Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
I detta och sedan detta inlägg på RPGnet diskuteras en intressant distinktion -- "Acts of Play", vilket består av rollspelandet runt spelbordet, och "Acts of Hobby", vilket är allt runtomkring -- skapandet av SLP, skrivandet av intrikata bakgrunder, ritandet av kartor, byggandet av optimerade karaktärer, med mera. Tesen är den att vissa personer är mer intresserade av "Acts of Hobby", och att själva spelandet för dessa mest är ett fälttest av det de tillverkat. Detta är en grupp som är förbisedd av merparten av den nuvarande rollspelsteorin, som är väldigt fokuserad på de faktiska spelhandlingarna (faktum är att jag ofta fått intrycket att hobbyhandlingarna ses som något dåligt och onödigt).
Jag själv tycker ofta det är roligt att ägna mig åt hobbyhandlingar -- jag gillar att skriva detaljerade SLP-gallerier och rita kartor, till exempel. Problemet är att få in detta i spelet på ett vettigt vis. Dessvärre är de flesta spel konstruerade på ett sådant vis att det enda sättet att få in detta är att pracka på andra det -- spelledaren som tvingar rollpersonerna att interagera med sin favorit-SLP, eller spelaren som inte kan hålla käft om sin rollpersons detaljerade bakgrund. Hur gör man då ett spel som tar tillvara dessa impulser på ett konstruktivt sätt? Vi snackar alltså om regler för att göra utpräglat dockskåpande från såväl spelare som spelledare till något som faktiskt berikar spelet, inte bara ett härke man gör för att man måste eller ett masturbatoriskt projekt som aldrig kommer användas.
Jag själv tycker ofta det är roligt att ägna mig åt hobbyhandlingar -- jag gillar att skriva detaljerade SLP-gallerier och rita kartor, till exempel. Problemet är att få in detta i spelet på ett vettigt vis. Dessvärre är de flesta spel konstruerade på ett sådant vis att det enda sättet att få in detta är att pracka på andra det -- spelledaren som tvingar rollpersonerna att interagera med sin favorit-SLP, eller spelaren som inte kan hålla käft om sin rollpersons detaljerade bakgrund. Hur gör man då ett spel som tar tillvara dessa impulser på ett konstruktivt sätt? Vi snackar alltså om regler för att göra utpräglat dockskåpande från såväl spelare som spelledare till något som faktiskt berikar spelet, inte bara ett härke man gör för att man måste eller ett masturbatoriskt projekt som aldrig kommer användas.