Hej alla barn! Välkomna hit, till Museet för Meningslösa Diskussioner. Vi kommer strax att passera genom hallen för tautologier och cirkelresonemang, men först så vill jag att ni tar en titt på den här diskussionen, som vi placerat här i vår entré:
Vad vi kommer att få bekanta oss särskilt noga med under denna utställning, det är det olyckliga fenomen som uppstår när en person tidigt intagit en drastisk hållning i en diskussion, varpå denna ståndpunkt sedan snäver och begränser dennes fortsatta deltagande i diskussionen allteftersom den fortskrider.
Craygh - som personen i denna diskussion kallar sig -gillar lite tyngre spel som simulerar många olika parametrar av verkligheten i sina mekanismer. När han får höra andra klaga på att matematiska beräkningar stör inlevelsen så går han alltså omedelbart i försvarsställning och menar att lite huvudräkning förstås inte är så farligt; det går ju ändå tämligen fort och enkelt att göra sånt i huvudet. Istället för att mena att det hela är en smakfråga om hur mycket och hur detaljerade parametrar man föredrar att spelet skall använda sig av för att kännas trovärdigt, så väljer Craygh att istället ta ståndpunkten att det är en fråga om spelarnas begåvning och förmåga att utföra huvudräkning.
Denna förhållning kräver förstås att Craygh måste framhålla sig själv som någon som enkelt kan lösa de kalkyler som andra menar är tillräckligt tunga för att störa flytet och inlevelsen, och eftersom tillräckligt många skrivit i tråden att även enklare subtraktioner kan upplevas störande när man är fokuserad på att rollgestalta, så upplever Craygh det som att han måste ta till överdrifter för att förenkla problemen; och rycka på axlarna så fort som någon annan i tråden föreslår en huvudräkningsprocess de upplever som svår och säga "men vadå? det där är väl inga problem heller?"
Det som får diskussionen att bli riktigt meningslös ser vi här på slutet, där Storuggla föreslår en sådan beräkning som han menar är svår att lösa, och Craygh först löser den och - efter att ha skrivit ner vad svaret är - fråga med oskyldig uppsyn "vadå? vad är det för svårt med det jag just har skrivit?"
Så om någon skulle skriva "Roten ur 676 + 4" så skulle Craygh ha svarat "Vadå, vad är det för svårt med 26 + 4? Det är ju 30. Jag visade det för min lillebror som är tolv år, och han förstod omedelbart att 26 + 4 var 30. Det borde ju alla kunna."
Därför blev diskussionen meningslös. Det är förstås inte bara Craygh's fel; de övriga i tråden borde inte ha intagit ståndpunkten att vissa beräkningar skulle "vara" för svåra för inlevelsefullt spelande, ty givetvis är det så att olika spelare (och olika spelstilar) gör att olika nivåer av huvudräkning är acceptabla. I princip skulle man faktiskt ha kunnat skippa hela den här deltråden överhuvudtaget, då beräkningar som är så svåra att man inte kan göra dem i huvudet även torde vara för långsamma att beräkna mha miniräknare, så uti frågan om sådana hjälpmedel är relevanta när man spelleder känns det hela ganska oväsentligt.
Låt oss nu gå vidare in till huvuddelen av museet, där vi kommer att få se många fler exempel på liknande meningslösa diskussioner. Signerade kopior av denna diskussion går förresten att inhandla i vår souvenirbutik i slutet av vår rundtur.