Nekromanti Spells by school

[God45]

Nice Jag begränsar spells som fasen ändå Mest damage spells, så det känns inte så tokigt. Roligaste magikern jag har gjort hade ändå inte en enda spell som gjorde skada, eller någon hade jag nog bara för att kunna skapa några föremål men inte som han använde. Deep slumper ftw!

Edit: De får ta vissa damage spell, men de får fan kämpa för dem.

Damage spells är inte ens de bästa spellsen, de är bara den lätta utvägen, så jag stödjer detta

 

[Cybot]

Fast tar man bort damage spells så är det bara så att Clerics ownar allt (mer än annars) när de kommer till level 9.
Slay Living för magiker, Hold Monster för allt annat

 

[.113]

Det är därför man säger att clerics inte får ha rustning, eller inte gratis iaf, de får lära sig som alla andra. Sen ger man dem spells begränsat till det som passar in på just den guden, inte alla spells i hela världen. Då har man helst plötsligt en liten rädd kille i munkkåpa som kastar healing och daylight. In your face prästfuskis.

 

[God45]

Det är därför man säger att clerics inte får ha rustning, eller inte gratis iaf, de får lära sig som alla andra. Sen ger man dem spells begränsat till det som passar in på just den guden, inte alla spells i hela världen. Då har man helst plötsligt en liten rädd kille i munkkåpa som kastar healing och daylight. In your face prästfuskis.

Fast nu har du återvänt till AD&D problemet där ingen vill spela det vandrande plåstret. Nah, wizard är fortfarande mästerklassen även utan direkt skadande magier men cleriken behöver sin rustning och sina spelas för att vara fungerande.

 

[God45]

Också, och det här är jag fine med men det kan skapa friktion inom gruppen, om alla mina helnings formler är touch range och jag inte har en rustning på mig tänker jag INTE springa in där det är farligt för att rädda fightern. Fuck that guy. Ville han ha helning borde han ha spelat en cleric eller så får han komma till mig. Och inte med någon osårbar fasa i hälarna heller, för då tänker jag ägna min tid åt att springa

 

[anth]

Nice Jag begränsar spells som fasen ändå Mest damage spells, så det känns inte så tokigt. Roligaste magikern jag har gjort hade ändå inte en enda spell som gjorde skada, eller någon hade jag nog bara för att kunna skapa några föremål men inte som han använde. Deep slumper ftw!

Edit: De får ta vissa damage spell, men de får fan kämpa för dem.

Det är därför man säger att clerics inte får ha rustning, eller inte gratis iaf, de får lära sig som alla andra. Sen ger man dem spells begränsat till det som passar in på just den guden, inte alla spells i hela världen. Då har man helst plötsligt en liten rädd kille i munkkåpa som kastar healing och daylight. In your face prästfuskis.

Det är din kampanj så du gör som du vill (jag har själv ett gäng husregler som folk brukar höja ögonbrynen åt).

Men jag undrar ändå. DnD5 är ett väldigt välbalanserat spel där alla klasser får en möjlighet att skina. Det är det spel som haft den största speltesten av alla: nästan två års speltest med feedback från 100000 spelare för att få spelet balanserat och min åsikt är att de lyckats väldigt bra.

Att ta bort damage spells är ungefär som att säga att fighters inte får ha svärd. Om sen clerics inte får ha rustning blir de sämre än wizards.

Missförstå mig inte. Jag är inte så mycket för spelbalans. Men jag är ändå nyfiken varför du förstör den spelbalans som finns och gör spellcasters sämre än alla andra och cleric till den sämsta klassen.

Som kuriosa kan jag nämna att cleric INTE är en präst i DnD. Priest är en präst och det är inte en klass. Cleric är en korsriddare. Rickard Lejonhjärta i Robin Hood är en cleric.

 

[God45]

Det är din kampanj så du gör som du vill (jag har själv ett gäng husregler som folk brukar höja ögonbrynen åt).

Men jag undrar ändå. DnD5 är ett väldigt välbalanserat spel där alla klasser får en möjlighet att skina. Det är det spel som haft den största speltesten av alla: nästan två års speltest med feedback från 100000 spelare för att få spelet balanserat och min åsikt är att de lyckats väldigt bra.

Att ta bort damage spells är ungefär som att säga att fighters inte får ha svärd. Om sen clerics inte får ha rustning blir de sämre än wizards.

Missförstå mig inte. Jag är inte så mycket för spelbalans. Men jag är ändå nyfiken varför du förstör den spelbalans som finns och gör spellcasters sämre än alla andra och cleric till den sämsta klassen.

Som kuriosa kan jag nämna att cleric INTE är en präst i DnD. Priest är en präst och det är inte en klass. Cleric är en korsriddare. Rickard Lejonhjärta i Robin Hood är en cleric.

Det är inte balanserat. Magikerna är fortfarande bäst, samma gamla 3.X problem fast lite bättre. 4ed är balanserat. 5ed? Nah.... Magikerna klarar sig utan direkt skada magier eftersom det inte är deras bästa formler. Cleriken kan tåla att förlora lite spells men jag hade varit försiktig innan jag tog deras rustning. De är ärligt talat bättre än fightern även utan rustning men i alla fall.

Sedan är Clericen bara en korsriddare i vissa kampanjvärldar. I Dragonlance är en cleric en profet på nivå med Moses eller Mohamed. I Forgotten realms är en cleric en präst. I Golarion är vissa clerics präster och vissa är mer korsriddartypen. Men ärligt talat har inte Cleriken varit korsriddaren sedan de introducerade Paladinen.

 

[.113]

Också, och det här är jag fine med men det kan skapa friktion inom gruppen, om alla mina helnings formler är touch range och jag inte har en rustning på mig tänker jag INTE springa in där det är farligt för att rädda fightern. Fuck that guy. Ville han ha helning borde han ha spelat en cleric eller så får han komma till mig. Och inte med någon osårbar fasa i hälarna heller, för då tänker jag ägna min tid åt att springa

Haha

 

[.113]

Det är din kampanj så du gör som du vill (jag har själv ett gäng husregler som folk brukar höja ögonbrynen åt).

Men jag undrar ändå. DnD5 är ett väldigt välbalanserat spel där alla klasser får en möjlighet att skina. Det är det spel som haft den största speltesten av alla: nästan två års speltest med feedback från 100000 spelare för att få spelet balanserat och min åsikt är att de lyckats väldigt bra.

Att ta bort damage spells är ungefär som att säga att fighters inte får ha svärd. Om sen clerics inte får ha rustning blir de sämre än wizards.

Missförstå mig inte. Jag är inte så mycket för spelbalans. Men jag är ändå nyfiken varför du förstör den spelbalans som finns och gör spellcasters sämre än alla andra och cleric till den sämsta klassen.

Som kuriosa kan jag nämna att cleric INTE är en präst i DnD. Priest är en präst och det är inte en klass. Cleric är en korsriddare. Rickard Lejonhjärta i Robin Hood är en cleric.

Ja, clerics är utformade som korsriddare, men det är i mina ögon det paladinen borde vara. Eventuellt Fightern, med Acolyte som bakgrund. Clerics har inte HELT utan rustning i min värld, jag har dock sänkt rustningen med ett steg för jag ser inte varför t.ex. en Cleric of Life skulle ha full plate. Det är enbart för att folk som spelat pelor präster inte ska bli sura tror jag. De har inte vågat förändra för mycket från 3.5.


Jag kör istället så att de har light armour proficiency för det mesta, medan vissa får medium armour (t.ex. war domain). Där det passar helt enkelt. Jag är allmänt mer begränsande med rustning i världen också, så det följer liksom ett tema, det är alltså inte helt enkelt för fighters heller att få fullplate, åtminstone inte tidigt. Clerics får helt enkelt smaska på med en feat för att få full plate.

Sen kör jag ju med att magi ska vara lite sällsynt och spännande osv, då passar ju egentligen inte 5th edition eftersom 80% av alla klasser har magiska förmågor nu mera (lagom påhittad siffra men tillräckligt nära sanningen).

Dessutom tänker jag så här: Balansen är liksom vad, en level 5 magiker kan kasta en eldboll som gör 8d6 skada. På en rond. I en area. Det är betydligt mäktigare än de flesta krigarvarianter. Krigare har saker som jämnar ut det över lång tid, men damage spells är farliga. I mina ögon har Wizards alltid haft samma problem med magier sen åtminstone 3rd edition, det är att de inte kunnat balancera magier.

I 3rd edition har en wizard t.ex. tillgång till massa magier, men får bara välja några och måste sedan leva med det eller köpa nya osv. Clerics får tillgång till alla (bara där, lite OP). De kastar ungefär lika många, men wizarden har mer skada och clericen kan heala i grova drag. På låg nivå. När man kommer upp till t.ex. level 20, så har man i stort sett tillgång till samma magier. Man gör samma skada med de fetaste varianterna. Clericen har dock fortfarande tillgång till healing, fullrustning, mer hp, bättre attacker, bättre saves osv.

5th edition: Nu har man väl ändrat om en hel del, men clerics är fortfarande väldigt mäktiga och skador på magier blir snabbt mycket bättre än annat. Att redan på 5te leveln kunna kasta eldboll är ju något som jag nästan kan garantera ligger kvar i att man inte vill göra alla som spelat magiker sura. Ett balanserat magisystem skulle vara "Hmm vad ska jag ta nu, allt är ju bra och intressant" inte "då kör vi eldboll så vi kan spöa allt". Sen som sagt, man klarar sig utan eldboll, men den är så självklar och har alltid varit det så de tänker inte ändra på det.

Och jag har som sagt svårt att se varför t.ex. en Natur cleric skulle vara tränad i full rustning, en Life cleric.. går diskuteras. Ja och nej beroende på bakomliggande roll. En scholar? Knowledge domain? Varför fullplate? Det passar kanske på War domain. I övrigt är det helt beroende på gud.



Men jag håller med om att Clerics inte är präster egentligen, däremot så tycker jag det är betydligt coolare med präster som sedan kan vara inriktade som stridspräster, ungefär som en wizard kan vara en battle mage (med rustning) osv. Och att vissa wizards inte har tok mycket attack spells, allt måste inte vara riktat mot krig

 

[anth]

Ja, clerics är utformade som korsriddare, men det är i mina ögon det paladinen borde vara.

Jag håller delvis med.
Eftersom jag är en gammal Grognard och OSR-spelare så är cleric = korsriddare, medan paladin är en Champion/Superhero; en ensam person som ska leda och visa vägen för resten av världen. Det var därför man behövde ha CHA 17 för att bli paladin i äldre versioner.

Fr.o.m. DnD3 ändrades detta och i teorin kunde man ha ett helt party med bara paladins. De slutade vara något unikt som kanske en spelare i varje grupp kvalificerade till en gång var tredje kampanj, till en dussinkaraktär, lika vanlig som fighter och thief.

Jag tänker inte lägga någon vikt på om denna förändring är bra/dålig eller om det är rätt/fel att spela paladiner som dussinmänniskor.
Var och en gör som den tycker är roligast. Jag ville mest skriva detta för att förklara hur jag resonerar och att för mig är clericen fortfarande en korsriddare även om ni tycker helt annorlunda.

 

[.113]

Men erkänn att Paladinen var grymt mycket häftigare förut?

Egentligen skulle jag vilja att prästyrket var uppdelat i 5th edition precis som de andra klasserna. Istället för att uppdelningen ska vara domain, så borde den vara typ Cleric/Priest. Med mer fokus på healing osv, eller mer fokus på strid. Då hade jag köpt hela grejen med fullrustning osv. Det hade dessutom blivit mycket häftigare.

Sen det där med paladinen, det är liksom det jag vill åt med magiker också, det är helt enkelt inte häftigt om varenda kotte kastar magi, eller visst, det KAN vara häftigt, ibland, i vissa världar osv.. men att det är nån sorts standard är inte lika kul tycker jag.

Jag sätter begränsningar på saker för att det ska bli roligt igen. Jag försöker sätta begränsningar på t.ex. magi för att det ska kännas speciellt. Om någon sen kastar en eldboll så ska känslan vara HOLY SHIT han sprängde en hel grupp med folk, sånt kan man bara drömma om!!! inte typ ok, va gör vi andra då, jag skjuter nån som är kvar eller nått.

Och jag vill att när någon spelar en krigarpräst ska det vara en wow känsla på det, liksom RESPEKT, den här killen är en KRIGARpräst!! nice! De växer inte på träd.

Och Paladiner och Sorcerers får man inte ens välja, man kan säga att man vill det så bestämmer jag om de får spela det eller inte eftersom jag räknar det mer som någon sorts template man lägger på. Typ jag är en krigare som finner mitt Kall i Livet och blir paladin! Eller typ omg jag råkade börja kasta magier jag är visst en sorcerer hjälp jag kan inte kontrollera det!

Lite så.

När standard gruppen består av en krigarpräst, en wizardgrejsimojs, sen två whatever.. Och när man dör så är nästa grupp, en krigarpräst och en wizard och två nått annat. Då slutar de kännas speciella, åtminstone för mig. Och eftersom alla varianter av clerics är 99% likadana är inte ens det speciellt. Liksom "wow, du kan kasta samma spells som mig ha samma vapen som mig, samma rustning som mig men du kan minsann... ja.. nån liten skitgrej som ingen annan kan annat än lite annorlunda variant av!!!"

 

[RasmusL]

Men erkänn att Paladinen var grymt mycket häftigare förut?

Egentligen skulle jag vilja att prästyrket var uppdelat i 5th edition precis som de andra klasserna. Istället för att uppdelningen ska vara domain, så borde den vara typ Cleric/Priest. Med mer fokus på healing osv, eller mer fokus på strid. Då hade jag köpt hela grejen med fullrustning osv. Det hade dessutom blivit mycket häftigare.

Sen det där med paladinen, det är liksom det jag vill åt med magiker också, det är helt enkelt inte häftigt om varenda kotte kastar magi, eller visst, det KAN vara häftigt, ibland, i vissa världar osv.. men att det är nån sorts standard är inte lika kul tycker jag.

Jag sätter begränsningar på saker för att det ska bli roligt igen. Jag försöker sätta begränsningar på t.ex. magi för att det ska kännas speciellt. Om någon sen kastar en eldboll så ska känslan vara HOLY SHIT han sprängde en hel grupp med folk, sånt kan man bara drömma om!!! inte typ ok, va gör vi andra då, jag skjuter nån som är kvar eller nått.

Och jag vill att när någon spelar en krigarpräst ska det vara en wow känsla på det, liksom RESPEKT, den här killen är en KRIGARpräst!! nice! De växer inte på träd.

Och Paladiner och Sorcerers får man inte ens välja, man kan säga att man vill det så bestämmer jag om de får spela det eller inte eftersom jag räknar det mer som någon sorts template man lägger på. Typ jag är en krigare som finner mitt Kall i Livet och blir paladin! Eller typ omg jag råkade börja kasta magier jag är visst en sorcerer hjälp jag kan inte kontrollera det!

Lite så.

När standard gruppen består av en krigarpräst, en wizardgrejsimojs, sen två whatever.. Och när man dör så är nästa grupp, en krigarpräst och en wizard och två nått annat. Då slutar de kännas speciella, åtminstone för mig. Och eftersom alla varianter av clerics är 99% likadana är inte ens det speciellt. Liksom "wow, du kan kasta samma spells som mig ha samma vapen som mig, samma rustning som mig men du kan minsann... ja.. nån liten skitgrej som ingen annan kan annat än lite annorlunda variant av!!!"

Tangent till detta:

Kan man uppnå RESPEKT och förundran på det sättet när alla spells är "kända" (dvs ligger i en spell list som vem som helst kan läsa)?

Yttermera och det kan hända att det bara är jag som är så luttrad inför den här grejen efter att ha spelat för mycket Giovanni Chronicles att jag helt förlorat förmågan att tänka i de banorna men: har du faktiskt spelare som uppskattar att majoriteten av dem inte får vara speciella för att en minoritet av dem ska ha något att kontrastera mot?

 

[anth]

Men erkänn att Paladinen var grymt mycket häftigare förut?

Det har jag väl alltid gjort?
Som OSR-spelare tycker jag att ALLT var häftigare förr.

Egentligen skulle jag vilja att prästyrket var uppdelat i 5th edition precis som de andra klasserna. Istället för att uppdelningen ska vara domain, så borde den vara typ Cleric/Priest.

Det är ju en smaksak. Kalla Healer för Priest och Warpriest för Cleric. Problem solved.

Sen det där med paladinen, det är liksom det jag vill åt med magiker också, det är helt enkelt inte häftigt om varenda kotte kastar magi, eller visst, det KAN vara häftigt, ibland, i vissa världar osv.. men att det är nån sorts standard är inte lika kul tycker jag.

Jag sätter begränsningar på saker för att det ska bli roligt igen. Jag försöker sätta begränsningar på t.ex. magi för att det ska kännas speciellt. Om någon sen kastar en eldboll så ska känslan vara HOLY SHIT han sprängde en hel grupp med folk, sånt kan man bara drömma om!!! inte typ ok, va gör vi andra då, jag skjuter nån som är kvar eller nått.

Det här är återigen en smaksak och jag håller i stort sett med dig, men jag vet flera här på forumet som inte gör det.
Rymdhamster har t.ex. inställningen att man ska kunna bli allt som står i PHB annars är PHB meningslös och du förstör hans rollpersonskoncept.

Om man vill dra ner på magi skulle jag använda dessa två lösningar:
1. Bara tillåta "halva" spellcasters, som t.ex. paladin som bara får hälften så många spells som cleric. Det betyder att "hela" spellcasters som Cleric, Wizard, Druid, Bard försvinner. Det har även fördelen att du inte behöver ändra damage spells så mycket. Ja man kan fortfarande kasta fireball, men man kommer att vara level 10 när man väl kan det.
2. Inför kvalificering till klasserna: antingen ability requirements som i äldre versioner av Dungeons & Dragons, men då måste man samtidigt slå fram abilities istället för point buy. För med point buy köper man ju bara så höga abilities som man behöver. Eller ett lyckat %-slag som i gamla Drakar & Demoner för att kvalificera, slår man dåligt är man inte av det rätta virket och kan inte bli den klassen.
Jag vill återigen påpeka att inte alla spelare tycker om att bli tvingade att spela vissa klasser utan vill ha total frihet. Var därför noga med att hela spelgruppen är med på de begränsningar som du sätter upp.

 

[RasmusL]

2. Inför kvalificering till klasserna: antingen ability requirements som i äldre versioner av Dungeons & Dragons, men då måste man samtidigt slå fram abilities istället för point buy. För med point buy köper man ju bara så höga abilities som man behöver. Eller ett lyckat %-slag som i gamla Drakar & Demoner för att kvalificera, slår man dåligt är man inte av det rätta virket och kan inte bli den klassen.
Jag vill återigen påpeka att inte alla spelare tycker om att bli tvingade att spela vissa klasser utan vill ha total frihet. Var därför noga med att hela spelgruppen är med på de begränsningar som du sätter upp.

Jag uppskattar den här typen av karaktärsskapande men kan samtidigt skratta rätt rejält åt mig själv och hela grejen. Det ÄR ju verkligen ett lotteri som kommer att avgöra hur stor impact på kampanjen din karaktär kommer att få samt huruvida du blir fett cool eller en grå massa som kontrast mot de coola. Hade jag inte fått varva med Apocalypse World så hade jag nog lämnat hobbyn

 

[anth]

Tangent till detta:

Kan man uppnå RESPEKT och förundran på det sättet när alla spells är "kända" (dvs ligger i en spell list som vem som helst kan läsa)?

Yttermera och det kan hända att det bara är jag som är så luttrad inför den här grejen efter att ha spelat för mycket Giovanni Chronicles att jag helt förlorat förmågan att tänka i de banorna men: har du faktiskt spelare som uppskattar att majoriteten av dem inte får vara speciella för att en minoritet av dem ska ha något att kontrastera mot?

Nej, inte riktigt på samma sätt som förr.
Och det här är återigen en stor skillnad mellan OSR och DnD5.

T.ex. i LotFP slumpar man fram vilka spells en magiker kan från början, man slumpar fram en ny spell varje gång magikern går upp i level. Och normalt så slumpar man även fram spells som magikern hittar i andra spellbooks.
Kort sagt är en av de stora drivkraften hos OSR-magiker att hitta nya spells och NPC-magiker vaktar sina spellsbooks väldigt noggrannt.

I DnD5 däremot får magikern välja vilka spells man kan och resultatet blir att magikern är som en vandrande kanon som kan växla mellan olika sorters ammunition (byta spells) när den vill och är man inte nöjd betalar man bara mer pengar för att uppgradera sin kanon (köpa mer spells).
Generellt är "det nya" i rollspel att ge spelarna frihet att skapa sina rollpersoner precis som de själva vill utan restriktioner, för det är*cooolt*.
I DnD4 var det t.o.m. så illa att spelarna själva fick välja vilka magiska föremål deras rollpersoner hade, detta har man dock tagit bort i DnD5.

Jag själv tycker om system som begränsar vilka roller man kan och får rollspela. Det är vad som gör spelet utmanande och tvingar en att tänka i nya banor.
Att som i DnD3/4/5 låta spelarna själva välja precis vad de ska spela tycker jag personligen är tråkigt.
Kort sagt är jag emot spelarinflytande i rollspel. :grin:

 

[anth]

Jag uppskattar den här typen av karaktärsskapande men kan samtidigt skratta rätt rejält åt mig själv och hela grejen. Det ÄR ju verkligen ett lotteri som kommer att avgöra hur stor impact på kampanjen din karaktär kommer att få samt huruvida du blir fett cool eller en grå massa som kontrast mot de coola. Hade jag inte fått varva med Apocalypse World så hade jag nog lämnat hobbyn

Men det är ju lotteriet som gör att jag tycker att rollspel är kul. Konceptet med coolhet är inte alls lika intressant. För mig är cool inte något som rollpersonen är från början, utan något som rollpersonen blir efter något års spelande.

Lustigt nog är det gamla/OSR/DnD-rollpersoner som jag kommer ihåg bäst, inte nya.
Varför? Jo, för de är intressantare. För mig är det betydligt intressantare med en rollperson som börjat som grisodlare och arbetat sig upp, jämfört med en person som börjat cool.

De rollpersoner som jag kommer ihåg bäst har varit sådana som en krigare med STR 8 och CON 8, eller en magiker med INT 6. Inte de coola med 18 i alla värdena.
Men det här kräver också att man tycker om grisodlande. Jag älskar att börja med en helt värdelös rollperson som växer sig större och mäktigare, medan andra (som t.ex. Krille och krank) är av helt motsatt åsikt. Jag brukar skämtsamt säga att Krille och krank kan få ta över mina rollpersoner när jag pensionerar dem för då är rollpersonerna på den coolhetsnivå som de tycker om att börja spela på.

Det är helt enkelt två olika filosofier med helt olika syn på vad man vill få ut av sitt rollspel.
Jag säger inte att mitt synsätt är bättre. Tvärtom är jag glad över att rollspel kan spelas på flera olika sätt, för det lockar fler spelare till hobbyn.

 

[RasmusL]

Det är helt enkelt två olika filosofier med helt olika syn på vad man vill få ut av sitt rollspel.
Jag säger inte att mitt synsätt är bättre. Tvärtom är jag glad över att rollspel kan spelas på flera olika sätt, för det lockar fler spelare till hobbyn.

Jag gillar ju som sagt det du pratar om och tycker att det är givande men jag skulle inte vilja spela bara grådassiga bakgrundsfigurer och som tur är så kan jag varva med AW

 

[.113]

Tangent till detta:

Kan man uppnå RESPEKT och förundran på det sättet när alla spells är "kända" (dvs ligger i en spell list som vem som helst kan läsa)?

Yttermera och det kan hända att det bara är jag som är så luttrad inför den här grejen efter att ha spelat för mycket Giovanni Chronicles att jag helt förlorat förmågan att tänka i de banorna men: har du faktiskt spelare som uppskattar att majoriteten av dem inte får vara speciella för att en minoritet av dem ska ha något att kontrastera mot?

Till att börja med: Jag ser det såhär att om jag ska vara spelledare, bestämma monster och fiender, bestämma hur världen ser ut, bestämma allt som händer utom det spelarna gör, bestämma vad de hittar osv... Så gör jag det. Att jag bestämmer att det är begränsningar på magiker är precis samma sak som att jag bestämmer vad de hittar för magiska föremål, om de gör det. Så, det är helt enkelt, gör som ni vill jag är inte omöjlig men vissa regler gäller i MIN värld, annars är jag mer än gärna för att spela i DERAS värld. Min värld mina regler. Sen som sagt, även om jag skulle kunna ha en % slag grej för att visa hur sällsynt det är med magiker så skulle jag inte vara helt omöjlig om någon VERKLIGEN ville spela det, även om vi säger att det krävdes att man slog exakt 13 på en d100 för att få vara det egentligen. Om nån verkligen ville skulle jag absolut kunna gå med på det. Men då skulle ingen annan i gruppen få vara just det.

När jag kör med magiker så ändrar jag dessutom ofta magierna, eller begränsar vilka de får ta osv vilket gör att man ändå inte får välja och vraka vilket leder till att det ändå kan vara olika. Sen är det mer än en gång då jag hittat på många egna magier. Senast jag hade med en sorcerer i gruppen bestämde jag att han hade tidsmagi, så han fick bara sådana magier först. Sen blev han nästan dödad av en skuggdemon, då färgades hans själ av det så han började få skuggmagier. De hittade jag på och jag valde spells åt han varje gång han levlade, dessutom var det jag som aktiverade de flesta av dem åt honom första gången (eftersom mycket var instinktsgrejer osv). T.ex. första tidsmagin blev en sorts dodge grej som gick ut på att jag beskrev hur han sprang i skogen, försökte hålla sig i skydd bakom träden sen ser han ett speciellt stort knotigt träd eller nåt sånt och när han springer ut bakom det får han en pil i sig och faller ihop döende typ. Sen beskriver jag om händelsen just före trädet så han brister ut att han tvärstannar och en pil flyger förbi. Så funkar en sorcerer för mig. Mindre kontroll men kraftigare magier. De behöver dessutom inte spellcomponents och sådant trams.

Sen angående domains menar jag ändå att huvudproblem är kvar, alla clerics har alla spells. Det innebär att en präst till is och livs guden rimligen borde ha tillgång till is, kanske väder och healing. Inte holyflaming strike of doom and darkness. Det enda som skiljer dem är lite småsaker, men antingen att man väljer inriktning med mer spells och healing och mindre strid, eller tvärtom borde ha varit en grej. Att välja domain borde vara en helt annan grej. Eventuellt ett point buy system där man bygger sina gudomligheter/prästerskap med dem, typ fullplate 2 poäng, healing spells 1 poäng osv.

Sen en sak till, och det här tycker jag nog är viktigast, att om man måste välja magiker eller cleric för att kunna känna sig speciell så är det ett ganska starkt bevis på att man verkligen har misslyckats med de andra klasserna. Alla får vara speciella, jag tycker bara inte att det speciella ska komma från vem som kan kasta spells hårdast i fullplate eller utan.

 

[.113]

Jag gillar ju som sagt det du pratar om och tycker att det är givande men jag skulle inte vilja spela bara grådassiga bakgrundsfigurer och som tur är så kan jag varva med AW

För mig beror det ju på helt vad man spelar, som när vi t.ex. skulle spela Only War som utspelar sig i warhammer 40k världen. Man spelar guardsmen och det är hög dödlighet, man möter svårare fiender och överlever genom att man slåss i grupp. Men fokus skulle ligga på att man är soldater i en gritty mörk dödlig värld där man är en av flera miljoner runtom i rymden som inte betyder något, offras lätt i kampen mot fienderna som är över allt. Det lät som ett kul koncept att testa så jag tänkte va med.

Då är grejen att det finns specialklasser som inte är "guardsmen". Först har vi vanliga guardsmen som är t.ex. sergeant, medic, heavy weapons guy, weapon specialist (vanlig soldat, med möjlighet att välja lite olika fokus), och typ fordonsmupp.
Sen har vi mekanikuspräster (cyborger i en kult), heliga präster, Commissars, Ogryns (typ ogres), Ratlings och psykers. Fine. Hela gruppen väljer av dessa utom jag. Då säger jag helt enkelt såhär: Tanken var att vi skulle köra vanliga soldater, när hela gruppen består av två psyker, en ogryn, en mekanikus och en soldat så är man ju inte det, utan snarare någon sorts elitförband. Det är fine, men inget jag är sugen på, för det var inte tanken med det hela. Då får ni köra utan mig, men det är lugnt.

Så då kom de överens om att det stämmer ju faktiskt och vi begränsade det helt enkelt till att max en åt gången fick köra något av klasserna som inte är "guardsmen". Den som varit något annat, och sedan dör, får inte köra det igen utan då har någon annan förtur. Alla hade skitkul, och alla var väldigt olika varandra, bra på helt olika saker hela tiden och var alltså ändå unika, trots att ingen körde specialklasserna så ofta.

Sen har vi ju kört helt andra spel också, t.ex. abberant där man är helt galna superhjältar och då är det ju ok att alla är det så klart. Det handlar ju om vilket spel man spelar också. Men det jag menar är bara att ofta finns det vissa saker som kanske sticker ut och lockar mer, men det innebär inte att man inte kan vara speciell eller ha roligt ändå. Dessutom är det roligare när man väl FÅR köra dessa andra saker.

Men som sagt, säger spelledaren typ som i läget ovanför att man får köra alla specialklasserna också då tänker jag helt enkelt att jamen dåså jag spelar inte för det intresserar inte mig, då är det ju upp till mig att leva med det (i det här fallet vara utan rollspel i typ ett halvår) men det är ju sånt man får ta.

 

[God45]

Men erkänn att Paladinen var grymt mycket häftigare förut?

Egentligen skulle jag vilja att prästyrket var uppdelat i 5th edition precis som de andra klasserna. Istället för att uppdelningen ska vara domain, så borde den vara typ Cleric/Priest. Med mer fokus på healing osv, eller mer fokus på strid. Då hade jag köpt hela grejen med fullrustning osv. Det hade dessutom blivit mycket häftigare.

Sen det där med paladinen, det är liksom det jag vill åt med magiker också, det är helt enkelt inte häftigt om varenda kotte kastar magi, eller visst, det KAN vara häftigt, ibland, i vissa världar osv.. men att det är nån sorts standard är inte lika kul tycker jag.

Jag sätter begränsningar på saker för att det ska bli roligt igen. Jag försöker sätta begränsningar på t.ex. magi för att det ska kännas speciellt. Om någon sen kastar en eldboll så ska känslan vara HOLY SHIT han sprängde en hel grupp med folk, sånt kan man bara drömma om!!! inte typ ok, va gör vi andra då, jag skjuter nån som är kvar eller nått.

Och jag vill att när någon spelar en krigarpräst ska det vara en wow känsla på det, liksom RESPEKT, den här killen är en KRIGARpräst!! nice! De växer inte på träd.

Och Paladiner och Sorcerers får man inte ens välja, man kan säga att man vill det så bestämmer jag om de får spela det eller inte eftersom jag räknar det mer som någon sorts template man lägger på. Typ jag är en krigare som finner mitt Kall i Livet och blir paladin! Eller typ omg jag råkade börja kasta magier jag är visst en sorcerer hjälp jag kan inte kontrollera det!

Lite så.

När standard gruppen består av en krigarpräst, en wizardgrejsimojs, sen två whatever.. Och när man dör så är nästa grupp, en krigarpräst och en wizard och två nått annat. Då slutar de kännas speciella, åtminstone för mig. Och eftersom alla varianter av clerics är 99% likadana är inte ens det speciellt. Liksom "wow, du kan kasta samma spells som mig ha samma vapen som mig, samma rustning som mig men du kan minsann... ja.. nån liten skitgrej som ingen annan kan annat än lite annorlunda variant av!!!"

Men lösningen på det här är ju tvärtom mot vad du gör. Lösningen här är att låta hela gruppen vara Paladins och magiker som slungar eldbollar och folk som rider runt på drakar... Och sedan gör du att alla andra runt dem är skitiga, beväpnade med kassa vapen och utan rustningar. Då blir spelarna badass motherfuckers och du får till känslan att det är fet och badass och respekt när någon är en paladin. Det gör också att när de stöter på en motherfucker som är på deras nivå med worldfucker magier och flygande gripar att rida på så är han ett riktigt hot och en anledning till att de ska bry sig.

Tänk bort att det finns en standardgrupp. Dina spelare är de enda äventyrarna i världen, alla andra är fast i något sorts fruktansvärt smutsigt, pestfyllt, magifritt, sexistiskt, rasistiskt och klassuppdelat samhälle. Då är en Warlock cool för spelaren är den enda Warlocken och om det kommer en till är det en Big Deal! Det är därför de gamla Star Wars filmerna där det fanns två aktiva jediriddare fick Jedi att verka mer badass än de nya där det är ett gäng smucks med lasersvärd överallt.