Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Feuflux]

Mohammad kommer tillbaka med en spruta fylld med medlet i samma stund som Jesper och Axel kommer upp med skalpeller, tänger och kompressorer och allt annat som behövs för att plocka ut en kula.

Bengt

Mohammad trycker i sprutans innehåll i Jimmy medan jag håller honom stilla, och jag kastar en tacksam blick mot Jesper och Axel.
- Kan ni se om ni kan hitta nåt att äta, och se vart Lars och Nicola tog vägen, säger jag till dem.
- Kan du stanna och assistera? frågar jag Mohammad som nickar. Det ska inte ta alltför lång tid hoppas jag, men skottskador har jag inte jobbat med så ofta.

Jimmy blir snabbt avslappnad och somnar av medlet, och jag kan börja jobba.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"Pistolen! Den behövs här!" Den andra poliskvinnan famlar runt ett tag och räcker mig pistolen genom luckan. Jag kollar magasinet, mitt sista. Fem patroner kvar. Och en i loppet. Pistolen har blivit en revolver, en sexskjutare. Men jag är fan ingen cowboy. Jag släpper ur mig ett kort hysteriskt skratt innan jag lyckas hejda mig. Jag tar pistolen i vänster hand och hammaren i höger. Jag borde ändå vara rätt träffsäker upp till tre decimeter. Det är allt som behövs.

Jag är väldigt lättad över att vi fick med oss Rutger, men vänta nu: Han kan ju ha bivit biten. Poliskvinnan också. Och jag vågar inte ta ögonen från det som är framför oss. Vad är det som rör sig där bak egentligen? Det knyter sig i magen. "Rutger! Är du okej?"
På ett tak längre fram ser jag ett par zombisar som hoppar av förtjusning. Det är inte rättvist.
"RUGGE!!!"

 

[Recca]

Nicola:

Jag går till de andra för att se vad de håller på med.

 

[Laowai]

Spoiler

Mohammad kommer tillbaka med en spruta fylld med medlet i samma stund som Jesper och Axel kommer upp med skalpeller, tänger och kompressorer och allt annat som behövs för att plocka ut en kula.

Bengt

Mohammad trycker i sprutans innehåll i Jimmy medan jag håller honom stilla, och jag kastar en tacksam blick mot Jesper och Axel.
- Kan ni se om ni kan hitta nåt att äta, och se vart Lars och Nicola tog vägen, säger jag till dem.
- Kan du stanna och assistera? frågar jag Mohammad som nickar. Det ska inte ta alltför lång tid hoppas jag, men skottskador har jag inte jobbat med så ofta.

Jimmy blir snabbt avslappnad och somnar av medlet, och jag kan börja jobba.

Jesper nickar.

"Axel, du lär väl göra nytta här va? Var inte du medic när du tjänstgjorde i Afghanistan?"

"Jo, det var jag. Fast det var ju ett tag sen. Men jag har det väl i händerna fortfarande, har ju hjälpt till att förbinda sår på verkstaden, så helt borta är det ju inte."

Han sätter sig ner vid Jimmy och tvättar av händerna med handspriten han hittar där.

"Allright, vad ska jag göra?"

Jesper går under tiden iväg och försöker hitta Nicky och Lars.

Han har laddat geväret igen, men har det säkrat och riktat mot golvet.

 

[Recca]

Nicola:

Jag går nästan in i Jesper när jag går runt ett hörn i korridoren. Jag står dock kvar lite cheeky ett par decimeter från honom. "Du kanske kan hjälpa mig med en grej." Det är inte riktigt en fråga vilket antagligen antyder det faktum att jag förväntar mig att Jesper gör som jag vill utan några tröttsamma klagomål.

 

[Laowai]

Spoiler

Nicola:

Jag går nästan in i Jesper när jag går runt ett hörn i korridoren. Jag står dock kvar lite cheeky ett par decimeter från honom. "Du kanske kan hjälpa mig med en grej." Det är inte riktigt en fråga vilket antagligen antyder det faktum att jag förväntar mig att Jesper gör som jag vill utan några tröttsamma klagomål.

Jesper snavar till lite, men lyckas hindra sig utan att göra något pinsamt som att typ, tappa bössan och stoppa fallet mot Nickys bröst.

"Öh, va? Öhm, aight, sure. Vad vill du ha hjälp med?"

Jesper hänger geväret över ryggen och följer efter Nicky.

 

[Cissi]

Lunde

Jag hör hur dörrarna där bak slår igen, sekunderna som jag väntat på ljudet har jag stängt av sirenerna och så fort jag hör Rutgers röst så kör jag. Förlåt mig Pärlan, att jag plågar dig så... men du måste hålla ihop för mig nu. Bara en bit till, en bit till.
Jag kör förbi ett hus där två personer står och viftar på hustaket och jag hör hur de skriker, de ropar... på oss. Ingen zombie har pratat, visst har de inte. Jag lutar mig över ratten och håller upp handen till hälsning. Båda två vinkar häftigare då de fattar att jag sett dem.
"Jag tror inte de där två är zombies!" Säger jag till Lollo och börjar se mig omkring efter en plats att stanna Pärlan på för att plocka upp fler passagerare. De måste ner från taket, och de måste skynda sig. De måste skynda sig som fan!
"Vi måste plocka upp dom."

 

[Recca]

Nicola:

"Jag tänkte klättra upp till sjuttonde." Jag talar medan jag går mot fönstret jag tittade ut tidigare. "Behöver nån som kan ta emot mig om jag faller."

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
Kan inte låta bli att börja skratta lite för sig självt. Det här är så absurt, folk dör, och jag, jag är som vanligt lugn och fin, mm vad det smakar. Är det så här jag ska dö alltså? Och doktorn som alltid försökte få mig att sluta röka, ha! Jag ska nog visa dom vad mormor går för... fast det är klart med tanke på vilken chans den där tjejen hade, jag tänker då inte slåss med dom i vart fall. Nä, hem och utrusta mig, eller kanske gömma mig, när vi kommer så långt så får vi se...

Fortsätter att mer eller mindre smyga fram, hemåt, reflekterar en kort stund över att det kanske inte är så smart att gå rakt igenom centrum men går sen den vägen ändå, hur ska man kunna veta vad som är bäst.

 

[yjoben]

((Ursäkta min tarvliga layout på inlägget, skriver på en ipad))

Erdan blir skitglad när han ser hälsningen från föraren.
Vi borde skynda oss mot ambulansen så fort vi kan så att inte fler zombies kommer mot bilen. Säger han exalterat till Steve som börjar bli lite trött av allt flängande. Steve suckar och lunkar på. När vi väl kommer fram så utbrister Ersan och Steve; Skönt med riktiga människor. Behöver ni hjälp?

 

[Cissi]

((Ursäkta min tarvliga layout på inlägget, skriver på en ipad))

Erdan blir skitglad när han ser hälsningen från föraren.
Vi borde skynda oss mot ambulansen så fort vi kan så att inte fler zombies kommer mot bilen. Säger han exalterat till Steve som börjar bli lite trött av allt flängande. Steve suckar och lunkar på. När vi väl kommer fram så utbrister Ersan och Steve; Skönt med riktiga människor. Behöver ni hjälp?

Lunde

Jag stannar Pärlan på trottoaren utanför HM och stirrar på de två som inte ser ut som om det är kalabalik på torget omkring oss.
"In i bilen!" Ropar jag och pekar bakåt. "Rappa på!"
Jag ser rätt stressad ut, har blod i ansiktet men rösten är ganska hård.

 

[yjoben]

Vi ökar mot bilen och hoppar in. Vafan har ni råkat ut för!

 

[mårten1]

Rutger

Rutger rycker till dels av att ambulansen stannar och att Lollo skriker på honom.
"Ja, jag är ok! Bara trött." en djup suck hörs från honom. Vad nu, flera människor, aja de ska väl in här antar han och får upp dörren och nästan faller ut av utmattning. Det tar i att vara på helspänn så länge som han har varit.
"Hit, fort som attan"
Han kravlar in samtidigt som två personer kommer in genom bakdörren och stänger den efter sig, dock lägger han sig på båren och orkar inte svara deras fråga om vad som händer.

 

[Cissi]

Lunde

Jag skakar på huvudet och lägger snabbt en hand på Lollos arm.
"Lugna ner dig Lollo. Vi klarar det här."
Jag drar åt mig handen, efterlämnat ett blodigt handavtryck och rivstartar Pärlan igen. Styr henne bort från torget.
Håll ihop för mig nu Pärlan. Bara en bit, bara till sjukhuset!

 

[Laowai]

Spoiler

Nicola:

"Jag tänkte klättra upp till sjuttonde." Jag talar medan jag går mot fönstret jag tittade ut tidigare. "Behöver nån som kan ta emot mig om jag faller."

Jesper nickar, och ler osäkert. 'Hon är ju inte ful den här tjejen' Tänker han när han följer efter henne.

"Aight, jag ska i princip vara ditt ankare bara, som på idrotten i gymnasiet ungefär? För jag antar att du inser att om du faller en våning kommer jag inte kunna orka fånga dig med armarna."

Han spänner sin arm lite, mest för sig själv, för att känna efter hur stark han egentligen kan vara. Bitsåret i armen hugger till lite, och börjar bulta igen.

"Aj, helvete. Just ja, och jag har blivit biten en gång redan."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Vi ökar mot bilen och hoppar in. Vafan har ni råkat ut för!

När jag vrider kroppen för att titta bak på de nya kommer jag väldigt nära Lunde. "Det undrar jag också" Jag ser på Lunde och ler. Sedan kysser jag henne. Jag gör det som om det sker på ren impuls och drar mig snabbt tillbaka lite som om jag överaskats av mina starka känslor. Jag låtsas vara lite förvirrad och generad. Sedan närmar jag mig igen för en längre kyss som om dragen av en osynlig kraft.

 

[Cissi]

Mikael/Lollo

Vi ökar mot bilen och hoppar in. Vafan har ni råkat ut för!

När jag vrider kroppen för att titta bak på de nya kommer jag väldigt nära Lunde. "Det undrar jag också" Jag ser på Lunde och ler. Sedan kysser jag henne. Jag gör det som om det sker på ren impuls och drar mig snabbt tillbaka lite som om jag överaskats av mina starka känslor. Jag låtsas vara lite förvirrad och generad. Sedan närmar jag mig igen för en längre kyss som om dragen av en osynlig kraft.

Jag vrider på huvudet åt höger för att höra vad som sägs där bak och möter Lollos blick för en sekund. Han lutar sig mot mig och kysser mig. Jag drar häftigt efter andan men innan jag hunnit dra mig undan så har han dragit sig tillbaka. Han ser lite överraskad ut själv. Jag vrider undan huvudet när han verkar hämta sig och närmar sig igen. Jag sväljer hårt och känner hur mina kinder blir alldeles heta. Jag försöker koncentrera mig på vägen och sätter upp en hand mot Lollos bröst.
"vad gör du?" Mumlar jag, alldeles överväldigad och chockad. Vad håller han på med? Och nu? Av alla konstiga saker som hänt idag...
"Lollo, vad gör du?" upprepar jag. Min röst är liten, nästan rädd.

 

[Recca]

Nicola:

Medan jag fortsätter gå sneglar jag bakåt. "Så du är immun alltså?" Tvivlet är tydligt i min röst.

 

[Laowai]

Nicola:

Medan jag fortsätter gå sneglar jag bakåt. "Så du är immun alltså?" Tvivlet är tydligt i min röst.

Jesper försöker dra åt bandaget för stt stoppa blödningen som kommit igång igen.

"Mm, aj! Mm, jag blev biten för flera timmar sedan. Tydligen har det gått mycket fortare för de andra."

Bandaget glider lite åt sidan och börjar rulla ihop sig.

"Men vafaan?"

Han låter det vara och tänker att han fixar det sen.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag fejkar skamsenhet "Jag vet inte *sväljer* Förlåt. Det var inte meningen att..."
Varför gör jag så här. Lunde är så fin. Jag borde kunna bli kär i henne på riktigt. Fast jag har träffat många tjejer jag borde ha kunnat bli kär i. Det blir som det alltid blir. Det är den där djävulen i mig. Han har varit i mig i vadå nio år nu nästan på dagen. För nio år sedan kissade jag i amazonasfloden och djävulen for in i mig. Han kom genom urinröret ridandes på en fisk av nästan mikroskopiska dimensioner. Det är bara inbillning. Jag vill inte tänka de här tankarna, men de återvänder hela tiden som en feberdröm.

Läkarna lyckades ta ut fisken och ta ner infektionen som nästan tog död på mig. Men djävulen fick de inte ut. De letade inte ens. Jag minns inte mycket av den första tiden på sjukhuset. När jag kom till sans upptäckte jag att jag blivit fastspänd i sängen. Min läkare berättade att jag hade kämpat som besatt...

Men jag var för svag i tron och djävulen vann. Jag kunde inte längre se gud i ansiktet, kunde inte älska honom. Eller någon annan. Jag måste sluta tänka så här. Måste sluta. Jag är tillbaka i bilen igen och inser att min säkert plågade uppsyn tjänar mig väl. Hoppas Lunde ser...