Rising
Vila i frid
Re: Jag håller med! Till viss del.
Om någon exempelvis eftersöker ett bra skräckrollspel så får man en helt meningslös diskussion där folk från olika läger kommer och ger förslag från olika håll. "Spel X har en mycket bra skräcktabell" "Nä! Regler för skräckpåverkan förstör ju all skräckkänsla!" "Delagarna kan väl hjälpas åt att skrämma varandra?" "Meh! Det är ju metaspel!" osv.
Det är här jag ser en fördel med någon form av klassifikation.
Det är dumt att eftersöka "bra stridsregler" - för vad som är "bra" avgörs ju av vad man har för behov och vad för sorts engagemang man vill att spelarna skall ha.
Vill man ha Problemlösning så kan man diskutera golvplaner, avvägningar, psykologi, strategi, sax, sten och påse-mekanismer och resurs- och riskhantering.
Vill man ha Gestaltning så kan man diskutera trovärdig detaljism eller snabba, abstrakta regler som lyfter fram vikten av initiativtagande och stress.
Vill man ha Samberättande så kan man diskutera spelardeltagande, stimulerande output, mekanismer för planteringar och skörd, osv.
Det är en övergripande klassificering som avser att hjälpa till så att man inte pratar förbi varandra.
Fördelen med triangeln framför ROLLspel vs rollSPEL är att den inte är fördomsfull. Den påstår inte att D&D-spelare skulle sakna inlevelse eller en fantasieggande illusion. Tvärtom så visar den olika sätt att leva sig in i rollspelet.
Herr Nils talar exempelvis om att han inte vill skrämma rollpersonerna utan spelarna. Givetvis vill han att båda ska vara rädda - men han anser inte att spelarna skall skådespela som om de vore lika rädda som sina rollpersoner - utan att de skall agera skrämt med sina rollpersoner för att de faktiskt själva är rädda. Det är en Problemlösningsinställning. Att kalla det "rollSPEL" känns missvisande.
Jag diskuterade skräcktabeller och regler för skräckpåverkan med Herr Nils och han sade att de var bra - men att poängen med dem, det var inte att använda dem, utan att hota med den. Alltså, om spelarna bara går omkring och tar det lugnt så är det ingen idé att överraska dem med något läskigt för att därefter slå ett slag på skräcktabellen - utan meningen är att spelarna ska bli extra försiktiga och rädda när de väl förväntar sig att något läskigt skall hända; ty de skall frukta att tappa kontrollen över sin rollperson.
Återigen; en typisk problemlösningsinställning; han vill försätta spelarna i rollpersonens situation, snarare än att spelarna skall gå in och skådespela utifrån sina rollpersoner. Med det utgångsläget så kan vi ha en mer givande diskussion än om jag skulle argumentera ur ett gestaltnings- eller samberättarperspektiv.
Ser du?
Jag personligen gillar att Maleficor har sin inställning. Det är ett perspektiv jag saknar på forumet. Jag skulle älska en tråd där han gav tips och råd på hur man exempelvis skulle kunna använda gärningsmannaprofilering i ett äventyr. Det låter jättespännande. Och om han skrev en sådan tråd så skulle jag avsky om någon Forgeit kom in och började jiddra om konfliktresolution och author stance, eftersom sånt vore helt meningslöst i diskussionen.
Kategoriseringarna finns alltså där även till Maleficors fördel. Han kan med dem slippa åsikter som han skulle finna irrelevanta.
Men det är just här som termerna Problemlösning, Rollgestaltning och Samberättande kommer in.
Om någon exempelvis eftersöker ett bra skräckrollspel så får man en helt meningslös diskussion där folk från olika läger kommer och ger förslag från olika håll. "Spel X har en mycket bra skräcktabell" "Nä! Regler för skräckpåverkan förstör ju all skräckkänsla!" "Delagarna kan väl hjälpas åt att skrämma varandra?" "Meh! Det är ju metaspel!" osv.
Det är här jag ser en fördel med någon form av klassifikation.
Det är dumt att eftersöka "bra stridsregler" - för vad som är "bra" avgörs ju av vad man har för behov och vad för sorts engagemang man vill att spelarna skall ha.
Vill man ha Problemlösning så kan man diskutera golvplaner, avvägningar, psykologi, strategi, sax, sten och påse-mekanismer och resurs- och riskhantering.
Vill man ha Gestaltning så kan man diskutera trovärdig detaljism eller snabba, abstrakta regler som lyfter fram vikten av initiativtagande och stress.
Vill man ha Samberättande så kan man diskutera spelardeltagande, stimulerande output, mekanismer för planteringar och skörd, osv.
Det är en övergripande klassificering som avser att hjälpa till så att man inte pratar förbi varandra.
Fördelen med triangeln framför ROLLspel vs rollSPEL är att den inte är fördomsfull. Den påstår inte att D&D-spelare skulle sakna inlevelse eller en fantasieggande illusion. Tvärtom så visar den olika sätt att leva sig in i rollspelet.
Herr Nils talar exempelvis om att han inte vill skrämma rollpersonerna utan spelarna. Givetvis vill han att båda ska vara rädda - men han anser inte att spelarna skall skådespela som om de vore lika rädda som sina rollpersoner - utan att de skall agera skrämt med sina rollpersoner för att de faktiskt själva är rädda. Det är en Problemlösningsinställning. Att kalla det "rollSPEL" känns missvisande.
Jag diskuterade skräcktabeller och regler för skräckpåverkan med Herr Nils och han sade att de var bra - men att poängen med dem, det var inte att använda dem, utan att hota med den. Alltså, om spelarna bara går omkring och tar det lugnt så är det ingen idé att överraska dem med något läskigt för att därefter slå ett slag på skräcktabellen - utan meningen är att spelarna ska bli extra försiktiga och rädda när de väl förväntar sig att något läskigt skall hända; ty de skall frukta att tappa kontrollen över sin rollperson.
Återigen; en typisk problemlösningsinställning; han vill försätta spelarna i rollpersonens situation, snarare än att spelarna skall gå in och skådespela utifrån sina rollpersoner. Med det utgångsläget så kan vi ha en mer givande diskussion än om jag skulle argumentera ur ett gestaltnings- eller samberättarperspektiv.
Ser du?
Jag personligen gillar att Maleficor har sin inställning. Det är ett perspektiv jag saknar på forumet. Jag skulle älska en tråd där han gav tips och råd på hur man exempelvis skulle kunna använda gärningsmannaprofilering i ett äventyr. Det låter jättespännande. Och om han skrev en sådan tråd så skulle jag avsky om någon Forgeit kom in och började jiddra om konfliktresolution och author stance, eftersom sånt vore helt meningslöst i diskussionen.
Kategoriseringarna finns alltså där även till Maleficors fördel. Han kan med dem slippa åsikter som han skulle finna irrelevanta.
