Går fram till Nicola och sätter mig ner bredvid henne. Lägger försiktigt min arm runt henne. "Lilla flicka, vad har hänt med dig?" Tar en mycket kort paus, innan hon fortsätter "vem vet, kanske är det all skit som håller på att försvinna nu, synd bara i så fall att det måste försvinna så mycket gott med den samtidigt, men du får inte prata så där, berätta vad som har hänt istället, vad heter du?"
Av någon anledning så blir mormor väldigt lugn av situationen ,det här är något hon känner igen, vem vet hur många unga och gamla som förstörda har sökt sig till henne både för att prata men kanske mest för att röka, och de som sen kommer tillbaka för att rökningen i sig har förstört deras liv även om det då kanske inte är tobak som har rökts. Alla dessa kvällar och tidiga mornar med folk som inte känt att dom haft någonstans att gå.
Samtidigt ser hon att det här är något ovanligt, den här flickan ser verkligen helt förstörd ut, men kan ändå inte låta bli att också tycka sig ana att det finns något kvar där djupt inne i ögat, något som fortfarande kämpar.
