Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Recca]

Sjukhuset

Lars nickar sakta med huvudet på Nicolas förslag om klättring. Han kollar på hennes hand och fortsätter.
Så fort farsan har fixat, Jimmys axel, för det var så han hette va? Så borde du låta han kolla på din hand, han kan säkert fixa till något.
Under tiden vila här, så går jag och letar efter något rep.
Lars reser sig och dricker upp det sista ur sin Loka och börjar gå ut ur rummet.

Nicola:

Min första tanke är att lyfta nån sorts protest men istället så böjer jag mig för Lars' gest. Är det där tacksamhet jag känner? Jag sjunker ner i en soffa i ett hörn i personalrummet. Vapenskidan vilar över mitt knä och jag rullar bakåt huvudet i soffan och sjunker ner ibland de mjuka kuddarna. *Gäsp.*

- Nicola! Lars! Se vad det är som händer!

Medan knallarna från femtonde våningen rullar förbi som dyningarna mot sömnens strand är det Bengts rop som väcker mig ur min dvala. Jag ser mig omkring efter en kudde eller något att lägga över huvudet. Så kommer jag att tänka på något jag hörde vid hissarna. Något om immunitet. Den där verkstadstjejen sa att nåt om att Jesper var immun. Det är viktigt. Jag vet det men inte riktigt varför. Botemedlet? Äsch... Allt jag vet är att det är dåligt om jag låter honom dö nu. Min jogg nedför korridoren skakar liv i mig. Lars har hunnit ut ur ett rum och jag säger bara: "Fortsätt leta."

Jag slänger upp dörren till trapporna.

 

[Cissi]

Spoiler

Mikael/Lollo

Plötsligt slås Lundes sidoruta sönder av en zombie med halva ansiktet avbitet. Zombien sträcker sig in och försöker få tag på Lunde.

Med Lunde i knäet sträcker jag fram pistolen mot zombien och skjuter så att den numer helt ansiktslösa fasan sjunker ihop utanför bilen. Och med ens lossnar den spärr som hållit mig tillbaka. Jag fortsätter att skjuta zombie efter zombie på extremt nära håll genom vindruta och sidofönster, alla som kommer nära. Min Sigsauer har varit i polisens tjänst i snart ett årtionde; den har varit med om otaliga tillslag och arresteringar och till och med en rånarjakt, men aldrig förr har den varit så talför och det den säger till våra angripare är: DÖ!

DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! Ett monotont upprepande av denna enda stavelse tills den helt har tappat rösten. Ett enda ord, bara detta enda ord, ingen som helst variation i dess svada, men auktoriteten i dess röst kan ingen ta miste på. Den får överstar och Generaler med stjärnor på sina axlar att rodna i skam.
Och zombisar att falla till marken i lydnad och DÖ!

Lunde

När första skottet avlossas kryper jag ihop i fosterställning med armarna över huvudet och ansiktet vänt mot Lollos kropp. Jag har ingen lust att försöka få nått vettigt ur situationen med en pistol i huvudhöjd. Rutger! Tänker jag. Hur går det för Rutger? Shit i helvete vi måste härifrån! Åh, stackars Pärlan! Vänta nu! Sitter jag och sörjer en bil!? Men hon är ju så fin, lilla Pärlan! Hur går det för Rutger? Och Poliserna? Har Lollo skjutit klart snart? Vi måste härifrån! Tänk om Pärlan inte startar igen!? Jag rycker till vid varje avlossat skott och försöker att stänga ute ljudet av pistolen. Vi skulle ju inte döda dem. De är ju människor. De är som Sigurd. Jag snyftar till vid tanken på Sigurd. Undrar hur han mår. Hur är det med Jesper? Vad händer med Rutger? Har Lollo slut på ammunition snart? Vi. Måste. Härifrån!

 

[Anchorman]

Erdan

Erdan och Steve springer in i fiskebutiken med zombierna tätt efter. Steve slänger igen dörren i ansiktet på dem och drar en lättnadens suck.
Fiskebutiken är uppdelad i två våningar, den övre våningen har fiskedrag och tillbehör, den andra våningen som ligger en trappa ner har fiskespön och andra större fiskeprylar.
Skyltfönstret kommer inte hålla dem borta för evigt, plocka på dig det du behöver så drar vi via sidordörren sen.

Precis när Steve slutat prata hörs flera skott ifrån Kungsgatan.
Steve höjer på ögonen.
Antingen är inte vi dem enda överlevande eller så har zombierna listat ut hur man använder skjutvapen...

[Plocka på dig allt som du vill ha, allt som finns i en vanlig fiskebutik finns även här så bara välj och vraka]


Ambulansen

Kvinnan har börjat klättra ner och hoppar den sista biten och slänger sig in i bakändan och lyckas undvika alla antända zombies som springer runt som yra höns.
Vi måste vänta på Anna hon kommer efter mig.
Mycket riktigt kliver det ut ytterligare en kvinna på avsatsen, men hon står som paralyserad när hon ser synen nedanför henne.

Lollo plockar den ena zombien efter den andra i framsätet, men det är tydligt att det är en kortsiktig lösning. Även om Lollo hade använt alla sina skott i alla sina tre magasin så hade det ändå inte räckt zombierna är helt enkelt för många.
Alla rutor där fram är nu krossade av Lollos skjutande.
Exakt många zombies som faller är svårt att se, men det är många och det verkar bara vara dem som blir skjutna i huvudet som inte reser sig igen.
Lollo blir förvånad när han inser att pistolen inte skjuter mer, i stressen har han skjutit slut på hela magasinet och pistolen klickar nu bara när han trycker på avtryckaren.

I pausen som har blivit när Lollo inte längre skjuter närmar sig nu zombies igen och omringar bilen.


Sjukhuset

Jesper lyckas i sista stund ladda om vapnet och skjuter ifrån höften. Huvudet på zombien flyger åt alla håll och kroppen faller rakt bakåt.
Nicola kommer in på våning femton i samma stund som Axel drar loss svärdet ifrån huvudet på zombien som han släckte tidigare.
Inte visste jag att du kunde skjuta så Jesper, helt galet.

Mohammad kollar på Bengt han skakar på huvudet angående sprit frågan.
Vi har lite medel som vi använder för att söva patienter som har tappat kontrollen. Ska jag hämta det? Han kommer vara utslagen minst en timma.


Mormor Ganja

Mormor Ganja glider ner för muren på utsidan. Hon ser hur dörren till Botaniska trädgården är låst med ett stort hänglås.
Som tur är verkar ingen av människorna utanför ha märkt av henne nu heller.

 

[mårten1]

Rutger

Förvirringen bakom ambulansen bland zombisarna bara fortsätter. När poliskvinnan hoppar in i ambulansen säger Rutger åt henne att säga till dem där framme att förbereda avfärd så fort som bara går. Ingen av zombisarna verkar fokusera på Rutger just nu så han vänder sig upp mot Anna.
"Anna hoppa, jag tar dig så åker vi så fort vi är inne i ambulansen."

 

[Recca]

Nicola:

"Falsklarm." Suckar jag. Sen går jag i slumpvis vald riktning på våningen, svärdet i handen. Tänkte försöka hitta något jag kan använda som änterhake. Jag håller uppsikt kring mig utifall att det återstår zombier på våningen.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Lollo blir förvånad när han inser att pistolen inte skjuter mer, i stressen har han skjutit slut på hela magasinet och pistolen klickar nu bara när han trycker på avtryckaren. I pausen som har blivit när Lollo inte längre skjuter närmar sig nu zombies igen och omringar bilen.

Jag lyfter Lunde som om hon vore en tygdocka och slänger henne ner i förarstolen: "KÖR!" Jag släpper pistolen ner på golvet, ser mig vilt omkring efter ett tillhygge och drar hammaren ur Lundes verktygsbälte just i tid för att hinna krossa pannbenet på en äldre dam som skrikande försöker sätta tänderna i mig.

Plötsligt hör jag en myndig röst från luckan: Har ni någon extra ammunition? Det är en av poliskvinnorna. Jag sliter upp de två halvfulla magasinen och slänger dem över axeln. Lunde har problem på sin sida också. Det är de tre tonårstjejerna som jag såg stappla fram på sina höga klackar alldeles nyss. De attackerar förarsidan som om självaste Justin Bieber satt vid ratten.

Jag sliter upp stämjärnet ur bältet och slänger mig fram och stöter det i ögat på en av tjejerna. Själv stöter jag i ratten och hamnar på rygg med huvudet i Lundes knä. Det finns ingen tid att ändra position heller. Jag ligger där och hugger vilt med stämjärn och hammare ovanför, bakom mitt eget huvud ut genom sidofönstret när jag hör dunsande ljud från motorhuven. Två fjortisar till. Två för många. De kryper fram till det som är kvar av vindrutan, sliter bort den och tittar på oss med sina översminkade tvättbjörnsögon.

I det ögonblicket ser jag något sväva i luften ovanför mig. Sigsauer! Poliskvinnan börjar skjuta genom luckan. Jag ålar snabbt tillbaka mot min plats för att ge Lunde mer utrymme.

 

[Feuflux]

Jimmy: JAG KAN DRICKA DEN SKITEN, DET ÄR INTE FÖRSTA GÅNGEN!

Mohammad: "Vi har lite medel som vi använder för att söva patienter som har tappat kontrollen. Ska jag hämta det? Han kommer vara utslagen minst en timma."

Bengt
- För helvete Jimmy, du kommer kvävas av dina spyor om vi trycker i dig tvål. Mohammad, hämta det!

Vad händer där nere? Kommer dom snart? Varför svär jag så mycket idag? Jag börjar bli hungig.

 

[yjoben]

Erdan hittar två välslipade knivar som dessutom har "sågblad" på ena sidan eggen. Letar upp ett par kraftiga kängor istället för hans futtiga tygskor. När de är klara beger de sig ut via sidodörren för att undersöka skottljuden som Steve tycktes höra.
Det vore ju kanon om vi kunde hitta "friska" folk att slå följe med.
Säger Erdan och tittar förhoppningsfullt på Steve och säger Jag är glad att jag träffat dig Steve, du är som en andra far för mig. Om vi klarar oss levande ur denna tragedi ska du och jag åka till Spanien till mor och far och bara ha de gött ett bra tag framöver.

 

[Cissi]

Spoiler

Mikael/Lollo

Lollo blir förvånad när han inser att pistolen inte skjuter mer, i stressen har han skjutit slut på hela magasinet och pistolen klickar nu bara när han trycker på avtryckaren. I pausen som har blivit när Lollo inte längre skjuter närmar sig nu zombies igen och omringar bilen.

Jag lyfter Lunde som om hon vore en tygdocka och slänger henne ner i förarstolen: "KÖR!" Jag släpper pistolen ner på golvet, ser mig vilt omkring efter ett tillhygge och drar hammaren ur Lundes verktygsbälte just i tid för att hinna krossa pannbenet på en äldre dam som skrikande försöker sätta tänderna i mig.

Plötsligt hör jag en myndig röst från luckan: Har ni någon extra ammunition? Det är en av poliskvinnorna. Jag sliter upp de två halvfulla magasinen och slänger dem över axeln. Lunde har problem på sin sida också. Det är de tre tonårstjejerna som jag såg stappla fram på sina höga klackar alldeles nyss. De attackerar förarsidan som om självaste Justin Bieber satt vid ratten.

Jag sliter upp stämjärnet ur bältet och slänger mig fram och stöter det i ögat på en av tjejerna. Själv stöter jag i ratten och hamnar på rygg med huvudet i Lundes knä. Det finns ingen tid att ändra position heller. Jag ligger där och hugger vilt med stämjärn och hammare ovanför, bakom mitt eget huvud ut genom sidofönstret när jag hör dunsande ljud från motorhuven. Två fjortisar till. Två för många. De kryper fram till det som är kvar av vindrutan och sliter bort den.

I det ögonblicket ser jag något sväva i luften ovanför mig. Sigsauer! Poliskvinnan börjar skjuta genom luckan. Jag ålar snabbt tillbaka mot min plats för att ge Lunde mer utrymme.

Lunde

Jag försöker greppa situationen, och ratten, men det är jävligt svårt. Jag finner mig plötsligt igen i förarsätet men just när jag griper om ratten och växelspaken kastar sig Lollo över mig och börjar veva med hammare och stämjärn. Jag hinner inte riktigt få undan min vänstra arm och känner hur stämjärnets kalla stål sliter sönder ärmen på overallen och skär ner i min arm. Jag skriker och försöker hålla mig undan men förarhytten i en ambulans verkar inte vara byggd för strid. Ett skott går av vid mitt huvud och mina öron börjar ringa, jag är alldeles yr men känner hur en tyngd lyfts från mitt knä och som i dvala vrider jag om nyckeln i tändningslåset...
Pärlan muttrar och morrar men startar inte. Jag fumlar med växelspaken och känner hur mina ögon fylls med tårar. Vrider om nyckeln i tändningslåset igen. Kom igen lilla Pärla, kom igen! Med ett rytande går motorn igång och jag börjar skratta av lättnad. Mitt i den här vansinniga situationen börjar jag skratta. Jag lägger i en växel och trycker foten mot gasen. Med ett morrande kastar sig Pärlan framåt och jag torkar tårarna med min blodiga arm.

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
Börjar försiktigt och mycket långsamt gå längs gatan. Har egentligen ingen vidare idé om vart hon ska ta vägen, men benen går liksom av sig själva mot den vägen som leder hemåt. Också lite av sig självt så plockar hon upp en hemmarullad cigarett och snart sprider sig en skön söt doft ifrån henne. Har det alltså hänt att alla blivit galna, det är som att man skulle vara i en zombiefilm eller nåt, men samtidigt, är det här kanske början istället för slutet, fan också att man skulle vara så gammal att jag knappast hinner uppleva det. Skit också att det skulle vara så förbannat ensamt. Nä den här drömmen blir bara konstigare och konstigare, jag kanske borde göra som doktorn tjatat om i 40 år nu och sluta röka, det här kan ju inte vara sunt.

 

[Anchorman]

Ambulansen

Polisen i ambulansen fokuserar nu sitt skjutande bakåt i hopp om att hålla zombies borta ifrån Rutger där han står och väntar på att Anna ska hoppa.
Plötsligt händer allt på en gång, Anna hoppar, bilen startar och börjar rulla, och polisen i ambulansen sänker sin guard för att skrika på föraren att stanna och missar totalt den zombie som hoppar in och biter henne i vaden.

Mårten blir nertacklad av Annas duns mot honom och faller till marken. Hon börjar genast skrika när hon ser ambulansen köra iväg hon skriker konstant och verkar inte sluta det närmaste.
Ifrån alla håll närmar det sig zombies.

Ambulansen blåser fram kör över den ena zombien efter den andra.
Ett skott bak fångar Lollos uppmärksamhet han vänder sig snabbt om för att se att polisen har skjutit sig själv i huvudet och rullar nu av ambulansen.

En zombie hoppar upp på vindrutan och hindrar Lunde ifrån att se någonting...


Erdan

Det låter fan inte fel, bara sitta där och dricka öl, helt underbart. säger han samtidigt som han plockar på sig vad som verkar vara ett kastnät.
Dem verkar ju lite korkade dem där, så vi kan säkert fånga in dem med den här.
Steve och Erdan smyger ut via sidodörren, det är lugnt här alla zombies har samlats vid skyltfönstret.
En byggnadsställning blir en bra plats att klättra upp på och de börjar klättra uppför en av stegarna.

Men det hinner inte upp innan de ser en ambulans köra som en galning med zombies överallt runt dem.

[LÄS AMBULANS UPPDATERINGEN!]


Sjukhuset

Mohammad kommer tillbaka med en spruta fylld med medlet i samma stund som Jesper och Axel kommer upp med skalpeller, tänger och kompressorer och allt annat som behövs för att plocka ut en kula.

Lars har hittat Nicola på nedervåningen.
Jag hittade ett rep, det är runt tio meter tror jag, borde väl räcka. Undra varför de har ett sånt här rep på ett sjukhus, men jaja här har du i alla fall.


Mormor Ganja

Genom att saxa mellan bilarna lyckas Mormor Ganja att hålla sig borta ifrån alla galningar.

En bil kommer körande i full fart, den får dock sladd och rullar över så den står på taket.
Föraren vilket är en tjej nånstans i tonåren klättrar desperat ut men har ingen chans att undvika galningarna som direkt kastar sig över henne och börjar bita henne.
En stund senare reser sig tjejen helt sönderbiten och blodig.
Hon ställer sig bara upp och stirrar rakt fram.

 

[Recca]

Nicola:

Jag återvänder till våningen ovan. Här letar jag efter nåt fönster med bra utsikt mot tak/sjuttonde våning. Hur ser husväggarna ut?

 

[Cissi]

En byggnadsställning blir en bra plats att klättra upp på och de börjar klättra uppför en av stegarna.
Men det hinner inte upp innan de ser en ambulans köra som en galning med zombies överallt runt dem.

En zombie hoppar upp på vindrutan och hindrar Lunde ifrån att se någonting...

Lunde

"Helvetes satan!"
Jag hänger mig mot ratten för att försöka väja undan en bil som jag tyckte mig se innan sikten skymdes. Jag gör en tvär gir åt höger i ett försök att skaka av zombien på huven och känner hur kontrollen över bilen nästan glider mig ur händerna. Jag kämpar med att hålla ambulansen på rätt köl och måste använda hela min tyngd för att inte ratten ska slå tillbaka.
Det gör så in i helvete ont i händerna och jag känner hur det blir blött och halt när såren går upp igen. Händerna glider längs ratten men på något sätt lyckas jag att inte välta ambulansen.

 

[mårten1]

Rutger

Rutger tar sig snabbt upp på benen och ger Anna en slap så hon blir tyst. Nere på sista sekundrarna tänker han, han hör hur stabinen rör sig mot bomben men än är han inte död.
Men ansträngd röst säger han till Anna "Garaget, vi behöver en bil NU".
Anna är som i chock men pekar mot ett håll där hon sitter på knä men verkar inte göra någon ansats till att resa på sig.
Rutger gör ett svep med "eldkastaren", är nog inte så värst mycket kvar och hans andra verktyg ligger i ambulansen. Han lyckas dock få en liten lycka, drar upp Anna på fötterna och bränner sig en väg mot polisstationens garage med Anna tätt intill och rör sig så fort det bara går.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag vänder mig om och ser den döda poliskvinnan. Det är då jag inser att vi i vår panik har lämnat Rutger bakom oss. Jag ser honom genom luckan. Han verkar brottas med någon [Anna, men det vet inte Lollo]].

"Rutger! Faan också! Vänd om! Vänd om!" Vilket jävla fiasko det här. Jag vill ha Nicky! Jag vänder mig om och ser en zombie på motorhuven. Jag slår mot den med hammaren.

 

[Cissi]

Mikael/Lollo

Jag vänder mig om och ser den döda poliskvinnan. Det är då jag inser att vi i vår panik har lämnat Rutger bakom oss. Jag ser honom genom luckan. Han verkar brottas med någon [Anna, men det vet inte Lollo]].

"Rutger! Faan också! Vänd om! Vänd om!" Vilket jävla fiasko det här. Jag vill ha Nicky! Jag vänder mig om och ser en zombie på motorhuven. Jag slår mot den med hammaren.

Jag kastar en blick över axeln i backspegeln och ger sedan Lollo en hård blick.
"Förbannat!"
Jag har precis rätat upp ambulansen, vad tror han att jag gör? Är ute och söndagsglider? Jag har precis lyckats unvika att krascha in i en byggställning, en husvägg, ett cykelställ, en Nissan Micra och en Volvo 360 och händerna gör så ont att jag vill skrika. Men jag skriker inte, jag fokuserar och blinkar bort tårarna. Vi måste hämta Rutger!
Jag får upp Pärlan på torget och jag gör en hastig U-sväng och så är vi tillbaka på gatan utanför polisstationen. Jag ser Rutger och en kvinna springa längs huset. Jag kör fram mot dem, bryr mig inte längre om zombiesarna som faller för Pärlans framfart. Men jag vet att jag kommer sörja dem sen. Jag kör om Rutger och kvinnan och gör en tvärnit. Zombien på huven faller av och jag känner lukten av hur Pärlans motor börjar må dåligt. Vi måste till en säkrare plats och det nu!
Jag tittar bakåt i backspegeln. Vi har någon sekunds frist nu. Snälla Rutger, skynda dig!

 

[Cassius]

SARA VI SES I VALHALLA!

Tårarna sprutar, Jimmy är inte så allvarligt skadad som han tror, men dödsångesten börjar komma krypande genom hans kropp.

Ta hand om Saga, ta hand om henne!

 

[yjoben]

Erdan

Erdan och Steve försöker signalera och vifta med armarna som jävla väderkvarnar i hopp om att bilen stannar och plockar upp det omaka paret.

"HALLÅ, ÖÖÖÖÖH!! HÄR E VI!!" skrek de båda unisont

 

[mårten1]

Rutger

Rutger ser ambulansen tvärnita bara någon meter framför, Lunde har verkligen full kontroll över de fordon hon sätter sig i.
Men utan att stanna upp så slänger han in Anna i ambulansen och hoppar snabbt efter och stänger igen dörren bakom sig. Han letar efter den första poliskvinnan men ser blodet som är på väggarna och det som verkar vara hjärnsubstans och blir bara tyst och sätter sig med ryggen mot dörren.
"Tack Lunde vi är inne! Jag är skyldig dig.... allt" Säger han, de är inne, hyffsat säkra och nu är det bara för Lunde att ta dem ifrån polisstationen. Vi fick i alla fall med oss en person är det sista han tänker innan alla spänningar släpper och utmattningen tar över och han halvsomnar där bak.

 

[Anchorman]

Ambulansen

Ambulansen kör inte alls lika bra nu, bucklor krossade rutor en rykande motor och vad som verkar vara en pyspunka på höger framdäck gör att den är vobblig i körningen.
Uppe på ett tak en bit bort ser Lunde och Lollo hur två män står och hoppar och signalerar till dem.

Sjukhuset

Nicola tittar ut genom ett av fönstren, det verkar inte vara lika många fönster på våningen över men det är två i alla fall. Ett är rakt ovanför fönstret i ena vaktrummet.
Fasaden är av tegel och det är ungefär två meter ifrån fönstret på sextonde våningen till underkanten på fönstret på sjuttonde våningen.

Mohammad gör sitt bästa för att lugna ner Jimmy, han väntar på Bengt att söva ner honom och börja plocka ur kulan.