Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

mårten1

Swordsman
Joined
15 Aug 2011
Messages
518
Location
Motala
Rutger

Han saktar ner när Nickola verkar vilja smyga uppåt, visst kan vara smart, verkar dock tomt på zombis nu. Axel verkar angelägen att bli av med sitt automatvapen så Rutger sträcker sig efter det och får det av Axel. Han har väl bara skjutit någon gång med ett liknande vapen, när de "riktiga" soldaterna skulle skryta. Visst, han kan sikta ok men han föredrar lazerdoom. Hammaren hamnar i axelremmarna igen och han kollar att säkringen är av och börjar röra sig uppåt ganska tyst. Han vet inte vem den där kvinnan är och är hon från våning sjutton kan det nog vara bäst att försöka smyga på henne.
 

Cissi

Up to no good.
Joined
29 Jul 2012
Messages
3,111
Location
Ostgothia
Sam...
Jag släpper ifrån mig en djup suck och skakar på huvudet.
Öh... Hur känner vi varandra? Rösten låter lite små desperat.


Jag tittar på honom, betraktar honom under tystnad, försöker ge honom tid att ta in mig... Hans lilla kusin som han drog runt på genom Bergsfors tills dess att han började högstadiet. Han är ju ändå fyra år äldre än mig så jag var väl inte så kul att umgås med längre då.

Jag kommer ihåg när det började gå rykten i släkten om att Danne hade börjat droga. Mina föräldar låtsades som ingenting och speciellt min mamma, Daniels pappas syster, teg som muren. Jag hade väl fattat att min mamma inte hade någon vidare kontakt med Göran. Hon brukade referera till honom som "alkisen" och oja sig över hans stackars pojke, Daniel alltså.
Jag tvingade i stället Morgan att berätta vad som hänt. Morgan, min mammas och Görans äldre bror och alltså Dannes farbror, försökte förklara för mig men jag fattade aldrig.

Vi tappade kontakten nästan helt när Göran dog... och Danne hamnade i fängelse. Jag blev så himla glad när han lyckades få permission till min student men vi skiljdes åt som fruktansvärda ovänner. Mina föräldrar kunde inte acceptera honom, Morgan visste inte hur han skulle bemöta honom och Danne lät ilskan över det gå ut över mig.

Jag skakar på huvudet och ler sorgset.

"Vi kände varann en gång... det var länge sen... i en annan tid... Danne, kommer du verkligen inte ihåg mig?"

Jag går fram till honom.

"Tänk bort hela den här galenskapen och så lägger du till kaffe och oljefläckar och en liten mörkögd unge som står bakom dig på pakethållaren på väg till gocartrally. Du sa att jag höll på att strypa dig så hårt höll jag om din hals."
 

Vicotnik

Den onde
Staff member
Joined
28 Mar 2004
Messages
4,384
När lunde närmar sig mig så försöker jag ta ett steg tillbaka men slår i den stora grå dörr som har stängts bakom mig. Lite jagat ser jag mig omkring och verkar leta en utväg men samtliga flyktvägar verkar vara blockerade av andra personer. När jag inser att mina flyktvägar är stängda så skjunker jag tungt till marken lutad mot dörren med huvudet mot knäna. Varför är jag här? Vad gör alla dessa människor här? Varför är folk beväpnade? Är det verkligen bergsfors? Vad den här kvinnan... Sam? Det känns som jag borde minnas henne... men var ifrån?
Sakta börjar jag ta av mig ryggsäcken, öppnar den och efter att ha rotat lite i tysthet plockar jag upp det enda som riktigt känns bekant just nu... en Svensk Starköl och öppnar den. Ett belåtet ljud lämnar mina läppar då första klunken går ner. Först där efter tittar jag upp mot Sam.

Förlåt, ehh.. men jag har väldigt svårt att komma ihåg öh.. vad som har hänt under stora delar av mitt liv.

Hon måste verkligen varit liten då vi kände varandra, kände vi verkligen varandra?

Öh... jo och sen hjälper har jag.. eh.. haft det ganska jobbigt.. de senaste... vilken dag är det?

Att vara öm i mer eller mindre hela kroppen. Att ha en pulserande smärta kommandes från tummen och handen samt att varit fånge bidrar inte särskitllt positivit till att minnas saker om man redan har ett luddigt minne.
 

Cissi

Up to no good.
Joined
29 Jul 2012
Messages
3,111
Location
Ostgothia
Jag backar ifrån honom och kväver impulsen att skrika på honom. Istället ger jag min kusin en sorgsen blick.

Vänder mig mot Bengt.
"Bengt, Danne har skadat handen... Kan du titta på den?"

Drar med mig Steve en liten bit bort och viskar:

"Du och Jesper lägger in Lars i ett av undersökningsrummen... Bengt kan inte få se honon sådär... Jag ska se vad som hände med Lollo och dom..."

Sen skyndar jag mig ner för trappan. Danne får jag tänka på sen, och vår fånge går ju ingen stans i det brådaste.
 

Iskaral

Swordsman
Joined
15 Nov 2012
Messages
641
Location
Norrland
Mikael/Lollo

Anchorman said:
Kvinnan tar upp sin vänsterhand och drar av sin rånarluva hon har på sig.
Ansiktet som tittar fram är ungt, kan inte vara äldre än 25 år. Hennes hår är rött och går ner till axlarna hon har det i en hästsvans i nacken.
Jag... jag måste härifrån, det där vapnet är min livlina. Utan det klarar jag mig inte.
Hon stoppar ner kniven där hon drog den ifrån tidigare.
Förlåt... jag går nu.
Hon går ner för trappan, hon saktar ner när hon går förbi Lollo och sneglar mot honom. Hon vill ha tillbaka sitt vapen men verkar inte var redo att ta till våld för att få det.

Den rödhåriga kvinnan går förbi mig ner för trappan. Vi borde väl stoppa henne, ta henne till fånge och få henne att sjunga som en kanariefågel. Och jag har vapnet. Men mina hot skulle vara lika tomma som hennes var alldeles nyss. De skulle knappast imponera på en kvinna som är beredd att ge sig ut i natten ensam med bara en kniv som vapen.

En del av mig vill ge henne automatvapnet eller erbjuda henne att byta sida, men vi skulle aldrig kunna lita på henne. Och tänk om hon stöter på Nicky och Rutger därnere och skjuter dem. Nej, det här är inte tiden för ädla gester. Istället börjar jag på avstånd följa henne neråt. Om det finns fler zombies i trapphuset tar de henne först. Det är raka motsatsen till ädelt. Det är överlevnad.
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,429
Location
Göteborg
Känner mig lugn, så där lugn som jag bara kan bli efter att ha rökt lite, ja på riktigt alltså, tar upp en ny cigarett av tobaksvarianten och tänder den. Noterar att jag inte blev erbjuden att bära geväret, eller vad det var han kallade det för, skit samma, det viktiga är att, ja.. va fan är det viktiga egentligen, överleva antar jag. Och kanske att lyckas hjälpa det där psykot, Nicola, av allt jag kan förstå så är det hon som har drabbats hårdast av det här. Hon är ju verkligen helt förstörd, men samtidigt, det går liksom så lätt att förstå varför, tänk om hon bara kunde få glömma efter det här. Nåväl
Felicia följer upp efter dom andra så gott det går, hon har svårt att hålla samma tempo men gör inget väsen av det, om hon kommer lite efter, vad spelar det för roll egentligen, fast när tempot sjunker så känner hon sig ändå lite nöjd.
 

yjoben

Veteran
Joined
5 Jan 2012
Messages
48
Location
trollhättan
Erdan släpper henne inte med blicken. Hon lufsar ner över halva kroppar... Kan inte låta bli att tänka, vart fan ska hon. Helt plötsligt frågar Erdan just det till kvinnan. "Vart fan ska du?"
 

Cissi

Up to no good.
Joined
29 Jul 2012
Messages
3,111
Location
Ostgothia
Lunde/Sam

Jag kastar mig nedför trapporna. Medveten om att de övre våningarna är säkra och snart ser jag Lollo, Erdan och Mohamed bara nån våning ner. Tillsammans med kvinnan som lämnade oss förut. Jag tar ett djupt andetag och kastar mig fram mellan Lollo och Erdan just som Erdan frågar vart fan hon ska. Kvinnan vänder sig lite mot Erdan. Jag trycker upp henne mot väggen med min vänstra hand, den högra håller jag höjd, redo för slag.
"Okej, såhär är det!" fräser jag.
"Vi tog ut din kompis däruppe, du är ensam och vi är jävligt less på det här. Så hjälp mig gud vad jag kommer göra med dig om du inte berättar allt du vet om vad som händer på sjuttonde!"

Min röst är låg och arg och döljer fint att jag är så rädd att jag håller på att kissa på mig. Vad håller jag på med? Tomma hot... Men det vet inte hon. Jag spänner blicken i henne.
"NÅ?!"
 

Vicotnik

Den onde
Staff member
Joined
28 Mar 2004
Messages
4,384
Daniel Olander

Det är under total tystnad som Bengt börjar linda av bandage från Daniels hand. Bengt reagerar knappt på det han ser, tummen brutalt sparkad ur led och stora delar av handen saknar det skyddande lagret hud. Trots bandage så är hela handen täckt utav blod. Bengt är trots allt van och har trots allt sett betydligt värre saker förr. Det som följer är en hög smäll och ett kort skrik från Daniel när Bengt drar tummen till rätta. Efter att ha gjort rent såren och lindat om handen igen, denna gång betydligt mer proffesionelt gjort så reser sig Bengt och går bort mot personalrummet.

Själv sitter jag bara kvar på golvet med ryggen fortfarande mot dörren och stirrar rakt fram. Men friska hand fumlar en stund runt på golvet och hittar tillslut ölburken jag ställt ifrån mig. Jag tar en stor klunk och ställer ner burken.

Jag suckar djupt och lutar huvudet mot dörren.

Vem är du Sam? Vem är du? Mumlar jag för mig själv.

Jag sänker yttligare en klunk öl och tar av mig kepsen och ruskar om huvudet så det toviga håret yr och flertalet hårstrån faller till marken. Sakta och utan att flytta blicken från väggen framför mig så börjar jag skrapa bort smuts från keepsen. En smutsig logga börjar sakta framträda på keepsen Arans GoCart. Köpte jag inte två stycken engång förlänge sedan? En till mig och en till...? Var det till Sam? Nä, hennes namn var längre. Men vad var det? Jag ruskar ännu engång på huvudet och sätter på mig keepsen. Dricker upp det sista ur ölburken och lägger ner den i ryggsäcken.

Äh.. de spelar ingen roll vem hon är. Säger jag till mig själv.

Du är ändå bara en förlorare som drar med dig andra i fallet. Jag testar att plocka upp pennorna från golvet med min nu mer lite helare hand och det går så där, det värker fortfarande i tummen men till slut får jag upp pennorna. Var på jag stoppar dem i fickan och börjar röra mig bort mot trappen för nu ska jag bort från det här dårhuset.
 

Anchorman

Swashbuckler
Joined
28 Apr 2012
Messages
1,850
Trapphuset: Mohammad, Axel, Nicky, Lollo, Erdan, Rutger och Mormor Ganja

Kvinnan som nu står upptryckt mot väggen med Sam framför sig andas kraftigt med öppen mun.
Hennes huvud rör sig fram och tillbaka mellan människorna i trapphuset, hon tyckte hon hörde fotsteg nerifrån förut så det är nog fler där.

Tillslut stannar hennes blick och hon stirrar Sam rätt i ögonen i flera sekunder. Hon ignorerar Sams frågor.

Efter en paus på flera sekunder exploderar kvinnan i sina rörelser, allting går snabbt och Sam hinner inte alls med.
Med sin ena hand får hon tag i Sams hand som håller mot bröstkorgen, hon vrider den snabbt så att Sam inte har något val än att vända sig om och böja sig framåt.
Med skaftet på kniven slår hon till Sam på ena ryggsidan, rätt på njuren, Sam känner hur smärtan strålar i ryggen.
Därefter drar hon upp Sam mot sig hon tar sin fria hand och drar upp den vid armhålan på Sam så att Sams arm åker upp, kvinnans hand sätter hon på bakhuvudet så att Sams ena arm är låst.
Hennes kniv sätter hon mot Sams hals hon trycker den lite lätt, inte för att skada men tillräckligt så att det blir ett ytligt sår hon vill visa att hon menar allvar.

Flytta på er! FLYTTA PÅ ER!
Hon skriker ut det sista, hon bryr sig inte om ifall några zombier kommer nära.
Sakta börjar hon röra sig neråt, hela tiden med ryggen mot väggen.


Sextonde våningen: Daniel och Bengt

Steve och Jesper har nu burit bort kroppen och lagt den i ett av patientrummen en bit bort.
Steve skakar på huvudet när han går tillbaka, fram tills idag har allt handlat om fotboll men det har aldrig känts så oviktigt som just nu. Bengt förlorade precis sin son och inte ens av galna zombies utan av folk, vanliga människor, idioter.

Jesper och Steve går även dem in i det mörka personalrummet.
Steve läggar handen på Bengts rygg och dunkar lätt några gånger innan han tar och häller upp ett glas vatten.
Anna sitter också här i hennes vanliga position med knäna mot bröstkorgen hon är helt tyst.

Daniel hör när han börjar gå ner för trappan hur någon skriker.
FLYTTA PÅ ER!
 

Cissi

Up to no good.
Joined
29 Jul 2012
Messages
3,111
Location
Ostgothia
Lunde/Sam

Trapphuset: Sam,Mohammad, Axel, Nicky, Lollo, Erdan, Rutger och Mormor Ganja

Kvinnan som nu står upptryckt mot väggen med Sam framför sig andas kraftigt med öppen mun.
Hennes huvud rör sig fram och tillbaka mellan människorna i trapphuset, hon tyckte hon hörde fotsteg nerifrån förut så det är nog fler där.

Tillslut stannar hennes blick och hon stirrar Sam rätt i ögonen i flera sekunder. Hon ignorerar Sams frågor.

Efter en paus på flera sekunder exploderar kvinnan i sina rörelser, allting går snabbt och Sam hinner inte alls med.
Med sin ena hand får hon tag i Sams hand som håller mot bröstkorgen, hon vrider den snabbt så att Sam inte har något val än att vända sig om och böja sig framåt.
Med skaftet på kniven slår hon till Sam på ena ryggsidan, rätt på njuren, Sam känner hur smärtan strålar i ryggen.
Därefter drar hon upp Sam mot sig hon tar sin fria hand och drar upp den vid armhålan på Sam så att Sams arm åker upp, kvinnans hand sätter hon på bakhuvudet så att Sams ena arm är låst.
Hennes kniv sätter hon mot Sams hals hon trycker den lite lätt, inte för att skada men tillräckligt så att det blir ett ytligt sår hon vill visa att hon menar allvar.

Flytta på er! FLYTTA PÅ ER!
Hon skriker ut det sista, hon bryr sig inte om ifall några zombier kommer nära.
Sakta börjar hon röra sig neråt, hela tiden med ryggen mot väggen.

Jag tappar fälgkorset som studsar ned för trappan och skriker till av smärta när hon slår mig i sidan. Ljudet av järn mot sten ekar genom trapphuset och jag stelnar till i kvinnans grepp när jag känner kniven penetrera huden på min hals. Min blick sveper över Erdan, Lollo och Mohamed, beslutsamheten är borta. Kvar är bara rädslan.
 

Vicotnik

Den onde
Staff member
Joined
28 Mar 2004
Messages
4,384
Danile Olander

Jag kommer precis in i trapphuset då jag hör någon skrika "FLYTTA PÅ ER". Jag tar mig fram till trappräcket och tittar över det. Fyra, fem våningar ner så skymtar jag vad som verkar vara en två personer tätt emot varandra. Det är först då reflektionen av ljuset från "Lundes strålkastare" reflekteras i knivbladet som jag inser vad som händer. Utan att tänka så slänger jag först ena och sen andra benet över trappräcket. Varför jag gör det för en främling vet jag inte, kanske är det ölen, kanske den mentala utmattningen eller är det så pass simpelet att jag skäms över att inte kunna minnas vem fan Sam är.
 

Recca

Femme Fatale
Joined
22 Jun 2011
Messages
6,383
Location
Linköping
Jag kommer upp för trapporna och möts av synen av kvinnan som håller Lunde gisslan.

Jag bromsar förstås in och ger gruppen ovanför en frågande blick. När de alla ger det där intrycket av att vara ställda mot väggen så ställer jag mig ivägen med svärdet i ena handen och pistolen i den andra. "Vad händer här?" Min röst är sådär kall och farlig men för en främling låter den nog mest lugn.
 

mårten1

Swordsman
Joined
15 Aug 2011
Messages
518
Location
Motala
Rutger

När han ser situationen lyfter han MP5an och siktar mot den som håller kniven mot Lunde. Sedan blinkar han en gång, och en gång till. Han säger i en röst som låter som när lärare säger åt elever, sträng men inte som ett skrik. "Julia, vad gör du här och vad sjutton håller du på med."

Han sänker dock inte geväret, det är det sista man ska göra i ett gisslandrama, och han tittar rakt in i ögonen på Julia som vet att han har hyffsad aim. Vad gör Nitros dotter här. Kan hon ha varit med dem på sjuttonde våningen? Han tänker inte låta henne gå här ifrån förrän hon berättar vad som hänt och om hon så mycket som snuddar vid Lunde med den där kniven kommer hon bli skjuten vare sig hon är nitros dotter eller ej.
 

Iskaral

Swordsman
Joined
15 Nov 2012
Messages
641
Location
Norrland
Mikael/Lollo

Allt går väldigt fort nu. Lunde kommer stormandes och har plötsligt en kniv mot strupen. Sedan dyker Nicky och Rutger upp täckta med blod. Jag blir lättat av att se dem igen, särskilt Nicky, men samtidigt kan Nicky göra det svårt att nå en fredlig lösning på den här situationen. Och vad säger Rutger? Känner han den där tjejen? Jag tittar nervöst mot Nicky medan jag höjer mina armar i en lugnande gest.
"Öh okej det är ju ingen här som vill döda någon okej? Den här snälla rödhåriga damen var just på väg härifrån så öh vi kan väl bara lugna ner oss lite och eh ta ett steg tillbaka"
 

Cissi

Up to no good.
Joined
29 Jul 2012
Messages
3,111
Location
Ostgothia
"Öh okej det är ju ingen här som vill döda någon okej? Den här snälla rödhåriga damen var just på väg härifrån så öh vi kan väl bara lugna ner oss lite och eh ta ett steg tillbaka"

Man är inte rationell när man är rädd, det är då visst och sant. En sanning jag skulle kunna vara utan.

Det blixtrar till bakom mina ögon och rädslan ombyts i panik. Jag kastar en blick på Rutger och Nicky som står med höjda vapen och allt jag kan tänka på är att jag är mellan sagda vapen och tjejen bakom mig.
"Ingen som vill döda någon?" Viskar jag och höjer mig fria hand mot tjejens knivhand.
"SÄG DET TILL LARS SOM LIGGER DÖD DÄRUPPE!" Skriker jag sedan och försöker skalla tjejen över näsan.
"Släpp mig din jävla fitta!!"
 

Anchorman

Swashbuckler
Joined
28 Apr 2012
Messages
1,850
Trapphuset

Eftersom kvinnan redan har en hand på Sams bakhuvud så blir attacken lite patetisk och kvinnan trycker enkelt tillbaka huvudet när Sam försöker skalla henne.
Hon pratar med hög röst tillbaka till Sam
Det var inte jag som sköt den där snubben, OK!
Hennes blick faller på Rutger, hon synar honom några minuter som om hon försöker komma ihåg vem han är.
Rutger...? hon viskar det nästan, det är tydlig tvekan i hennes röst.
Samtidigt som hon säger det verkar hennes grepp lossna lite grann, men kniven håller hon fortfarande mot strupen på Sams hals.
 

Recca

Femme Fatale
Joined
22 Jun 2011
Messages
6,383
Location
Linköping
Fan va märkligt att alla känner varandra, har verkligen 99% av Bergsfors befolkning wipats och blivit zombier eller är detta ett skådespel? Jag skakar av mig tanken, och glor istället på Lollo som försöker teckna nåt åt mig. Den här farsen börjar störa mig. Kan inte folk bara säga vad dom vill istället?

"Du damen, ta mig till sjuttonde våningen annars hugger jag dig i tre lika stora bitar och stoppar in dem i varandra."
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,025
Location
Linköping
Bengt (ihop med Jesper, Steve och Anna)

Jag har hunnit lugna ner mig, någorlunda. Tittar på Anna. Det läget vill jag inte hamna i. Hon har stängt av omvärlden.

Jag plockar pistolen av Jesper.
- Det är lugnt, säger jag bara. Jag ska inte göra nåt dumt.

Jag gillar inte vapen, men jag har träffat massor med poliser i tjänsten och har koll på hur en säkring fungerar. Har inga planer på att behöva använda pistolen.
- Jag är här utanför, säger jag och väntar inte på kommenterar eller ser om någon följer med.

Jag går och sätter mig i skräddarställning en bit från den bunde mannen som Lunde lämnade på golvet. Håller pistolen i ena handen så att han ser den ordentligt. Ser över så att han verkligen har händer och fötter fastbunda med buntband.
- Jag tänkte att du och jag kunde prata en stund nu när min son är ihjälskjuten och inte kan prata längre, inleder jag med ögon som is.

Sen lite mer neutralt.
- Jag är lite nyfiken om vad som hänt en trappa upp. Kan du berätta något, eller ligger du hellre här och ruttnar?
 

Iskaral

Swordsman
Joined
15 Nov 2012
Messages
641
Location
Norrland
Mikael/Lollo

Cissi said:
"Ingen som vill döda någon?" Viskar jag och höjer mig fria hand mot tjejens knivhand.
"SÄG DET TILL LARS SOM LIGGER DÖD DÄRUPPE!" Skriker jag sedan och försöker skalla tjejen över näsan.
"Släpp mig din jävla fitta!!"
Recca said:
"Du damen, ta mig till sjuttonde våningen annars hugger jag dig i tre lika stora bitar och stoppar in dem i varandra."
Lars död? Och snart; hur många fler? Allt är på väg åt helvete nu. Jag går sakta nedåt och försöker komma förbi Lunde och Julia utan att verka hotande på något sätt. Målet är att hamna mellan Nicky och Julia. En dum idé, jag vet, men jag kan inte komma på något bättre. Jag tittar på Nicky och försöker mig på lite tankeöverföring medan jag rör mig sidledes ner för trappan: Lugn och fin Nicky. Lugn och fin...
 
Top