Nekromanti Spelare som spelar det andra könet som RP

[WhiteWolf]

I vår rollspelsgrupp så spelar killar alltid killar och tjejer alltid tjejer då det är så stor skillnad på dessa. Och vi har svårt för att se en tjej försöka sitta och försöka vara en spela en kille när det sitter en tjej framför oss i soffan, och tvärtom.

Hur brukar folk på forumet göra?

 

[kloptok]

Jag spelar ofta kvinnliga rollpersoner. Och jag pratar aldrig med pipig röst, jag pratar precis som vanligt. Ser inga som helst problem med att det skulle döda stämningen om en kille spelade tjej eller vice versa. I övrigt håller jag inte med dig om ditt inledande påstående - min erfarenhet är att det är större skillnad på tjejer och tjejer och killar och killar än det är på tjejer och killar.

 

[Xyas]

Skys the limit! Spela vad fasen du vill (inom den genre och setting som är vald såklart). Det tycker jag blir roligast.

För er måste det vara ännu jobbigare om någon vill spela dvärg, och måste gå runt på knä hela tiden. Kanske inte en stämningsdödare, men definitivt inte bra för knäna.

 

[Krille]

Gammal död häst, egentligen. Folk gör som de vill.

Själv spelar jag manliga och kvinnliga rollpersoner lite om vartannat, och jag skiter fullständigt i att försöka förställa rösten. Det låter bara fjompigt.

Och det är inga som helst problem, eftersom jag har en fantasi som gör fantastiska saker: den förvandlar mitt vardagsrum i Mölndal till en ökenplanet med två solar, eller min soffa till cockpiten på ett flygplan nånstans över fronten i Verdun, eller chipsen till lembas-bröd eller coca-colan till romulansk ale. Den kan redigera bort hyllan med DVD-filmer och det elektriska ljuset och grannens dunsande treåring och den andra grannens slagborrmaskin och för den delen Södra ledens motorbröl.

Så min fantasi kan även förvandla min manliga medspelares norrländska basröst till en förförisk fransyskas röst eller den manliga spelledarens flintskalliga skäggprydda huvud till en söt värdshusvärdinnas blonda kalufs eller till och med min egen tunnformade kropp till en smidig och smärt alvkrigarprinsessas.

Så i mina öron kan inte fel röst ge fel stämning. Hela spelet är inne i fantasin ändå.

 

[Lupus Maximus]

Men... Om man har en uttalad eller tyst överenskommelse att killar bara skall rollspela killar, och tjejer bara skall rollspela tjejer, hur gör då spelledaren?

Det man är ovan vid kan vara konstigt. När man inte längre är ovan vid det, är det sällan konstigt. Men att vissa spelare väljer rollpersoner med annat kön är ett annat än sitt egna borde egentligen inte vara mer eller mindre märkligt än att det finns spelledarpersoner av olika kön.

I den Drakar och Demoner-kampanj som jag för närvarande är spelare i är det en som har en rollperson med motsatt kön. Då det är första gången för många av oss, så blir det lite förvirrat ibland (och gruppen är mer problemlösande än rollspelande). Men man vänjer sig.

 

[Anarchclown]

Finns det både kvinnliga och manliga SLP? Eller har ni bara rationaliserat bort SLP som inte delar kön med spelledaren?

Spoiler: kommentarer

Jag har ingen kvinnlig spelledare för närvarande.

 

[Recca]

I vår rollspelsgrupp så spelar killar alltid killar och tjejer alltid tjejer då det är så stor skillnad på dessa. Och vi har svårt för att se en tjej försöka sitta och försöka vara en spela en kille när det sitter en tjej framför oss i soffan, och tvärtom.

Hur brukar folk på forumet göra?

Jag kan fatta detta lite, faktiskt. Jag skulle gärna kunna tänka mig att pröva spela rollspel där alla kvinnor var kvinnor och män män och sedan prova en blandning bara för att se vad skillnaden var, om jag upplevde något mer intressant och spännande än det andra. Särskilt i relationsrollspel kan jag tänka mig att jag som person blir mer gripen om jag inte måste tänka bort det ytliga utseendet på den personen jag har framför mig hela tiden. Och det handlar förstås i mångt och mycket om vad jag attribuerar till kön. Jag tänker inte hymla om att jag är ett offer som alla andra för genus-normer osv. Jag tror t.ex. att om en liten ful person rollspelar en stor mäktig person som är världens charmör så kanske jag kommer ha svårt för att gå med på premisserna för den rollen. Speciellt så blir det förstås om rollspelet kräver att vi går runt och rör oss och använder oss av kroppspråk; ju mer inlevelse som uppmuntras ju svårare blir det att bortse från fysiologiska skillnader mellan rollen och karaktären.

Spoiler: kommentarer

"Kul" anekdot:

På Stockholm Scenario Festival 2013 lekte jag tillsammans med en massa inelligenta, upplysta och genusteorimedvetna lirare ett lajv som till stor del gick ut på att simulera en popularitetstävling i gymnasiemiljö. Som en del av förberedelserna skulle de spelare som spelade manliga roller (typ 15 pers) utan att diskutera med varandra sortera de spelare som spelade kvinnor i ordning utefter hur snygg/het/sexig deras roll var. Två manliga spelare spelade kvinnor och dessa hamnade längst ner på skalan. Slump? I don't think so...

Vi insåg givevis detta och ändrade på det direkt men ändå, det hände.

Brukar bli att man får smaka på hela patriarkatet när man spelar Eon & dylikt. Likaså om man där är homosexuell, ateist, utlänning etc. Eftersom det är en medeltidsvärld.

Men rätt jämställdt blir det när Vampire[da`masquerade] spelas - av vissa anledningar...Faktist väldigt jämställt, ännu mera än att spela modern setting/framtiden.

 

[Arfert]

Spelar väl numera lika ofta tjej som kille. Det har jag nog WoW att tacka för, innan år 2000 spelade jag mest killar.

Spoiler: kommentarer

Detta kan jag verkligen relatera till även om jag likförbaskat enbart spelar killar.
Men bara för att denna tråden har uppstått så måste jag nu testa att spela en karaktär av det kvinnliga könet.

 

[krank]

I vår rollspelsgrupp så spelar killar alltid killar och tjejer alltid tjejer då det är så stor skillnad på dessa.

Jag köper inte grundpremissen: Jag tycker inte att det är stor skillnad på dem. Framför allt inte jämfört med hur stor skillnad det är mellan t.ex. mig själv och en tempelriddare, eller en vampyr, eller en tusenårig alv.

Jag spelar nästan bara människor (eftersom jag sällan spelar fantasy), och ibland är de kvinnor och ibland är de män och ibland har de mörk hy och ibland ljus och ibland är de hårdrockare och ibland är de hippies.

Det enda som brukar vara konsekvent för min del är att jag har svårt att spela en rollperson som är helt tekniskt inkompetent...

Guide till hur man spelar motsatta könet:

Spela kille: Spela en människa, med intressen och drivkrafter och en bakgrund.
Spela tjej: Spela en människa, med intressen och drivkrafter och en bakgrund.

Undvik att förställa rösten och undvik överdrivna fördomar kring respektive kön.
Så, klart.

 

[anth]

När jag spelar rollspel spelar jag en rollperson som bygger på det karaktärskoncept jag bestämt mig för att spela.
Vilket kön, ras eller sexuell läggning rollpersonen har beror på karaktärskonceptet och jag tycker inte att jag har något problem med att spela någonting annorlunda.

Däremot tycker jag att det bara är fånigt att spela en rollperson på ett speciellt sätt, t.ex. att en kille ska tala med pipig röst för att denne spelar en tjej.
Att förställa rösten är något som antingen spelledaren ska ägna sig åt när denne rollspelar spelledarpersoner, eller spelarna i speciella situationer, som att spelarna viskar till varandra för att deras rollpersoner är ute och smyger.
Om en spelare inte använder sin egen röst för sin rollperson är det bara jobbigt, löjligt och fånigt - och jag skulle antagligen allvarligt fundera på att hoppa av en spelgrupp med sådana spelare i.

Däremot kan det uppstå mycket förvirring vid bordet om folk spelar motsatt kön. Jag spelade nyligen i en kampanj där vi hade en tjej som spelade en kille och en kille som spelade en tjej - och ingen visste någonsin vem vi menade när vi sa "han" och "hon".
Men jag skulle definitivt inte kalla det för ett problem.

Sedan måste jag erkänna att det tog nog tio år innan jag började rollspela kvinnor (jag har rollspelat i 30 år så det var ett tag sen).

 

[Rhodryn]

Personligen spelar jag mer eller mindre aldrig kvinnliga karaktärer, dom gångerna jag gör det så är jag i spelledar rollen.

Anledningen jag inte spelar kvinnliga karaktärer särskilt ofta är till större delen pga att när jag spelar spel (oavsätt om det är penna och papper rpg's eller Data/Tv spel, LARP, mm) så sätter jag mig in i rollen... alltså karaktären jag spelar är mer eller mindre jag. Det kvittar om jag skapade en högboren Riddare som följer alla hederns regler, eller om jag skapar en karaktär som stjäl, mördar, och i allmänhet beter sig illa, eller om jag spelar Solid Snake i ett Metal Gear spel, eller Paul i Tekken... det är jag som är den karaktären, det är jag som gör dom handlingarna, det är jag som pratar i dom, det är jag som springer runt, mm. Så, att spela en kvinnlig karaktär skulle vara... jag vet inte... konstigt för mig på något sätt.

Det är nästan en känsla av att jag gillar kvinnor för mycket för att våga skildra dom, för jag skulle vilja skildra dom rätt (lite samma anledning till att jag inte har ritat särskilt många kvinnor, för jag tycker att jag är inte tillräckligt bra nog på att rita för att göra dom rättvisa eller något)... men jag tror inte jag har vad som krävs för att kunna spela och skildra en kvinna på rätt sätt. XD

I vissa spel har man ju inte den valmöjligheten. Utan karaktären man spelar är kvinnlig, som i Tomb Raider t.ex. När det kommer till sådana spel har jag inte igentligen något problem med det, för då har jag ju inte valet att kunna spela vad jag vill. Då får jag mer spela spelet som en åskådare... snarare än att känna mig som om jag är en del av spelet. I ett pnp rpg dock så känns det inte som om att bara vara en åskådare är tillräckligt för mig, så där jag kan välja spelar jag hellre en manlig karaktär.

 

[jensofsweden]

I vår rollspelsgrupp så spelar killar alltid killar och tjejer alltid tjejer då det är så stor skillnad på dessa.

Detta far mig att undra hur ni gor med andra raser, aldrar, yrken etc etc etc. da det ar samma princip dar? Om det ar svart att tanka sig att en persons karaktar ar av det motsatta konet, ar det da lika svart att tanka sig att hen ar en dvarg, eller att de ar en magiker... att de ar 250 ar gammal? Svaret dar ar antagligen nej sa jag ser inte riktigt hur eran fantasi kan forvandla en spelare till en annan ras, med ett yrke/sysselsattning som kanske inte ens existerar IRL, och med en alder annat an vad de faktiskt ar, men inte deras kon?

Jag antar att ni inte har en regel som sager att ni inte far spela en karaktar av motsatt kon om ni vill (och ifall ni har det WTF?) sa det handlar val mest om vad ni som spelare kanner er bekvama med. Ofta sa kanner folk sig mest bekvam med att spela en karaktar av samma kon som en identifierar sig som, da det kan kannas lattare att gestalta osv. Men det kan ocksa vara intressant/roligt/givande att prova spela en karaktar av ett kon annat an det en identifierar sig som.

Personligen har jag, och den spelgrupp jag horde till, provat pa att spela karaktarer av bada konen, och det har aldrig varit nagot problem (och nej vi forstallde aldrig roster etc). Det var aldrig ett problem att en kille i helskagg spelade en kvinnlig lonnmordare, eller att en kort tjej spelar en skitstor och jattebiffig barbarkrigare, sa lange som spelaren sjalv ar bekvam med deras karaktar sa spelar det ju ingen roll.

 

[Reddokk Fheg]

I vår rollspelsgrupp så spelar killar alltid killar och tjejer alltid tjejer då det är så stor skillnad på dessa. Och vi har svårt för att se en tjej försöka sitta och försöka vara en spela en kille när det sitter en tjej framför oss i soffan, och tvärtom.

Hur brukar folk på forumet göra?

Till viss del kan jag förstå detta och hålla med lite. men jag har inga problem med att folk spelar en rp med annat kön än de själva. jag har själv spelat kvinliga karaktärer och spelat med tjejer som spelat män. Och jag har aldrig upplevt det som ett problem.

Men inbland får fantasin det svårare och det har inte bara bara med kön att göra. utan jag kan erkänna att ibland har jag svårare att få en bild av en spelares karaktär om denna är väldigt långt från spelaren. Ett exempel var en gammal spelkompis, Han var väldigt liten och hade väldigt ljus röst för att vara kille. Och han spelade en gång en väldig barbar och jag upplevde inte detta som ett problem alls men jag hade lite mer problem att visualisera mig denna karaktär än de gånger han spelade någon mer normalstor eller till och med liten karaktär.
Samma sak kan uppstå om en tjej spelar en manlig karaktär eller vise versa.

Men jag tycker inte det är ett problem utan det är oftast roligt och jag uppmanar folk att testa spela motsatta könet i alla fall någon gång.
Själv föredrar jag manliga karaktärer men det händer jag spelar kvinliga för omväxling.

 

[krank]

Det kvittar om jag skapade en högboren Riddare som följer alla hederns regler, eller om jag skapar en karaktär som stjäl, mördar, och i allmänhet beter sig illa, eller om jag spelar Solid Snake i ett Metal Gear spel, eller Paul i Tekken... det är jag som är den karaktären, det är jag som gör dom handlingarna, det är jag som pratar i dom, det är jag som springer runt, mm. Så, att spela en kvinnlig karaktär skulle vara... jag vet inte... konstigt för mig på något sätt.

Det är nästan en känsla av att jag gillar kvinnor för mycket för att våga skildra dom, för jag skulle vilja skildra dom rätt (lite samma anledning till att jag inte har ritat särskilt många kvinnor, för jag tycker att jag är inte tillräckligt bra nog på att rita för att göra dom rättvisa eller något)... men jag tror inte jag har vad som krävs för att kunna spela och skildra en kvinna på rätt sätt. XD

Varför tror du att det finns ett "rätt sätt" att spela kvinna, som skulle skilja sig från hur man spelar en man? Kvinnor är ju minst lika olika varandra som män är.

Är det större skillnad mellan dig och en kvinna som delar din etik och dina intressen än vad det är mellan dig och en man som stjäl och mördar?

Det känns som att du målar upp en större skillnad mellan män och kvinnor än vad som faktiskt... finns.

 

[Arfert]

Jag som 53-årig hetrosexuell gubbe har inga som helst problem att spela tjej. Tycker det är lätt. Och att det inte skiljer sig så mycket heller, som Krank skrev ovan. Det är som skriva i jagform. Eller ur en kvinnlig huvudpersons synvinkel. Som A. Fager eller G.M. Martin med flera ibland gör trovärdigt.

 

[Robert Jonsson]

Jag spelar uteslutande kvinna. Jag har lättare att skapa en emotionell koppling till dem och jag tycker generellt de blir mer intressanta att spela på ett emotionellt plan också. Att spela kille för mig resulterar oftare i ett platt, stereotypiskt karaktär.

Sedan tycker jag det är blaj med hela "Killar kan bara killar och tjejer tjejer för annars blir det inte trovärdigt". Liksom, kan du gestalta att vara alv kan du gestalta var kvinna. 'nuff said.

 

[Arntsen]

Liksom, kan du gestalta att vara alv kan du gestalta var kvinna. 'nuff said.

Detta!

Personligen har jag mest spelat män, och vid ett tillfälle en könlös kleptoman/manodepressiv robot i Mutant (hårt inspirerad av Bender i Futurama och Marvin i Hitchhikers guide) men det beror inte på ovilja eller oförmåga, jag har helt enkelt inte hittat på så många tillräckligt balla kvinnliga karaktärer, än.

 

[Selly]

Jag spelar sen ett antal år tillbaka nästan uteslutande kvinnliga rollpersoner. Jag vet egentligen inte varför, men det finns nog flera skäl. En av orsakerna kan vara att det ofta är fler män än kvinnor bland spelarna i grupper jag spelat med, och de flesta spelar sitt eget kön. Eftersom korvfester är sjukt tråkiga så är det bra om någon eller några kan dra sitt strå till stacken för att undvika det ödet. Det kan lika gärna vara jag. Skulle jag hamna i en grupp där folk började gnälla om denna preferens så skulle jag resa mig upp och gå.

Alla andra har ju redan sagt det tusen gånger, men det är större skillnad på mig och Legolas/Darth Vader/Conan/valfri musketör/en tempelriddare/en profet från Nasaret/whatever än det är på mig och slumpmässigt vald tjejkompis som jag umgås med.

 

[obak]

Något som kan vara extremt störande är en SL med hora/madonna komplex som bara beskriver kvinnliga slps som antingen hjärnlösa bimbos eller livsfarliga alv-döds-krigarprinsessor.

 

[Lupus Maximus]

Jag kan fatta detta lite, faktiskt. Jag skulle gärna kunna tänka mig att pröva spela rollspel där alla kvinnor var kvinnor och män män och sedan prova en blandning bara för att se vad skillnaden var, om jag upplevde något mer intressant och spännande än det andra. Särskilt i relationsrollspel kan jag tänka mig att jag som person blir mer gripen om jag inte måste tänka bort det ytliga utseendet på den personen jag har framför mig hela tiden. Och det handlar förstås i mångt och mycket om vad jag attribuerar till kön. Jag tänker inte hymla om att jag är ett offer som alla andra för genus-normer osv. Jag tror t.ex. att om en liten ful person rollspelar en stor mäktig person som är världens charmör så kanske jag kommer ha svårt för att gå med på premisserna för den rollen. Speciellt så blir det förstås om rollspelet kräver att vi går runt och rör oss och använder oss av kroppspråk; ju mer inlevelse som uppmuntras ju svårare blir det att bortse från fysiologiska skillnader mellan rollen och karaktären.

Textbaserat rollspelande, speciellt då man har en bild på rollpersonen, lär göra det bra mycket lättare då det ger mycket färre motsägande signaler. Det oberoende om man spelar en rollperson av annat skön eller alv/dvärg/grön blobb från Alpha Centauri.

Spoiler: kommentarer

Jo det är jag mycket medveten om. Spelar ju ESO