Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Anchorman]

Erdan

Steve bromsar Erdan när han ska börja snoka runt.
Jag har redan kollat runt. Utanför huvudentrén så är de helt sjukt mycket zombies. Japp det är i alla fall vad snubben på radion kallar dem. Det finns en bakdörr som nog är ett bättre val ifall vi ska ut. Men vi behöver en plan Erdan, för vi kan inte bara springa runt som yra höns.

Affären är ganska liten, runt 50kvm plus förrådet bakom kassan. Även ett litet personalrum finns bakom kassan. Erdan ligger i det enda provrummet.
Affären ligger på kungsgatan vilket är huvudgatan i centrumet i Bergsfors.

 

[mårten1]

Spoiler

En gallerdörr är framför som är stängd, inga fler zombies syns.

[Nu har vi en gallerdörr... ]

Rutger nickar åt dem som just kom upp samtidigt som han rör sig med knippan mot gallerdörren. Irriterande att alla nycklar ser nästan likadana ut. Men han prövar sig fram och hittar efter lite lirkande nyckeln till låset. Dock innan han låser upp vänder han sig mot Lollo.
"Lollo, vi kanske borde informera poliskvinnan lite om situationen. Jag vill inte smussla med det hela bara för att Nicolas kompis verkade inblandad. Vore kanske bra om folk får reda på att de ansvariga sitter här över oss. Jag vet inte men kanske kan de få hit någon typ av hjälp? Skulle anropa henne själv men Nicola norpade min radio."

 

[yjoben]

Okej Steve du har rätt. En plan vore förnuftigt.
Eftersom radion fortfarande sänder vore det kanske en idé att ta sig till radiostationen. Om vi kan få tag i en bil, det är ju en bit bort. Erdan kollar igenom personalrummet och ser om han kan hitta några bilnycklar från ägarinnans jacka.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"Lollo, vi kanske borde informera poliskvinnan lite om situationen. Jag vill inte smussla med det hela bara för att Nicolas kompis verkade inblandad. Vore kanske bra om folk får reda på att de ansvariga sitter här över oss. Jag vet inte men kanske kan de få hit någon typ av hjälp? Skulle anropa henne själv men Nicola norpade min radio."

Jag nickar instämmande "Du har rätt, men jag lämnade min radio i bilen"

 

[Cissi]

Lunde

När hissen stannar och dörrarna glider upp går miljoner tankar genom mitt huvud. Vad kommer möta oss på andra sidan? Är det en slaktplats? Vart ska vi ta vägen nu? Är Jesper okej? Ja, han måste vara okej. Och alla de andra? Och varför är hissen så liten att jag känner Lollos kroppsvärme?! Och varför reflekterar jag över det?

Så fort dörrarna har öppnats och det står klart för mig att alla är okej så undslipper mig en lättnandes suck och jag kliver ut ur hissen.

Jag lyssnar på Rutger och får en bekymrad rynka mellan ögonbrynen när jag förstår att kvinnan de kom hit med känner en av de ansvariga.

"Det är klart som fan vi måste ringa polisen!" Utbrister jag ilsket. "Om inte ni har nån radio så finns det väl gott om dem i ambulansgaraget!?"

Jag tystnar och rodnar. Anledningen till att jag vet det är att jag om några grabbar bröt oss in i ambulansgarager när vi gick på gymnasiet. Vi tryckte igång sirenerna på alla ambulanser, stal en walkie och drog. Ehum...

 

[Recca]

Nicola:

Jag stannar till med rynkad panna. Sen kastar jag en snabb blick mot Lina och säger: "De kom med mig. Fan." Jag muttrar det sista, känner mig villrådig. Sist jag snackade med de andra verkade Rutger vilja döda Lina. Jag bleknar lite extra när jag tänker på Lollos pilbågskytte - han kommer ju skjuta så fort han ser nåt på två ben framför sig. "Vi kan inte stå här i korridoren. Tillbaka." Jag knuffar dem mot närmsta dörr samtidigt som jag håller utkik bakåt mot hissfoajén. Jag föreställer mig att de kommer att följa den korridor vi just var i [om jag är helt ute och cyklar får du säga till Anchorman]. Planen är att hålla uppsikt mot hissen och när jag ser någon kan jag ropa till dem så att de inte skjuter huvudet av nån av oss i tron att vi är zombier.

 

[Anchorman]

[Post 666!]

Erdan

Efter lite grävande dyker en nyckel upp, ser dock aningen liten ut för att vara till en bil. Antagligen tillhör den ett något mindre fordon.
Steve hukar sig fram, utanför entrén är det smockat med zombies, dussintals kanske till och med hundratals står utanför dörren, inger har fått syn på Erdan eller Steve när de smyger runt bland kläderna.
När Erdan pratar om radiostationen svarar Steve:
Ja DJen lever ju på radiostationen alla fall, men Smash FM ligger bara ett par kvarter bort. Eller snackar du om VÄDERstationen som ligger uppe på Berget? Där vore ju en bra plats att trycka tills denna grejen löser sig.

Alla andra

Lars och Axel gör sig redo för att följa efter.
Lars plockar upp sin pistol och inspekterar den, han tar sitt metspö och slänger iväg den en bit. Med pistol och möjligt elvapen i form av sin defibrillator så känner han att metspöt har förbrukat sin roll som vapen.

 

[mårten1]

Rutger

Varför göra det krångligare än vad det är, tänker Rutger och tar fram sin mobil och ringer polisstationen direkt i hopp om att de fortfarande svarar på den linjen.
Samtidigt som han har slår numret vänder han sig mot Bengt.
"Bengt, om jag inte når fram på den här vägen? Skulle det vara svårt att komma åt ambulansförarnas kontor för att ta en av deras radios?"

Sedan tar han upp mobilen och hör hur det börjar ringa.

 

[Cissi]

Lunde

Jag går iväg en bit och kikar ut i korridoren som är till synes folktom. Det börjar ta i armarna nu, att kånka runt på en motorsåg. Det bidrog säkert att jag sprang genom skogen i tjugo minuter med motorsågen i näven tidigare under dagen också men nu börjar jag bli trött, dessutom värker det fruktansvärt i händerna efter skärsåren jag ådrog mig tidigare.
"Ehm... skulle vi inte till våning 17?" Jag vänder mig mot dom andra. "Sal 12 C eller vad sa Jonas? Varför åkte vi inte ända upp?"

 

[Cassius]

Lunde

Jag går iväg en bit och kikar ut i korridoren som är till synes folktom. Det börjar ta i armarna nu, att kånka runt på en motorsåg. Det bidrog säkert att jag sprang genom skogen i tjugo minuter med motorsågen i näven tidigare under dagen också men nu börjar jag bli trött, dessutom värker det fruktansvärt i händerna efter skärsåren jag ådrog mig tidigare.
"Ehm... skulle vi inte till våning 17?" Jag vänder mig mot dom andra. "Sal 12 C eller vad sa Jonas? Varför åkte vi inte ända upp?"

Jimmy går fram till Lunde. Tittar på henne med blick som skriker omsorg. Hans ögon är stora och mörka. Han ser allvarlig ut.

- Lunde, du måste vila. Ifall vi ska döda kräk måste du var vara på topp.

 

[Cissi]

- Lunde, du måste vila. Ifall vi ska döda kräk måste du var vara på topp.

Jag tittar på Jimmy men svarar först inte sen ställer jag mig nära honom och ser honom djupt i ögonen.
"Jag kan inte vila nu, Jimmy... Min familj är fortfarande där ute... Du vet hur det är, för familjen... gör man allt man kan. Jag kan inte vila nu."

Jag släpper ner motorsågen med en duns på golvet och slår armarna om Jimmy i ett plötsligt behov av närhet.
"Hjälp mig..." mumlar jag mot hans axel.

 

[Cassius]

Spoiler

- Lunde, du måste vila. Ifall vi ska döda kräk måste du var vara på topp.

Jag tittar på Jimmy men svarar först inte sen ställer jag mig nära honom och ser honom djupt i ögonen.
"Jag kan inte vila nu, Jimmy... Min familj är fortfarande där ute... Du vet hur det är, för familjen... gör man allt man kan. Jag kan inte vila nu."

Jag släpper ner motorsågen med en duns på golvet och slår armarna om Jimmy i ett plötsligt behov av närhet.
"Hjälp mig..." mumlar jag mot hans axel.

Jimmy blir helt ställd av situationen. Han var inte beredd på de här. Han säger lugnt.

- Det löser sig, det är ingen fara. Vi hittar dom.

Hans känslor är blandade. Det är skönt att känna hennes bröst mot hans bröstkorg. Det var längesedan han kände bröst. De är så mjuka. De enda relationen han har haft till börst de senaste åren är Zlits, vi inte ha riktig porr på anstalten (det hade några jävla statsfeminister bestämt). De andra brösten var mest Fete-karl i dushen. Han var så jävla fet att han inte fick plats i skiten.

Men de här var riktiga bröst. Riktig värme från en kropp. Hans känslor var blandade, och därför vet Jimmy hur han ska göra och står därför stil, som en staty.

 

[Anchorman]

Alla på sjukhuset

Lina och vakten som nu har tagit sig tid att presentera sig som Mohammad står i rummet och väntar på Nicolas beslut om nästa steg.
Lina verkar tröttna och säger:
Vi är tre starka personer här, vi har inget att vara rädd för, antingen går vi upp eller så går vi bort till hissen. Det är väl bara att ropa innan?
Mohammad ser lite förvirrad ut men fortsätter.
Dem kanske inte har några nycklar vi kan ju låsa upp för dem.


Det går flera signaler innan Rutger kommer fram till den lokala polisstationen, rösten är den som han känner igen sen tidigare.
Lyssna på mig, vi behöver eran hjälp, de har kommit in i stationen. Vi är bara två överlevande kvar och vi har inga vapen här ni måste hjälpa oss snälla jag ber er.

 

[Recca]

Nicola:

Sagt och gjort. Jag nickar mot dem. "Okay." Sen går jag i rask takt mot gallerdörren i korridorens ände. Jag har batongen nära till hands men försöker mest att inte se ut som en zombie.

 

[mårten1]

Rutger blinkar väldigt hårt. Detta var inte alls vad han ville, tanken var ju att de skulle hjälpa dem.
"Skit skit skit" mumlar Rutger
"Vi är på sjukhuset, inte så jätte långt bort. Skit också ni skulle ju hjälpa oss. Får se om vi kan göra något."

Rutger lägger inte på men placerar ett finger på micken så att de inte hörs och tittar på de andra med en uppgiven blick.
"Polisstationen har zombis och de är två som behöver hjälp... finns det något vi kan göra? Typ två pers gör en snatch and grab med ambulans? För vi måste ju hjälpa forskarna också." Rutger tittar frågande på Bengt som troligen har bäst koll på om de kan nå en ambulans eller liknande.

 

[Cissi]

Lunde

Jag sliter mig lite motvilligt från Jimmy och stryker åter igen bort den envisa hårslingan som envisas med att fall ned i mitt ansikte. Jag ger Jimmy en tacksam blick.
"Tack."
Sedan lyssnar jag på vad Rutger säger.

"Polisstationen har zombis och de är två som behöver hjälp... finns det något vi kan göra? Typ två pers gör en snatch and grab med ambulans? För vi måste ju hjälpa forskarna också."

Jag tittar också på Bengt när Rutger vänder sin blick ditåt. Ja, snatch and grab är väl inga problem, tänker jag. Jag har ju precis gjort en liknande entré genom förlossningsintaget.

 

[Cassius]

Jimmy fokuserar, gömmer sitt skrev bakom hammaren.

- Jag riskerar inte livet för några snuthoror.

 

[Laowai]

Spoiler

Rutger blinkar väldigt hårt. Detta var inte alls vad han ville, tanken var ju att de skulle hjälpa dem.
"Skit skit skit" mumlar Rutger
"Vi är på sjukhuset, inte så jätte långt bort. Skit också ni skulle ju hjälpa oss. Får se om vi kan göra något."

Rutger lägger inte på men placerar ett finger på micken så att de inte hörs och tittar på de andra med en uppgiven blick.
"Polisstationen har zombis och de är två som behöver hjälp... finns det något vi kan göra? Typ två pers gör en snatch and grab med ambulans? För vi måste ju hjälpa forskarna också." Rutger tittar frågande på Bengt som troligen har bäst koll på om de kan nå en ambulans eller liknande.

Jesper hinner inte mer än reagera på att Lunde har klivit ur hissen innan hon har gått och kramat Jimmy.

Jesper känner ett litet hugg i hjärtat att Lunde inte tyckte att han var lämpligare, men vafan, det är väl som vanligt. Bad boysen vinner alltid.

"Polisstationen har zombis och de är två som behöver hjälp... finns det något vi kan göra? Typ två pers gör en snatch and grab med ambulans? För vi måste ju hjälpa forskarna också."

Jesper tar ett steg framåt från väggen som han lutat sig mot.

"Sure. Jag är på."

"Jag riskerar inte livet för några snuthoror."

Jesper tittar föraktfullt på Jimmy.

"Jag riskerade mitt liv för att rädda ditt. Jag visste att du hade suttit inne, och sannolikt för något illa med tanke på vart du har suttit nånstans. Jag brydde mig inte, för du är ju mänska!"

Jesper är knallröd i ansiktet av ilska.

"Nu är jag fan inte så säker på det längre. Om jag hade vetat att du skulle låta någon annan dö bara för att du inte gillar deras jobb hade jag låtit dig bli uppäten utanför verkstaden."

Han skakar på huvudet.

"Efter allt du gjort för att se till att din familj var säkra trodde jag att jag hade sett en bättre sida av dig. Ditt verkliga jag. Men du är ju bara en jävla kåkfarare."

Jesper spottar på golvet och går bort från de andra och ställer sig vid ett fönster.

 

[yjoben]

Erdan tycker om Steves förslag. Erdan tar med sig en del mat från personalrummet. Går ut genom bakdörren och ser efter om han hittar ett mindre fordon som de kan åka på upp till väderstationen.

 

[Recca]

Nicola:

Jag kommer runt hörnet precis då. "Fan va sega ni är. Jag klättrade upp hit." Jag flinar självsäkert mot gruppen, verkar inte bry mig att de är fler än vanligt. Bakom mig står Lina med sin katana och muskelknippet Muhammed i sin vaktuniform. Både jag och Muhammed har varsin batong. Min högerhand är bandagerad, på kroppen har jag ett par adidas träningsbyxor med vit rand på sidorna av benen. Ett par träningsskor sticker fram under tyget. Har en svart-grå gammal jacka som Lunde kan känna igen som Mickans på mig och under den enbart en gul sportbehå. Svetten blänker på min bara mage men mest av allt är jag blodig... Och det verkar inte vara mitt eget blod.