Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Cissi]

"Över bilen?"
Jag ler och skickar iväg motorsågen som vore den ett morrande bowlingklot, över golvet under Craftern. Det finns gott om plats för att krypa under bilens underreda eftersom den står upppallad på ett skåp. Jag ålar mig under bilen och kommer ut på andra sidan, rör mig fort fram mot fronten och plockar i farten upp mitt morrande vapen igen, håller den med två händer och ser mig om för att se om grabbarna är med mig.
Jag hör en röst bakom ryggen och snurrar runt med motorsågen vrålande i ett stadigt tag.

"Snygg entré men kom över hit! Det är fullt av zombies framför eran Crafter nu..."
Ja, tacka fan för det tänker jag. Jag ser en kille i trettioårsålderns stå och vifta en bit bort, i dörren till trapphuset, men vad han säger mer försvinner i vrålet av motorsågen. Jag låter motorsågen gå på tomgång och böjer mig in under bilen.
"Killar! Kom, det är nån jeppe härborta!"

 

[Cassius]

Spoiler

"Över bilen?"
Jag ler och skickar iväg motorsågen som vore den ett morrande bowlingklot, över golvet under Craftern. Det finns gott om plats för att krypa under bilens underreda eftersom den står upppallad på ett skåp. Jag ålar mig under bilen och kommer ut på andra sidan, rör mig fort fram mot fronten och plockar i farten upp mitt morrande vapen igen, håller den med två händer och ser mig om för att se om grabbarna är med mig.
Jag hör en röst bakom ryggen och snurrar runt med motorsågen vrålande i ett stadigt tag.

"Snygg entré men kom över hit! Det är fullt av zombies framför eran Crafter nu..."
Ja, tacka fan för det tänker jag. Jag ser en kille i trettioårsålderns stå och vifta en bit bort, i dörren till trapphuset, men vad han säger mer försvinner i vrålet av motorsågen. Jag låter motorsågen gå på tomgång och böjer mig in under bilen.
"Killar! Kom, det är nån jeppe härborta!"

Jimmy skyndar sig under bilen, strax efter Lunde. Han irriterar sig på att hon kryper så långsamt, men utsikten är det inget fel på. När han kommit upp på benen och ser samma person som Lunde, reser han instinktivt geväret mot personen och skriker

"Upp me händerna!"

 

[Cissi]

Jag protesterar inte, snarare går tankarna genom mitt huvud om i fall jag verkligen är så korkad att jag hade ränt rakt i armarna på en vilt främmande karl utan vidare eftertanke. Jag är plötsligt väldigt glad åt Jimmys misstänksamhet och fattar posto en bit ifrån honom för att täcka upp hans flank med blicken på de närmsta zombiesaran och vad de gör.

 

[mårten1]

Rutger

Rutger ser ut att bli mest irriterad över hagelgeväret. Dock lyfter han den ena handen medans han håller upp dörren med den andra. Men skriker ändå för att höras över motorsågen.
"Skärp dig, vi har inte tid med det där och hade jag varit en zombi hade jag inte stannat i alla fall. Entrén är full av zombis och vi är några som försöker ta oss upp till idioterna som orsakade skiten och sitter och filurar ett par våningar upp. Vill ni överleva och slippa slåss mot zombis skynda er!"
De verkar ju helt paranoida, men ja, vad kan man förvänta sig en dag som denna, men nu gäller det att komma härifrån så fort som möjligt.

 

[Cissi]

Jag sneglar på Jimmy. Motorsågen muttrar mest på tomgång så jag hör klart och tydligt vad killen säger.
"Jimmy... Vi ger honom en chans. Om inte annat kan du skjuta honom sen."
Jag lutar mig mot Craftern och spanar efter våra kamrater.
"Jesper! Axel! Vad fan styr ni med? Kom hit!"

 

[Cassius]

Förvånad av mannens kallhet, att inte blir stressad av att ha ett gevär riktat mot sig förstår Jimmy att han måste vara från de militära. Jimmy tar några snabbasteg mot honom och tittar bakom sig för att se hur de andra reagerar. Geväret är sänkt till midjan. Redo att höjas igen.

 

[Recca]

Nicola och Lina

Vi är på väg i jogg genom korridoren när jag plötsligt stannar till vid en sjuksal. Lina stannar en bit bort i korridoren medan jag står där i dörröppningen och stirrar. På golvet ligger två kroppar med demolerade huvuden och blodpölar kring sig. En av dem är läkare och den andra en patient vars blekhåriga rumpa sticker upp i vädret mellan sjukklädsflikarna. I rummets ände sitter en uniformerad polis lutad mot väggen. En pistol hänger löst i handen på honom och ovanför det lealösa huvudet droppar ett ilsket blodkläggigt åskmoln, återstoden av mannens hjärna och skalle. Jag närmar mig scenen storögt, ser mig omkring medan jag tassar fram till den döda. Det luktar av slakt. Något högtidligt sänker sig över mig. Här kämpade en krigare sin sista strid. En apokalypsens samuraj. Lina står i dörröppningen nu och undrar varför jag dröjer. Hon inspekterar ointresserat kropparna med sin blick. Jag sjunker ner på huk vid den döda polismannen. Jag trevar över kroppen, hittar det jag söker, batongen, pistolen. Ett par magasin. Jag håller pistolen ifrån mig och gör som de gör i filmer, drar ifrån den övre grejen, vad det nu kallas. En patron flyger ut och en annan klickar in. Jag söker på vapnet, hittar en knapp på dess sida och magasinet faller ur. Några kopparfärgade patroner syns i magasinet; jag kikar i skåran på magasinets sida och konstaterar att det är fyra skott kvar. Jag tar ett nytt magasin och laddar vapnet, slänger det gamla. Lokaliserar vad jag tror är säkringen och ändrar på den. Jag sätter vapnet mot polismannens bröst men tvekar. Han förtjänar bättre. Jag går bort till sängen och tar en kudde. Känner i blickarna från dörren att Lina är otålig så jag lägger på ett kol, trycker ned pistolen i kudden och trycker av. Inget hörs. För säkerhets skull ändrar jag den lilla visaren och trycker av mot kudden. Den här gången ryter vapnet till. Kort, dovt. Jag skriker till i plötslig smärta då vapnet brister i min hand, den övre delen har flugit iväg och kudden blir kladdig av blod. Jag biter till om skriket som vill ut, rafsar till mig kudden med min andra hand och pressar den snabbt mot såret. Det blixtrar för synen och smärtan förvandlas till ett stadigt dunkande. Lina har skyndat fram till mig och frågar hur illa det är, hon tvingar upp dunkudden så att hon kan inspektera min hand. Med en lättnadens suck konstaterar hon att alla fingrar är på plats. "Håll hårt." säger hon och springer bort till ett skåp i närheten. Hon rafsar bland attiraljer, sjukkläder, lakan och täcken. Jag står på veka ben. Fan då! Så jävla typiskt. Varför skulle jag se den där jävla snuten sitta där! Och jag kan ju inte ens använda pistoler...

Lina kommer tillbaks och drar mig på ostadiga ben till badrummet, vi sköljer handen, hon häller på alkohol och lindar om den hårt. Jacket var inte så farligt men det är precis mellan tumme och pekfinger och nästan en centimeter djupt. Modstulet tar jag batongen i vänster hand. Jag känner mig svag och dålig och ...febrig nästan...

När vi kommer ut i korridorerna känner jag mig nästan som en zombie, adrenalindumpen har fått ner mig på jorden ordentligt. Jag följer bara efter Lina som tvingas dras med mig. Jag lirkar in handen i snöret till batongen så att jag inte tappar det där jag haltar fram. Bandaget är rött.

 

[Cissi]

"Jesper!" Ropar jag och följer sedan efter Jimmy. Om inte annat så tänker jag inte låta Jimmy gå ensam.

 

[Feuflux]

Bengt

Efter lite mental förberedelse så tar jag tag i den huvudlösa och beskjutna kroppen i dess fotleder och drar ut den ur hissen. Placerar den liggandes längs väggen med huv... bröstkorgen neråt.

Åt hissen i övrigt finns inget att göra utan tillgång till rejäl städutrustning så den får helt enkelt fortsätta vara i sitt blodindränkta skick. Den är vämjelig, men nu får det åtminstone plats fler personer.

- Vad händer där borta? ropar jag åt Lollo.

 

[Iskaral]

Bengt
- Vad händer där borta? ropar jag åt Lollo.

"Rutger tjafsar med nån. Jag ska kolla!"

Jag tar några steg nerför trappen så att jag kan se vad som händer. Jag står en bit ovanför och bakom Rutger. Först ser jag ser en sammanbiten typ med gevär, en farlig typ. Sedan ser jag en , en, jo faktiskt, en tjej. Med motorsåg! Definitivt en tjej och rätt söt också. Det gör mig glad. I den outfiten, arbetskläder och ärmlös t-shirt, är det förstås svårt att bedöma hennes förtjänster, men det är ju aldrig för sent att ångra sig. Jag vill ha en tjej nu, gärna en lättimponerad en och det där lilla stycket; det där lilla stycket lär aldrig ha varit med en kille som mig förut. Jag tar en klunk cola, fångar hennes blick och avfyrar mitt patenterade leende...

 

[Cassius]

Spoiler

Bengt
- Vad händer där borta? ropar jag åt Lollo.

"Rutger tjafsar med nån. Jag ska kolla!"

Jag tar några steg nerför trappen så att jag kan se vad som händer. Jag står en bit ovanför och bakom Rutger. Först ser jag ser en sammanbiten typ med gevär, en farlig typ. Sedan ser jag en , en, jo faktiskt, en tjej. Med motorsåg! Definitivt en tjej och rätt söt också. Det gör mig glad. I den outfiten, arbetskläder och ärmlös t-shirt, är det förstås svårt att bedöma hennes förtjänster, men det är ju aldrig för sent att ångra sig. Jag vill ha en tjej nu, gärna en lättimponerad en och det där lilla stycket; det där lilla stycket lär aldrig ha varit med en kille som mig förut. Jag tar en klunk cola, fångar hennes blick och avfyrar mitt patenterade leende...

Jimmy höjer gevärt ner han ser stroppen komma ner från trappan. Även han helt oberörd av närvaron av skjutvapen, de måste vara soldater. När han ser hans glattiga stil och kåta blick säger han i tron om att det är Jimmy mannen stirar på.

- Vad fan glor du på?

 

[Cissi]

Lunde

Jag sliter blicken från Craftern och följer Jimmys blick. Ännu en man har dykt upp i trappan. Jag möter hans blick och biter hårt ihop käkarna. Jag glömmer aldrig ett ansikte, ännu mindre ett leende.
Det är "jag-tar-min-egen-vikt-i-bänkpress"-Lollo. Jag slår ned blicken i golvet och glider in bakom Jimmy. Om jag har tur så kommer reporternötet inte ihåg mig...

 

[Laowai]

Spoiler

"Jesper!" Ropar jag och följer sedan efter Jimmy. Om inte annat så tänker jag inte låta Jimmy gå ensam.

"Jaja, ta det lilla lugna." Jesper har lyckats ådra sig några alldeles nya och fina skrapsår när han tog sig ut genom dörren.

Han tar sig runt till de andra, och rycker upp bössan så snart han får syn på de två nya ansiktena.

"Whoa! Vilka är det där!?"

Han riktar hagelgeväret mot den spänniga typen.

"Vilka är ni? Vet ni vafan det är som händer?"

 

[mårten1]

Rutger

Rutger håller fortarande handen lite i avväpnande hållning.
"Vad är det med er och era gevär." hörs och syns att han verkligen inte tycker att det är tid för detta. Han tittar under craftern och ser att "invånarna" i entrén rör sig mot craftern.
"Vi vet inte så mycket men vi tar det snart, kan vi snabbt röra oss upp till nästa våning där vi har det lite mindre zombis. Men visst!" Säger Rutger lite avkapat.
"Rutger, gymnasielärare och fruktansvärt mån om att vi inte ska vara kvar här så länge till." det hörs väl att det finns ironi i rösten, men han vill bara till någonstans där de kan snacka mera lite i lugn och ro.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Lunde

Det är "jag-tar-min-egen-vikt-i-bänkpress"-Lollo. Jag slår ned blicken i golvet och glider in bakom Jimmy. Om jag har tur så kommer reporternötet inte ihåg mig...

He he, Hon slog ned ögonen! Blev du blyg nu gumman? Oj oj oj! Det här blir bra! Det sägs att seriemördare får en kick av att se livet fly ur offrets ögon. Det här är min grej. Jag känner mig lycklig, levande.

Den hårda killen med geväret: "Vad fan glor du på?"

Varningsklockor ringer! Som frekvent besökare på stans inneställen har jag lärt mig känna igen typen. Den man inte ska tjafsa med. Det blir inte liksom; knuff, knuff, knuff och så går flickvänner och polare emellan och båda kan känna sig som riktiga män. Inte med killar som han där. Jag ler ett avväpnande leende istället.
"nej, nej, inte dig polarn. Thunderdometjejen!" (Min salige morfar älskade Mad Max och lät mig se med honom på VHS igen och igen) Hmm. Varför får hon mig att tänka på Afrika?

[Okej vi var många som postade samtidigt. Vi låtsas att allt går ihop på något vis va?]

 

[Cissi]

"Rutger, gymnasielärare och fruktansvärt mån om att vi inte ska vara kvar här så länge till."

En gymnasielärare och Lollo, ja de är ju inte insatsstyrkan i alla fall och sen...

"nej, nej, inte dig polarn. Thunderdometjejen!"

Herre Gud! Jag misstänker att ingen skulle kalla Jepser för thunderdometjej och rodnar men inser mitt i allt att vi inte kan stanna här.

Jag knuffar lätt till Jimmy i ryggen med ena axeln och stänger av motorsågen. Sen viskar jag.
"Jag känner igen den ena, det är okej! Gå nu, Jimmy, vi har inte tid med kafferep. Det var säkert femton stycken i entrén. Vi reder ut det här sen."

Jag tittar över axeln på Jesper och Axel, hela och hållna, eller ja... Jag nickar åt dem att komma och går förbi Jimmy med snabba steg. Jag hissar upp motorsågen på axeln, lägger svärdet över axeln och en arm över svärdet så tyngdkraften håller den kvar.

Går fram till Rutger, noga med att inte möta någon annans blick än just hans.

 

[Anchorman]

Nicola

Lina öppnar en dörr till ett av trapphusen. Försiktigt kollar hon ut, katanan stadigt i handen.
Ser ganska lugnt ut, vi borde komma upp till våning sexton med dem här trapporna. Därifrån kan vi nog ta någon ventilation eller skit upp till våning sjutton där dem är. Eller du är ju bra på att klättra, vi kanske kan klättra på utsidan huset en våning.

Lina börjar gå uppför trapporna, lite ljud hörs nerifrån men uppåt verkar det lugnt.

[vill inte att någon ska rusa före i tidslinjen så därför blir uppdateringen kort.]

Bengt

Lars har inte hjälpt till så mycket när Bengt flyttade kroppen, om man inte räknar att lägga en pizza några meter bort som hjälp.
Nu verkar han dock återhämta sig sakta, även om han fortfarande är ganska blek i ansiktet. Han har lyckats få tag i en defibrillator som han hanterar lite klumpigt och ovant.
Vad tror du farsan? Dra på den här mot en zombie så borde han flyga som ungen i Jurassic Park eller?

Alla andra

Axel har också ställt sig hos de andra, i hans händer håller han ett plattjärn som fungerar som svärd. I hans fickor sticker några små mikropizzor upp, det var det enda han fick med sig ifrån bilen, när han var tvungen att dra i all hast.
Alltid något tänker han när han följer Lunde uppför trappan.

 

[mårten1]

Rutger

Rutger ger Lunde en lugnande och stöttande blick som bara lärare kan ge. Hon verkar inte gilla Lollo av någon anledning så han ger Lollo en "håll-dig-i-skinnet" blick, men den är ganska snabb och han tittar mest mot Lundes håll.
"In till vänster, bort mot hissarna borde ni hitta två personer till och en zombi som är... fastsurrad. De verkar ju jobba på något botemedel så vi försökte hålla dem vid liv om vi kunde."
Säger Rutger när de andra går förbi honom, han ser till så alla kommer in och stänger dörren efter dem och följer sedan efter.

[Efter påpekning av Cissi, känner inte Lunde men använder namnet för att säga vem man tittar på, dock kan jag inte säga Lunde om min karaktär skulle försöka snacka direkt till henne ]

 

[Cissi]

Spoiler

Rutger

Rutger ger Lunde en lugnande och stöttande blick som bara lärare kan ge. Hon verkar inte gilla Lollo av någon anledning så han ger Lollo en "håll-dig-i-skinnet" blick, men den är ganska snabb och han tittar mest mot Lundes håll.
"In till vänster, bort mot hissarna borde ni hitta två personer till och en zombi som är... fastsurrad. De verkar ju jobba på något botemedel så vi försökte hålla dem vid liv om vi kunde."
Säger Rutger när de andra går förbi honom, han ser till så alla kommer in och stänger dörren efter dem och följer sedan efter.

[Efter påpekning av Cissi, känner inte Lunde men använder namnet för att säga vem man tittar på, dock kan jag inte säga Lunde om min karaktär skulle försöka snacka direkt till henne ]

Lunde

Jag nickar åt Rutger och går upp för trappan. Jag tar tillfället i akt att höja armen och torka bort blodet ur mitt ansikte med en hand när jag tränger mig förbi Lollo i trappan, i ett försök att undvika hans blick.
"Men så flytta på dig!" Tänker jag och tittar ut över parkeringen genom fönstret i trapphuset. Ljuset är annorlunda nu, gulare och varmare. Det går mot kväll...

Jag rättar till motorsågen som ligger över min axel och lyssnar efter Jesper, Jimmy och Axel. De kommer också. Jag slappnar av lite och kliver vidare upp för trappan.

 

[Recca]

Nicola:

Det rinner från handen och droppar i trappen med varje mödosamt steg. Jag ger Lina en konstig blick när hon föreslår att jag ska klättra. Hånar hon mig? Med den här handen lär jag inte kunna greppa någonting. Jag borde nog bara sätta mig ner någonstans. Sextonde våningen känns oändligt långt borta.