Nekromanti Spelare som faller in i beteenden

[wilper]

Tex Panty Explosion Perfect, det är en fantastisk introduktion till sådant spel. Litet, snabblärt och roligt.

 

[Sapient]

Mycket bra svar, Olav. Många bra tips och uppslag.

 

[solvebring]

Okej, jag misstänker att det här inte är Reccas kopp te, men det kanske finns andra som kan ha nytta av tipset: Spela spel där rollpersonens agerande inte helt styrs av spelaren. När mekaniken och/eller andra spelare ibland går in och styr vad din rollperson gör kommer de knappast att ta hänsyn till dina gamla vanemönster. Det här är en anledning till att jag föredrar spel där jag inte helt kontrollerar min rollperson.

Låter intressant och helt klart relevant för problemet i ursprungsposten. Skulle man kunna få be om några exempel på titlar och kanske kortare utlägg om hur de olika spelet sköter detta?

 

[Genesis]

Skulle man kunna få be om några exempel på titlar och kanske kortare utlägg om hur de olika spelet sköter detta?

Wilper har redan tipsat om ett spel, och jag har inte nog koll på det för att kunna utveckla. Här är några andra:

* The Shab al-Hiri Roach: När du är besatt av kackerlackan drar du kort som innehåller order som du måste utföra.

* Det sjätte inseglet: Andra spelare erbjuder dig extra tärningar för att göra hemska saker som relaterar till din rollpersons Svaghet.

* Jeepform: Många tekniker inom Jeeptform kan ta kontrollen över din rollperson. En av de tydligaste är "Fågel i örat", som innebär att spelledaren kan hålla korta monologer (typ en eller två meningar) som representerar din rollpersons tankar, typ "Fy fan, den här killen är så dryg. Han tror verkligen att han är nå't! Loser."

Sedan finns det andra möjligheter som existerar i många spel. Alla spel med Fortune in the Middle har i viss mån detta inbyggt, eftersom den som beskriver utgången av en konflikt ofta kan ta med andras rollpersoner i beskrivningen. Några av mina bästa "förlora kontrollen över rollpersonen"-ögonblick har varit av den kategorin, inklusive vissa som givit mig en helt ny syn på rollpersonen. Även aggressiv sceninramning kan ha sådana effekter, där man kan sätta en scen som "Du och du grälar över vems tur det är att diska. Kör!".

 

[Doomhamster]

MEN, har gör rollen bra, han uppfinner ständigt nya nyanser och anländer till total kollaps längs olika vägar vilket vi andra tycker är sjukt kul att följa.

Det här tror jag är en väldigt viktig poäng - eller ja, Olav hade många viktiga poänger! Men, bara för att man kan känna igen vilken typ av rollperson det är (insert lång diskussion om arketyper här) och vilka vägar de lär ta till förändring betyder det inte automatiskt att det inte är kul att se på. De flesta slänger väl inte en bok tvärs över rummet vid första skymt av den Vise Mentorn eller det Cyniska Hyrsvärdet, heller?

Vad gäller spel som uppmuntrar till att spela olika typer av rollpersoner... tja, törs jag nämna AW? Där har man vissa förutsatta relationer beroende på vilken typ av karaktär man väljer.

Eller kanske Smallville vore bättre? Där kan man iofs definiera karaktären hur man vill från början, men sen "får man XP" genom att ändra på och utmana deras relationer och personlighet, så ju starkare relationen är, desto mer vill man att den ska förändras.

 

[Krille]

Det är alltså så att jag tycker mig ofta se att spelare automatiskt faller in i ett beteende de är vana vid när de spelar, t.ex. att två karaktärer blir bästisar bara för att spelarna är det (på några minuter t.om.).

Den första frågan är förstås om det faktiskt är ett problem. Spelaren verkar ju trivas, och varför bryta ett vinnande koncept?

Min personliga favoritmetod för att hantera "problemet" (om det nu är ett) är att helt enkelt göra spelaren medveten om det, och helst inte med undertonen "nu spelar du en sån där igen (suck)". Låt spelaren sedan hantera situationen själv.

...eller, nu ljuger jag. Min absoluta personliga favoritmetod är att när jag väl vet att spelaren gör en standardrollperson så skapar jag äventyr som utmanar den rollpersonens vanor. Det brukar gå ganska lätt, eftersom jag är medveten om spelarens vanor. Jag hade inte haft den möjligheten om spelaren var en sån där ombytlig jävel som hela tiden omuppfinner sig själv, så på så sätt tar jag spelarens förutsägbarhet och använder som en resurs för mitt äventyrsskapande.