När jag först såg detta om spelledarbristen för nån dag sen i en youtubevideotitel så tänkte jag att det kan väl ändå inte stämma. Men jag insåg efter några inlägg här i samband med det jag själv erfarit, att det så klart stämmer. Att de flesta vill spela framför att spelleda verkar vara en sanning oavsett spel och tid vi talar om. Upplevelsen som spelare och spelledare är ju väldigt olika. Nästan oavsett spel så kräver spelen och äventyren att spelledaren lägger mer tid än spelarna och jag tror att det, och att de flesta helt enkelt tycker det är roligare att vara spelare än spelledare är anledningen.
Om man utgår från det så kommer det nog alltid vara en sanning, att antalet människor som vill spelleda är för få för dem som vill spela, mer så nu när folk tenderar mot mindre grupper än stora. I D&D var det väl i 3rd ed de räknade med 4 spelare per grupp, medan man kan se på äventyr från tidigare utgåvor att de vände sig mot grupper upp till 8 personer.
Intressant anekdot är att jag aldrig hört detta om andra spel, annat än att konventen inte kan locka tillräckligt många spelledare för de som vill spela.
Jag kan se flera olika lösningar på problemet, men det viktigaste är nog att kommunicera vad som är kul med att vara spelledare. (Man skulle kunna gamefiera det också om man gillar spel som styr vad spelledaren får och inte får göra, att spelledaren får erfisar, eller poäng efter äventyr som tillåter vissa dramatiska händelser eller liknande.) Men i slutändan känns det som det som kommer hända är att några bra AIDM dyker upp och löser bristen.
Sen undrar jag om jag börjar hamna ur tiden när D&D 5 räknas som ett komplext spel, snarare än typ medel. Kanske bara är en personlig uppfattning, eller beroende på vad man räknar med.
