Spelledarbrist för D&D?

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,123
Location
The Culture
Jag citerar @wilper från en annan tråd:

Följer man de amerikanska Twitter-diskussionerna så är DnDs stora utmaning just nu att det är spelledarbrist. Så om datorn kan stötta en ny spelledare, eller till och med ersätta en spelledare längre fram så hade det varit bra för Hasbro, så länge de kan få spelarna att axla bördan att köpa grejer när Hasbro själva erbjuder digitala spelledartjänster.

(Sedan är det en rätt intressant sidodiskussion om varför det inte finns spelledarbrist i OSR-sfären, men kanske inte i den här tråden.)
Eftersom jag inte använder Twitter så missar jag sånt här, men tycker att det är intressant, och värt att diskutera. Är det alltså så att ingen i spelgrupperna som spelar D&D vill vara spelledare? Och beror det på att reglerna och äventyren är designade på ett sådant sätt att det är för mycket att lära sig, eller beror det på något annat?
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Är det alltså så att ingen i spelgrupperna som spelar D&D vill vara spelledare? Och beror det på att reglerna och äventyren är designade på ett sådant sätt att det är för mycket att lära sig, eller beror det på något annat?
Det verkar vara rätt vanligt, ja. Folk har idéer på vilka karaktärer de vill spela, och builds och så vidare, men de har i vissa fall ingen grupp alls, i andra fall ingen spelledare. Dock vet jag att det inte var så ovanligt med samma fenomen på Äspels dagar. Hade flera bekanta som fått ett Drakar och demoner i julklapp eller liknande, och helt enkelt inte visste vad de skulle ha det till. :)

Tror också att spelledarrollen ses som mer krävande, intensiv, och som den har högre inträdeskrav. "Mercer Effect" i någon mån. Många skräms säkert bort från att ens försöka för att de känner att de inte har Mercers B-skådis-chops.

Men "spelledarlöst D&D" har ju varit drivkraften bakom flera väldigt framgångsrika Kickstarterkampanjer, typ Kingdom Death: Monster och Gloomhaven. Nog tusan finns det en marknad för det. Räknar med att @Genesis hoppar på tåget när som helst.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Om jag tillåter mig killgissa så tror jag att det handlar om att många som spelar D&D (och då menar jag 5th edition) är dels relativt unga, och dels relativt nya i hobbyn (relativt de som spelar t.ex. OSR, alltså). När man är ny kan man tycka att spelledande verkar mycket svårare än vad det är, och då särskilt om ens referensram är Critical Role och liknande. Jag gissar alltså att man upplever att tröskeln är högre än vad den är för att man ställer för höga krav på sig själv. När jag själv var ung var min referensram typ min kompis två år äldre storebrorsa, och hans nivå av spelledande kändes inte direkt omöjlig att nå.

Är man lite äldre ställer man dels lägre krav på sig själv generellt, och i synnerhet vad det gäller banala saker som att leka rollspel.
 

indiana.joel

Veteran
Joined
11 Apr 2019
Messages
20
Jag kan ju säga, som en long time lurker här, att när jag började spela för några år sedan var det ingen av mina kompisar som ville spelleda. Jag insåg att om jag vill spela och lära mig rollspel så måste jag själv göra det. Nu har vi flera parallella kampanjer där vi är flera som spelleder. Det handlar mycket om att våga spelleda och våga göra fel.
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Handlar det inte om att en större andel av spelandet än vad man kan tro numera sker online? För oss gamla stötar som fostrades in i hobbyn som den såg ut på 80-talet så ser det annorlunda ut. Då gick det till så att man gick ihop ett gäng som ville spela rollspel. Någon i gruppen blev spelledare, ibland villigt och ibland ovilligt men det var nödvändigt om det skulle bli något. Sedan körde man.

Idag har jag fått intrycket att den som är sugen på att spela och inte har en IRL-grupp gör en rollperson och försöker sedan hooka upp med ett gäng på Roll20 eller liknande. Så att processen att hitta en spelgrupp idag är mycket enklare än att skapa en ny grupp från scratch gör följaktligen att det blir större konkurrens om de grupper som redan finns. Att nya grupper skapas verkar idag snarare oftast ske när ett antal grupplösa spelare flutit runt ett tag utan att hitta någon plats och springer på varandra och drar ihop en egen grupp istället.

Eller har jag missuppfattat hur det ser ut?
 
Last edited:

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,530
Handlar det inte om att en större andel av spelandet än vad man kan tro numera sker online? För oss gamla stötar som fostrades in i hobbyn som den såg ut på 80-talet så ser det annorlunda ut. Då gick det till så att man gick ihop ett gäng som ville spela rollspel. Någon i gruppen blev spelledare, ibland villigt och ibland ovilligt men det var nödvändigt om det skulle bli något. Sedan körde man.

Idag har jag fått intrycket att den som är sugen på att spela och inte har en IRL-grupp gör en rollperson och försöker sedan hooka upp med ett gäng på Roll20 eller liknande. Så att processen att hitta en spelgrupp idag är mycket enklare än att skapa en ny grupp från scratch gör följaktligen att det blir större konkurrens om de grupper som redan finns. Att nya grupper skapas verkar snarare oftast ske när ett antal grupplösa spelare flutit runt ett tag utan att hitta någon plats och springer på varandra och drar ihop en egen grupp istället.

Eller har jag missuppfattat hur det ser ut?
Det där tror jag en del på. Det verkar inte alltför ovanligt även i Sverige baserat på de större grupper jag hänger i på FB.
 

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,121
Location
Sthlm
Det heter ju också "game master" på engelska. Vem vågar vara mästare på något man just börjat med?
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,077
Location
Nordnordost
Det heter ju också "game master" på engelska. Vem vågar vara mästare på något man just börjat med?
För ett halvår sen var Twitter-diskursen att ordet "master" i sig är rasistiskt. Dvs är du DM/GM så är du rasist. Jag tror dock inte att det är den stora orsaken till att folk inte vill spelleda.

Men det finns folk som försörjer sig som hyr-spelledare i DnD-sfären nu, det om något måste vara en indikation på att det råder spelledarbrist i "vanliga" spelgrupper. Kikar man på https://www.dmforhire.com/ så kostar en DM $25/timme så det verkar inte vara något dunderkarriärval än så länge, men att det ens finns sådana tjänster är ju intressant.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Jag hade gissat att folk som börjar spela D&D jämför det med dataspel och brädspel. Man vill spela ett spel, men konceptet "spelledare" har sällan någon motsvarighet i dessa spel. Det blir helt främmande.

"Vill ni spela D&D, ett spel där man får vara en ball äventyrare som slår ihjäl varelser det är okej att slå ihjäl och över tid utvecklas till en övermänniska som är starkare och bättre än vanligt folk?"
"Ja, låter kul! Det är typ som Divinity 2?"
"Jajjamän, det här är typ originalet! En av er får dock inte spela spelet, utan måste vara den som sköter allt det som datorn sköter i ett vanligt spel."
"Öh … nej tack?"
 

Skarpskytten

Ödestyngd världsvandrare
Joined
18 May 2007
Messages
6,192
Location
Omfalos
5E är extremt preppkrävande och tungrott som spelledare, i jämförelse med typ det mesta. Plus att förväntningarna har trissats upp rejält. Föga förvånande att folk helst undviker att ta på sig den rollen.
Detta! Stort, relativt komplex spel, och så ett äventyr på 256+ sidor ovan på det. Spelet har många förtjänster, men det är inte nybörjarvänligt.

Ifs finns Basic Rules. Undrar hur många som börjar där?
 
Last edited:

ceruleanfive

Bläckfisk
Joined
23 Feb 2017
Messages
2,827
Location
Eskilstuna
Detta! Stort, relativt komplex spel, och så ett äventyr på 256+ sidor ovan på det. Spelet har mp ha förtjänster, men det är inte nybörjarvänligt.

Ifs finns Basic Rules. Undrar hur många som börjar där?
Basic Rules är riktigt grötigt också. Essentials är helt okej, men då gäller det att spelledaren är stenhård på att man inte får välja något utanför det som finns i det häftet. Och då blir många spelare väldigt besvikna.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Folk har idéer på vilka karaktärer de vill spela, och builds och så vidare,
Mer en generell kommentar men jag fick idén härifrån. Man kanske skulle göra det roligare att skapa äventyr. Builds skapar en förväntning så man borde kunna "gamifiera" äventyrsmakandet för att skapa förväntningar i vad som kan hända när rollpersonerna kommer. Nu har jag inte spelat Ironsword eller liknande solo-spel men just att kunna solo-spela fram ett äventyr att spela hade nog varit en höjdare.

The Murder of Mr. Crow är ett sådant spel som man skulle kunna solo-spela för att skapa ett mordmysterium för andra att spela ut, exempelvis.
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Jag hade gissat att folk som börjar spela D&D jämför det med dataspel och brädspel. Man vill spela ett spel, men konceptet "spelledare" har sällan någon motsvarighet i dessa spel. Det blir helt främmande.

"Vill ni spela D&D, ett spel där man får vara en ball äventyrare som slår ihjäl varelser det är okej att slå ihjäl och över tid utvecklas till en övermänniska som är starkare och bättre än vanligt folk?"
"Ja, låter kul! Det är typ som Divinity 2?"
"Jajjamän, det här är typ originalet! En av er får dock inte spela spelet, utan måste vara den som sköter allt det som datorn sköter i ett vanligt spel."
"Öh … nej tack?"
Ja, om du lägger fram det på det sättet så är det klart att ingen vill vara spelledare. Man kan ju också säga att en av spelarna har en roll som skiljer sig från de andra, snarare än att hen inte är med.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Ja, om du lägger fram det på det sättet så är det klart att ingen vill vara spelledare. Man kan ju också säga att en av spelarna har en roll som skiljer sig från de andra, snarare än att hen inte är med.
Jag kan tänka mig att det absolut finns de som upplever det så som Genesis skriver. Men då behöver ju rollspelsbranschen mest bli bättre på att, som du är inne på, sälja in SL-jobbet.

Man har en roll som inte bara skiljer sig från de andra, rollen har mer makt och större möjligheter att hitta på grejer. Man gör ju inte bara "allt som datorn sköter", utan man får också göra allt det som de speldesigners som gjort spelet gjorde – utan att behöva kunna programmera eller rita eller 3D-modellera. "Vill du skapa ditt eget datorrollspel, fast du behöver inte lära dig några av de tråkiga grejerna?" typ.

Hur mycket vänder sig marknadsföringen till nya spelledare?
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,399
Location
Örebro
Min första tanke när jag hörde om detta via questing beast är att fenomenet är väl inget nytt? Däremot så håller jag med i det han säger då det kommer till att DnD 5:e är ett komplext spel som kräver väldigt mycket av sin spelledare vilket i kombination med en förväntan på en hållbar berättelse kan skapa ett problem. Jag vill inte riktigt gå lika långt som han gör i sitt argument, men det ligger något i att en som spelledare tappar suget om gruppen förväntar sig ett hållbart narrativ, något som till och med etablerade författare kämpar med att skapa.

Questing beast gör ju jämförelsen mot OSR i sitt klipp och lyfter då platsbaserat äventyrande. Jag själv, då jag spelade Svärdets Sång, tyckte det var befriande att släppa det plot-baserade spelandet för att istället fokusera på utforskandet. Något jag tagit med mig nu när jag spelleder PF2 där äventyret är resan i sig själv och resan bygger på rollpersonernas målsättningar. Allt jag gör är att sätta upp en skådeplats, händelser och platser som spelarnas rollpersoner kommer över på sin resa mot sina målsättningar.

Så en del är nog komplexiteten, en annan del är förväntan och vilka föreställningar som läggs in i att vara spelledare. Är förväntan att skapa ett hållbart narrativ och en berättelse, då förstår jag att en person i gruppen inte tar på sig att vara spelledare. Handlar det däremot om att tillsammans med gruppen utforska, upptäcka och skapa en berättelse utifrån mötena som uppstår så minskar pressen då fokus istället ligger på andra aktiviteter. Självfallet går det att spela spel med fokus på berättandet, men ska det fungera så måste spelet även ge stöd och verktyg till spelledaren att driva ett narrativ något som DnD 5:e inte erbjuder på det sättet.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
När jag först såg detta om spelledarbristen för nån dag sen i en youtubevideotitel så tänkte jag att det kan väl ändå inte stämma. Men jag insåg efter några inlägg här i samband med det jag själv erfarit, att det så klart stämmer. Att de flesta vill spela framför att spelleda verkar vara en sanning oavsett spel och tid vi talar om. Upplevelsen som spelare och spelledare är ju väldigt olika. Nästan oavsett spel så kräver spelen och äventyren att spelledaren lägger mer tid än spelarna och jag tror att det, och att de flesta helt enkelt tycker det är roligare att vara spelare än spelledare är anledningen.

Om man utgår från det så kommer det nog alltid vara en sanning, att antalet människor som vill spelleda är för få för dem som vill spela, mer så nu när folk tenderar mot mindre grupper än stora. I D&D var det väl i 3rd ed de räknade med 4 spelare per grupp, medan man kan se på äventyr från tidigare utgåvor att de vände sig mot grupper upp till 8 personer.

Intressant anekdot är att jag aldrig hört detta om andra spel, annat än att konventen inte kan locka tillräckligt många spelledare för de som vill spela.

Jag kan se flera olika lösningar på problemet, men det viktigaste är nog att kommunicera vad som är kul med att vara spelledare. (Man skulle kunna gamefiera det också om man gillar spel som styr vad spelledaren får och inte får göra, att spelledaren får erfisar, eller poäng efter äventyr som tillåter vissa dramatiska händelser eller liknande.) Men i slutändan känns det som det som kommer hända är att några bra AIDM dyker upp och löser bristen.

Sen undrar jag om jag börjar hamna ur tiden när D&D 5 räknas som ett komplext spel, snarare än typ medel. Kanske bara är en personlig uppfattning, eller beroende på vad man räknar med.
 

Gutte

Warrior
Joined
15 Apr 2020
Messages
289
Kan det inte vara lite så att den första som blir intresserad i gruppen att spela något annat än DnD är det spelledaren. Det kan tyda lite på att DnD är roligast för spelaren medans andra spel fixar så det blir både lättare och roligare att göra saker som är mer kul och mindre krävande för spelledaren. när gjorde en omstart för ett par år sedan med en ny grupp som startades av en kollega med DnD så blev jag sugen på att spelleda men andra system och berättelser kändes mycket mer intressanta ur det perspektivet.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,591
Alla rollspel har väl spelledarbrist (jaja, inte de SL-lösa)? Den som postar "jag tänkte spelleda X och söker spelare" i en rollspelsgrupp torde ha ofantligt mycket bättre chans än den som postar "jag vill spela och söker en grupp". Jag är helt övertygad om att jag skulle kunna dra ihop tre kampanjer till bland de jag känner om jag ville och hade tid, innan jag hittade en att spela i.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,591
Det heter ju också "game master" på engelska. Vem vågar vara mästare på något man just börjat med?
Onekligen ett fall där svenskan fick till det bättre begreppet. Detta gäller även "SLP" (det är ett otyg att NPC definierar något utifrån vad det *inte* är, och folk som Robin Laws försöker pusha GMPC i stället).
 
Top