Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Recca]

Nicola:

Jag förstår inte varför de drar härifrån. Vi är ju säkra just nu, här. Och en våning upp är målet för den här utflykten. Och nu vill de leka actionhjältar. Så jag skakar på huvudet. Men när Lollo tittar tillbaks till mig så försöker jag le uppmuntrande. En smilgrop som fördjupas, det är vad den här situationen gör med en, kan inte ens uppamma ett riktigt leende. "Rutger, Lollo... Lunde. Lycka till. Hör av er så snart ni satt er i säkerhet nånstans." Jag är mjuk på rösten; jag har ju hängt med de här rätt länge nu. Plötsligt är jag inte ens irriterad på Rutger längre. Han är endå en klippa. Och just när man återförenas efter sexton jävla trappor och dussin zombier så drar de, försvinner ur ens liv. Det är nog det sista jag ser av dem. Plötsligt medryckt av situationen går jag bort och räcker fram handen till Rutger, ger honom en sällsynt uppskattande blick. "Ta hand om dig."

Jag ger Lollo en lätt kram också.

Sen hör jag Linas ord och lämnar dem där vid hissen, backar efter Lina och håller upp handen som i hälsning mot dem. "Håll utkik efter vapen och sätt er i säkerhet. Hör av er!" Jag gör "ring"-tecknet med tumme och lillfinger. Sen vinkar jag åt övriga att hänga med i gången.

 

[yjoben]

Erdan försöker skaka sig loss, skriker till Steve om hjälp, sen försöker de ta sig igenom barrikaden.

 

[Feuflux]

Bengt
[Alltså, jag har noll koll på hur skadade folk är. Anledningen till att gamle omtänksamme Bengt inte kastar sig över er och plåstrar om er får bortförklaras med bristen på plåster... men han tycker lagom synd om er, okej?]

Ger passerkortet till Lunde, eftersom hon bad om det först. Lina sa att hon hade ett passerkort och vakten kan säkert fixa in oss lite varstans. Så jag ska väl förhoppningsvis inte behöva ett eget.
- Lycka till nu.

Jag hänger på Lina och Nicola.
- Ni känner varandra?
Det är halvt en fråga och halvt ett påstående.

 

[Cissi]

- Lycka till nu.

Jag nickar åt Bengt och undrar vad jag har gett mig in i. Men jag känner att jag inte kan stanna här, och nu kanske jag får en möjlighet att göra något åt Morgan. Jag vinkar tafatt efter Jesper och tittar med sorgsna ögon efter dem och räcker över passerkortet till hissen till Rutger.
"Ambulansgaraget äri källaren."

Sen hämtar jag min motorsåg, min käraste ägodel och som ska hjälpa mig genom låsta dörrar.

 

[mårten1]

Rutger ser lite smått förvånad ut men tar emot skakningen från Nicola och ger ett genuint leende mot henne.
"Jag ber om ursäkt, men något med dig får mig att gå igång. Men ta vara på dig och ta hand om gruppen ok. Vi ses snart igen."

Efter att Lunde gett honom kortet så öppnar Rutger dörrarna till hissen som redan är på våningen.
Han ser på dem som står kvar, salig röra, men ja, inte de vanligaste av situationer heller.
"Ni får fixa botemedlet, så ser vi till att det är några färre som behöver det." Rutger står nu i hissen och håller upp dörren till Lunde och Lollo som ska med ner.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Rutger står nu i hissen och håller upp dörren till Lunde och Lollo som ska med ner.

Hissdörrarna stängs och vi börjar vår färd ner i djupet av en byggnad som nu, mer än någonsin, förtjänar namnet Sjukhus. Vi vet inte vad som kommer att vänta på oss därnere. Detta kan vara avgrunden. Jag tror att jag har återhämtat mig efter smällen Jimmy gav mig; yrseln har upphört och jag känner mig stadig på benen igen. Men jag är trött. Orkar jag växla upp en gång till om jag måste?

Jag drar en hand genom håret, märker att det har fångat Lundes blick och säger med ett leende, alltid med ett leende "Tycker du om det?"

 

[Cissi]

Tycker du om det?

Jag blir högröd i ansiktet när Lollo kommer på mig med att titta på honom och sänker blicken. Tyvärr innebär det att min blick snarare sveper över hans kropp än undviker den.
Jag vrider bort huvudet och fäster blicken på hissdörrarna. Sluta stirra på honom! Jag försöker fokusera på Jesper och ett litet leende leker över mina läppar. Det känns redan så avlägset, fast det var knappt fem minuter sedan.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"Mamma älskade mitt hår. Hon kallade mig sin lille Simson och vägrade klippa det" *fnyser och fingrar på mitt krucifix* "En kristen pojke med långt hår. Jag kunde ha behövt lite av Simsons krafter på skolgården. Fast där fick jag heta Jesus. Hela högstadiet" *skakar på huvudet met ett litet leende (förstås!)

 

[mårten1]

Rutger står lite för sig själv, inte än, inte än. Snart ska han fråga sin fråga till Lollo som han brukar ställa till sina elever som beter sig lika dant. De har inte något vettiga svar men kanske Lollo har det som har till synes levt lite ytligt hela livet.
Bättre att ta det när vi är i ambulansen tänker Rutger och bara skakar lite på huvudet samtidigt som han kollar på hissnummren som allt för sakta rör sig ner till källarplanet.

 

[Cissi]

Jag nickar och är tyst ett ögonblick. Jag har fått min beskärda del av namn också, det slutade dock när jag började på gymnasiet och blev en av grabbarna.
"Föräldrar tänker inte alltid på sina barn..." mumlar jag tillslut. "På vad de måste stå ut med på grund av deras val..."

 

[Anchorman]

Erdan

Zombien hänger fast trots Erdans skakande. Steve vill hjälpa till men han fullt upp med dem andra två som gett sig efter honom, han är ingen fighter Steve men med vilja kommer man långt.

Sjukhuset, sextonde våningen

Innan gänget hinner fram till dörren så springer Mohammad ikapp dem och räcker fram tre tabletter till Nicola.
Två av dem ska hjälpa mot smärtan, en är uppiggande. Båda är receptbelagda, men vem bryr sig om sånt nu?

När Lina har kommit fram till dörren vänder hon sig om till de andra, hon börjar tala med hela gruppen, nästan som en härförare som talar till sin armé innan en viktig strid.

Förutom Nicola så vet jag inte vem någon av er är. Men där inne finns det folk som förtjänar att få huvudet avhugget och det är precis vad jag ska fixa.
Om de fixar något jävla botemedel fine, men efter det så är dem mina, och försöker ni stoppa mig så kommer ni inte leva länge.

Lina står helt still och blickar ut över gruppen, sakta tar hon upp passerkortet och kollar på det en stund innan hon säger.

Är ni redo?


Sjukhuset, garaget

Hissdörrarna glider upp när hissen når -2.
Garaget gapar av tomhet, både på zombies men också på ambulanser.
Endast en enda ambulans finns kvar i garaget, en av en äldre modell och antagligen den sista i prioritet när ambulanser behöver rycka ut.
Långt bort på andra änden av garaget finns porten, den enda väg ut där en bil får plats.
Här precis som de såg utifrån står en ambulans och blockerar möjlig utfart. Ambulansen står med bakändan mot garaget.
När gruppen åkte in mot sjukhuset såg de flera zombies framför ambulansen inga av dem syns ifrån den här vinkeln, men det går inte att se helt ut så de kan fortfarande vara kvar.

 

[yjoben]

Helsicke! tänker Erdan.
Springer så fort han kan mot närmsta vägg/bil och dunkar ryggen mot nämda objekt samtidigt som han ger ifrån sig ett skrik som lätt skulle kunna liknas med en arg gorilla.

 

[mårten1]

Rutger nickar bort mot ambulansen vid porten.
"Om den är tom kanske man kan smyga in via bakdörren och ta ambulansen vid porten direkt? Dock hade den väl trasig framruta men vi måste få bort den på något sätt. Fast först kanske vi ska se om vi kan hitta nycklar till reservbilen så vi har en plan b att falla tillbaka på."

Rutger tittar på de andra lite frågande.
[Anchorman, om jag förstår rätt så står den typ redo att köras ut... bara att förarna troligen blev zombis och inte kom längre?]

 

[Cissi]

"Om den är tom kanske man kan smyga in via bakdörren och ta ambulansen vid porten direkt? Dock hade den väl trasig framruta men vi måste få bort den på något sätt. Fast först kanske vi ska se om vi kan hitta nycklar till reservbilen så vi har en plan b att falla tillbaka på."

Jag ser mig omkring i garaget och känner över verktygsbältet som jag har på mig, hammare, stämjärn, kniv och klubba. Kan vara bra att ha kanske. Jag går ut i garaget och går med försiktiga steg över betonggolvet med motorsågen återigen upplagd över axeln. T-shirten börjar stelna av allt blod som runnit ned över axeln från såret i huvudet och det är jävligt obehagligt. Däremot blöder det inte från huvudet längre. Man får vara glad över det lilla. Jag försöker att inte tänka på vad de andra eventuellt råkar ut för utan koncentrerar mig på den gamla bulan som står ensam och övergiven i garaget. Jag går fram till den och drar med handen över plåten.
Hej, vännen. Tänker jag. Vi ska nog trivas ihop.
Jag tittar på Lollo och Rutger.

"Ehm... om vi kan få ut den här pärlan så är det nog att föredra. Jag vill inte ha en zombie i knät som hoppar in genom vindrutan när jag kör... Men... men då behöver vi flytta på Bulan däute och bli av med alla zombies... på nått sätt."

Jag känner mig lite utanför... Lollo och Rutger känner varann, och de har jobbat ihop under dagen. Dessutom känner jag mig obekväm i sällskap med Lollo. Hans typ av kille brukar inte gilla att lyssna på tjejer som mig. De vill ha tjejer som Nicky och Lina. Det kan han få. Jag har Jesper!

Jag vänder ryggen mot dem och drar av mig den nedblodade t-shirten. Droppar den på golvet och sticker armarna i overallsärmarna och knäpper overallen. Torr och hyfsat ren. Dessutom värmer det lite mer än en t-shirt.

 

[Feuflux]

Bengt [som förstås inte har en aning om Linas motiv]

Lina säger:
Förutom Nicola så vet jag inte vem någon av er är. Men där inne finns det folk som förtjänar att få huvudet avhugget och det är precis vad jag ska fixa.
Om de fixar något jävla botemedel fine, men efter det så är dem mina, och försöker ni stoppa mig så kommer ni inte leva länge.

- Vänta vänta vänta, nu hänger jag inte med. Du tänker döda alla forskare? Varför? Räcker det inte med att zombisarna står för anarkin? Måste vi bidra själva också? Har forskarna släppt lös viruset medvetet måste dom givetvis ställas inför rätta.

Och sen backar jag ett steg för att få lite avstånd till Linas svärd.

 

[mårten1]

Rutger gör en liten facepalm, självklart har hon rätt.
"Ja, krossad fönsterruta är nog väldigt dåligt. Men vi kan nog använda den som lockbete. Om vi kan sätta något för gaspedalen så att den bara kör rakt ut kanske den lockar med sig zombisarna som är närmast och vi kan smita förbi och komma iväg?"

Rutger rör sig mot det expeditionsliknande rummet som finns. Förhoppningsvis hittar han nyckeln till bilen som Lunde vill köra.
Där inne ser han använda syrgastuber, vänder sig om till de andra.
"En sådan här borde man ju kunna tejpa fast på gaspedalen. Den kanske inte startar så mjukt men det spelar ju ingen roll, vi vill ju bara att den ska åka framåt."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"Utbildar de gerillasoldater på din skola Rugge? Eller terrorister?"

Vi hittar snart en nyckelring med matchande reg-nummer. Jag kastar den till Lunde
"Starta upp den, men håll dig en bit bakom så ingen därute hör den"
Jag tittar på Rutger och börjar gå. Sedan vänder jag mig tillbaka mot Lunde, ler och säger
"Oroa dig inte. Det blir en piece of cake och en walk in the park"
Så fort jag vänder mig från Lunde slocknar leendet. Jag vill verkligen inte slåss mot fler zombies. Alla de hårda och välbeväpnade; Nicky, Lina, Jimmy, Axel är kvar på sjukhuset. Hur blev det så. Och de där poliserna vi ska hämta verkar inte så heta heller. Säkert kontorspersonal. Kvinnor med dubbelnamn. Och det är ju inte så att mitt pass behöver förnyas.

 

[mårten1]

Rutger

Rutger tittar lite frågande på Lollo men svarar.
"Det är en helt vanlig gymnasieskola, förstår inte vad du menar? Men om du menar mig själv, varför jag är lugn, så har jag varit i militärens CBRNE förbandet vilket gjorde att jag fick jobba bland annat som bomb och minröjare. Så försöker mest se hela skiten som en stor bomb som är nära att sprängas, vi får bara hoppas att hon är vänligt sinnad." Det sista säger Rutger med ett ironiskt leende.
Han verkar få något roligt minne framför sig men tar sig tillbaka till nutiden och rör sig tillsammans med Lollo mot ambulansen, han har den lilla syretuben i ena handen och hammaren i den andra.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Ah okej. Det förklarar en del. "Jag tänkte mest på eldgranaterna faktiskt. Du vi kanske skulle fixa lite såna där molotovs? Det kanske skrämmer dem. Som vilda djur" Allt som kan hålla dem borta från mig.

 

[Cissi]

Jag står och vrider på en bår och funderar så det knakar. Få se nu.... Bulan därute står i nedåtlut, det borde vara lättare att låta tyngdkraften göra jobbet åt oss... allt som behövs är att man kommer in under bilen och mekar lite med bromsar och vajrar...

"Hörrni! Stopp, stopp!" Ropar jag och går efter männen.
Bombröjare kanske men han verkar inte veta nått om bilar.
"Om vi ska försöka göra nått åt gasen på bilen så måste en av oss ta sig in i förarhytten. Det innebär att vi måste gå på utsidan av bilen för att det går inte att krypa från skåpet bak. Det finns bara en liten lucka." Jag måttar med händerna ungefär 20x20 cm.
"Dessutom så måste vi vara tysta. Att varva motorn på den där skulle vara som att skicka ut en lysraket!"

Jag håller upp båren och ler finurligt.
"Ni kan fixa med bomder och molotovs, låt mig sköta bilarna."