Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Feuflux]

Spoiler

Det är en lång paus efter Lunde och Bengts utläggandet i intercommen. Efter närmare en minut brusar intercommen upp igen.

Ok, skicka upp Jesper obeväpnad, ni andra stannar därnere.
Commen fortsätter brusa men inget sägs, några fotsteg hörs. En viskande röst hörs.
Hjälp mig...
Rösten är så tyst att det är osäkert om det var exakt det hon sa.

Spoiler

Commen brusar till och en ny röst svarar på Lollos frågor.
Det låter som att rösten tillhör en man, mannen pratar engelska med en kraftig brytning. Låter som om mannen är ifrån Indien av hans brytning att döma.

You will send up this immune person, unarmed. If anyone is with him, they will all be killed.

Sen tystnar commen.

Spoiler

Lollo: "No! Now You listen to Me You little shit! We have questions for You and You'd better answer them or We will wreck the power-generator. Yeah! And then we'll set this whole fucking place on fire You hear?"
---
Det är tydligt att när rösten kommer tillbaka att han inte har samma lugn som tidigare.

We control everything from here! Do you think we fear you? You are nothing!

Man hör genom commen hur knappar trycks. Våningen släcks och hissarna slutar lysa.

Bengt backar instinktivt bort från hissen & intercommen när strömmen försvinner. Jag tar tag i Lollos arm och säger kort:
- Ta det lite lugnt nu!

Tänker efter en kort stund och försöker summera alla intryck.
- Okej, de vet Jespers namn utan att nån av oss vad jag vet har sagt det i intercommen. Det lät som Birgit sa "hjälp mig" så vi kan anta att forskarna inte agerar på eget bevåg längre, om dom nu nånsin gjort det. Och nu har vi en skitsur Indier som tydligen kan styra strömmen från labbet, eller har kommunikation med nån som kan det.

Jag undrasr kort om jag ser lika trött ut som jag känner mig. Eller uppgiven är kanske ett bättre ord. Det skulle vara så mycket enklare om jag visste vilka vi stod emot, för zombierna känns som den sekundära fienden nu.
- Den här striden kan vi nog inte vinna med våld och hot, jag tittar på Lollo. Men jag vete fan vad vi ska göra... det enda säkra är att Jesper inte ska gå upp själv.

Jag tittar på de andra tre med obeslutsamhet i blicken.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag slår armarna om kroppen och sväljer. Mörkret omsluter mig och om det inte vore för de stora fönstrena i hisshallen skulle det vara helt mörkt. Korridoren bort mot personalrummet är som ett svart hål med ljus längst bort som visar på den andra hisshallen.
Jag möter Bengts blick och skakar på huvudet.

"Vi kan inte gå upp dit... De dödar oss. Vi går tillbaka till personalrummet och omgrupperar. Jag tog med mig några batteridrivna strålkastare upp från garaget."

Jag tränger mig förbi Lollo och Jesper och fascineras över hur stadig min röst lät fast allt jag kunde tänka på var lamporna jag lämnat bakom mig... och i fickan! Jag plockar fram en ficklampa och lyser ner för korridoren.

"Tänk om de kommer ner hit efter oss?"

Jag tittar på de tre männen och min blick dröjer vid Jesper.

"Tänk om dom kommer för Jesper..."

 

[mårten1]

Rutger

Spoiler

Det där är inte bra... säger Axel och skakar lätt på huvudet.

"Nä, vi borde försöka ta oss till de andra... kruxet är väl bara att vi inte kommer märka zombisarna förrän de tuggar på oss."
Rutger lägger huvudet i ena handen och tänker en stund.
"Ok, Lunde borde veta om det finns några flera lampor i källaren, och så kan vi se hur de har det där uppe."
Rutger tar fram sin radio och försöker få kontakt med dem där uppe "Hallå, Lunde?. Någon som hör mig där uppe?"

Han tittar även bort mot zombin i hörnet som rörde sig förut, hur verkar den? Rör den sig fortfarande eller verkar den lika förblindad av mörkret som vi så att den inte tror att det finns mat här?

 

[yjoben]

Shit, det verkar som om strömmen gick. säger Erdan till Steve. Erdan tar upp sin mobil och går mot hissen för att se om de andra är där.

Hey!! Vart tog allt ljus vägen, vad är det som pågår! Ryter Erdan till samtidigt som han känner sig väldigt arg!

 

[Recca]

Mormor Ganja
Felicia lyssnar, hon är väldigt bra på att lyssna. Hon säger inte mycket och ställer inte några frågor utan låter bara Nicola gå igenom allt i sin egen takt. Mormor börjar strax röka på en ny cigarett och då och då så lyser en bekymrad blick igenom.
"Han högg dig?" skakar på huvudet "karlar." "Men vet du? Du är inte typen som ger upp. Tror mig jag har sett många av den typen också. Men du är ung, stark och modig. Dessutom har du snart räddat livet på en stackars gammal kvinna, hur visste du att jag var här förresten?" Hennes rynkiga händer vilar mestadels i knät medan hon pratar, och hon pratar ganska långsamt samtidigt som hon försöker samla sina egna tankar. Går det ens att lite på vad hon säger, varför skulle någon ha huggit henne? Nåväl, det känns ändå rätt bra att inte vara ensam längre.

Ger tanten en tacksam blick. "Jag chansade." Så släcks plötsligt lyset och jag kommer på fötter. Tanten klamrar sig väl fast vid mig så jag stoppar pistolen i byxlinningen bakpå och tar hennes hand för att sedan leta mig ut ur trappen. "Mina vänner är vid hissen." Jag försöker vara lugn men jag känner adrenalinet spike'a nästan direkt. Svärdet håller jag framför mig som en sköld. Nåde den som springer in i mig.

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
Försöker hålla sig nära när de tar sig mot hissarna. Tänker då inte bli ensam här i mörkret, detta underbara mörker. Nä mörkret skrämmer mig inte, men världen, ja världen just nu känns så otrevlig, och även om den här tjejen kanske hittat på en del, tja, vem kan klandra henne egentligen. "Lugn nu, bara lugn, det kommer att gå bra det här, jag litar på dig. Vet aldrig om jag sa mitt namn förresten, Felicia heter jag."

 

[Anchorman]

Sextonde våningen

Mohammad följer efter Erdan ut i korridoren. Han har tänt sin ficklampa och lyser åt alla håll för att hålla kolla ifall det dyker upp något oväntat.
Hur fan kan dem släcka ljuset där uppifrån? Sånt ska bara gå att göra nerifrån generatorrummet!

Samtidigt verkar det som om Rutger verkar vilja få kontakt med er över radion.
Hallå, Lunde?. Någon som hör mig där uppe?


Första våningen

Någon eller något börjar banka på en dörr en bit bort.
Helvete, vi ser ju fan ingenting, vi måste ha en lampa!
Du där, du som är ny, du har en tändare va?
Axel pekar med armen, men det går inte att se, ögonen har än inte vant sig vid mörkret.
Fönstren ger ett visst lyse, men eftersom solen gått ner utanför så är det inte mycket.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Hallå, Lunde?. Någon som hör mig där uppe?

Jag hoppar märkbart till och får hjärtat i halsgropen när walkien jag har i fickan klickar till och Rutgers röst når mig genom mörkret. Det tar ett ögonblick innan jag fattar vart ljudet kommer ifrån och samtidigt som jag drar upp walkien faller ljuskäglan från min ficklampa över vakten Mohamed. Jag stannar och vänder mig mot Bengt, Lollo och Jesper för att lysa väg åt dem och pratar in i walkien.

"Rutger? Är ni okej?"

 

[mårten1]

Rutger

"Rutger? Är ni okej?"

"Vi är blinda, men ok. Vet ni vad som händer?"

Spoiler

Någon eller något börjar banka på en dörr en bit bort.
Helvete, vi ser ju fan ingenting, vi måste ha en lampa!
Du där, du som är ny, du har en tändare va?

När de börjar banka på dörren lite längre bort stannar Rutger upp.
"Verkar som vi är fler människor än vad vi trodde, ska försöka se om man kan få kontakt med dem." säger han in i komradion.

Rutger rör sig mot ljudet och vinkar med sig Axel. Ögonen börjar sakta vänja sig vid mörkret. Eftersom det enda han hört från zombis är gurglande antar han att de är levande. De verkar inte vara direkt tysta där inne så det är inte svårt att hitta rätt dörr.

Samtidigt som han knackar funderar han på vad han egentligen borde säga, så blir lite tafatt "Hallå, vilka är där?"

 

[Anchorman]

Första våningen

Axel greppar hårt om sitt svärd när Rutger knackar på dörren.
Dunkandet fortsätter och till och med intensifieras när knackningen kommer.
Handtaget börjar rycka och dörren flängs upp i ansiktet på Rutger som faller bakåt snurrig.
Axel slänger sig på dörren och trycker tillbaka de två zombierna som försökt ta sig ut.
Fort! Hitta något att blockera dörren med!

 

[mårten1]

Rutger

I panik reser sig Rutger upp och hjälper Axel att få igen dörren, dock verkar zombisarna inte ge upp så lätt och de är starka.
"Sen när har zombis börjat bett om tändare." han halvskriker och låter väldigt arg och irriterad.

Han ser sig om och ser en patientsäng en bit bort.
"Håll dörren"
Rutger rusar mot sängen och slänger den raklång över korridoren och lägger den upp och ner mellan dörren och väggen på andra sidan. Den är inte lång nog för att hålla dörren helt stängd men springan som blir kan max släppa ut en arm. Och det är just vad han ser faller till marken. Verkar som när Axel såg att dörren inte gick att öppna mer kapade han armen på den zombin som försökte sträcka sig efter dem.

Rutger sätter sig på sängens undersida och andas snabbt och försöker lugna ner sig lite grann. Han tittar upp frågandes mot Axel och säger anfått. "Men vi hörde ju människor."
Zombisarna står och gläffsar i dörren men sängen verkar i alla fall hindra dem från att komma ut med mer än en arm eller ben.

 

[Recca]

Nicola:

Under tiden som de täcker dörren så står jag i närheten med vapnet redo. "Släpp ut dem." Mina tänder glimmar när jag talar och i svärdet spelar en reflex. Samtidigt som jag yttrar orden ställer jag mig i position med svärdet riktat mot dörren. Jag har benen brett isär med en mjuk tyngdpunkt vilande på främre delen av fötterna. Jag ler. Äntligen ska jag få pröva katanan på kött.

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
Har svårt att förstå riktigt vad som händer, men har i lugn och ro plockat fram en av sina tändare, tänder en cigarett och innan hon har hunnit sträcka över den så verkar det ha blivit kaos... "Ja, jag har en tändare... men vad är det som händer?" Håller lågan lysande för att i vart fall skänka lite om än ganska minimalt ljus över situationen.

 

[Recca]

Mormor Ganja
Har svårt att förstå riktigt vad som händer, men har i lugn och ro plockat fram en av sina tändare, tänder en cigarett och innan hon har hunnit sträcka över den så verkar det ha blivit kaos... "Ja, jag har en tändare... men vad är det som händer?" Håller lågan lysande för att i vart fall skänka lite om än ganska minimalt ljus över situationen.

Det är den lågan som kastar reflexer i Nickys svärd...

 

[mårten1]

Rutger

Han tittar upp på den nytillkomne där han sitter på sängen.
"Ja, vi råkade dra till oss lite uppmärksamhet vi inte ville. Rutger föresten, tror inte vi har träffats."
Dock verkar han inte göra något försök till att flytta på sig och vänder sig istället mot Nicola.
"Nicola, bättre om vi spärrar in dem. Med Jespers hjälp borde de kunna fixa ett botemedel snart och då är det bäst om vi dödar så få vi kan." Rutger suckar djupt, "Har inte tillräckligt med folk dött idag?"

 

[Feuflux]

Spoiler

Mohammad följer efter Erdan ut i korridoren. Han har tänt sin ficklampa och lyser åt alla håll för att hålla kolla ifall det dyker upp något oväntat.
Hur fan kan dem släcka ljuset där uppifrån? Sånt ska bara gå att göra nerifrån generatorrummet!

Samtidigt verkar det som om Rutger verkar vilja få kontakt med er över radion.
Hallå, Lunde?. Någon som hör mig där uppe?

-----

Lunde/Sam

Hallå, Lunde?. Någon som hör mig där uppe?

Jag hoppar märkbart till och får hjärtat i halsgropen när walkien jag har i fickan klickar till och Rutgers röst når mig genom mörkret. Det tar ett ögonblick innan jag fattar vart ljudet kommer ifrån och samtidigt som jag drar upp walkien faller ljuskäglan från min ficklampa över vakten Mohamed. Jag stannar och vänder mig mot Bengt, Lollo och Jesper för att lysa väg åt dem och pratar in i walkien.

"Rutger? Är ni okej?"

Bengt

Följer efter Lunde och hoppar även jag till över walkie talkien. Den hade jag helt glömt bort. Ser Mohammad och Erdan [och kanske Steve om jag tolkade Yoben rätt]. Utgår från att övriga [Lars och Anna] är kvar i personalrummet.

- Vi behöver nog samla oss och prata igenom våra alternativ, säger jag (mer riktat rakt ut i luften än till någon särskild person).

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Hey!! Vart tog allt ljus vägen, vad är det som pågår! Ryter Erdan till samtidigt som han känner sig väldigt arg!

"Vad är det som pågår?" Upprepar jag med en röst som gradvis stiger i volym och tonläge. "Vad är det som pågår? Det är ju det vi försöker ta reda på!!!"

Jag har börjat gå efter Lunde, men nu tar jag några snabba steg tillbaka till hissen och slår kofoten i hissdörren så att det dånar. Om och om igen. Som himlen när gud är vred. Det gamla testamentets hämnande gud. Åh vad jag önskar att han var här med sin ljungeld och sina floder av blod. Eller min namne ärkeängeln Mikael. Men även jag kan uttala en straffdom. Jag är fylld av helig vrede. Eller besatt av Satan, jag bryr mig inte längre. Bägaren har runnit över.
"JAG SKA DÖDA ER, JAG SKA DÖDA ER, JAG SKA DÖDA ER!"
så! Straffdomen är tre gånger uttalad, men det tog på krafterna. Jag står stilla i mörkret och skakar.

 

[Recca]

Rutger

Han tittar upp på den nytillkomne där han sitter på sängen.
"Ja, vi råkade dra till oss lite uppmärksamhet vi inte ville. Rutger föresten, tror inte vi har träffats."
Dock verkar han inte göra något försök till att flytta på sig och vänder sig istället mot Nicola.
"Nicola, bättre om vi spärrar in dem. Med Jespers hjälp borde de kunna fixa ett botemedel snart och då är det bäst om vi dödar så få vi kan." Rutger suckar djupt, "Har inte tillräckligt med folk dött idag?"

Jag är på väg att sänka svärdet vid de första av hans ord men de sista får mig att stelna till.

"Det är många som dött." Stöter jag liksom ur mig till svar. Min röst karg och torr som tjäle.

"Ska du sitta här hela natten?" Observerar jag sedan med en blick mot skarven mellan brits och dörr. "Finns det ficklampor nånstans?" Jag tittar från Rutger till Axel.

 

[mårten1]

Rutger

"Nja, men ni kan väl kolla om ni hittar något som vi kan lägga mellan väggen och sängen så vi kilar fast dörren ordentligt, då kan de ju inte komma ut. Kan se om jag får lite mera kontakt med dem där uppe."

Rutger fortsätter sitta på britsen, lite obekvämt när den är upp och ner men den håller zombisarna på plats och rullar inte. Han tar fram radion igen.
"Ursäkta avbrottet, vi fick lite objudna gäster" hörs nästan på rösten att han ler och zimbisarnas bankande hörs in i radion.
"Lunde, du vet inte om det fanns några flera ficklampor i källaren? Något form av ljus skulle inte vara helt fel."

 

[Recca]

"Källaren?" Det är ju värsta skräckfilmen, tänker jag. Gå ner där o leta ficklampor i beckmörker låter som självmord.