Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Det här handlar också om spelledarstilar - jag har sett spelledare som i läget där monstret får växa färdigt och göra sin farliga grej skulle ha sagt "men varför gjorde ni inget när ni såg det hända?"
Ja det slog mig också. Jag tänker på en gång när jag spelade med en grupp spelare och byggt upp scenariot så att rollpersonerna konstant var på helspänn. Istället för att kultisten i sluttampen fick yttra ett ord så slutade det med att jag som spelledare påbörjade att beskriva hur kultisten skulle påbörja en dialog men samma sekund som spelarna fick information om att det var en kultist (kom ganska tidigt) så sa den ena spelaren tvärt "min rollperson avlossar ett skott på en gång för att mörda den djäveln efter allt han gjort mot oss". Jag som spelledare hade då kunnat fortsätta min beskrivning eller göra som jag gjorde då och köpa in i spelarnas initiativ som gav en mer dramatisk vändning och byggde på att spelarnas förståelse av deras rollpersoner i det sista mötet i scenariot. Jag tror att scenen blev så pass bra för att vi tillsammans skapade något istället för att jag som spelledare försökte hävda min makt att få beskriva klart. Men det beror helt enkelt på spelgruppen och vad vi är ute efter runt spelbordet.