Det här är en fantastisk teknik och jag älskar att spelleda så!Jocke;n328992 said:Joakimsk spelledarstil: steg 1. Håll käften tills spelarna blir tysta. 2. Fråga "Så.. vad gör ni?" gå tillbaka till steg 1.
Det här är en fantastisk teknik och jag älskar att spelleda så!Jocke;n328992 said:Joakimsk spelledarstil: steg 1. Håll käften tills spelarna blir tysta. 2. Fråga "Så.. vad gör ni?" gå tillbaka till steg 1.
Exakt! Det är också verkligen en stor del med poängen med blorbens tapetprincip! Lägg SLs prepp- och tabell-krut på salienta saker. Saker där vi behöver rättvisa svar. Finns det vackra blommor i skogen? Bestäm själv! Varför finns det en vakt där? Bestäm själv! Finns det öht en vakt där och exakt hur farlig är den vakten? OK, dags att konsultera gloraklet (dvs preppen, 1-sanningar, 2-sanningar osv).Ram;n329009 said:System och tabeller svarade på fel frågor. Finns det vackra blommor i skogen? Varför finns en vakt där?
Fortfarande inget oblorbigt med det!Ram;n329009 said:Spelet blev bättre och fick bättre flyt av mindre prepp. Jag slutade vara ängslig, arbetade med sociala kontrakt. Om kontraktet var no fudge så fudgar jag inte. Om spelet handlar om karaktärerna så spelar vi system som stödjer det, där misslyckanden och död är systemmässiga och/eller dramaturgiska grepp.
Ja. Men. Det kanske är så att du fortfarande blorbar?Ram;n329009 said:Så om blorb betyder just high prep (regel/tabell) no fudge traditional rollspel så är det nog säkert så att jag har blorbat.
Det låter ju inte speciellt oblorbigt. När jag körde oblorbigt så hade jag inte någon sådan ram. (Och nu börjar jag förstå var du har fått ditt namn.) Sen att jag vill helst gå ännu tidigare, ännu blorbigare, speciellt ang antal&fällor, är väl inte helt orimligt. (Eller låta slumpen bestämma antal&fällor.)Ram;n329021 said:Jag skapar ramen för den (ledare, antal, fällor, grundläggande modus) on the fly innan spelarna går ned i hålan. Därefter är jag lojal mot ramen.
Detta är mycket blorbigt.Ram;n329021 said:Jag lägger inte till för att spelarna vinner, jag tar inte bort för att de förlorar.
Detta liknar hur jag själv i praktiken gör. Jag hade preppat två hus i en by. Spelarna började knacka dörr på alla andra hus. Då improviserade jag dom.Ram;n329021 said:Finns det en smed? Ja, han heter Rodan och är kompetent. Hans son blir lätt förälskad. Därefter är det så. Men vem som bor granne med honom är inte nödvändigtvis satt om ingen frågar.
(BTW korrekt; hippiespel typ Archipelago eller Microscope eller The Skeletons behöver inte känna sig bekymrade, det är spel med traditionell SL/spelar–uppdelning som jag tycker behöver vara blorbiga.)Ram;n329021 said:I trad
Fast även en berättelse brukar ju bestå av saker som händer (med väntan på Godot som möjligt undantag....).2097;n328997 said:Ett sätt att göra rollspelet verkligt och göra rollspel till saker som händer snarare än saker som i en berättelse.
Det finns många aktiviteter som lämnar efter sig berättelser som en slags restprodukt utan att själva vara huvudsakligen berättande. En resa till Ulan Bator består ju också av saker som händer.Leon;n329028 said:Fast även en berättelse brukar ju bestå av saker som händer (med väntan på Godot som möjligt undantag....).
Jag förstår att blorb kan ge en viss form av struktur men ser inte hur åtm det du beskrivit hittils stöder dina anspråk på någon sorts väsensskilnad.
Först den triviala poängen. En resa till Ulan Bator gör du i verkligheten, blorbigt spelande består av ett gäng kompisar runt ett spelbord som sitter och beskriver vad de gör och vad som händer.Flanellkatt;n329034 said:Det finns många aktiviteter som lämnar efter sig berättelser som en slags restprodukt utan att själva vara huvudsakligen berättande. En resa till Ulan Bator består ju också av saker som händer.
Fast att du upplever att blobren har den där effekten motsäger inte att blorben är ett paket med preferenser, och därmed vad jag vill kalla en spelstil. Med det sagt tänker jag släppa den här diskussionen. Den känns inte konstruktiv. Det är fint att du hittat ett sätt att spela som passar dig, och du får kalla det precis vad du vill.2097;n328997 said:Ett sätt att göra rollspelet verkligt och göra rollspel till saker som händer snarare än saker som i en berättelse.
Nej. Det där är snarare en beskrivning jag skulle använda på oblorbigt spelande.Leon;n329038 said:blorbigt spelande består av ett gäng kompisar runt ett spelbord som sitter och beskriver vad de gör och vad som händer.
Om du jämför med schack. Saker händer i schack. Oj kungsflygeln blev förstörd, oj motståndaren rockerade långt, oj vad är det här för pushad g-bonde i det här läget, sätter frågetecken som fan på det draget. Det är möjligt att det blir fel i schack. Speciellt om det är två klantar som spelar. Spelarna glömmer bort sig och vitt går två gånger i rad. Eller en katt knuffar till brädet och c-bonden flyttas från 6 till 7 när spelarna försöker sätta upp det enligt bästa minne av hur det var. Alltså är schack subjektivt och godtyckligt men saker kan ändå hända i det.Leon;n329038 said:Men det är fortfarande subjektivt och godtyckligt. Hur SL tolkar att RPs handlingar samverkar med det som är skrivet och preppat, vad SL kommer ihåg eller förstår av det skrivna, hur spelarna visualiserar situationer - allt det här är subjektivt och godtyckligt.
Inom säkerhetshjälpmedel finns det något som heter Lines. (Det finns veils också men det använder vi inte.)Måns;n329041 said:En fråga: hur säkerställer SL att blorben lever upp till mina, som spelare, hårda krav på en konsekvent setting?
Ändra i utsagor är alltså (se exemplet med att springa genom den låsta dörren) inte oblorbigt.Måns;n329041 said:I vår grupp löser vi det med gruppkonsensus där vi kan säga att “nylon är inte uppfunnet än” eller “fast vargar beter sig inte så” och så ändra fiktionen, oavsett prepp.
För mig är det ett tecken på att vi behöver ändra reglerna. Nyligen ändrade jag vår skadetabell (här är den nya) för att ta bort eller iaf minska risken för konstiga resultat.Måns;n329041 said:Konsekvent setting övertrumfar prepp alla dagar i veckan för oss. Konsekvent setting övertrumfar regler med. Sist fick vi retconna fummelresultat för det blev bara konstigt. Och vi vill inte ha konstigt. Weird är en speldödare för mig.
Intressant. Ja, det är ju viktigt för blorben att den är konsekvent, inte självmotsägande osv. Nu kommer den ju alltid att ha ett visst mått av fel och bitrot, precis som ni i er spelstil ev skulle kunna missa att nylon inte var uppfunnet förrän några spelmöten in: “vänta, det finns ju ingen nylon här!”.Måns;n329041 said:Använder jag andras tabeller och material finns det ofta gott om resultat och info som jag inte uppfattat som rätt, och skulle SL slänga in det så skulle spelvärlden rämna.
Njaej, mitt case är ju att den är nödvändig & oumbärlig ju…?Zire;n329048 said:Fast då får du nog förklara hur man någonsin skulle kunna rollspela utan “blorben”.
Det finns alltså spelstilar (s.k. oblorbiga spelstilar) där det inte är så, där det som är sant skapas genom att det sägs. Så det har inte alltid gällt. Varenda ord ur spelledarens mun är en improvisation påhittad där och då, med enda begränssning att vara konskevent med tidigare urhasplingar. Dom spelen har alltså ingen spelvärld utöver berättelsens värld.Zire;n329048 said:Att det finns en “sanning” bortom orden har ju alltid gällt. Även om spelledaren skulle göra åverkan på den genom att förändra den på någon slags meta nivå.
Hur skiljer sig begreppet från “spelvärld” isåfall?
Vill också tillägga att jag blev ganska paff över denna träffande och effektiva fråga! Kände mig verkligen ställd inför den! Men det är för att jag har haft att göra med såna anti-blorbare så länge, som är helt mot allt det här med spelvärld osv.Zire;n329048 said:Hur skiljer sig begreppet från "spelvärld" isåfall?
Men när du, även i mentalt schack, säger en dragkombination som gör att din springare tar motståndarens bonde spelar du inte ut en scen där Herr Silverbringa rider ned Mjölnaren Muck.2097;n329043 said:Om du jämför med schack. Saker händer i schack. Oj kungsflygeln blev förstörd, oj motståndaren rockerade långt, oj vad är det här för pushad g-bonde i det här läget, sätter frågetecken som fan på det draget. Det är möjligt att det blir fel i schack. Speciellt om det är två klantar som spelar. Spelarna glömmer bort sig och vitt går två gånger i rad. Eller en katt knuffar till brädet och c-bonden flyttas från 6 till 7 när spelarna försöker sätta upp det enligt bästa minne av hur det var. Alltså är schack subjektivt och godtyckligt men saker kan ändå hända i det.
Det går också att spela schack helt utan bräde. (Alltså jag kan inte det. Men om det är två smarta som spelar.) Dom säger e4 e5, Nf3 Nc6 osv och sen har dom brädet i sin fantasi. Det är fortfarande saker som händer i spelet. Alltså är schack inte är bara en berättelse även om vårt medium för att tillgodogöra oss schacket är ord och öron.
Där har du också skillnaden mellan blorbigt spelande och oblorbigt spelande. Saker händer. Vårt medium för att se och utföra dessa saker är våra munnar, ord och öron (och armar och ben eftersom jag ofta tvingar spelgruppen att lajva ut grejer närjag inte fattar vad dom försöker säga, men det är fortfarande semiotiska gester snarare än att dom blir huggna med verkliga svärd och fällor). Vissa grupper har ju dessutom brickor och dockor och kartor som semiotiska hjälpmedel.
I blorbigt spelande sitter ett gäng kompisar och beskriver vad dom gör (och försöker göra) och vad som händer och hur situationen ser ut. Men det är inte allt! Det tar inte slut där! Det finns dessutom en blorb—en fantasikonstruktion, var inte oroliga, jag håller inte på att gå Mazes&Monsters på er och börja irrar runt i ångtunnlarna snart. Det är snarare en konstruktion eller datastruktur som kan liknas vid schackbrädet och pjäsernas position i schack—där dom här sakerna händer. Och ett glorakel—konstruerad av regler (inkl blorbprinciper), prepp, tärningar—som avgör utfallet av dom här handlingsförsöken och som vi konsulterar för att få reda på saker om blorben. Här har vi en ritning.
Det som gör att saker kan hända i ett schackspel eller ett kortspel eller i ett blorbigt rollspel, som gör dom sakerna till mer än bara en berättelse, är att dom har sina datastrukturer. 8×8 nonära arrayen i schack, stridsfältet och biblioteket och kyrkogården i magic, osv osv.
Allt blev genast klarare för mig nu. Jag har också undrat över samma sak som Zire. Kan väl tillägga att jag i princip inte värderar spelvärlds content högre eller lägre utifrån när, hur eller av vem det preppas utan för mig är verkshöjd viktigare. Men jag förstår absolut principen. Men jag anser att "safe & tråkigt" är ett "skydd" jag inte behöver, för när man följer spelvärldens principer så finns det ingen anledning att avhålla sig från dramatisk extrapolering. Men kan nog likna det vid ditt bibliotek av tabeller och info. Om jag vet x, y och z så kan jag utan problem se dritton rimliga utvägar. Ibland kastar jag en drittonsidig tärning. Ibland väljer jag det som jag tycker passar bäst.2097;n329056 said:Vill också tillägga att jag blev ganska paff över denna träffande och effektiva fråga! Kände mig verkligen ställd inför den! Men det är för att jag har haft att göra med såna anti-blorbare så länge, som är helt mot allt det här med spelvärld osv.
Vad det handlar om är väl närmast en spelvärld som existerar oberoende av deltagarna, det vill säga att varken spelare eller spelledare fritt kan styra spelvärlden. Så kanske "oberoende spelvärld", vilket för mig känns väldigt nära normalläget för rollspel. Manipulerande eller fria påhitt har liksom aldrig varit en grej i mina kretsar.Leon;n329060 said:Spelvärld är nog tyvärr inte en jättebra översättning...
Det här är snarare en teknisk agenda än en kreativ agenda.Leon;n329060 said:Det känns som att det som närmar sig en faktisk skillnad/utmärkande drag för blorb i förhållande till andra rollspelsstilar verkar vara att i) en stor del av den kreativa agendan flyttas till “gloraklet”, som alltså är en blandning av regler, äventyr och prepp och ii) att man inspireras av brädspel genom fiktionen av att man kan spela reglerna “direkt”.
Som jag skrev på ritningen så använder spelet en mänsklig tolk för att göra denna typ av bedömningar, bedömningar som görs i enlighet med reglerna och principerna.Leon;n329060 said:Men i rollspel kommer ju händelserna - berättelsen - först, och reglerna konsulteras när de behövs. Spelar du schack flyttar du en pjäs enligt reglerna och reglerna avgör vad som händer. Även i det typ av OSR-igt spelande som blorben verkar vara designat för så börjar du ju med händelsen/berättelsen “Jag sparkar in dörren” - sedan kommer en subjektiv fas där SL bedömmer i) vilken dörr det rör sig om (även om det är uppenbart) ii) hur sparken interagerar med omgivningen (aktiverar ev. fällor, varnar ev. monster).
Spelledaren använder gloraket för att göra bedömningen redan från första början.Leon;n329060 said:Det är bara om SL bedömmer att det är relevant som hen sedan använder sig av reglerna/äventyret/gloraklet och ev ber om tärningsslag etc.
Spel som använder mänsklig bedömning / mänsklig tolk är inget nytt. Några exempel är 20 frågor och Zendo.Leon;n329060 said:Man kanske kan säga så här, i blorb skapar ni en illusion av konsekvens och existerande struktur genom att låtsas att rollspel kan fungera som ett bräd/kortspel.
Ja. Hippiespel, såsom Microscope exempelvis, skapar spelaracceptans genom att spelet i dom är strukturerat som en berättelse där alla deltagarna är delaktiga. Det har jag ju redan skrivit.Leon;n329060 said:Men jag tycker att ett erkännande att andra spelstilar skapar “suspension of disbelief” eller spelaracceptans på andra sätt vore klädsamt.
Varför är du så dissig nu? Vad har hänt? Vad har det blivit för fnurra?Leon;n329060 said:P.s. “anti-blorb”? please….
Ja. Spelvärld kan betyda flera saker, och den vanligare betydelsen är såsom du säger “vi kör i Ereb Altor” eller vad det nu kan vara. Blorb är ett mycket precisare ord. Håller med.Leon;n329060 said:P.s.s. Spelvärld är nog tyvärr inte en jättebra översättning (the quest goes on…), eftersom den etablerade betydelsen av spelvärld är den specifika fiktiva settingen, inte en spelstil.