Spelarnas agenda kontra sl's prepp och plot

[Dr_Dängrot]

I tråden kampanjen är död leve kampanjen så reagerade jag på något som @Måns sa om hur hens grupp spelar då detta är något som jag i min roll som sl ofta tänkt på och det är att spelarnas agendor alltid skall komma först och stå över sl's prepp och plot . Då jag inte vill hijacka tråden så startar jag en egen.

Mina tankar är följande och ursäkta om jag svammlar . Jag är en sl som gärna vill ge spelarna mycket frihet och agens och gillar att dom har sina agendor som kommer fram in game men samtidigt så tänker jag såhär att om spelarnas agendor hela tiden skall trumfa sl's prepp och plot finns det då ens något incitament för SL att att preppa och ha en plot ?
Det blir ju snarare ett scenario där sl släpper spelarna i en setting och fungerar som nån sorts reaktionär kraft på allt det som spelarna gör .

Säg att att jag skulle preppa en skit cool dunge med massa coola pussel och fräcka fällor och moster och en riktigt cool big bad och sen slänger jag ut rykten och trådar om detta för spelarna men spelarna säger näääää vi vill köpa en luftballong och take to the skies och bli luftskeppspirater varför skall jag som sl ens preppa någonting eller varför skall det ens finnas en metaplot ?

Då blir det ju som sagt ett scenario där jag som sl är en reaktionär kraft som reagerar på allt spelarna gör och en enda stor övning i improvisation för min del .

Jag skall tillägga att jag inte har något problem att spelleda på detta viset och detta är även hur jag kanske felaktigt tolkat begreppet play to find out

 

[Lemur]

Mina spelare är väldigt lyhörda och känsliga för när de går utanför preppen. Om någon vill göra en spontan utsvävning brukar hen flagga för det i förväg, typ "nästa session vill jag försöka åka luftballong" och då kan jag preppat för det i god tid.

 

[Mogger]

Jag tycker allra bäst om sandlådor, där min prepp består av att läsa setting.

Sedan skapar spelarna RP som då gör en grupp med mål och mening och egna agendor.

Sedan krokas de in i alla de konflikter och annat som råder insettingen.

Play to find out.

Just nu spelar vi dock två färdiga äventyr. Dels CoC Sverige men där spelar man ju utredare som vill utreda konstigheter, dels kommande Sirenens klagan till Kopparhavets hjältar och även där finns en ram inom vilken egna påhitt funkar väl. Exempelvis söker en RP efter sin försvunna son och en annan är medlem i en mäktig handelsfamilj vars öde starkt påverkas av RPs framfart.

I båda fallen följer RP äventyret för att det är naturligt för dem. Inte för att SL har köpt ett äventyr.

 

[Franz]

Jag har inte läst din och @Måns tidigare diskussion så detta handlar bara om ditt inlägg här.

I min numera upplösta spelgrupp var fokus alltid på att berätta en historia tillsammans. Spelledaren hade förberett ett äventyr, och spelarna gjorde karaktärer utefter vad som passade till äventyret. Har man den ingångspunkten när man spelar blir det inte så bra om spelarna springer iväg någon annanstans och struntar i storyn.

Därmed inte sagt att spelarna inte kan ge sina rollpersoner egna agendor som också kan uppfyllas under äventyrets gång. Senaste äventyret jag spelledde var till Sagan om Ringen Rollspelet och spelarna spelade tonåringar från Bri som snubblade över ett äventyr som innefattade uråldriga dvärgreliker och Saurons hantlangare. Samtidigt var rollpersonerna lite av byns hackkycklingar och under äventyrets gång slog de sig ner i en annan stad och en stor del av spelpassen handlade om att de där skulle skaffa sig ett hus, bekanta sig med lokalbefolkningen och så vidare. Som spelledare lyckades jag tvinna ihop denna sidoaktivitet med huvudstoryn och att slå dig ner i den andra staden tog aldrig över.

Jag tror att valet mellan storydrivet spel och karaktärsdrivet spel handlar om flera saker. För det första är jag ganska otålig och vill att handlingen hela tiden ska gå framåt. Jag har väldigt svårt för korta spelpass, för jag tycker inte att tillräckligt mycket hinner hända på ett sådant spelpass. Skulle spelet bromsa alltför mycket på grund av inre motivationen hos karaktärerna skulle jag bli otålig, hur intressanta motivationerna än må vara.

Men då kommer vi in på förväntningar. Jag har kört med samma spelgrupp sen tonåren och vi är väldigt vara vid att göra storydrivet. Om någon skulle flagga upp under en session zero och säga att nu struntar vi i storyn, vi utgår ifrån era karaktärers needs and wants och ser vart det leder så skulle det nog gå bättre då jag skulle vara förberedd. Jag tror inte jag skulle tycka det var lika kul som ett storydrivet äventyr men det skulle säkert vara en skoj grej att göra någon enstaka gång.

Som spelledare brukar jag prata med spelgruppen innan om vilket slags äventyr jag vill spelleda. Ofta tycker spelarna att det verkar kul och gör rollpersoner som passar. Tycker de inte att vad jag vill köra verkar skoj så förbereder jag antingen något annat eller så får någon annan vara spelledare. Om spelarna skulle röra sig helt bort från vad jag preppat så skulle jag fråga varför, då jag förklarat innan vad för äventyr vi ska spela.

 

[Dr_Dängrot]

Jag tycker allra bäst om sandlådor, där min prepp består av att läsa setting.

Sedan skapar spelarna RP som då gör en grupp med mål och mening och egna agendor.

Sedan krokas de in i alla de konflikter och annat som råder insettingen.

Play to find out.

Just nu spelar vi dock två färdiga äventyr. Dels CoC Sverige men där spelar man ju utredare som vill utreda konstigheter, dels kommande Sirenens klagan till Kopparhavets hjältar och även där finns en ram inom vilken egna påhitt funkar väl. Exempelvis söker en RP efter sin försvunna son och en annan är medlem i en mäktig handelsfamilj vars öde starkt påverkas av RPs framfart.

I båda fallen följer RP äventyret för att det är naturligt för dem. Inte för att SL har köpt ett äventyr.

Detta är något som jag har försökt jobba emot i min roll som sl mer och mer . Faktum var att jag kom i kontakt med det här sättet att spelleda genom pbta för ett antal år sedan.

 

[afUttermark]

Jag tycker att det du beskriver är två helt olika saker. Om du innan spel säger till dina spelare att jag har förberett en jävligt cool dunge, det vore schysst om ni gjorde gravplundrare. Eller om du säger ni är i Zorakin(eller annat valfritt rollspelsland), vad vill ni göra?
Om man preppar något måste man bjudit in sina spelare innan spelet startar.

En gång för länge sedan gjorde jag en ascool stadstjuv-fixare sen skulle hela äventyret utspela sig i vildmarken, då kände jag mig väldigt lurad hade önskat att fått veta premissen, tycker att det blir lättare då.

 

[Lemur]

Jag är ett stort fan av blorb. Där du preppat så mycket du kan, för alla tänkbara scenarion. Men om spelarna trots det kommer utanför din prepp så gör du allt utanför väldigt tråkigt och ointressant där så att spelarna återvänder till preppade områden igen.

 

[Dr_Dängrot]

Jag tycker att det du beskriver är två helt olika saker. Om du innan spel säger till dina spelare att jag har förberett en jävligt cool dunge, det vore schysst om ni gjorde gravplundrare. Eller om du säger ni är i Zorakin(eller annat valfritt rollspelsland), vad vill ni göra?
Om man preppar något måste man bjudit in sina spelare innan spelet startar.

En gång för länge sedan gjorde jag en ascool stadstjuv-fixare sen skulle hela äventyret utspela sig i vildmarken, då kände jag mig väldigt lurad hade önskat att fått veta premissen, tycker att det blir lättare då.

Jag förstår din poäng men om man utgår ifrån säg en sandlåda --såhär ta tex svärdets sång som är en gigantisk sandlåda där man mer eller mindre som spelare kan göra lite vad man vill . jag preppar äventyrsplatsen vädersten inför nästa spelmöte och jag börjar spelmötet med att låta dom höra legenden om vädersten och planterar ledtrådar och sägner osv sedan så säger spelarna nä men vi känner för att stanna i kumleklint och satsa på ölbryggning . Vad spelar då min prepp för roll ?

 

[Mogger]

Detta är något som jag har försökt jobba emot i min roll som sl mer och mer . Faktum var att jag kom i kontakt med det här sättet att spelleda genom pbta för ett antal år sedan.

Ja Apocalypse World är ett bra exempel. Du gör ju en RP som tillhör en lös grupp och du har någon form av driv. Som SL vet du att din prepp blir relevant. Som @afUttermark säger är detta ingen som sker hemligt. Säger jag att jag vill köra en kampanj som utspelar sig i Paris på 1700-talet och fokuserar på hovintriger så kommer spelarna göra RP som har med hovintriger att göra.

 

[Mogger]

Jag förstår din poäng men om man utgår ifrån säg en sandlåda --såhär ta tex svärdets sång som är en gigantisk sandlåda där man mer eller mindre som spelare kan göra lite vad man vill . jag preppar äventyrsplatsen vädersten inför nästa spelmöte och jag börjar spelmötet med att låta dom höra legenden om vädersten och planterar ledtrådar och sägner osv sedan så säger spelarna nä men vi känner för att stanna i kumleklint och satsa på ölbryggning . Vad spelar då min prepp för roll ?

De får reda på att den bästa humlen finns i Vädersten.

 

[Dr_Dängrot]

Ja Apocalypse World är ett bra exempel. Du gör ju en RP som tillhör en lös grupp och du har någon form av driv. Som SL vet du att din prepp blir relevant. Som @afUttermark säger är detta ingen som sker hemligt. Säger jag att jag vill köra en kampanj som utspelar sig i Paris på 1700-talet och fokuserar på hovintriger så kommer spelarna göra RP som har med hovintriger att göra.

Det är nog mer i samband med just sandlåda som jag kan bli lite rådvill och hamna i ett vacuum mellan prepp and No prepp. Ta som sagt svärdets sång och jag har planerat som sl att nästa steg är att spelarna skall få höra om Vädersten och svärdet rostbett och algarods krigskista och jag läser in mig och preppar osv sen som sagt säger spelarna näääää vi vill brygga öl i kumleklint och satsa på handel . Då har ju min prepp mer eller mindre blivit värdelös och min interna frågeställning blir då att ska jag inte preppa alls utan bara vänta och se va dom tar sig för med risk för att om dom råkar stöta på vädersten så blir det ett enda blaha iom att jag inte läst på .

 

[Dr_Dängrot]

De får reda på att den bästa humlen finns i Vädersten.

Tack du svarade just på min nästa fråga

Genom att vara reaktionär och låta dom få reda på att den bästa humlen växer i vädersten så går dom förhoppningsvis i den riktningen jag hoppats på och preppat för

 

[erikt]

Jag är ett stort fan av blorb. Där du preppat så mycket du kan, för alla tänkbara scenarion. Men om spelarna trots det kommer utanför din prepp så gör du allt utanför väldigt tråkigt och ointressant där så att spelarna återvänder till preppade områden igen.

Alternativet för att få dem att hålla sig till preppade områden är: "Åh, ni vill åka dit? I så fall får vi nog avbryta spelmötet här, för därborta har jag ingenting förberett. Är ni alldeles säkra på att ni vill åka dit?"

Om spelarna hela tiden skiter i de preppade områdena och äventyren (trots mängder av inte-så-subtila hintar om dem) så får du bara säga till dem att om de aldrig vill spela de äventyr du förberett så är det nog dags att någon annan tar över rollen som spelledare.

 

[Bolongo]

Det är nog mer i samband med just sandlåda som jag kan bli lite rådvill och hamna i ett vacuum mellan prepp and No prepp. Ta som sagt svärdets sång och jag har planerat som sl att nästa steg är att spelarna skall få höra om Vädersten och svärdet rostbett och algarods krigskista och jag läser in mig och preppar osv sen som sagt säger spelarna näääää vi vill brygga öl i kumleklint och satsa på handel . Då har ju min prepp mer eller mindre blivit värdelös och min interna frågeställning blir då att ska jag inte preppa alls utan bara vänta och se va dom tar sig för med risk för att om dom råkar stöta på vädersten så blir det ett enda blaha iom att jag inte läst på .

Du får bryta den fjärde väggen lite.
Jag frågar spelarna rakt ut i slutet av varje session: "Vart är ni på väg härnäst?" Ja, om vi inte slutar på en cliffhanger och det är uppenbart vad de måste göra härnäst. Dessutom tjuvlyssnar jag på deras interna diskussioner om vad de tror pågår i kampanjen och vad de behöver ta tag i.
Utifrån allt detta kan jag göra prepp. För nästkommande session preppar jag konkreta saker som håller dem sysselsatta den dagen och helst leder till en ny situation där de behöver välja väg (och därmed berätta för mig vart de vill gå). Mer övergripande spånar jag litet på den stora bilden men håller det oftast ganska löst.

 

[Bolongo]

P.S. Korpens Klagan är inte en äkta sandlåda. Men det är en annan diskussion.

 

[Dr_Dängrot]

Du får bryta den fjärde väggen lite.
Jag frågar spelarna rakt ut i slutet av varje session: "Vart är ni på väg härnäst?" Ja, om vi inte slutar på en cliffhanger och det är uppenbart vad de måste göra härnäst. Dessutom tjuvlyssnar jag på deras interna diskussioner om vad de tror pågår i kampanjen och vad de behöver ta tag i.
Utifrån allt detta kan jag göra prepp. För nästkommande session preppar jag konkreta saker som håller dem sysselsatta den dagen och helst leder till en ny situation där de behöver välja väg (och därmed berätta för mig vart de vill gå). Mer övergripande spånar jag litet på den stora bilden men håller det oftast ganska löst.

Det är den inställningen jag försökt ta mer och mer .spelarna har lyckligtvis varit ganska responsiva till min prepp men med en hel del egen fokus på vad dom tycker är intressant. Vädersten presenterade jag ganska tidigt men ist så la dom stor vikt vid konflikten mellan fru pollmor och yawim och deras infallsvinkel var att dom skulle spela ut dessa mot varandra så det tog ett antal spelmöten där dom eldade på och försökte sko sig på konflikten mellan fru pollmor och yawim innan dom ens visade intresse för vädersten.

 

[Bolongo]

Att de stannar på en plats är ett mycket mindre problem än om de bara skulle få för sig att dra iväg i slumpvis vald kompassriktning.
I det förra fallet är det ju bara att spela på.
I det senare fallet har jag börjat göra så att jag förbereder ett särskilt "slumpmöte" per terrängtyp: en riktigt hård fajt som håller dem sysselsatta en stund, vilket ger mig tid att hitta på mer.

 

[Lemur]

Att de stannar på en plats är ett mycket mindre problem än om de bara skulle få för sig att dra iväg i slumpvis vald kompassriktning.
I det förra fallet är det ju bara att spela på.
I det senare fallet har jag börjat göra så att jag förbereder ett särskilt "slumpmöte" per terrängtyp: en riktigt hård fajt som håller dem sysselsatta en stund, vilket ger mig tid att hitta på mer.

När jag har kört hexcrawl har jag 4-5 mini-dungeons som jag kan kasta in när preppen tryter.

 

[afUttermark]

Alternativet för att få dem att hålla sig till preppade områden är: "Åh, ni vill åka dit? I så fall får vi nog avbryta spelmötet här, för därborta har jag ingenting förberett. Är ni alldeles säkra på att ni vill åka dit?"

Aldrig att jag någonsin skulle göra så. Det sabbar ju hela grejen. Att kunna improvisera anser jag är asviktigt, släpp sargen och kom in i matchen

 

[Dr_Dängrot]

Att de stannar på en plats är ett mycket mindre problem än om de bara skulle få för sig att dra iväg i slumpvis vald kompassriktning.
I det förra fallet är det ju bara att spela på.
I det senare fallet har jag börjat göra så att jag förbereder ett särskilt "slumpmöte" per terrängtyp: en riktigt hård fajt som håller dem sysselsatta en stund, vilket ger mig tid att hitta på mer.

Problemet om man ens skall kalla det så var snarare det att jag inte hade räknat med att dom skulle lägga sådan vikt vid den konflikten utan att den mer skulle vara något som skulle ske i bakgrunden så där fick jag skifta fokus ifrån det jag preppat och helt spela kompgitarr till spelarnas leadguitar .