare då jag själv gillar att beskriva men samtidigt vet att långa beskrivningar inte fyller det syfte som jag tror de gör. Det är trots allt en gruppaktivitet, somliga delar får offras för gruppens bästa och gruppens nöje, vilket gäller för båda sidor. Du beskriver själv att det här är viktigt för dig, för att du ska ha kul som spelledare, var tydlig med det som spelledare och beskriv att för att du ska ha kvar intresset som spelledare så måste du få beskriva och genomföra dina beskrivningar ostört. Detta måste dock som jag ser det tydligt efterföljas av en signal där det blir uppenbart för spelarna att nu får de köra, till exempel genom öppna frågor.

Jag vet själv, som lärare till exempel, men även i andra fall där jag leder grupper att det går inte att förvänta sig att folk självmant ska förstå när de får ta ordet och när de tyst ska vänta. Vi måste vara tydliga här, speciellt om vi vill att aktiviteten ska leda framåt eller i någon riktning. Att inte fråga, att inte ge signaler om riktning är inte hållbart i längden. Det ligger på oss att ge signal och leda om vi nu leder en aktivitet.

Edit: Ovanstående gäller vid traditionella rollspel. Är det samberättande som är fokus, eller tar större utrymme, så är min inställning och förväntan en annan vilket formar mitt beteende runt spelbordet. Vi är formade av våra förväntningar i alla lägen.

 

[Dr_Dängrot]

Detta får mig att minnas en historia en kompis berättade om när hen spellede mutant svarta lådan och hade en spelare som gång på gång abvröt och hen blev hysterisk och agerade passive aggressive.

Hen sa att ni ser en bepansrad buss komma körande varpå spelaren sa jag använder min heat Vision och min kompis beskrev hur han såg värmesignaturer från 20 personer inne bussen och att en av dom var större än dom andra och alla verkade beväpnade osv .

Spelaren sa jag drar mitt raketgevär och skjuter varpå min kompis sa grattis du har sprängt blåklockans daghems bepansrade skolbuss personerna du såg var 19 elever + en dagisfröken vapnen du såg var saxar då dom gjorde arts and crafts och vapnet den stora personen (dagisfröken) höll var en brödkniv då hon gjorde mellis till skolbarnen.

Hade du låtit mig beskriva klart så hade du insett det innan du sköt

 

[Dr_Dängrot]

Tilläggas skall att detta scenario utspelades enligt min kompis i tonåren så idag får man hoppas hen skulle agera annorlunda

 

[Franz]

Det är ju inte säkert att det handlar om en spelmässig fördel. Kan ju också vara att spelaren inte tänker sig sin rollperson som ett pucko som bara står och stirrar medan monstret långsamt reser sig. Men det är ju lite av en estetisk/genrefråga, också.

Jag tycker som andra att om det sker i ett fruset ögonblick är det oförskämt, men om SL förväntar sig att rollpersonerna ska stå stilla och se på medan något uppenbarligen hotfullt håller på att hända så är det ett rimligt beteende.

Nä, det behöver inte vara att spelaren tror att hen får en fördel, men jag tänker att utifrån exemplen som togs upp så verkar det som att spelaren vill agera snabbt innan något händer, vilket ju från spelarens perspektiv blir fördelaktigt framför att åka på däng för att man står och väntar. Och då kan det ju vara bra att poängtera att spelaren inte kommer åka på däng om hen lyssnar färdigt

Jo jag har varit med om att spelare avbrutit i frusna beteenden och jag tycker sånt är väldigt frustrerande. Och håller även med om att det kan vara ett rimligt resonemang att agera när nåt hotfullt håller på att hända. Men där måste det ju finnas någon slags överenskommelse. I den spelgrupp jag kör i nu skulle en spelare aldrig avbryta en spelledare som beskriver en händelse, ens av nåt hotfullt, men spelledaren skulle å sin sida aldrig dra fördel av att han inte avbryts. Men vi har å andra sidan lirat sen tonåren så vi känner ju varandra väldigt bra. Det finns ju, vilket tydligt visas här, andra grupper där det skulle bli sura miner av beskrivningar av händelser som inte får avbrytas oavsett om det bara ska skapa stämning. Och det är självklart helt okej om man i gruppen har den överenskommelsen

 

[RasmusL]

Vad betyder TS och BBE?

My bad:

TS = TrådStart
BBE(G) = Big Bad Evil (Guy)

 

[RasmusL]

I sin enklaste form så är det ju en deltagare som går in och avbryter en annan. Ett spelmöte är ett (mer eller mindre) strukturerat samtal och inget samtal är kul om en blir avbruten hela tiden. I situationer där tid spelar roll är ju standard-lösningen att ordet fördelas med någon form av initiativ snarare än att den som skriker snabbast/högst får agera.

Som flera sagt så bör ju spelledaren då inte sitta och hålla låda med finkorniga beskrivningar. Snabba händelseförlopp i rollspel = korta beskrivningar Men om du själv tänker på att hålla dig hyfsat koncis så bör de andra deltagarna kunna ha respekt nog att inte prata i munnen på dig. Hade vi accepterat att bli konstant avbrutna i ett "vanligt jävla samtal"? Förhoppningsvis inte, förhoppningsvis följer då ett "Ursäkta, nu avbryter du mig. Kan jag få tala till punkt?" Det är ju rätt kass att snacka med någon som blank skiter i vad en har att säga

 

[Gamiel]

Som en i spelgrupp som växlar SL mellan oss beroende på vad vi spelar så har jag varit en av de spelarna som säger "jag skjuter" eller "jag snabbdrar min pistol!" när SL vill ha en monolog från sin SLP som är en fiende eller dykt upp där hen inte ska vara så anser jag att om det inte finns någon anledning till att jag inte ska bara ge dem en bredsida eller hota dem med mitt vapen medan de babblar på så i tusan ska jag kunna skjuta dem eller hot dem. Varför ska jag inte skjuta dem eller reagera hotfullt när de är fienden eller inkräktar på min egendom.

BBE(G) = Big Bad Evil (Guy)

Storskurk känns bara lättare att skriva

 

[Ram]

Över lag så skulle jag föreslå att inte beskriva en pågående förändring. Beskriver du något som kan stoppas så är det nog rätt naturligt att försöka stoppa det. Alternativt beskriv fler förändringar så att det blir svårare att välja vad man skall agera på.

 

[Skarpskytten]

Jag funderar på den här spelarens tidigare rollspelserfarenheter. Är det så att hen har spelat med antagonistiska spelledare tidigare och blivit formad av det? Typ, en SL som säger ”haha, demonen jag just beskrev kastar Eldboll på er och eftersom ni inte sa att ni spred ut er så träffar den allihop!” Dvs är det verkligen otålighet.

 

[RasmusL]

Storskurk känns bara lättare att skriva

Hos mig är det molnigt idag och jag tänkte göra fisk till middag.

 

[EvilSpook]

Ett annat passivt-aggressivt sätt att hantera det är ju att inte beskriva nåt alls.

När spelarna frågar vad de ser så får de motfrågan vem som står bra till för att se och hur många ronder/handlingar de använder för att undersöka rummet/platsen.

Då tvingar man dem att bränna handlingar direkt och skelettet kan överraska dem medan de är upptagna med annat.

Efter striden meddelar man enkelt att fotogenet som avgett den kraftiga stanken fattar eld och förvandlar rummet till ett eldklot. Sen förklarar man att ingen av dem la en handling på att lukta.

Förmodligen avbryter de inte igen. OSR ftw!
//EvilSpook

 

[RasmusL]

Ett annat passivt-aggressivt sätt att hantera det är ju att inte beskriva nåt alls.

När spelarna frågar vad de ser så får de motfrågan vem som står bra till för att se och hur många ronder/handlingar de använder för att undersöka rummet/platsen.

Då tvingar man dem att bränna handlingar direkt och skelettet kan överraska dem medan de är upptagna med annat.

Efter striden meddelar man enkelt att fotogenet som avgett den kraftiga stanken fattar eld och förvandlar rummet till ett eldklot. Sen förklarar man att ingen av dem la en handling på att lukta.

Förmodligen avbryter de inte igen. OSR ftw!
//EvilSpook

Ja alltså "bestraffning" är ju ett sätt att fostra beteende som varit framgångsrikt i tusentals år!

Det är också ett PERFEKT sätt att riktigt befästa sin auktoritet som spelledare! "Här är det jag som bestämmer!"

 

[Genesis]

Som spelare hade jag nog väntat på att beskrivningen är klar och sedan sagt ”Jag vill kasta facklan i oljan innan skelettet ens är uppstiget och format. Får jag det?”. Då är det upp till spelledaren att välja mellan att halva beskrivningen blir menlös då den inte händer, eller rakt av säga ”Nej, då får bara stå still medan det händer”. Jag behöver då inte avbryta men gör spelledaren medveten om problemet.

 

[luddwig]

Efter striden meddelar man enkelt att fotogenet som avgett den kraftiga stanken fattar eld och förvandlar rummet till ett eldklot. Sen förklarar man att ingen av dem la en handling på att lukta.

Inte en lösning jag skulle välja. I OSR ska spelledaren vara en opartisk domare, inte en motståndare, och rollpersonerna bör därför automatiskt få information om uppenbara saker som till exempel en kraftig stank. Att klura ut vad det är för slags stank skulle däremot kunna ta lite tid och kräva ett lyckat egenskapsslag.

Överhuvudtaget tycker jag inte att man ska straffa en spelare eller rollperson för en sådan sak som att spelaren avbryter spelledaren. Om det är ett återkommande problem är det bättre att diskutera detta, försöka förstå varandras situationer och hitta en metod som passar alla vid bordet. Poängen med rollspel är ju att det ska vara en bra upplevelse för hela gruppen.

 

[God45]

Tips för lösning för sådant här där det är något särskilt coolt som ska presenteras:

1: Stå upp plötsligt!

2: Härma varelsens läte eller skrik något. Typ ”HAIL SATAN!” eller ”GRRRRRRRR!”

3: Vifta med armarna! Om det inte finns något särskilt att mima så slå ut armarna åt sidorna och titta upp i taket medan du berättar!

4: Berätta HÖGT! Som 1 minut och 56 sekunder in i det här klippet typ:

(Volym är superviktigt. Det gör det svårt att avbryta dig).

5: Se en spelare rakt i ögonen och säg: ”RULLA INITIATIV!”

 

[Badmojo]

”Spelare tenderar att underskatta hur svårt det är för SL att sätta stämningen ungefär lika mycket som spelledare tenderar att underskatta hur svåra deras ledtrådar är att identifiera och pussla ihop”

Precis, haha!

 

[JohanL]

Det här handlar också om spelledarstilar - jag har sett spelledare som i läget där monstret får växa färdigt och göra sin farliga grej skulle ha sagt "men varför gjorde ni inget när ni såg det hända?"