Försöker korta ner...
Han said:
...ett system som gjorde att spelarna kunde misslyckas och hur jag kringgick det genom att istället skapa en annan utmaning. Till sist lyckas de med någon utmaning och kommer vidare.
Jag tror ärligt att detta är extremt vanligt.
I trådstarten lät det dock mer extremt, denna del lägger jag ned som följd.
Han said:
Det är något felaktigt med att applicera hur du spelar rollspel med den spelstil som jag för fram i inlägget. Det är som att dividera med noll.
Det är mer likt än du tror.
Man unviker ett dåligt läge genom att dels uppmuntra, dels falla tillbaka på spelarnas kreativitet.
Men det sagt, du tycker att vi inte har nåt gemensamt..Check.
Jag tycker du låter lite för extrem, kanske lite fel synvinkel men egentligen siktar åt samma håll. Check.
Han said:
Jag drar mig till minnes en tråd på Sverok-forumet när en regelspelare ogillade friform för att man inte kan göra skillnad på skadan av en bazooka och en pistol.
Erm, det är samma person. (Jag alltså.)
Och jag skulle vilja påstå att den ensidiga/vridna tolkningen av diskussionen håller jag inte med om.
Jag kan tyvärr inte bevisa det med "LoM"-användaren här längre, men du får lita på mig eller inte.
Han said:
Uppenbarligen förstod inte killen att man även var tvungen att tänka på ett annorlunda sätt, då denne försökte framhäva att man inte kan använda regler i frifrom.
*suck*
Tänk mer i handling-konsekvens -termer, så ramlar du lite mer korrekt...
Han said:
...Jag presenterar endast en annorlunda stil.
Jag tycker inte det är så stor skillnad som det låter. (Läs: som det lät i trådstarten.)
Delar av mig tycket att det är att gå åt fel hål (från spelarna) men det är delvis beroende på hur långt du drar det i ditt faktiskta spelande.. Och det visar sig ju i trådens lopp.. Att det inte riktigt är så illa.
Han said:
...(1)Strid är ingen utmaning i den här spelstilen... (2)Du sätter ju (i princip) alltid motståndet så att rollpersonerna har en ärlig chans att klara sig. Vari ligger utmaningen då?
1. Fair enough, men det stod inte i trådstarten imho...
2. Gravt felaktigt antagande. (Nog för att vissa spelare har en tendens att visa mig hur fantastiska lösningar kan ta ner/sig förbi abnormt farliga/svåra motstånd/hinder, men antagandet är fortfarande falskt.)
Han said:
Vad jag hela tiden har påpekat är att det krävs andra sorter av utmaningar med denna spelstil. En spelare sade förra gången "Vi har ju inte stridit en enda gång" sedan jag dragit igång en ny kampanj. Ja, det är helt rätt, eftersom jag inte väljer den sortens utmaningar då det inte vore någon utmaning med min spelstil.
Du går miste om ye old classic använda-svaghet-mot-monstret -tänket, men visst.
Har inga problem med dylikt, alls.
Heck, de flesta spelomgångar passerar utan att stridssystemet behöver användas även hos mig.
(Beroende på spel, iofs.)
Han said:
Om vi tar Darth Vader och Luke-exemplet...[antagande om mina åsikter om strid...]...det hade inte spelat så stor roll om de stridit eller spelat galaktisk golf. Det var inte så viktigt för historien.
Antaganden med hur jag behandlar strid eller inte, skippar jag. Irrellevant...(iaf i denna tråd)
Jag förstår inte fullt hur du blev så stridsintresserad men för tydlighetens skull byter jag bara ordval till att Luke "konfronterar" Kejsaren direkt.(Jag antar även att dina spelare är medvetna om din "kan inte misslyckas"-tes.)
De kan inte misslyckas, och en extremt stort "delmål" är herr Ond i toppen...
Men det ÄR i början av storyn..
Så hur gör du då?
Avbryts konfrontationen magiskt?
Rälsar du så hårt att de aldrig får chansen att resa dit?
Vilar du på spelarnas "common sense"?
Skippa antaganden om vad jag tycker/känner, utan förklara mer om hur du bibehåller illusionen med "kan inte misslyckas" -premissen.
(eller hur du klarar dig utan all illusion av fara, det funkar med..)
Vilken som helst sanslöst farlig manöver hade dugit med, bara det involverar problemet med illusionen av "fara".